Jag är ledig idag och Andreas förkyld som bara män kan, så därför är jag på förskolan. Jag hade tänkt lämna Lova idag men hon har ju inte varit här sedan i torsdags så det är nog bra att jag finns på plats.
Barnen leker ute och jag sitter inne och är minst sagt glad över min smartphone. Det hade varit lite segt att bara läsa barnlitteraturen med sönderrivna sidor.
Lova leker och stojar och lyser av glädje. Hon betraktar de större barnen och håller sig gärna bredvid en vuxen. Tre gånger har hon kommit in för att säga hej och se att jag är här, men den tredje gången struntade hon i mig.
Jag fick höra från en av fröknarna (som aldrig träffat Lova men hade sett henne från fönstret) att hon "verkar så stor och redig" för att hon leker som hon gör. Klättrar och har sig. "Är hon bara ett och ett halvt"? Jag suckar djupt inombords och hoppas att hon kommer bli tagen för att vara i den åldern hon är och inte äldre.
Nu ska jag fortsätta smygkika på henne. Min stora lilla tjej.
▼
Ellie är bebisen på hennes dagis. Hon är den enda född 2010 och det näst yngsta barnet har just fyllt två år. Fan, Ellie fyllde ju just ett. Fröknarna suckade djup när de insåg att det nu måste stänga alla dörrar som de just börjat kunna ha öppna i och med att alla barn blivit så "stora". ;)
SvaraRaderaVincent har också alltid varit väldigt stor och framåt och tagits för att vara mycket äldre än vad han är.
Det har för övrigt jag också alltid gjort när jag var yngre (och det gör jag nog fortfarande, haha).
Jag antar att det är en del av livet för vissa..