Jag kämpar som fan, men det är svårt att hålla huvudet ovanför vattenytan. Är nere och bubblar lite på djupet. Att hålla på att drunkna ger ångest. En känsla jag känner väl igen.
Har livet kommit ikapp nu? Har jag kraschat, eller är det bara tillfälligt?
Jobbet är det sista stället på jorden jag vill vara på just nu. Ta mig här ifrån, någon?
2 kommentarer:
Gumman gumman gumman. Du måste tänka på dig själv nu. Inte på jobbet. De nyopade klarar sig förhoppningsvis ändå. Du är också människa med känslor! Jag är orolig för dig. Finns det någonting jag kan göra? Jag önskar verkligen att allt kommer att ordna sig. Ni hade någonting speciellt. Det märktes så tydligt.Man missar mycket i livet genom att vara feg. Man måste våga för att vinna. Men som du skrev så kan du inte förhandla dig till detta. Jag är med dig. Bakom dig. Ring när du vill. / Mia
Kan bara hålla med tidigare kommentator, jag finns här och tänker på dig!!
Skicka en kommentar