Barn

Det bästa jag vet är barn. Barn får mig alltid på gott humör. Jag gillar deras genuina brutala ärlighet. Deras sätt att vara 100% i en känsla eller sinnestämning. Barns hjärtliga skratt gör mig tårögd. Deras nyfikenhet ger mig inspiration. Och de är så oförstörda.

Nadja är nog den coolaste av dem alla. Min brorsdotter, blott två år gammal med ett lite för välutvecklat vokabulär.

Nadja pratar om alla hon kommer på: "Mamma är tokig. Pappa är tokig. Farmor är tokig och farfar är tokig. Morfar är tokig och Tias är tokig" osv.
Min mamma svarar: "Men Grynet då, är inte hon tokig?"
Nadja: "NEEEJ Grynet är inte tokig.... Grynet är CRAAAAZY"
Well. Thanks sugar.

Nadjas mamma: "Nadja, är pappa crazy?"
Nadja: "Nej, pappa är ren och fin, för han har duschat".
Hmmm?

Alla: "Nadja, vad ska bebisen i magen heta om det blir en flickbebis?"
Nadja: "Maaaaarrrrrrrrrgarrreta"
Alla: "Men om det blir en pojkbebis då"
Nadja (lika självklart): "Maaaaarrrrrgarrrrrreta"
Hey, why not?

Nadjas version av imsevimsespindel: "IIIIIMSEE VIIIIMSE GRYYYYNEEET".
Snacka om insiktsfull unge.







Världens vackraste tokfia, 1.5 år.