Om man inte får ha några som helst traditioner i samband med våra högtider, för att de dagarna alltid spenderas på jobbet, då blir man knäpp. När alla dagar är en ny arbetsdag så blir hela året om alleles för odynamiskt. Samma sak dag ut och dag in. Att aldrig få träffa familjen och vännerna utan sitter på jobbet och vet om att de där hemma sysselsätter sig med traditionsenliga aktiviteter.
Ibland har jag valt att jobba sådana dagar, för pengarna eller för att jag inte haft andra planer. Och när man verkligen vill vara ledig så är det inte möjligt.
Man tappar faktiskt bort sig själv.
Jag har inte sett mina brorsdöttar på julafton, mer än när den större av dem var 6 veckor. Det skiter så klart arbetsgivaren i. De skiter också fullkomligt i att den ovisshet de sänder ut när jag inte vet om jag får semester eller inte, påverkar massor med folk i min omgivning, då ingen vet hur de ska planera.
Jag valde att utbilda mig till sjuksyrra för att hjälpa och ta hand människor. Akutsjukvård innebär att jobba när andra är lediga. Men jag trodde inte det skulle vara så varje gång, varje år, hela tiden.
Dagens känsla: Ovanstående gör mig ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar