Härom dagen när jag tog en promenad i min ensamet (Eller ja, Lova var ju med.. men det är inte så att vi går och diskuterar livsfilosfiska frågor direkt) så gick jag och funderade på folk. Människor som kommit och gått i mitt liv. Det är rätt intressant hur folk liksom flyter omkring och ibland är i ens närhet, för att senare försvinna bort.. kanske kommer de tillbaka eller tappas bort helt. Eller så är det enkelt så att det är ett aktivt val att inte fortsätta kontakten. Det var nog dessa personer som jag funderade mest på - de som jag faktiskt valt bort helt medvetet. Dels så finns ju ett gäng tidigare lösa kontakter, partypolare och andra som jag aldrig riktigt har varit mer än ytlig bekant med. Deras nummer försvann ur min kontaktlista ungefär samtidigt som Andreas kom in i mitt liv. Men så finns också de som jag kanske haft, eller åtminstone försökt ha, någon slags relation till. Vanligtvis har jag ganska mycket separationsångest från både människor och prylar och ibland till och med händelser, men ibland är det inte värt att ha kvar folk av sentimentala skäl. De äkta vännerna finns ju självfallet alltid kvar.
Jag har tidigare skrivit om att vara homosocial, det vill säga att söka sig till personer som liknar en själv och andra i umgängeskretsen. Det har gått upp för mig att många av mina vänner är lättsamma och väldigt sociala individer, och det är faktiskt en gemensam nämnare även för Andreas vänner. När jag gick där och funderade så tänkte jag på vad som är gemensamt för de som jag ratat och jag kom fram till att de flesta av dem har ett stort behov av att hävda sig och de utstrålar självgodhet. Den egenskapen likställer jag med dåligt självförtroende. Vem gillar en självgod idiot som sätter sig själv på höga hästar?
Eftersom några av er som läser är personer som jag ratat så kommer ni säkert reagera. Då vill jag meddela att det är upp till er huruvida ni tar åt er eller inte. Gör ni det så är mina ord troligtvis befogade och därmed borde det inte finnas anledning till diskussion.
Dagens känsla: Det är trevligt att ha besök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar