Jag är tillbaka.

Jag har ju haft lite paus i allt bakande i och med Lovas ankomst, men nu är jag minsann tillbaka. Jag kände inte för att klä på oss och gå ut i det grådassiga vädret för att köpa bröd, (vi bor ändå hela 150 meter ifrån Willys) så jag gjorde mina improviserade grahamsbullar och jag tror faktiskt att jag överträffade mig själv. Brödet blir perfekt till soppan som stått och puttrat på spisen ett par timmar. Kärleken till min assistent håller i sig...

Grahamsbullar.

Lova är så galet lugn idag att jag nästan börjar undra om något är fel. Inte en enda gång har hon pipit. Hon verkar bara helt nöjd.