Min snygga granne.

Min granne står just nu och knackar på min dörr. 4 gånger har han knackat och jag vägrar att öppna. Han ska hämta en säng som jag ändå skulle göra mig av med, och eftersom han ska separera behöver han den. Min granne är 40, bland det osnyggaste jag har sett och han är troligvis lätt utvecklingsstörd. Han stöter på mig, som fan. Jag mår illa varje gång han frågar om han får bjuda på middag, och jag har ingen aning om vad jag ska svara. Han knackar på och kommer in här ibland och vill snacka, dela ut några komplimanger och bara vara obehaglig. Till och med när han visste att J var här, valde gubbfan att knacka på. Igår när jag kom hem från jobbet och tänkte samma tanke som alltid när jag öppnar dörren (inga räkningar på golvet, inga räkningar på golvet, inga räkningar på golvet) såg jag bara en ful handskriven lapp. Hans namn och nummer. Från och med nu ska jag bara tänka "snälla, låt det bara vara räkningar på golvet. snälla, låt det bara vara räkningar på golvet" istället.

Satte mig som vanligt vid datorn när jag vaknade. Inget internet. Nähe. Trodde jag skulle ha en månad till på mig att beställa nytt, då A sa upp det i samband med att han flyttade. Bakis, utan tv och utan internet - det var så jag fick ont i magen. Ett samtal till ComHem och 5 minuter senare sitter jag här och bloggar. Trevligt!

Nu sitter jag här och svär lite inombords för att jag saknar J. Ooooh, vad jag vill ha honom här.

Dagens känsla: Dagen efter kvällen före.