Kärlek till murphy

Det är mitt ego som gör mig arg. Som gör mig frustrerad. Min empati förstår fullt ut. Redan på vägen hem hade ilskan lagt sig och jag kände någon slags harmoni över situationen. Det innebär dock inte att jag tar vad som helst. Om det inte finns plats för mig så backar jag, jag tänker inte vara i vägen.

Ibland gillar jag verkligen gamla klyshiga talesätt. "Handlingar säger mer än ord", är det senaste som känns mest aktuellt i mitt liv just nu. Eller det har det väl alltid gjort kanske.... Det blev övertydligt då jag för ett par år sedan insåg att mina föräldrar ofta snackar massor, men visar lite i handling. Idag insåg jag att jag har riktigt stora problem med det. Brutal ärlighet handlar inte bara om att kunna snacka, det handlar om att visa. Att visa att man står för det man säger. Tomma ord är ingenting värt.

Drömde den där drömmen i natt, för första gången på mycket länge. Drömde att jag var höggravid. Kunde känna den lilla bebisen i mig sparka. Ska jag tolka det som att jag har massa överflödig kärlek att dela ut? Eller är det helt enkelt så att någon bjuder mig på ett smakprov av mitt livs dröm? Suck. Och idag säger mamma något i stil med "jag hoppas jag blir mormor någon dag".

Dagens känsla: Murphy, jag ääälskar dig!

Ge mig looove.

När jag var i Norge fick jag miljarder kommentarer om hur saknad jag var.
HAAALLÅÅÅÅ jag är en bekräftelsetorsk just nu. Ge mig kärlek och bekräftelse!

Vita lögner.

Vad hände egentligen med den totala lycka och eufori jag kände för ett tag sedan? Som jag kände när kos var här...
Jag saknar känslan av att allt är fulländat, perfekt. Jag saknar den där perfekta dagen på stan.

Kära läsare, nu ska ni bli drabbade av en filosofisk fråga.....
Fråga vem som helst "Drar du någonsin en vit lögn?" och svaret personen ger kommer säga en hel del. Den som svarar "nej", drar ju en vit lögn redan där. Den som svarar "ja" är ärligare. Det tål att tänkas på.
Det är inte lätt att dra vita lögner för mig. Eller att ljuga oavsett färg på lögnen är relativt svårt om jag är målet för lögnen. Vita lögner konfronterar jag sällan, då det upplevs som provokativt mot lögnaren. Men jag kan inte låta bli att bli besvärad av att få lögner uppkörda i fejjan. Jag tar det som ren och skär avsaknad av resepekt och samtidigt som en förolämpning då personen uppenbarligen tror att jag är dum nog att tro på skitsnacket. Vita lögner är dessutom alltid onödiga, då sanningen egentligen är bättre. Fortfarande handlar det väl om att jag förespråkar och högaktar brutal ärlighet och att jag själv undviker spel. Men hade jag fått frågan om huruvida jag drar vita lögner så hade svaret blivit "ja"..........

Oavsett om lögnen var vit eller grön eller svart så leder den alltid till ett minskat förtroende, och det är väl det största problemet. Släng sanningen i ansiktet på mig. Sanningen må svida, men jag kommer ha betydligt högre respekt för dig.

Värmande ord.

Spent an hour viewing a dear friends blog, realizing just how much i miss her, the lovely laughter she has and her remarkable way to point out just the right thing to make you go huh... hadn't thought of it that way.Reading her blog made me wonder again how she is, what she's doing... K, miss you lovebug.

Det är ju inte utan att ögonen tåras. Tack hun, miss you som faan!

Dagens känsla: Vad hände med perfektionen i mitt liv?

Grynet tar tamejfan ingen skit.

Bråk med chefen som slutade i tårar. Sa precis vad jag tyckte om att jag ställer upp och är kliniken trogen, men att jag aldrig får något tillbaka. Jag brukar inte bråka, men nu känner jag att jag inte har något att förlora. Jag står upp för vad jag tycker och vad ska dem göra....sparka mig?

Bråk med kos som slutade med..... det vetefaan. Är less som tusan på att vrida och vända mig själv ut och in och ändå bara få.... absolut ingenting tillbaka. Då kan det vara. Jag försöker hålla mig själv överst på priolistan fortfarande med det är svårt ibland. Jag mår uppenbarligen inte bra över att inte prioritera mig själv.

Ett sms till A idag också, utan svar. Ouch.

Ena delen av M&M håller sig undan. Är kluven där.

Fuck, i love my life. Jag hade mått så mycket bättre om jag fick stå överst på en persons priolista. Nu är det bara gilla läget och släppa det. Birro med Christoph känns som ett utmärkt sätt att avsluta den här dagen.

Dagens känsla: Fuck you all.

Män....

Långa telefonsamtal med Mia leder ofta till snack om män. Insikter om män. Tankar om män. Dagens samtal handlade om att män allt för ofta är pojkspoligar. Det vill säga omän. Vad har hänt med att sätta på piedestal och uppvakta? Vad har hänt med att bjuda ut på restaurang och behandla tjejen som prinsessa? Är det kanske så att vi svenska kvinnor för skylla oss själva efter hundra års strävande efter jämställdhet? Eller måste vi ragga halvdöingar för att få känna oss speciella.....?

Fuck jämställdhet. Sätt mig på piedestal och ge mig dyra presenter så är jag din för alltid.

Dagens känsla: jag vill ha en man.

Slitigt på jobbet...

Idag är vi 6 sjuksköterskor och 5 undersköterskor. På 7 (snart 6) patienter. Det är årets finaste dag. Hey, vad motiverat det känns att vara på jobbet.

Bryt ett ben eller något så att jag slipper ha tråkigt på jobbet? snälla?

Dagens känsla: jag vill guppa runt i en segelbåt!!

phuuu

......eller så var det bara så att minneskortet hade hoppat ut lite... bilderna är kvar och jag är glad.

Grynet är en skicklig soverska.

Jag vaknade av att min telefon ringde. Den låg någonstans under mig. Hur den hamnat där är ett mysterium. Jag har sovit skickligt på min telefon, för 300 bilder och några låtar är borta. Trist. Men skickligt.

Kärlek är bajs.

Att mestadels ha kompisar av det manliga könet har helt klart både för- och nackdelar. Fördelarna är den raka kommunikationen och den brutala ärligheten som i större utsträckning bedrivs från män. Nackdelen är samma sak.

Jag har haft intressanta samtal i det senaste om spel, framför allt spel som spelas när pojke möter flicka. Vad män säger och vad de egentligen menar. Jag försöker att inte spela spel och har därför någon sorts naiv tro om att jag ska bli bemött på samma sätt. Det är nog bullshit.
Enligt både MrBig och Kenny är det helt vanligt att killar använder rätt stora lögner för att få ligga. Fina, romantiska kärleksförklaringar exempelvis. Eller att låta tjejen veta att killen minsann aldrig har varit otrogen. Att säga att man ska ringa, sedan inte göra det....för att få någon slags makt.

Det är sådana spel som får mig att ge upp tron på kärleken. Och kenny säger till mig "men grynet, man måste ju våga lita på folk". Varför egentligen? När till och med vetenskapliga studier visar att folk i allmänhet inte är att lita på. Då kanske det faktiskt är dags att omvärdera. Omstrukturera. Strunta i sociala konstruktioner. Har jag rätt ändå?...även om kärlek gör mig mysigt blind?

Dagens känsla: Vem ska jag tro på tro på tro på när.............tro på när det är så här?

Det här sommaren.......

Den här sommaren smakar sparkling chardonnay och låter som I´m yours.

Den här sommaren är som ett stormigt förhållande - riktigt äckligt bra när det är bra, och fruktansvärt kass när det är dåligt.

Om tillvaron är som en tråkig, mörk, kall fängelsecell.... och så tänder man ett stort ljus eller en ficklampa..... Då är jag som ljuset. Lyser upp och är piff! Tack Prince för den finfina komplimangen som du levererade igår!

Dagens känsla: Jag börjar bli för gammal för att offra sömnen till fördel för festande!

Småfolkisar.

Så fort något känns lite obra vill jag omge mig med barn. Ärliga, raka oförstörda individer som fortfarande har en positiv syn på livet. Barn får mig att må bra.

Undrar om det bara funkar med lånade småfolk eller om egna skulle ha samma effekt?

Dags att sluta leka?

Idag känner jag att det är färdiglekt. Idag vill jag ha familjeliv och trygghet. Idag vill jag inte lalla längre. Idag känner jag att det räcker. Idag vill jag kliva in i vuxenvärlden med hela mig själv.

Någon frivillig som hakar på?

Dagens känsla: ...

Balans mellan olika världar.

Jag skrev nyligen att jag förlorat lite av den harmoni jag levt i den senaste tiden. Jag insåg det när jag fann mig själv ensam på Göteborgs gator för ett tag sedan. Ensamheten gav mig inte känslan av frihet och eufori, snarare var det en gnagande känsla i bröstet. Visst, saknaden efter mitt kos var ju enorm, men det var även något annat som spökade. Medicinerna påverkar självklart, då jag blir något mer labil. Fast det är nog inte det primära ändå.

Sedan jag blev singel har jag, som jag skrivit tidigare, levt som singel på ackord. Det är inte singellivet i sig som är grejen, utan kanske snarare att uppleva den tonårsperiod som jag hoppade över. Att flytta hemifrån och bli sambo som sjuttonåring verkade som en toppenidé just då. Jag ångrar inget, men jag måste ta igen det jag missade. Jag vill inte ta ansvar, jag vill inte vara vuxen... jag vill leva i min rosa bubbla som smakar hubbabubba!

Så.. varför tappade jag bort mig själv och snurrade till det denna gång? I och med att kos dykt upp står jag plötsligt med ena foten i vuxenvärlden igen. Jag måste ta ansvar. Ansvar för hans känslor, att inte såra. Ansvar för mina handlingar. Vill jag det? Egentligen inte..... jag vill fortfarande vara en strulig sjuttonåring som fjantar runt. Men nu till dilemmat: sjukdomen. Den där jävla diagnosen som gör mig så förbannad. Jag har inte all tid i världen att leka, jag måste snart kliva in med hela mig själv i vuxenvärlden igen. Eller kanske gå miste om något viktigt. Dessutom vill jag nog inte slarva bort mitt kos.

Så.. med en fot i varje värld, samtidigt hormonstinn på grund av läkemedel och dessutom lite PMS... ni förstår va?

Att ha kakan och äta den.... är det så att det egentligen handlar om att välja värld?

Dagens känsla: YAY! Ett par insikter! Då är jag på väg åt rätt håll. :)

Den fule ankungen.

Jag förstår verkligen inte vad det är som händer plötsligt. Förfrågningar om dejter, kärleksförklaringar, uppvaktning... från alla möjliga håll. Sjukt trevligt, men förvirrande. Berättade för en person idag hur många kärleksförklaringar jag fått det senaste halvåret. Tydligen var det ett onormalt stort antal. Vad tusan gör jag för att förtjäna sådana trevligheter (som förvisso kan vara hemskt besvärande också)?
Kos har en teori om "den fula ankungen". Det handlar om personer som aldrig sett sig själv som snygga, kanske blivit mobbade, men som i vuxen ålder plötslig har något attraktivt. Dessa personer kommer aldrig se sig själva som snygga eller förstå varför de är tilldragande. Vet inte om jag är en sådan person, men något är det ju som jag inte förstår.

Dagens känsla: Jag hyser en stark hatkärlek till facebook.

Ironiskt.

D ville hellre bli kallad för Mr Big och kos betyder kuk. Vad säger man...?

Kakmonster.

HAHA "jag vill ha alla kakor och samtidigt goffa dem som en äkta bulimiker"... skriver jag samtidigt som jag äter ballerinakex. En för kos, en för mamma, en för... en för..... MOHAHAHA

Humorn är på topp på kvällskvisten. D, du smittade visst.

Flumdum i kvadrat?

Ytterligare en natt på jobbet. Lite mer att göra i natt än vad det var sist och det tackar jag för!

Behandlingen av den sjukdom jag fick diagnos på i våras är nu i full gång. Hormonera spelar mig ett spratt och ger mig ökad aptit och gör mig aggiterad. Hugger på ingenting, känslor stormar och jag kan vara all four seasons in one day. Hemsk bra när jag precis hade landat i en fullkomlig harmoni med mig själv. Eller inte. Kombinera detta med nyfunnen frånvarande kärlek och kanske lite annan uppvaktning och förvirringen är ett faktum. Helt plötsligt vet jag inte var jag har mig själv och vad jag vill med något. Faktiskt. Och åter igen funderar jag på beslut jag fattat och hur i hela friden jag kommit fram till vissa saker. Min impulsivitet är större än någonsin och jag skyller på och tackar kos för detta. Bra personer plockar fram de bra sidorna hos oss sägs det. Jag gillar min spontanitet, men kanske låter jag jag nu hjärtat styra för mycket?
Det kan även vara så att det är när jag försöker använda hjärna och hjärta som det blir lite kaos. Distansförhållande är inget jag någonsin längtat tillbaka till och jag vill inte bli samma Grynet som jag var när A spenderade tid i Kosovo. Vill inte sitta och vänta på telefonsamtal eller msn-konversation och bli besviken när ett utlovat samtal inte blir av. Då tappar jag ju spontaniteten. Jag blir arg på mig själv för att faktiskt väntar. Kära läsare, märker ni förvirringen?

Det kan även vara så enkelt att detta bara är nattligt flumdum.

Impulsiviteten ledde häromsistens till en filmkväll med D (läs föregående blogg). Mycket trevligt med denna nyfunna bekantskap som attackhånglade med mig en utekväll för några månader sedan. Att vi gått i parallelklass för ungefär hundra år sedan är inget han minns, vilket jag flinar brett åt. Jag minns honom. MOHAHA.

Dagens känsla: Jag vill ha alla kakor kvar och samtidigt goffa dem som en sann bulimiker.

Tack lillebror...

OJOJOJ... jag kollade i en gammal blogg och hittade där en kommentar på detta inlägg.... (publicerade det lite varstans).. Kommentaren är skriven i december, men jag såg det alltså NU!

Så här står det:


jasså du har alltså gått direkt från älgjakten till bloggträsket... hahaha Jag ÄLSKAR dina formuleringar!!!!!

Skämt å sido men jag fattar visserligen att folk undrar men jag anser att du inte behöver blogga en förklaring för någons skull (utom möjligen din egen) Jag kan inte i den situation jag är i för en sekund förstå dig men det behöver jag inte heller... Jag har tusen skitnödiga svensson åsikter om detta men de tänker jag låta flyta ut ur min hjärna utan att lägga någon vikt vid dem..... (Inte så likt mig kanske) men det är bara för att vad du än hittar på så respekterar jag dig och älskar dig precis som du e..... lillasyster.... he he he Hoppas du hittar dig själv och vem vet...... snart kanske du sitter på pass i älgskogen igen... // S

ps. this is a niiiiice pice of furniture...... ds.

Det är nästan så att jag blir tårögd. Love ya lillebror! ;)

GÄÄÄSP

Det här är nog den värsta natten på jobbet ever. Har inte hänt något på 3 timmar..... galet svårt att hålla ögonen öppna.

Saker att göra när natten är alldeles för lugn på jobbet.

• Sortera ungefär 650 st mail. Fixa fina mappar och dona. Inse att Kenny har skickat 208 mail till mig. Fler mail än övriga kompisar tillsammans.
• Bli fattig genom att beställa allehanda saker från roliga shoppingsajter.
• Snurra runt på facebook och snoka i folks liv. Folk som man egentligen skiter fullständigt i. Kul att hon jag spelade handboll med för en herrans massa år sedan har köpt sig ett par bröst och blivit utvikningsbrud. Kul för henne.
• Kolla statistik i mobilen och inse att kos har skickat 841 sms till mig sedan jag kom hem från Norge. Mindre än 1 ½ månad alltså.
• Gå ut och smygröka på balkongen (chefen, om du läser det här så är det här bara tips och idéer. Det kanske aldrig har hänt på riktigt! Kanske.). Njuta av utsikten över hela Stockholm och det faktum att man i juli inte fryser trots kortärmat.
• Leka med spray dust flaskan och äcklas över hur dammigt det är på expeditionen.... för att sen inse att det faktiskt var det minst äckliga jag gjort den här kvällen.
• Ha race med mig själv i korridorerna med ett gåbord. Eller rullstol.
• Läsa FASS (men då har det gått riktigt riktigt långt i tristess).

Dagens känsla: Jag vill sova lika gott som patienterna.

Rosa fluff.

Har precis kommit hem från ett biobesök. Sex and the city. Jag gillade serien som tusan och jag måste faktiskt säga att filmen var helt okej. Jävligt tjejig, men jag uppskattar ju den typen av filmer (att jobba 5 år på biograf gjorde att jag blev mätt på film i allmänhet... allt utom rosa tjejfilmer).... hur som helst så var det ett par oerhört kärlekskranka flickor som lämnade biosalongen. Läs: Grynet och ena delen av M&M. Jag tror inte man kan bli mer girlie girl än jag är just nu och jag kräks nästan av smaken av rosa sockervadd. För att spä på vår desperata önskan om att det skulle finnas någon hemma att pussa på, spenderade vi hemfärden med att lyssna på Lugna favoriter och bli, om möjligt, ännu fjantigare. Många djupa suckar från oss båda. ÅÅÅh.
Det är tamejtusan inte hälsosamt att se sådana filmer. Nu känns mitt kos längre bort än någonsin.

Kom hem och ge mig kärlek, socker.

Dagens känsla: ååååååååh...... jag vill pussas och vara skitfjantig!

Kärlek.

Jag är kär. Som fan.

Man måste våga för att vinna. Men det är okej att vara rädd.

Dagens känsla: Han fattas mig när han inte är nära.

Att vara eller icke vara....singel

Min semester blev pannkaka. Alla planer sprack. M hamnade i Spanien. Kos i london. Grynet hemma. Tur att jag inte är bitter.

Drog en liten halvcrazy roadtrip till Göteborg härom sistens, med stopp hos exsvärmor både på dit och hemvägen. I Göteborg hade jag en underbar dag med kos. God lunch på myshak. Skumpa och jordgubbar i en park. Öl på hans kompisars pub. Skitfulla klockan 18...... Kos drog iväg på kvällskvisten och kvar blev jag i en halvt främmande stad. Hittade hotellet jag bokat rum på och mötte upp Blogg-Emelie. Kvällen var jädrigt trevlig och jag fick, med blandande känslor, åter igen känna på hur det är att vara osingel. Dagen därpå var det då rakt inte läge att köra bil på många timmar så jag shoppade loss i favoritstaden.



J skrev ett par kloka ord en gång. Faktiskt. Jag hatade nedanstående text när den skrevs.

Om man precis läst färdigt ett kapitel i en bok vad gör man då?? Jo man går direkt och fortsätter läsa nästa. Om denna bok är bra så fruktar man slutet! Om denna bok är dåligt längtar man till slutet eller många gånger så läser man inte så långt som till slutet. Är det viktigt att alltid läsa färdigt och analysera för att få alla svar även om du inte riktigt tror på att innehållet är brutalt ärligt eller ska man avsluta kapitlet i förväg och sluta läsa boken?
Jag har en bok där jag inte riktigt vet om jag vill veta alla svar, en bok innehållande mycket intressanta saker men också saker jag tar avstånd ifrån.(...)..Frågan är om jag ska söka efter en bok som ger mig de svar jag vill ha, en bok som jag vill läsa för resten av mitt liv. Tror inte att den boken finns men om någon vet var den finns så berätta det för mig. Jag vill verkligen ha en bok som aldrig tar slut.

Allt har gått så jävla fort och jag kör med någon slags varannandag princip nu igen. Ena dagen livrädd, andra dagen helpå. Har emellanåt en stark känsla av att det här faktiskt skulle kunna bli riktigt bra. Dock har de senaste dagarnas brist på kommunikation fått mig att rygga tillbaka lite lätt. Om kos ska jobba långt borta och dessutom, när han är ledig, ha sitt hem långt borta.... och kommunikationen sker via sms... Tjaaaa.. kan man bygga en relation på luft? Föga troligt. Tre telefonsamtal om dagen som varar i ett par minuter fungerar inte riktigt för mig. Allt är samtidigt så nytt, så vad tusan kan jag kräva? Ska gilla läget och ta vad jag anser är skit? Eller ska jag vara krävande och stå upp för vad jag tycker är rimligt? De gånger jag får höra hans röst blir jag överöst med smicker, komplimanger och jag svävar på små söta slibbiga sockervaddiga rosa moln. Vanligtvis skulle jag lägga ner rakt av. Jag skulle inte ägna många tankar åt det. Men hey, jag är faktiskt kär. Jag vill ha allt.

Dagens känsla: Jaha. Ska jag ta ett beslut nu då?

:O

Vad tusan hände egentligen?
Sitter ensam på min semester och har inget att göra. Samtidigt är jag berövad på min totala frihet.

Dagens känsla: idag trivs jag inte i mitt eget sällskap.

Frost.

En ny blogglänk har poppat upp under bloggeliten här bredvid. Checka den galnaste bloggen ever. Och jag som tyckte jag var onormal....