Den där goa Lova ser vi allt mindre av, medan vi får bekanta oss massor med den arga, skrikande ungen. Hon som skriker "NEJ!" åt precis allting. Och utbrotten slutar i tårar som tycks vara i en oändlighet.
För första gången börjar föräldraskapet kännas som en prövning och det är mitt tålamod som sätts på prov. Och det faktum att det är svårt att veta hur man ska hantera det är en prövning. Ignorans, tjat eller ta varenda fight? Det sistnämnda är en omöjlighet.
Hej du ovälkomna tvåårstrots. Må du vara snabbt övergående.
6 kommentarer:
Heej! Kevin va väldigt trotsig i somras. Vi fick då höra om fiskleverolja som kunde dämpa de arga utbrotten något. Provade då eye-q. Vi har nog inte haft en gladare kille sen dess. Och dessutom hjälpte den även till med utvecklingen. Speciellt språket/talet. Visst är det bra med trots. För utvecklingens skull. Men nu är det trots på en helt annan nivå! Värt att prova :)
svar till Camilla: trotsperioderna ÄR ju utvecklingsperioder så det är knappast underligt att din son "kom ut ur den" med ett bättre språk.. :))
Karin: det går ööööver... jag looovar.. men bemöt henne med lugn..
och var konsekvens.. det du säger är ju vad som gäller! :)
våran blivande 3åring har aldrig varit särskilt trotsig förrän nu, men det är ändå inte såååå farligt... :)
bävar för vår blivande 2åring dock.... har aldrig skådat maken till barn som kan få vredesutbrott.. han kan ligga o vråla på golvet i en timmas tid.. bankar sitt huvud överallt där han kommer åt,.. sparkar, vrålar, skriker och gråter.. my gosh! ;)
ingenting hjälper, han måste få ta sig tid själv att lugna sig.. har försökt att hålla fast honom men det blir mycket värre då..
så han får ligga på golvet och "göra sitt" helt enkelt.. :)
inväntar hans nästa trotsperiod.. :)
hoppas ni alla mår bra i övrigt! och du, gudars så sööööt Nils är då!!! <3 :D
Lykka är NU mitt upp i denna värsta trotsperioden. Och då är hon 2,5 år. Så bitter som jag är så säger jag " vänta bara...detta är bara början".
Hon har hittills hållt sig lugn med trotsent hos dagmamman men igår när Niklas hämtade henne så fick vi konstaterat att trotset har kommt även dit. Vår dagmamma såg tydligen rejält trött ut och suckade (med glimten i ögat) " hon är så ENVIS!".
Underbart...
Malin: Jag är grymt konsekvent och det är väl det som är det jobbigaste ;) Har jag sagt en sak så gäller det, benhårt. Jag låter också Lova härja och skrika, men hon får gå in och göra det på sitt rum. Det är helt okej att vara arg, det är en känsla precis som alla andra och hellre få utlopp för känslor än att stänga inne.
Tack, jag tycker också att han är söt ;)
Då vet jag vad som väntar :)
Har en kille som snart fyller 9 månader och mysigare ålder får man leta efter :)
Nu är det inte långt kvar innan han kan krypa. Då kanske hans frustration minskar lite
Faktiskt inte så mycket! Han är mycket mer vaksam på var vi befinner oss. Sitter jag och matar och min fru går upp till övervåningen så sitter han och tittar upp hela tiden.
Idag såg vi hans första tand också :)
Helt sjukt vad blödig man blir som förälder. Trodde aldrig det.
Det jobbiga är att jag är ganska känslig annars också :)
Skicka en kommentar