Att mestadels ha kompisar av det manliga könet har helt klart både för- och nackdelar. Fördelarna är den raka kommunikationen och den brutala ärligheten som i större utsträckning bedrivs från män. Nackdelen är samma sak.
Jag har haft intressanta samtal i det senaste om spel, framför allt spel som spelas när pojke möter flicka. Vad män säger och vad de egentligen menar. Jag försöker att inte spela spel och har därför någon sorts naiv tro om att jag ska bli bemött på samma sätt. Det är nog bullshit.
Enligt både MrBig och Kenny är det helt vanligt att killar använder rätt stora lögner för att få ligga. Fina, romantiska kärleksförklaringar exempelvis. Eller att låta tjejen veta att killen minsann aldrig har varit otrogen. Att säga att man ska ringa, sedan inte göra det....för att få någon slags makt.
Det är sådana spel som får mig att ge upp tron på kärleken. Och kenny säger till mig "men grynet, man måste ju våga lita på folk". Varför egentligen? När till och med vetenskapliga studier visar att folk i allmänhet inte är att lita på. Då kanske det faktiskt är dags att omvärdera. Omstrukturera. Strunta i sociala konstruktioner. Har jag rätt ändå?...även om kärlek gör mig mysigt blind?
Dagens känsla: Vem ska jag tro på tro på tro på när.............tro på när det är så här?
1 kommentar:
Men Grynet, its simple. Lita på människor som de vore din egen bror. Tills de bevsiar att de inte är värdiga den tilliten. Då är det bara att spola dem.
Appropå killars spel. Helt rätt. En kille gör i princip vad som helst för att få en tjej han vill ha i säng. Det gäller att kunna situationsanpassa sig.
Skicka en kommentar