Idag fick Lova för sig att hon kunde ställa sig upp. Så drog hon sig upp mot ryggstödet på soffan och klarade det nästan, men hon ställde sig på knä. Härom dagen hade hon somnat i vagnen och när jag gick ut i hallen för att jag hörde att hon vaknat, då satt hon upp. Mycket händer just nu. Därför har vi precis sänkt spjälsängen ett steg.
Annars så baklängesålar hon runt här. Får upp rejäl fart i gåstolen. Och försöker verkligen att krypa framåt.
Fy vad tiden går.
Vackrast.
4 kommentarer:
Karin, det är på barnen som man ser att tiden bara rusar iväg.Tycker inte det var så lääänge sedan ni var små, men tydligen är det så. Ta vara på stunderna och njut.
Ja jag börjar förstå det! :)
Hon är verkligen så himla fin! Riktigt söt!
Ärvt sin mors skönhet kanske? ;)
Och där blev min trötta morgon riktigt mycket bättre! Tack för den fina kommentaren! :)
Skicka en kommentar