Ut med tv:n och in med...ja vad?

Igår fick både jag och maken nog. Nästan i kör sa vi att vi skulle ställa undan tv:n i klädkammaren, minst en vecka. Det kändes skönt på något vis. Inte för att tv har varit något problem, men kväll efter kväll sitter vi där och beklagar oss över vilken skit som visas. De samhällsprogram som ska granska och vara journalistiska är ju bara vinklat skräp där man bestämt sig för en tes och sedan letat bevis för sin sak. Alla dessa regisserade program som hänger ut folk får mig att må illa. Ni vet, lyxfällan, du är vad du äter, bonde söker ko och allt vad de heter. Och Två och en halv män har man ju plöjt åtta gånger minst. Nä, jag ser ingen bra anledning till att slöglo.
Dessutom har ju dottern blivit allt mer intresserad av att kolla på tv och även hon skulle sitta alldeles för länge om hon fick. När tv:n åkte in i klädkammaren i morse slutade hon direkt bry sig om den och lekte istället.
Vi får se hur det går och när den kommer fram igen. Tills dess ska vi spendera mer tid med varandra och med hemmet. Kanske kolla på ett och annat noga utvalt program via nätet. Men framför allt ska vi ta hand om varandra.