Nyårslöfte.

Jag lovar och svär att jag år 2010 ska föda barn.

Mat

Det är intressant hur man förknippar maträtter med olika årtionden. Potatisgratäng med helstekt fläskfilé = 70-tal. Räkcoctail eller fyllda paprikor eller varför inte fylld avacadohalva hör väl 80-talet till? Sushi= 90-tal och och vad åt vi egentligen under 00-talet? Latten byttes i alla fall mot chailatte gjord på soya. Och åt inte alla bulgur, couscous och quinoa?

Årets nyårsmiddag blir ganska enkel, vi struntar till och med helt enkelt i förrätt.Vet inte om vi kan kalla det typiskt 00-igt, i så fall hade vi väl varit tvungna att ha pilgrimsmussla till förrätt? Mamma och pappa ska komma på middag, i en tom och delvis flyttstädad lägenhet. Vi ska tillaga en krämig risotto, en sådan där äkta med parmesan och annat gott, soltorkade tomater exempelvis. Och till det ska jag helsteka en stor fin bit kalvfilé som vi var iväg och köpte på saluhallen i Lund tidigare idag. Till efterrätt blir det en chokladkaka som innehåller tranbär, med en högst improviserad vit chokladmousse till.

Hade jag fått hade jag gladeligen druckit favoritvinet yellow tail till. Men det får de övriga göra istället. Jag är i alla fall glad att jag hittade ett helt alkoholfritt öl på systembolaget!

Dagens känsla: Denna nyårsafton går absolut inte göra till en tradition.

Ultraljud.

Vad spelar det egentligen för roll hur mycket eller lite jag själv går upp i vikt och hur symfys-fundus kurvan utvecklas? Sparsam viktuppgång och SF-mått som följer lägsta kurvan har varit min melodi. Ultraljudet idag visar dock att bebisen inte alls är speciellt liten. Folks kommentarer har varit "men oj vilken liten mage". Bebis har nog hittat någon hålighet att lägga sig i då.

På 3D bilden ser bebisen ut som Hitler. Charmigt. Den ser ut att ha massa hår, Andreas mun och min näsa. Men det kan man egentligen inte ens spekulera i efter att ha sett bilder där bebis egentligen mest liknar en capricciosa.

Förlossningen lockar inte alls. Och tack för alla uppmuntrande kommentarer om att jag kommer spricka, dö och avlida av att klämma ut bebisen.

Bebis säger YO

Vecka 33.

Äntligen har jag fått sova i min underbara säng igen! Har sovit som en sten större delen av natten, för första gången på 10 dygn eller så.

Jag blir lika överraskad varje morgon då jag ska stiga upp, över att jag blivit så osmidig i det senaste. Som en flodhäst ungefär. Det är inte helt lätt att resa sig rätt upp med en stor mage i vägen, så likt en säl gör jag någon slags icke-graciös rullning ur sängen. Ändå har julmaten inte haft någon som helst effekt på vikten och total viktupgång i vecka 33 landar på 6.2 kg. Jag kan inte låta bli att fundera på hur det känns för dem som vid det här laget har gått upp 20 kg! Nu ser till och med jag att jag själv krymper i takt med att magen växer. För magen har blivit större. Mycket större. Idag ska vi på ultraljud och det ska bli väldigt intressant att se om bebisen är en stor klump eller en liten ärta!

Du är på dag 225 av 280. (80,4%).
Du är i vecka 33.
Du har gått 32 fulla veckor och 0 fulla dagar (v32+0).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tis 23 feb 2010
Du har 55 dagar kvar till beräknad förlossning.

Dagens känsla: Längtar till ultraljudet!

Jag vill sova på ett rosa cumulusmoln.

Det är jävligt svårt att sova i sängar som är mjuka som betong. Jag saknar min säng i Malmö, att ligga i den är som att ligga på cumulusmoln. Eller i alla fall som det i fantasin skulle vara att ligga på ett moln. Mjukt och fluffigt och massor med kuddar och tre täcken varav mitt favorittäcke är ett gammalt duntäcke som är tvättat så många gånger att dunet nästan försvunnit, men täcket är ändå förvånansvärt tungt.

Min sömnlöshet beror nog delvis på graviditeten dock. Hur jag än ligger så gör det ont någonstans eller känns obekvämt. Om jag väl somnar så vaknar jag ungefär en gång i timmen. Kanske är det naturens fiffiga sätt att förbereda mig på vad som komma skall....så det är kanske dumt att klaga när jag ändå inte kommer få sova på förrän jag är 40.

Nu ska jag i alla fall krypa ner bredvid Andreas och tigga kramar.

God natt mina superhemliga läsare.

Hur är vi funtade egentligen?

Är det inte märkligt, att folk skaffar fler än ett barn? Nu tänker ni säkert på att det är mäkligt med tanke på smärtan som mamman får utstå i samband med förlossningen, men det är inte det jag menar.

Jag syftar på att trots det kroppsliga förfallet som sker så fortsätter folk att göra kärlek. Detta kan man väl förstå till en viss gräns i och för sig. Märkligt är dock att det fötts fler än ett barn i samma familj sedan papporna fick börja vara med på förlossningarna. Jag menar, hur charmigt kan det vara att försöka göra något sexuellt efter att ha sett ett huvud sticka ut där nerifrån. Jag har sett det och kan intyga att det inte är en vacker syn.

Att det i alla fall kommer fler barn till världen i samma familj måste ju betyda att det finns goda män som inte är otrogna eftersom deras sexbrist och desperation gör att de fortfarande vill idka sexuell aktivitet med sin kärlek.

Märkligt.

Jag har förresten kommit till en punkt då jag mest känner mig som en flodhäst. 7,5 veckor kvar.

Hemmagjorda klappar.

Knäckebröd med kanel, knäck med mandel, pepparkaksknäck, apelsinknäck, fikonmarmelad, morot- och persikomarmelad, ischoklad, pepparkakor med kristyr och en oförskämt god saffransglögg blev resultatet av sjukskrivning strax innan jul. Det mesta av det blev till julklappar som tycks ha uppskattats på sina håll. Glöggen var världsklass kan jag intyga trots att jag borde hålla mig undan från sådant som innehåller alkohol. Jag smakade en tesked. Typ.

Tavlorna som andreas kirrat på mina brorsdöttar, uppskattades också.

Livet är hårt.

Varför sover jag så ofta på mitt öra när det är vikt? Vet ni hur ont det gör när örat ska fyllas med blod igen? Jag har inte ens särskilt stora öron så varför drabbar detta mig var och varannan natt? Världsliga problem.

Nu har bebis lekt alien och fått min mage att röra sig rejält i en kvart, men så fort Andreas ska kolla eller känna så slutar den. Busunge.

Dagens känsla: Slö.

Julklappar.

Fick ett halssmycke av Efva Attling av Andreas i julklapp. Blev så glad att jag blev generad. Han känner mig väldigt väldigt väl.

I övrigt fick vi ett fett presentkort på babyland, en bärsjal och annat trevligt.

Dessutom har vi ätit. För mycket.

Dagens känsla: Bästa julen på länge.

Julaftonsmorgon.

Har vaknat, suttit i soffan med en liten tjej på var sida om mig, allihop under en stor filt. Tittat på julklappsfilmen och ätit skinkmackefrukost.

Nu ska tjejerna få på sig sina fina julröda klänningar och så ska vi åka till mormor.

Julklapparna under granen är förresten liiiite för intressanta och Nadja sa just "men jag KAN faktiskt inte vänta till ikväll".

Dagens känsla: Underbara barn!

Granen.

"Du pyntar granen så fint" sa mamma.

Så jag fick den stora äran att klä den. Men jag misstänker starkt att de andra faktiskt mest tyckte det var skönt att slippa. :)

Min underbara gudson Dante blev grymt glad för Tobbe trollkarls trollerilåda som han fick av oss i julkapp.

Dagens känsla: Jul.

Nackdelen med att blogga.

...Är att alla anser att de ju har koll på vad som händer i mitt liv och ringer därför inte.

Och varför står ni inte för att ni läser? Bloggen är öppen, den är inte anonym..... varsågod att läs. Men erkänn det.

Bil och barnvagn.

Resan Malmö-Stockholm tog idag nästan 3 timmar längre än vanligt, vilket berodde på extra många pauser, halka och några missöden. Jag är så sjukt glad att vi bara avfärdar eländigheter med ett gott skratt!

Väl hemma har vi nu noggrant inspekterat den fina fina superfina barnvagnen, och alla dess delar. Den är inte ihopmonterad ännu, för det tänkte vi överlåta till vår kära försäljare, Jocke. Han är en bra man han.

Dagens känsla: Trött och nöjd.

...

Är för vaken.
Nu blir det varm mjölk med honung och en banan - min dunderkur för insomnia.

Det har varit en intressant kväll/natt.

Godnatt.

Tack och hej.

Jag fick 1500 kronor i löneförhöjning min sista dag på jobbet. Märkligt va?

Lämnade för övrigt min bloggadress på tavlan i personalrummet. Om nån från jobbet är inne och kikar så får ni gärna skriva en kommentar eller sju!

Dagens känsla: Adios..

Allt har ett slut.

Imorgon ska vi ta farväl av våra kollegor på våra respektive arbetsplatser vilket är jobbigt för båda. Andreas planerar att vara dagen efter på lördag och jag har kommit överens om att vi ska flyttpacka. Sedan blir det roadtrip till Stockholm där vi spenderar julen. Den 29e åker vi ner hit igen för att titta på bebis via ultraljud och flyttpacka och flyttstäda. Den 3/1 går flyttlasset. Huy, det blir en del flängande.

Förresten, det är snökaos i Skåne. Det har snöat ungefär 3 cm (JA cm, inte dm) och allt havererar. Kollektivtrafiken rubbas och vägarna är snorhala. Imponerande är dock deras orutin för att ploga och salta eller sanda vägarna. Vi var nära på att smälla idag till och med, då jag körde i hela 20 km/h och bromsade i god tid då en bil stannat vid ett övergångställe. Det var rena isbanan och jag hann precis styra upp bilen mot en refug. Det hade förvisso aldrig kunnat bli en rejäl smäll, men ändå. Det är fan fantastiskt att de inte har plogat på en hel dag - och sen är förvånade över att olyckor inträffar.

Dagens känsla: Snart börjar en ny del av vårt liv.

För bötelen!

Andreas jobbar sin sista dag på jobbet imorgon och jag vet att han är sjukt ledsen för det. Jag gillar inte när han är ledsen.
Jag har misstänkt en bra stund att han är en riktigt grym lärare och nu har det verkligen blivit bekräftat. Hans elever i en av klasserna har gjort en blogg till honom som ni kan kolla på här. Nu existerade förvisso inte ens bloggar då jag gick i gymnasiet, men för att göra en sån grej måste man fan tycka att läraren är exceptionellt bra. Jag är stolt över min Böte.

Själv har jag varit en sväng till skolan och sagt hejdå till mina kära sexologi-kursare. Många kramar och lyckönskningar. Underbara människor!

Jag har även varit hos barnmorskan. Alla värden är bra. Magens tillväxt, SF kurvan, ligger i underkant men inom ramarna. Viktuppgång 5 kg. Hb 125. Blodtrycket har gått ner lite vilket är bra. Det har aldrig varit farligt högt, men var i alla fall högre när jag var stressad.

Dagens känsla: IknowaBoet också. Och han är min.

This is the julklapps.

Jag är väldigt nöjd över årets julklappar. Både insidan och utsidan.

Bebis har fått schysstaste klappen ever. En giraff i en jordgubbsbil. Skallrar gör den också.

Paxa.

Jag: Vad du är snäll som går och handlar godis.
Andreas: Vad du är snäll som bär min bebis.
Jag: DIN bebis?
Andreas: mmm PAX!

Spökelser.

Jag tror inte spökena i lägenheten i 08 gillar min nuvarande hyregsäst. En av mina kompisar bodde i lägenheten innan mig och jag har haft den i 4.5 år. I ungefär 7 år har lägenheten funkat i princip felfritt, så när som på en fuktskada i badrummet som åtgärdades.

I november bytte jag hyresgäst och sedan dess har lägenheten börjat klappa ihop. Rören under diskbänken har pajat. Det hände första dagen. När jag felanmälde det passade jag på att felanmäla ett par andra små skitsaker som jag bara inte brytt mig om tidigare.
För ett par veckor sedan pajade ett element i sovrummet vilket resulterade i läckage och nytt golv ska läggas. Jag passade då på att smöra till mig en ny spisfläkt.
Idag fick jag ett mail om att spisen pajat.

Det spökar som attans i den lägenheten, det är ingen nyhet. Alla möjliga personer har upplevt det och folk som tidigare aldrig trott på sådana saker har ändrat uppfattning. Jag tror ärligt talat att någon ogillar min nuvarande hyresgäst. Scary.

Jag klagar dock inte på att få lägenheten fixad.

Åt helvete med compact living.

Det ska bli så in i norden skönt att få bo på 70-11 gånger större yta än vi gör nu. Bara balkongen där i 08 är dubbelt så stor mot vårt nuvarande boende. Igår konstaterade vi att vi nog är mer trötta på att bo så här trångt än vi erkänt för det är ändå bara att gilla läget. Nu när det är mindre än 20 dagar kvar till flytt så fullkomligt kliar det i kroppen över att vi bor i en liten låda. Det blir fantamej stökigt och dammigt hela tiden och jag uppskattar varken stök eller damm.

Inte nog med att det är trångt att leva så här, men att flyttplacka är ännu värre. Det finns ju knappt någon plats att trava kartongerna och trots att vi har flyttat upp massa saker till lägenheten redan så är det fortfarande sjukt mycket saker kvar här. Kläder och skor till förbannelse, hela förrådet fullt med kartonger och böcker i långa rader. Undrar var alla saker kommer ifrån?

Det ska bli så gott att bo stort igen.

Hoppsan, det snöar i Malmö nu!

Dagens känsla: Klaustrofobi.

Förlossningsrädsla.

Jag brukar kolla på "förlossningskliniken" på tv. Jag har alltid varit intresserad av graviditeter, förlossningar och spädbarn.. allt som har med gynekologi och obstetrik egentligen. Trots att jag snart ska föda barn själv så kollar på jag på programmet utan att bli speciellt berörd. Nästan alla patienter får epidural, alla föder i samma ställning, de tycks inte ens ha ont. Och ibland händer något akut. Jag rycker mest på axlarna åt hela programmet och tittar för att det är intressant.

Nu på morgonen visade dock en av de danska kanalerna en svensk dokumentär om några olika par och deras förlossningar. Helt plötsligt kändes allt så mycket mer äkta. Dokumentären var inspelad på Karolinska i Solna, där jag spenderat många timmar både på BB och förlossningen. Kvinnorna som födde barn hade riktigt jävla skitont, det syntes långa vägar. Och jag översköljdes av förlossningsrädsla. Shit, ska jag verkligen vara så kaxig att jag skippar epiduralen? Är jag verkligen mer rädd för eventuella komplikationer av den, än vad jag är för smärtan?

Hujeda mig, jag hoppas bebis åtminstone väger under 4 kg när jag ska trycka ut den.

Dagens känsla: Varför ligger bebis och konstant trycker en fot mot min högra revbensbåge?

Hjältar, hormoner och tårar.

Jag är trött på de här hormonerna nu! Jag bölar ju för allt! Vi sitter och kollar på Svenska hjältar-galan och bölar så att jag kommer bli dehydrerad. Jag känner inte igen mig själv och blir lite förundrad.
Nu har jag fått huvudvärk också.

Dagens känsla: Böööl.

Ytterligare ett år har gått.

Snart dags för nyårskrönika här i bloggen.

Luciakonsert.

Jag älskar verkligen Lucia. Det är en av våra mest svenska traditioner och musiken är i allmänhet fantastiskt vacker. Jag har alltid gillat Lucia, inte minst efter tiden på gymnasiet. De senaste åren har det dock inte blivit mycket till att lyssna på några konserter, men i år tänkte jag att jag banne mig bara måste få se ett luciatåg.

Sagt och gjort, vi letade upp en Luciakonsert som ägde rum ikväll. Vi drog med oss Annie och Andreas till detta spektakel. Annie kände genast igen några av musikerna, från musikhögskolan. Det bådade alltså gott. Det kunde bli bra. Kanske halvproffsigt.
Sen började dem sjunga. Fy faaan. Mina öron grät.

Kvällen avslutades i alla fall på metro där somliga drack glögg och jag drack cola och vi diskuterade hur man bäst slaktar en konsert. Hemmagjorda fula arr för att dölja att ingen kunde sjunga, exempelvis. Jag vill inget hellre än att glömma deras version av den annars så vackra "Det är en ros utsprungen" .

Vi är musiksnobbar.

Cosmopolitan

Bara för att jag för en halv evighet sedan har blivit fotad på the studio, har jag nu fått tre nummer av Cosmopolitan gratis. Ni vet, ett sånt där tjejmagasin som består av reklam. Helt seriöst, jag får eksem av sådana tidningar. För att inte tala om Hänt Extra och liknande.

Jag önskar jag kunde ha tackat nej till den ofrivilliga prenumerationen, så hade det sparat massor på miljön.

Samtal med Nadja.

Hela familjen är sjuka: Mamma, pappa o 2 småtjejer.

Nadja är 4 år.

Nadja (nöjd): Jag har kräkts i natt. I 3 sängar: I min säng, i resesängen och i mammas och pappas säng!
Jag: Usch, ni får se till att bli friska innan tomten kommer.
Nadja: Ja annars kan tomten bli smittad och det är inte bra.
Jag: Nä för då kan tomten inte dela ut julklappar till alla andra barn.
Jag: Har du varit snäll då så att du kommer få några julklappar?
Nadja: Mmm det har jag. Och om man inte har varit snäll får man bara dåliga julklappar. Som jord till exempel.

Julklappar.

Julklappar: Check.

Dagens känsla: Önskar jag var med på tomte-fuck-off:en.

Till bebis.

Snälla lilla bebis, det där är ingen hoppborg eller vattenballong. Det är min blåsa.

Vill du vara vänlig, snälla söta rara och sluta hoppa på den?

Tack på förhand.

Bilder.

Vill bara informera om att det finns gravidmagebilder på mobilbloggen, länk till höger. Om ni nu är intresserade.

Välgörenhet.

Varför är folk i allmänhet extra givmilda runt jul? Jag tänker då på att vi ger mer pengar till välgörenhet. Är det för att stilla vårt dåliga samvete över det konsumtionssamhälle vi lever i, där vi köper julklappar till andra och får massa julklappar som vi egentligen inte vill ha? Självklart är det bra att ge bidrag, det är inte det jag menar, men det känns som hyckleri att vi blir extra snälla en månad om året. Förvisso är det enklare att skänka pengar runt jul, då insamlingar finns i varje hörn. Klart välgörenhetsorganistationerna spelar på att vi är lite extra blödiga runt jul.

Jag försöker hela tiden göra små saker för att folk ska kunna ha det bättre. Exempelvis föredrar jag att fika på Barista. Kanske är det också hyckleri att jag sitter och sippar onödig latte och för att stilla mitt samvete gör jag det på ett café som ger pengar till välgörenhet och bara har fairtrade- och kravmärkta produkter. Men det är ett skönt sätt att få fortsätta leva i min värld, i min kultur och samtidigt göra något gott av det. Förutom att fika ihjäl mig på Barista så köper vi så mycket fairtrade produkter som vi kan. Och jag vet inte hur många rosa-bandet-produkter vi köpt. Nu gillar jag ju rosa skarpt, så att betala ett par extra kronor för rosa disktrasor gör jag gladeligen av fler anledningar! Okej, det kostar mer... men som det är nu kan vi verkligen inte säga att vi inte har råd.

Igår skulle jag köpa julkort (jag vet att det är skit för miljön.... men ärligt talat så blir mormorar och gamla fastrar jädrigt glada så det får vara värt det!). Hur som helst så hittade jag UNICEFs julkort. Självfallet kostade det 5-6 gånger mer än vanliga julkort så jag tänkte strunta i det. Men va fan, om jag ändå ska slösa på miljön i en sådan egentligen onödig grej plus slösa en slant, då kan jag väl för tusan se till att några barn i afrika får rent vatten.

Jag tycker att vi i denna rika värld faktiskt ska ta vårt ansvar och hjälpa folk som har det svårt. Och inte bara göra det kring jul! Med handen på hjärtat, kan du säga att du inte har råd? Ett par kronor som skramlar i fickan kan lika väl hamna i bössa och du kommer inte märka någon skillnad när dagen är slut.

När Andreas fått jobb i Stockholm kommer vi att bli världsföräldrar eller faddrar.

Dagens känsla: Snart är det helg.

Adjö ortopeden 2.

"Det är direkt olämpligt att du jobbar heltid" sa doktorn och frågade mig om halvtid skulle passa bra. Nja, halvtid innebär inte mindre stress när jag väl är på jobbet och risken är väl lika stor att jag svimmar ändå. Hjärtklappning, blodtrycksfall, yrsel och svimningar är visst inte helt ovanligt den här tiden i graviditeten, eftersom kroppen inte riktigt hänger med cirkulatoriskt. Blodvolymen ökar med 50% och det sätter sina spår. Men en lång period av hög stress och sen en maginfluensa i förra veckan är nog sannolikt största orsaken till att jag mår som jag gör. Stress är direkt obra under graviditet. Maginfluensa likaså. Doktorn sjukskrev mig fram till havandeskapsledigheten den 25 december, vilket innebär att min tid på ortopeden på UMAS är över.

Det är ett jävligt pissigt avslut på jobbet måste jag säga. Snopet och inte alls enligt planerna.

Jag kommer sakna alla underbara kollegor.

Dagens känsla: Vemod.

Ris och ros.

Fy fan för programmet "jag ska bli stjärna" på tv 4! Jag fattar inte hur man kan göra underhållning av barn som blir pressade att prestera. Idiotjävla föräldrar!
Inte okej. Jag bojkottar.

Tack förresten Simon, Helena och de två mumintrollen för en fantastisk konsert. Lite stråkkvartett var precis vad jag behövde!

Höggravid.

Jag är tydligen officiellt höggravid nu.

Skönt problem.

Att inte kunna bestämma sig för att stiga upp eller ligga kvar i sängen, det är ett riktigt lyxproblem.

Ikväll ska vi på stråkkvartettkonsert och lyssna på Haydn och Dvorak. Det kan nog bli trevligt och riktigt bra! Och jag måste nog klä upp mig lite så jag matchar Andreas som klädde upp sig med skjorta, slips och hatt. Nice!

Dagens känsla: Mys

Melodifestivalen.

Har jag inte tittat på de senaste åren, men nästa år tycks det finnas anledning!
Det blir rena skolåterträffen att titta på det då Salem Al Fakir, Linda Pritchard och Erik Linder ska vara med!
Kul att se att det går bra för så många av mina gamla skolkompisar från gymnasiet.

För er som inte vet så jag gick jag ett yrkesmusikerprogram på Södra Latin, så helt konstigt är det ju inte att gamla skolkompisar dyker upp i sådana sammanhang!

Medelålders.

Igår fick Andreas höra att vi har blivit medelålders bara för att vi julpyntat och skulle äta efterrätt. Tack Niklas.

Påståendet fick mig att fundera lite och jag har kommit fram till att det nog ligger en gnutta sanning i det. Allt som hör ungdomen till, med krogbesök, fyllehångel och komma hem alldeles för sent känns avlägset. Att glida runt och vara slacker och inte tänka på morgondagen känns också förbi. Nu menar jag inte att vi håller på att bli gamla och torra, absolut inte! Det är snarare så att i det senaste så har vi börjat uppskatta andra saker. Med en bebis på väg är det väl inte så konstigt kanske, att fokus flyttas och andra saker blir viktigare. Att stå på ett dansgolv och vara lite dimmig av alkohol och ha ont i föttera på grund av fina, men hemska skor lockar inte alls. Då stannar jag hellre hemma och julpyntar.

Dagens känsla: Medelålders.

Julpynt och kallsvett.

Julstämningen har kommit åter. Vi har köpt en liten plastgran och 49 stycken små små julgranskulor. En kula begick självmord så nu är det bar 48 stycken kvar. Vi har tänt ljus och tryckt nejlikor i apelsiner och köpt hyacinter. Och sett dagens avsnitt av julkalendern - Sunes jul. Vi har stängt av tv:n och lyssnar på julmusik.

Allt är perfekt...

men..

Jag mår inte helt toppen. Maginfluensan tidigare i veckan tycks ha tagit knäcken på mig. Både igår och idag har vi varit ute och strosat i butiker och jag har båda dagarna drabbats av -vad jag tror är -blodtrycksfall. Det känns som att blodet försvinner från skallen, jag blir blek och kallsvettig och hjärnan känns som gröt och synen blir suddig. Kanske inte är konstigt när man ska försörja ett till liv med blod och syre och näring. Jag hatar verkligen att sjukskriva mig från jobbet om jag inte är riktigt sjuk, men att må så här på ett jobb som innebär många raska promenader, tunga lyft och behov av en skarp hjärna känns som en dålig kombo. Jag ska till doktorn på onsdag, jag ska prata med honom om det här då.

Dagens känsla: Ser fram emot den här julen mer än jag gjort på många många år.

Hellofuckinkitty.

Hello fucking kitty säger jag bara.

Både igår och idag har jag pratat med min underbara 4-åriga brorsdotter Nadja i telefon och diskuterat julklappsönskningar.
Hello Kitty-bok. Hello Kitty-stolar. Hello Kitty-bord. Hon sprutade ur sig saker med Hello Kitty som hon ville ha, så för att göra det lite enklare för mig själv frågade jag om vad som helst med Hello Kitty skulle gå bra. Jajjamen.

Jag har aldrig riktigt fattat grejen med den fula katten, men idag har vi varit ute på julklappsjakt och alltså kollat dessa HELLO KITTY saker. Vet ni hur dyrt det är? Och fult. Hmps.

Julklappsshoppingen var i alla fall relativt lyckad och rätt mycket är inhandlat. Och resten vet vi vad vi ska köpa. Underbart.

För övrigt är det sjuuuuukt svårt att lalla runt inne på ett enormt Toys´r´us utan att låta pengarna fullkomligt försvinna.

Dagens känsla: Julstämningen är tillbaka.

Julklappar.

Vad tusan ska jag köpa till Andreas i julklapp? När han fyllde år i somras var det hur enkelt som helst att köpa hur mycket som helst! Han fick en klocka och schyssta adidasskor från footlocker och en bok och massor av annat. Nu till jul har vi satt en prisgräns för hur mycket vi får spendera på varandra, eftersom vi tänkt köpa en (till) tv efter att vi flyttat. Och nya bokhyllor. Och annat. Prisgränsen gör det hela mycket svårare! Hade jag fått lägga till en nolla hade jag kunnat komma på tusen saker att köpa...

Har ni några tips och idéer? Låt mig veta i så fall! Men skriv det inte som en kommentar här på bloggen bara!

Dagens känsla: Känner mig frisk, men orkar ingenting!

Dirty talk.

Jag (liggandes i sängen): Jag kan inte se mitt kön längre (för att gravidmagen är i vägen).
Andreas (lite fööör snabbt): Du kan få se mitt kön hur mycket du vill!

Graviditetsstatistik.

Uträkning utgår från dagens datum: Tors 3 dec 2009.

Din graviditet startade Ons 20 maj 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Ons 3 jun 2009.
Du är på dag 198 av 280. (70,7%).
Du är i vecka 29.
Du har gått 28 fulla veckor och 1 full dag (v28+1).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tis 23 feb 2010
Du har 82 dagar kvar till beräknad förlossning.

Tiden går fort nu! Riktigt fort! Om 82 dagar +-, ska jag föda barn! Shit vad läskigt!

Förresten tycker bebis mest om att ligga till höger i magen. Den har liksom kurat ihop sig där. Skumt.

På bättringsvägen.

Julstämningen dog där vomeringarna tog vid, kan man väl lugnt säga! Börjar dock så sakteliga återvända till livet. Jag spenderade säkert 17-18 timmar föregående dygn i sovande tillstånd. Det som kvarstår nu är feber, smärta i hela kroppen och allmän medtagenhet, jag tror faktiskt aptiten börjar återvända!

Hade jag inte haft Andreas så vet jag inte hur jag hade klarat mig faktiskt. Nog för att jag haft calici förr (hujedamig, en gång hade jag calici i kombo med världshistoriens värsta bakfylla..), men jag kan lova att det är en helt ny upplevelse att vara gravid och bli magsjuk. Andreas har fixat och donat och hämtat dricka och tagit hand om mig och varit hur bra som helst! Han stannade hemma från jobbet igår för att jag var så väck....

Dagens känsla: Lite ångest över att ringa till jobbet och säga att jag stannar hemma en dag till...

Sjuk.

Calici? Matförgiftning? Något av det får mig i alla fall att känna mig mer död än levande. Ni ska slippa detaljer, men jag kan säga att jag är riktigt slut som artist. Har ont i hela kroppen och kan knappt tänka, än mindre äta. Ingen bra kombo med graviditet.

Dagens känsla: Redo för nödslakt.