När jag precis hade skrivit klart föregående inlägg så började jag få smärtor i ryggen. Det kom rätt plötsligt och skapligt intensivt. Jaha, rejäl förvärk tänkte jag. Men det gav inte med sig. Jag tog ett bad, vilket inte var skönt på något vis. Jag tog två alvedon och kände hur sammandragningarna kom och gick även om magen var stenhård mest hela tiden. Efter ett par timmar utan att jag inte kunde urskilja tydliga värkar men att det inte hade blivit bättre fick Andreas ringa förlossningen. "Helt normalt" sa den gulliga barnmorskan som sa åt oss att börja klocka värkarna. En stund senare ringde hon upp och sa "Du var bara i vecka 35 va? Ja men då får ni komma in på en gång". Happ, sagt och gjort.. vi ringde pappa, packade klart bb-väskan och åkte mot Danderyd. En kvart innan vi var framme släppte alla smärtor. Typiskt.
CTG kopplades och visade på alldeles för högt hjärtljud. 170-210 slag i minuten kämpade visst den lilla knodden med. En barnmorska sa att hon skulle tillkalla en doktor som skulle göra ultraljud. Men frekvensen lugnade ner sig så efter någon timme blev vi tillsagda att vi fick åka hem igen, utan att ultraljud gjorts. Helt normalt och bara lite förvärkar. Bara lite förvärkar?!! Shit, hur är det då när det är på riktigt?!
Fick i alla fall veta att bebisen ligger fixerat. Gott!
Nå väl, nu är vi hemma igen och alla mår bra.
Dagens känsla: Den hade gärna fått komma.
2 kommentarer:
Hoppas det inte blir för många turer dit innan det verkligen är dags.
nädå det tror jag inte. men det var ju barnmorskan som bad oss komma in den här gången :)
Skicka en kommentar