Generationsskillnader.

Jag såg på facebook att en av mina något äldre manliga bekanta, en 50 +, hade skrivit en statusuppdatering med innebörden att han lagade mat till sin hustru.
Flera kommentarer löd, i stil med " bra jobbat" och "din fru har tur som har dig" och så vidare.
Min självklara spontana tanke var bara "jaha, så självklart".
Jag delar verkligen inte ut en massa guldstjärnor i kanten för sådana saker, det är väl för fan inget att berömma. Jag kan dessutom tänka mig att hon lagar mat 90% av gångerna i alla fall, men inte fan är det någon som dunkar henne i ryggen för det.

Trots att jag varit förundrad över hur många jämngamla killar det finns som inte lever jämställt med sina kvinnor, så är jag riktligt glad över att leva i den tid jag gör. Jag kräver jämställdhet.

Dagens känsla: feminist.

Verkligheten för en syrra.

Om man inte får ha några som helst traditioner i samband med våra högtider, för att de dagarna alltid spenderas på jobbet, då blir man knäpp. När alla dagar är en ny arbetsdag så blir hela året om alleles för odynamiskt. Samma sak dag ut och dag in. Att aldrig få träffa familjen och vännerna utan sitter på jobbet och vet om att de där hemma sysselsätter sig med traditionsenliga aktiviteter.

Ibland har jag valt att jobba sådana dagar, för pengarna eller för att jag inte haft andra planer. Och när man verkligen vill vara ledig så är det inte möjligt.

Man tappar faktiskt bort sig själv.

Jag har inte sett mina brorsdöttar på julafton, mer än när den större av dem var 6 veckor. Det skiter så klart arbetsgivaren i. De skiter också fullkomligt i att den ovisshet de sänder ut när jag inte vet om jag får semester eller inte, påverkar massor med folk i min omgivning, då ingen vet hur de ska planera.

Jag valde att utbilda mig till sjuksyrra för att hjälpa och ta hand människor. Akutsjukvård innebär att jobba när andra är lediga. Men jag trodde inte det skulle vara så varje gång, varje år, hela tiden.

Dagens känsla: Ovanstående gör mig ledsen.

Lussebullar!!

Bakar vi!

Dagens känsla: Julstämning.

Jag är varm..

... i hela kroppen.

Jag älskar er, Andreas och bebis.

Puss/Gryn

Glad x 6.

Glad 1: Imorgon är det 1a advent och vi ska därför åka och köpa lite nödvändiga grejer inför det.

Glad 2: Min bästaste barndomskompis make kontaktade mig angående ett jobb i Stockholm för Andreas del.

Glad 3: Första lugna arbetspasset på flera veckor.

Glad 4: Alldeles snart får jag pussa på Andreas.

Glad 5: Idag eller imorgon ska vi baka lussebullar.

Glad 6: Jag har två lediga helger framför mig.

Dagens känsla: Nynnar på första frasen i "Säg farväl lilla fjäril i höjden".

Andreas vet.

Dialekter.

Jag sitter som vanligt och slötittar på "Vem vet mest?". Jag och Andreas brukar väl halvbattla om vem som besitter mest onödiga kunskaper. Skitdetsamma, det jag ville ha sagt är bara att en av tanterna som är med är småländska. Det är väl trevligt för henne, men fy fan vilken ful dialekt det är. (Okej, förlåt Nimbz och Piff, er Växjödialekt är rent gullig så jag syftar inte på er!). Det här är utöver det vanliga. Blä.

Jag ska väl inte säga något kanske, jag pratar någon halvavdankad stockholmska med skånska "jaa" och "vadå?", med lite inblandade norrländska ord och uttryck. Och pratar jag med farfar så glider jag dessutom in på norska. Det är en salig blandning, men jag hoppas på bättring i framtiden då jag får jobba fram en bred stockholmska igen.

Lund.

Igår när Andreas slutat jobbet tog vi en promenad i Lund.. strosade längst gatorna och kikade in i små butiker och shoppade små onödiga saker, så som rosa blommiga cupcakes-formar.
Vi gled in på in italiensk restaurang och åt god pasta.. Jag tog någon kalvkött-tryffelcreme-historia som smakade galet gott! Men satan i gatan vad jag saknar rödvinet! Jag gillar bra italienska restauranger som inte är synonymt med glorifierad pizzeria. Det vill säga pizzeria med rättigheter och tre pastarätter på menyn.

Sent igår kväll insåg jag att den där espresson vi drack som avslutning på middagen var årets sämsta idé. I natt när vi egentligen borde ha sovit så var vi hur pigga som helst. Jag fullkomligt vibrerade, Andreas sköt iväg dåliga skämt titt som tätt och vi hade jordens skrattfest. Att jag idag är lite extra trött gör ingenting!

Dagens känsla: Undrar om en ledig dag har varit tillräckligt för att få mig någorlunda utvilad.. det återstå att se om en timme då jag står på jobbet.

Kul nyheter!

Den här bloggen är inte bara en klagomur. Jag har faktiskt goda nyheter också!

Vår barnvagn är nu kirrad! Underbara finaste mystiske J fixade en vagn till oss. Vi hade från början tänkt köpa en Brio Go, men vi insåg att den faktiskt är redigt skitful, så vi valde en Teutonia Cosmo istället. Dessutom var det nog den som J rekommenderade hårdast, och han är ju ändå barnvagnsförsäljare och expert! Liggdelen är svart, sittdelen brun. Han har även fixat tillbehör och grejer.. åkpåse, skötväska och sånt.. och till och med en handtagsmuff!

Tacksamma som fan är vi också för den feta rabatten vi får!

J, vi är skyldiga dig en fet gentjänst.. säg bara när var och hur!

Krasch.

Innan jag ens hinner ringa barnmorskan så ringer chefen och frågar om jag kan ta ett dubbelpass imorgon. Jag vet att jag ligger mycket minus i timbanken, men jag kände direkt hur sympaticuspåslaget ökade. Efter ett långt samtal med en urgullig barnmorska fick jag i alla fall starka rekommendationer om att inte ta det extra passet. Hon bokade in mig för ett läkarbesök och dessutom ska hon ringa upp mig om en stund med besked om jag kan komma dit redan idag för att träffa en barnmorska.

"Riskera inte din graviditet" sa hon. Och det är vad jag hör om och om igen i min skalle.

Dagens känsla: Gråt.

Ofrivillig viktnedgång.

Igår fick jag en ros igen. En sån där mörkröd underbart fin ros. Han är världsklass.

För första gången i mitt liv är jag sjukt missnöjd över att ha gått ner 2 kg på knappa 2 veckor. Är i vecka 28 och har bara gått upp 2.7 kg, fast jag borde ha gått upp 5-10 kg. Och nej, det är inte bara bra, det kan innebära att det bildas massa dåliga slaggprodukter. Mig gör det inget, men jag vill att bebis ska må bra och växa som den ska och få den näring den behöver. Det är ju inte svårt att se ett samband mellan stress och dålig sömn och därmed minskad aptit. Och dessutom långa arbetspass där jag bara hinner slänga i mig en macka. Det här känns verkligen inte ok.

Dagens känsla: Orolig.

Tough shit.

Det är som ett jävla skämt, som käftsmällar och hån.

Idag rann bägaren över och tårarna likaså. För första gången sen jag blev klar syrra har arbetsbelastningen fått mig att börja böla. Det värsta är att jag antar att det blir avfärdat med att jag är gravid. Nog för att jag är hormonell, men tårarna berodde inte på graviditeten!

26 arbetspass kvar.. på 28 dagar. Sen ska jag vara mer ledig än någonsin.

Tror ni förresten att jag kommer göra alla dessa arbetspass, eller kommer jag gå under innan? Vi kan ju ha någon slags tävling om det här i bloggen.

Fuck it.

Juuuuuletiiid!

Får man dricka julmust till frukost?


Ja. Man får det.


Jag är ovanligt glad för den kommande julen. De senaste åren har jag spenderat julafton på jobbet. I år har jag lagt in om semester, som jag förvisso inte fått svar på än.. men hoppet är ju det sista som försvinner sägs det.
Hur som helst så har jag planer på att baka lussebullar och pepparkakor (johanna svägerskan, kommer du ihåg: Lussebullar och peppparkakor ska vi baka och ni får smaka, HEY HEY HEY en underbar jul.. heeeeeeeeeeeeeeeeyeyeyeyeyeyeyeyeyyyyyyyyyyyyyy. Vackert, underar var inspelningarna tog vägen?) och även knäck. Jag kommer säkert även lägga in sill och grava lax och allt annat juligt. Och pynta ska vi göra! Inte för att jag äger speciellt mycket pynt, men det behövs inte mycket på 26 kvm. Den här tiden får man vara kitschig och det ska vi vara. Fast på en bra sätt förstås!

Ibland inser jag förresten hur kort tid jag och Andreas egentligen har varit tillsammans. Häromdagen var vi inne på Granit, ni vet, butiken som säljer massa ekologiska kläder och lådor och sånt. Andreas ser en julljusstake som han tycker är snygg. "En sån har jag, fast snyggare", svarade jag. Han får julafton lite nu och då när han inser vad jag har i mina gömmor!

Förresten, ska man strunta i julskinkan i år eller? Det minsta man får göra är väl att försöka kontrollera att skinkan kommer från en gris som mått bra.

Vi ska göra ett pepparkakshus också. Eftersom vi är rookies på det området så tänkte vi att vi i år köper en sån där byggsats från ica. Nästa år avancerar vi och gör ett eget som säkert misslyckas. Året därpå blir det säkert lite bättre och då har bebis hunnit bli 2 år och fattar nåt. Bra plan va? Allt för vårt barn.... haha

Dagens känsla: Nya dag, nya tag... (tycks ha blivit mitt motto).

Opepp.

Här har jag spenderat en hel dag med att peppa mig själv och kom till jobbet i andan av "ny dag, nya tag". Det brast ungefär samma sekund jag klev innanför dörren. De patienterna jag känner sedan ett par veckor tillbaka, som jag vet allt om, tas ikväll hand om av en annan syrra. Jag ska alltså sätta mig in i helt nya historier, och det tycks vara stressat värre. Skulle påbörjat rapporten för tio minuter sedan, men ronden går alltid före i sjukhushierarkin.

Snacka om att jag lever på sympaticuspåslag konstant, med tanke på att en sådan relativt liten händelse slog ut mig totalt.

Volyminös.

Ett antal flyttkartonger är fyllda med kläder och min garderob sinar allt mer.. Av förklarliga skäl har de flesta av mina plagg en ganska taskig passform just nu, för att uttrycka mig milt. Hoppas bara det är tillfälligt och att jag någon gång kommer kunna ha alla de där kläderna igen!

Dagens känsla: Solen visade sig en liten stund men det räckte för att ge lite hopp och energi!

Dags för nödslakt på Grynet.

Kan någon slänga hit en stor dos energi? Jag går på knäna på jobbet. När jag har en matrast på 7 minuter, känner av magkatarr och dessutom känner hur bebismagen drar ihop sig och blir helt hård... då känns det inte ok.

Hur ska jag kunna ta en rast och sitta i lugn och ro när klockan är 17.45 och jag inte ens har börjat dela ut 17-medicinerna?! Om inte läget ändrar sig drastiskt snart så kommer det innebära att min hälsa påverkas på ett sådant sätt att jag får sjukskriva mig. Ibland tycker jag synd om bebis, eftersom den inte får äta och vila på regelbundna tider då mitt liv (läs: yrke) är som det är. Men jag har valt det så det är väl antagligen bara att leva med det. "Tough shit", för att citera en osedvanligt oklok doktor.

Och ändå tycker folk att vi ska vara nöjda med det lilla bidrag vi får som tack för hjälpen. Ja, jag syftar på vår lön.

Dagens känsla: Så in i norden less.

Mitt jobb.

Oftast älskar jag mitt jobb som sjuksköterska på en akut/elektiv ortopedavdelning. Jag tycker förvisso att det är rätt tråkigt att dela piller och blanda olika sprutor och sådant, men jag gillar kontakten med patienterna. Och jag gillar sannerligen mina arbetskamrater i olika yrkesgrupper.

Men den senaste tiden har dagarna på jobbet varit extra tunga. På grund av sekretess och allmän lojalitet mot arbetsgivare och kollegor kan jag inte gå in så mycket på varför. Dock kan jag säga att jag den gångna veckan jobbat över alla dagar, knappt haft möjlighet att äta och sedan sovit alldeles för dåligt på grund av stress. Jag jobbar nu 9 dagar, är därefter ledig 1 dag... sedan kör jag ett liknande race igen.

Jag försöker att stå ut, det är ju ändå bara 6 veckor kvar innan havandeskapsledigheten.. Och har jag otur och inte får semestern beviljad så innebär det att jag gör mitt sista pass här i malmö, på julaftons kväll....

Dagens känsla: Sjukt kul att träffa Fredrik igen, efter 2 år!

Lite av varje.

Jag tror vaniljpraliner är min craving. Sjukt vad gott det är. Och mjölk.

Emelie, du och Andreas har gemensamma bekanta... är världen liten eller? :P

Havandeskapsledigheten blev beviljad. Så skönt att ytterligare en sak har löst sig!

Dagens känsla: Monster.

Graviditetsstatistik.

091117:

Du är på dag 182 av 280. (65%).
Du är i vecka 26.
Du har gått 25 fulla veckor och 6 fulla dagar (v25+6).
Du är i 6:e kalendermånaden.
Du är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Tis 23 feb 2010
Du har 98 dagar kvar till beräknad förlossning.


Bebis sparkar och hickar och magen blir större för var dag.
Imorrn går vi in i vecka 27.

Du ger mig bra traditioner!

Vi har traditioner som jag gillar skarpt.

Helgfrukostar: Andreas väcker mig med en kram, studsar upp och kirrar kaffe som han serverar mig i sängen. Därefter går han och handlar schysst frukost inklusive nybakat bröd på "farmors bageri". Jag fixar ihop frukost och vi äter den i sängen och glor på tv.

Tidiga morgnar: Andreas vaknar en timme före hans klocka ringer vilket innebär att jag får massa kramar. Är det inte grymt nice när man är så där trött och glider mellan sömn och vakenhet...?

Tv-tittande: Eftersom jag jobbar så konstiga tider är det omöjligt att följa program på tv. Om jag jobbar då programmet sänds så väntar andreas med att kolla på programmet tills jag kommer hem, då vi ser det via nätet.

Små saker som betyder mycket.

Dagens känsla: Längtar efter bebis.

Sjukt bra liv helt enkelt.

Jag har det banne mig sjukt bra. De senaste två åren har mitt liv varit precis som jag velat. Förvisso har det varierat fullkomligt, från singel och party med för många galna upptåg, till sambo och bebis på väg... men så är vi ju - föränderliga. Huvudsaken är väl att vi känner balans och är på ett ställe i livet där vi önskar att vara. Och det är jag, och har så varit en bra stund nu.

Flytten från Malmö närmar sig med stormsteg. Jag känner mig kluven och jag vet att Andreas också gör det. Här har vi etablerat våra enskilda och vårt gemensamma liv. Vi har inte jobbat stenhårt på att utöka vårt sociala kontaktnät, eftersom vi länge vetat om att vi ska lämna. Men ändå har vi kompisar här, roliga sådana! Och en av mina äldsta och bästa vänner bor här och planerar så att göra ett bra tag till. Här har vi upplevt så mycket positiva saker. Vår första dejt exempelvis... den som varade i 10 dagar...

Inte nog med att här vimlar av trevligt folk, att det är närmare europa och att det finns falafelställen i varje hörn som säljer falafel för 25 spän, så är här ett klimat som jag trivs med. Det är nu november och 10 grader varmt. Skinnjackan är på förutom enstaka dagar då jag åker till jobbet så tidigt att jag fryser av trötthet. Då får vinterjackan åka på.

Stockholm har tusen fördelar också. Säkert ännu fler än Malmö. Men de fördelarna känns lite mer undanstoppade för tillfället. Det bästa med att flytta hem är ändå M&M och Vera. Och alla andra vänner.

Dagens känsla: Jag är fan oförskämt lycklig.

Dagens citat: "My knee, in the middle of my leg, my knee.. " sjunget till melodin av "our house"

Höga krav.

Jag har väldigt höga krav på mig själv. Undrar om jag har det på min omgivning också. Och är det i så fall rätt eller fel av mig?

Jämställdhet.

Har just insett att det finns olika sätt att uppnå jämställdhet.

Man behöver inte höja den andra, man kan sänka sig själv. O tvärtom.

Kryptiskt kanske.. Men hey, ni kan ju fundera!

Dagens känsla: Glad.

HTC.

Man skola icke käfta med en gravid Grynet.

Besökte idag mediamarkt för andra gången på två dagar, eftersom min nyinköpta lur inte ville funka. Klart som fan att de ville ge mig en likadan, men det kunde de faktiskt fetglömma. Efter en del käftande med olika personer så fick jag min vilja igenom. Sjukt nöjd trallade jag ut från butiken med en HTC Tattoo.

Nästan så jag blir lite prylnördig, även om det sitter långt inne att erkänna detta.

Dagens känsla: Jag har en vilja av stål och en verbal kompetens att vara nöjd över.

Det gäller att prioritera.

Jag hatar den tidningen. Ändå envisas jag med att läsa skiten.

När jag nyss gick in på aftonbladet.se för att kolla om något spännande hänt i världen kunde jag läsa att: tasteline är utsedd till bästa matsajt. Att finnair har något poängsystem som ger sina kunder plastikoperationer. Att någon bloggat till sig drömjobbet. Att någon sluskig typ inte tycker illa om att bli kallad Slisk. BLand mycket annat skit,.

Därefter. Långt därefter. Så ser jag en liten artikel med rubriken

Fem svenska soldater skadade i afghanistan.

Och fine om detta låg så lång ner i rangordningen för att det inträffade före jul - förra året. Men nej, detta var alltså idag!

Så nu mina kära läsare och övrigt löst folk. Nu ska grynet: Fixa plattare mage (håhåjaja stackars bebis), flyga världen runt för att kirra nya bröst, blogga som en galning för att få mitt drömjobb. Inte må dåligt över att kallas grynet och gärna få med det i aftonslanet. Och därefter förstår ni... Därefter ska jag ringa mina kompisar i afghanistan och se om de mår bra.

Dagens känsla: Oj! Energi! Var kom det ifrån?!

Leksaker.

Idag har jag köpt en varsin telefon till mig och till andreas. HTC. Olika modeller.

Jag är sjukt ointressad. Men stör mig på att den bråkar. Tekniska grejer som inte vill funka får mig att vilja slänga vederbörande sak i väggen. Löser det sig inte pronto så åker jag o lämnar tillbaka luren.

Nåväl. Andreas verkar vara nöjd med sin (som förresten är finare och dyrare än min).

Dagens känsla: Jag är medelålders.

.

Jag är inte i form.

Ny upptäckt.

Stampd´LA. Jag är kär.

Dessutom sneglar jag en del på Alife.


Och jag drömmer lite om något som är ganska långt ifrån sneakers, men ändå så grymt!....

Knallrosa dr Martens! Men smakar det så kostar det.

Nu är det slut...

..på veckan, det är dags för fredagsmyyyyyyyyyyys!

Eller inte. Jobb imorgonkväll. Bajsmacka.

Grynet är slut som artist

Dagens känsla: Står och stirrar in i den där väggen som alla pratar om.

När jag kom hem igår..

...så stod det 10 långa rosa rosor på bordet.

Jag älskar honom.

Dagens känsla: Tittar hellre på rosorna än ut genom fönstret...

Spela bara om ni kan spelet.

Allt för många människor är alldeles för genomskinliga. Folk tror sig vara smarta när de spelar spel, men det är bara patetiskt. Som jag skrivit innan så vet jag saker som ingen sagt.

Folk är tröttsamma.

Och på tal om hallonsaft: Gillar du bloggen Jenny? :)

Dagens känsla: Sliten.

Döden.

Flytten gick bra. Andreas verkar gilla sitt framtida hem och det gör faktiskt jag med. Det var riktigt gott att få sitta i den där enorma soffan en stund! Nu bor alltså nya hyresgäster där i två månader, eftersom den förra hade fått ett förstahandskontrakt. Och de nya ville alltså ha lägenheten möblerad, vilket är varför vi varit hemma och konkat möbler och donat. Fast jag får inte bära utan såg mig själv som en förträfflig arbetsledare istället. Nog för att det kliade en del i kroppen på mig över att inte få hjälpa till mer, men det är rätt gott att flytta utan att behöva svettas!

Ikväll har vi avhandlat världens tyngsta ämne. Sådant där som man inte ens vill tänka på, men som ändå känns viktigt att veta om sin bättre hälft. Det slutade med en hel del tårar. Uscha!

Maria, om jag skulle dö, då får du ta vad du vill som är mitt. Undrar vad det skulle vara.....

Dagens känsla: Låt oss leva länge...