Måste ju nästan förklara gårdagkvällen eftersom folk verkar är så frågande om varför jag var på stureplan!
Det var inte så farligt som det låter. Skönt barhäng, några öl och bästa snacket på länge. Fick en grym kick av det och en massa input. Mådde galet bra när jag åkte hem.
Dessutom hände något mycket osvenskt, och framför allt ostockholmskt! Träffade ett oerhört trevligt par på tåget. Killen hade bott i samma stad som min släkt kommer ifrån i Norge. Han kände många med mitt efternamn, folk som kan vara mina släktingar utan att jag vet om det. Tjejen var från Falköping. Nyinflyttade här och väldigt pratglada! Det slutade med att jag gav dem mitt nummer och bjöd in på fika någon dag. Hoppas de hör av sig!
Okej okej. Jag ska göra det igen. Egentligen hade jag tänkt lägga upp den här texten först. Inte tröttna nu, utan läs, okej?
This is my life:
Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade Nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever för skratten, precis som jag
Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas
Vi proppar i oss och vi vaknar som as *
Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du
Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar