Barnbesiktning på BVC.

Ja det där gick ju....helt ok. Nils skrek hela vägen dit i vagnen. Ingen aning om varför, för han var helt nyäten och nyrapad och nyspydd och allt sådant.
Lova vägdes med kläderna på för hon ville inte klä av sig och hon mättes så fint så fint. Nils kissade ner halva rummet och gallskrek på vågen. Jag frågade om hans väldigt torra hud som flagar (främst i huvudet, därav att han allt mer  får sin fars frisyr). Bvc-tantens svar blev genast "man tänker ju komjölksproteinallergi". Jaha, han också. Lova var ju allergisk fram till ett års ålder.

Så nu ska han få mjölkfritt. Vi fick en burk med oss hem av någon ny produkt som inte luktar hundmat vilket Lovas mat gjorde. Jag måste äta mjölkfritt eftersom jag delammar och det innebär att jag inte kan fortsätta äta LCHF just nu, vilket jag ju själv mår bäst av för det håller mina hormoner i bättre ordning. Surt sa räven.
Om vi märker skillnad så får vi hans mat på recept vilket gör det sanslöst mycket billigare än att köpa NAN, men det är en klen tröst då pengar inte är något problem när det kommer till barnens kost. Däremot kommer jag inte orka att äta mjölkfritt för att delamma speciellt länge, så då får jag sluta med amningen. Surt sa räven, för amningen går så himla mycket bättre den här gången, för att jag tar det för vad det är.

Resultaten:
Lova 2 år och en skvätt: Ca 12.2 kg (exakt vikt är oklar pga kläder). 88 cm lång.
Nils 5 veckor och 3 dagar: 5315 gram och 59 cm lång (tror det är lite felmätt för hoppet var stort på kurvan). Hans viktkurva har dalat lite (tro det eller ej), vilket också är ett tecken på komjölksproteinallergi.

Förresten tappade Lova sin snutte på vägen hem så promenaden blev extra lång. Och Nils, han skrek bara halva vägen.

Vi får se det här positivt i alla fall och vara glada att dessa alternativ finns, att vi har mat att ge våra barn och rent vatten i våra kranar. Och nu när jag ändå är mellan två helt olika kosthållningar och har hela kylen full med cupcakes så kan ni ju gissa vad jag ska gå och ta.