2008-02-11

Min själsfrände.

Ikväll är en sådan där kväll då jag känner att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Kan bero på att somliga har delat med sig av massa energi, eller kanske helt enkelt på tristessen på jobbet.

I fredags drog jag och Maria, min kusin en rejäl fylla, från lunchtid fram till småtimmarna. Galet kul, även om femton timmars festade tog ut sin rätt dagen därpå. Jag och Maria har knappt pratat de senaste åren, efter en minst sagt otrevlig kväll på krogen då vi blev osams i kvadrat. Att vi blev osams var nog mitt livs största sorg och det slutade med diverse piller och terapi hos en grå och tråkig terapeut. Nu är det i alla fall överspelat, vilket glädjer mig något enormt.
Har ni, kära läsare, någon ni kan kalla själsfrände? På riktigt, så där ända in i hjärtat, hjärnan och benmärgen? För mig är Maria det. Vi delar allt det där tror jag. Förvisso är vi ju som sagt släkt, så vi har väl lite av samma blod i våra ådror. Men det är helt otroligt hur vi tycker lika och tänker lika om allt. Diskussionerna var hetsiga och vi kom båda fram till att vi saknat det oerhört. Hon är mitt livs kärlek. Babycousinlove till dig, Maria! ..och grattis på födelsedagen!

För ett tag sedan, ungefär samtidigt som jag och A gjorde slut, kändes det som att mina vänner sprang och gömde sig. Några valde sida, och jag visste inte vilka jag kunde lita på. Nu känner jag raka motsatsen - jag har så många runt om mig som jag uppskattar helt galet mycket, och de som faktiskt valde bort mig funderar jag inte så mycket på.

Jag har i det senaste fått höra flera gånger att jag ser ut att må riktigt bra, och att jag ser lycklig ut. Är det inte konstigt med tanke på allt som hänt de senaste månaderna? Jag måste nog ha upplevt den perfekta separationen, där bråk och tjaffs inte har existerat och det är förstås en anledning till att jag mår bra. Samtidigt som avsaknaden av reaktion får mig att undra vad A faktiskt kände för mig.

Jag har varit lite småtjurig på mig själv här en stund. Lite tjurig för att jag kanske är lite för snäll ibland. Kanske borde kräva en förklaring när någon faktiskt beter sig märkligt?

Inga kommentarer: