Självrannsakan.

...Nu är livet som det ska... så där utmärkt perfekt! Vi har kramats och pussats så att vi nästan har fått skavsår!

....
65 mil ensam i en bil ger rätt mycket tid till att filosofera och fundera (och förvånansvärt mycket smsande och även mobilbloggande...vilket är livsfarligt, inte minst när man inte kan hålla hastigheten).. ett tag kände jag att jag vill ha en stämpel i pannan med texten "Var god stör ej - självrannsakan pågår". Det var efter att jag pratade med exet, Pelle. Fick ett förlåt och ångerfullt utlägg om det han gjorde mot mig. Stort av honom. Min rannsakan handlade sedan om huruvida min nygamla kontakt med honom på något sätt skulle kunna ha en negativ inverkad på min och Andreas relation. Andreas vet så klart om min kontakt med honom. Andreas vet allt: jag har helt rent mjöl påsen, alla kort på bordet, så trogen att jag nästan är tråkig! Hur som helst kom jag fram till att det är jävligt skevt att vara kompis med alla som man har ett förflutet med, så det är nog lika bra att hålla den kompisrelationen på en väldigt basal nivå.

Dagens känsla: Sova kan man göra i graven!