Idag har jag blogginspiratationstorka. Det betyder inte att jag inte tänker idag, men snarare att tankarna är för många och för luddiga för att det ska bli något riktigt bloggämne.
Några tankar har ändå snurrat runt lite extra idag:
Hur kommer det sig att mina tjejkompisar gick ut på krogen utan att höra av sig till mig i helgen? Inte första gången det händer heller. Nu jobbade jag förvisso söndag kl 07, men det kunde de inte veta, eftersom det var ett arbetspass jag hade bytt. För att vara brutal ärlig: jag blev lite besviken. De kanske tror att jag har backat från dem, men så är det inte. Just nu behöver jag mina killkompisar mer än någonsin så jag ger dem mycket tid. Som nybliven singel är jag dock väldigt sugen på att festa. Jämt.
Idag fick jag lite brutal ärlighet slängd i ansiktet. Jag högaktar personen för det, men just det jag fick höra kändes lite onödigt. Det var mer på det där sårande sättet, än brutal ärlighet som något gott. Jag känner mig kluven.
Förresten är det intressant hur vissa begrepp sprider sig. "Brutal ärlighet", "vanilj och rosa sockervadd" "de luxe" och "önskeknull" är bara några få som jag sett dyka upp lite överallt, bland mina vänner. I like. Det är fan bra begrepp.
Den mystiske J är ju kanske inte speciellt mystisk eller hemlig längre. Speciellt inte efter att jag länkat hans rykande färska bloggadress här hos mig. Den mystiske J heter alltså Jocke. Han ser ut som Justin Timberlake (förlååååt Jocke), är snart 29 år, Djurgårdare i själ och hjärta och han gillar brutal ärlighet, precis som jag. Läs hans blogg vettja!
Jag har funderat på en sak lite extra idag; Jocke är en sådan människa som jag aldrig någonsin skulle ha träffat om det inte vore för att vi kände varandra som små. Eller snarare att han lekte med min bror. Förövrigt hänger vi absolut inte i samma kretsar, är olika på en himla massa vis faktiskt. Eller.... vi har väl levt rätt olika liv kanske jag ska säga. Det är därför han är så intressant som person, och ger mig så mycket. Igår fick han mig att komma ihåg varför jag själv började blogga. Han insåg att han fick insikter nu när han börjat skriva. Det är precis det mitt bloggande handlar om - att strukturera upp tankar genom att få ner dem i ord. Tankar och funderingar blir så mycket klarare då.
Om ni publicerar kommentarer på min blogg, där ni skriver mitt namn kommer jag troligtvis ta bort dem. Jag är väldigt anonym här. Ni som känner mig vet att det är jag. Resten behöver inte veta, för allt det där ytliga spelar ingen roll - var jag bor, vad jag heter och hur jag ser ut är ointressant i sammanhanget. Men en bild på mitt öga bjuder jag på.
Det finns en anledning till att jag valde just bilden på mitt ena öga (faktiskt det med sämst syn, men det ju kvitta). Jag försöker alltid se människan bakom ytan. Nej, inte alltid, inte i toakön på krogen eller i andra sammanhang då jag skiter fullständigt i vem jag har framför mig, bakom mig eller bredvid mig. Däremot gör jag det när det handlar om folk jag bryr mig om. Det är sällan någon idé att försöka ha kvar skyddsmurar eller försöka vara något du inte är - jag ser igenom det.. ofta rätt snabbt. Jag avslöjar lögner utan att egentligen veta hur - det har ett par personer fått smaka extra mycket på. Det är dock sällan jag påpekar att jag känner till skyddsmuren eller lögnen, det får personen själv tala om, när det känns rätt. Jag tänker inte kränka någons integritet genom att slänga det i ansiktet på dem. Och jag tänker inte döma heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar