Jantelagen och mellanmjölk.

Jag ogillar verkligen jantelagen. Jag har sagt det förut, men det kan inte sägas för många gånger.
Vad är det för fel med att stå upp för det man är bra på, och våga uttrycka det? Hur många av er, kära läsare, har suttit på en arbetsintervju och fått frågan "vad är du bra på?" eller "nämn dina 3 största styrkor" eller liknande. Och hur många av er har inte suttit där och känt hur det kryper inombords, eller kommit på er själva med att generat stirra i golvet... för att när man äntligen vågar säga vad man är bra på, känna att det känns fel och kanske till och med omoraliskt?

För många år sedan hörde jag om en undersökning som hade gjorts på amerikanska och svenska barn. Undersökningen gick ut på att barnen blev tillfrågade om vad de var bra på. De amerikanska barnen hade inga som helst problem att rabbla upp sina styrkor, medan de svenska barnen blev förlägna och ryckte på axlarna och mumlade "jag är väl inte bra på något speciellt"...... Är det inte sorgligt? Är det inte sorgligt att jantelagen är så starkt fastetsat hos oss, att till och med våra pluttar redan vet att det är fel att vara bättre än någon annan?

I det här landet ska alla vara så lagom hela tiden, också ett av jantelagens skitpåhitt. Lite socialantropologiskt tänk och min slutsats blir att det troligtvis har att göra med att Sverige länge har varit socialdemokratiskt, med folkhemstänk och alltihop. Nu gillar jag förvisso socialdemokratins grundtankar, men det kanske har blivit lite för mycket av att vi alla bakas i samma form. Vi är så jävla mellanmjök, så jävla lagom.
Jag träffade en tjej på en tillställning en gång som hade starka åsikter om att vi bör "rätta oss i ledet".. (VILKET LED??).. detta var under Stockholm Pride-veckan och hon tyckte att alla HBT-personer var alldeles för galna. Jag argumenterade emot detta och tyckte hon kunde se festivalen som en kärleksfestival, men framför allt tryckte jag på att man inte kan dra alla över en kam.
Varför ska alla rätta sig i nåt icke-existerande led? Är det inte folks olikheter som bidrar till att världen går framåt? Konversationen hade väl hållit på i ungefär en halvtimme då jag kläckte ur mig: men...vad tycker du om mig då?. Tjejen såg alldeles frågande ut med stammade fram något om att hon tyckte att jag verkade trevlig och så. När jag då sa "jaha, jag är bisexuell", höll hon på att trilla av stolen. Fördomar är underbart. Mellanmjölk är inte gott, det är varken fettsnålt eller fylligt. Jantelagen ska jag avskaffa när jag innehar titeln Chef: Sverige.