Mitt lyckorus och känsla av frihet fortsätter. Idag vaknade jag före lunch och mitt humör tävlade med solstrålarna. Gjorde mig i ordning så fort jag vaknat och begav mig mot Moderna museet. Promenerade genom ett vårsoligt Stockholm idag igen och det var jag sannerligen inte ensam om. Med solglasögon och vårjacka kändes allt så lättsamt (sen att jag svor ett antal gånger över att jag glömt min nya fina rosa lilla musikmaskin hemma är ju en annan sak). Jag var heller inte ensam om att vilja titta på Andy Warhol-utställningen idag. Lite för mycket folk för att kunna njuta till fullo av själva utställningen, men min känsla av frihet tog över och jag glömde bort vimlet.
På vägen hem tänkte jag sätta mig på ett café på centralen, där jag suttit ensam många gånger tidigare, dock blev det aldrig så. En tanke slog mig: när jag sitter på ett café på en sådan stressig plats, utan att själv ha bråttom... då känner jag total harmoni. Intressant.
Föregående inlägg gav en del respons. Kul att intresse finns över vad som händer i mitt liv. Jag tror fortfarande att personen/personerna som kommenterar anonymt är folk som känner mig. Men fortsätt kommentera för allt i världen.
Dagens känsla: Jag trivs i mitt eget sällskap.
4 kommentarer:
ojoj. känns som att alla grynets "vänner" hade taggarna utåt i kommentarerna till föregående inlägg. psykvarning hit och haha dit. om jag förstår det rätt finner du njutning i att skriva och framförallt att folk läser och just det, intresserar sig för dig. inget konstigt egentligen... men liksom varför detta nonchalanta-göra sig lustig över folk-sätt? jag fattar inte. uppmärksamheten du får genom bloggen är ju något du gillar - varför låtsas att det inte är så? och varför verkar vissa tro att de är bättre än andra?
Jag gillar uppmärksamheten, verkligen! Jag blir bara jävligt nyfiken på vilka som kommenterar iom att vissa frågor känns väldigt specifika.
Jag har inga taggar utåt, bara lite frustration.. men jag välkomnar alla kommentarer och tycker det är intressant med diskussioner.
vilka verkar tro att det är bättre än andra?
Det är så underbart att sitta ensam på ett café. Helt ensam med sina tankar men med människor bara en hostning bort om man skulle känna att man vill prata med något. Att fika ensam är som sagt underskattat.
Helt underbart med lite egokvalitetid. Är nästan lite avundsjuk faktiskt. Blev så sugen på charterresa ensam när vi sist talade om det. Att bara få bestämma totalt över sig själv! Och tänk vad mycket oväntade möten som kan tänkas inträffa :D /Mian
Skicka en kommentar