Graviditet vecka 32 (nästan).

jag var hos barnmorskan igår. De ringde mig när jag knappt hade vaknat och deklarerade att min barnmorska var sjuk och det var ju tur eftersom jag inte hade någon aning om att jag skulle dit, snurrig som jag är. Fick i alla fall tid en timme senare än planerat vilket passade perfekt då jag hann lämna liten på dagis först.

SF kurvan har planat ut lite, vilket inte kom som någon överraskning då jag känt av det själv. Inte så pass mycket att det är farligt för bebisen dock. För övrigt blev besöket kort och vi pratade inte så mycket och tog inte så många kontroller.

SF 29 cm
Bltr 110/65 mmHg
Hjärtfrekvens 160 slag/min. Lite högt, men bebisen var helt vild där inne.

Vild är han nästan jämt förresten. Igår la jag min telefon på magen när jag låg i sängen och det blev rejält tydligt för Andreas hur mycket han buffar, bökar och sparkar. Han ligger till höger precis som Lova men enligt barnmorskan är det vanligast då livmodern är formad så och det blir kortast väg ut. Kul att lära sig någon nytt!
Han ligger troligtvis än så länge lite på snedden men jag är övertygad om att han ligger med huvudet neråt, dock kanske inte med huvudet i bäckenet.

För min egen del då? Jo foglossningen går lite upp och ner. Nu när jag har mer stillasittande arbete och jobbar halvtid så orkar jag plötsligt med livet igen. Vissa dagar är mer smärtsamma än andra, men det var ett tag sedan jag började gråta av smärta i alla fall. Jag känner ett rejält uppsving sedan jag fick börja äta folat och B12 tillskott. Jag är piggare och den där känslan av att graviditeten är hemsk och vidrig är borta och jag tycker faktiskt det är rätt okej att vara på smällen.

En del påstår att min mage är enorm. Andra säger förvånat att den är liten. Enligt SF kurvan är jag värsta medelmåttan. 

63 dagar kvar.