Det ultimata självständighetsprovet.

När jag var tolv år fick jag, efter en himla massa tjat, mitt rum omgjort. Jag och pappa satte upp nya tapeter och målade. Jag var redan då väldigt intresserad av inredning och hade farit runt halva Svearike för att hitta de perfekta tapeterna. Att de var grå och spräckliga och idag rent förfärliga är en annan femma.
Strax efter renoveringsprojektet åkte jag och mitt ömma moder till IKEA för att inhandla en byrå till Grynets nya rum. Mycket kånk och släp för en 12-åring, som förvisso var rätt stark, men med en klen mamma var det inte helt lätt. Väl hemkomna bestämde vi oss för att inte vänta på pappa, utan vi skulle minsann bygga ihop byrån själva. I ren girl-power-anda lyckades vi efter mycket om och men. Att byrån sen var helt skev och vinglig behöver vi ju inte säga högt.......

Efter det IKEA-bygget har jag aldrig byggt ihop en möbel själv. Jag har alltid haft karlar omkring mig att fixa sådant och jag har tyckt att det har varit bekvämt. Nu är jag dock singel och vad kan vara ett mer ultimat självständighetsprov än att bygga ihop en äkta IKEA-bokhylla med namnet Billy?

Glad och positiv plockade jag idag fram mina nya fina rosa verktyg, ur den lika fina rosa verktygsväskan. Fick med nöd och näppe upp kartongen till denna byggsats, men när det väl var kirrat så gick det mesta galant. Jag har hamrat och spikat och skruvat och grejat. Jag slog mig lätt på tummen en gång, men det var det värsta som hände. Nu står en färdigbyggd hylla, faktiskt riktigt stadig, i mitt vardagsrum tillsammans med resten av bokhyllorna. Det enda som återstår är att plocka i sjuhundraelvamiljoner böcker.

Förövrigt är jag förbryllad över alla spikar och skruvar som blev över..............

Dagens känsla: Jag klarar mig själv.