Vänner och fiender.

De senaste dagarna har jag funderat en del kring vänskap. Dels på grund av den turbulens som varit kring mig och Andreas, kontra ett par ..... till honom. (Vet ärligt talat inte om jag ska skriva vänner, kompisar, polare eller bekanta och jag känner inte heller att det är upp till mig att avgöra hur de väljer att definiera sina relationer). Själv väljer jag att helt ta avstånd. (ordspråk: Bättre med öppen fiendeskap än falsk vänskap).
En annan anledning till mina tankar kring detta är att jag saknar mina vänner.

Sedan jag flyttade till Malmö har jag lyckats etablera ett skapligt kontaktnät med kompisar. Folk att hänga med på stan, på caféer och pubar. Jag har skitskoj med dem och diggar dem som fan, men något fattas mig. Jag saknar de där vännerna, de kravlösa relationerna.. De som förstår och stöttar oavsett livsval. De som kan strunta i att höra av sig på en månad utan att det stör, eller förstör. De personer jag väljer att ringa när livet svajar, eller när livet går spikrakt uppåt eller när mattan dras undan under fötterna. De som får veta allt... allt. (citat: Där den verkliga vänskapen råder behövs inga ceremonier.)

Att flytta 65 mil bort är ett ganska bra sätt att undersöka vilka som är sanna vänner och vilka som är kompisar. Jag har massor med kompisar. Verkligen. Överallt dessutom. Men vänner har jag väldigt få. (ordspråk: Det är bra att ha få vänner och många bekanta - och att veta vem som är vad!). Jag har kompisar som jag förr sett som vänner, men relationer är inte statiska, utan flukuerar en hel del. Min no 1, M, och jag var osams i tre år. Vi sa inte ett ljud till varandra under en halv oändlighet. Storyn är lång och tråkig och inget jag vill ta upp här, men det jag vill ha sagt är att vi idag är lika goda vänner som vi var tidigare, om inte bättre. Det är äkta vänskap, i vått och torrt och 4-fucking-ever! (citat: Det som jag inte kan älska hos en människa överser jag med. Är inte det verklig vänskap?)

Det viktigaste för mig i valet av partner är att han eller hon är min vän och kompis. Jag vill kunna anförtro mig och dela livets berg-och-dalbana. Jag vill kunna ha kul och busa. Och så vill jag så klart älska. (Citat: For at kjærligheten mellom to mennesker skal holde, må den romme en stor del vennskap.)

Legg di hand i mi hand, så er vi sterke saman
Så er vi svake saman
Så er vi saman

Dagens känsla: En verklig vän är en själ i två kroppar.