Det är jävligt svårt att sova i sängar som är mjuka som betong. Jag saknar min säng i Malmö, att ligga i den är som att ligga på cumulusmoln. Eller i alla fall som det i fantasin skulle vara att ligga på ett moln. Mjukt och fluffigt och massor med kuddar och tre täcken varav mitt favorittäcke är ett gammalt duntäcke som är tvättat så många gånger att dunet nästan försvunnit, men täcket är ändå förvånansvärt tungt.
Min sömnlöshet beror nog delvis på graviditeten dock. Hur jag än ligger så gör det ont någonstans eller känns obekvämt. Om jag väl somnar så vaknar jag ungefär en gång i timmen. Kanske är det naturens fiffiga sätt att förbereda mig på vad som komma skall....så det är kanske dumt att klaga när jag ändå inte kommer få sova på förrän jag är 40.
Nu ska jag i alla fall krypa ner bredvid Andreas och tigga kramar.
God natt mina superhemliga läsare.
2 kommentarer:
Passa på att sova när du kan, sedan vet du inte hur nätterna blir , när den efterlängtade kommer. Hoppas dock på att ni får en liten som behagar sova gott om nätterna. Egen säng är alltid bäst tror jag. Lycka till nu med hemresan och flytten.
Kram
Det är en myt att man inte får sova på nätterna :)
Skicka en kommentar