Självanalys.

Mina tankar är ett enda virrvarr. Har haft massa intressanta diskussioner i det senaste, både med andra och mig själv. Varje gång tänker jag: Oh, detta är bloggmaterial. Men tankarna vill inte etsa sig fast så som de brukar, så när jag väl sitter här så är hjärnan tom. Tankarna är nog ännu för omogna, så om det vill sig riktigt väl kommer jag kunna prestera en jädra massa intressant i framtiden.

Det finns ett ämne som tycks sparka mig i ansiktet nästan dagligen. Det enda ämnet jag inte orkar tänka på. It´s my hodepine så jag får väl helt enkelt tackla det. Vet bara inte hur...
Jag har väldigt mycket framtidsplaner som tar upp en hel del hjärnverksamhet. Det innefattar resor och flytt och arbeten på olika platser. Vill så mycket, vill uppleva allt. Samtidigt blir det krock i min skalle då jag tänker att jag kanske borde satsa på allt det där andra. Satsa på ett sådant liv som jag lämnade. Märkligt hur allt förädras så mycket på kort tid, bara på grund av ett mindre roligt besked.

Jag har analyserat min hemlängtan också. Innan längtade jag ju bort. Nu längtar jag hem. Vad är det jag vill till? Självklart mina vänner, men mer då? Tryggheten? Vill jag tillbaka av samma anledningar som jag ville bort? Eller är det bara att jag inte har ro inombords? Konstigt nog så vill jag mest tillbaka till Risör. Det var lite som att komma hem..... eller var det bara en illusion för att jag hade extremt bra dagar där allt klaffade?

Dagens känsla: Jag vill inte vara ledig. Ge mig jobb, Öyvind!