Nyårslöfte.

Jag lovar och svär att jag år 2010 ska föda barn.

Mat

Det är intressant hur man förknippar maträtter med olika årtionden. Potatisgratäng med helstekt fläskfilé = 70-tal. Räkcoctail eller fyllda paprikor eller varför inte fylld avacadohalva hör väl 80-talet till? Sushi= 90-tal och och vad åt vi egentligen under 00-talet? Latten byttes i alla fall mot chailatte gjord på soya. Och åt inte alla bulgur, couscous och quinoa?

Årets nyårsmiddag blir ganska enkel, vi struntar till och med helt enkelt i förrätt.Vet inte om vi kan kalla det typiskt 00-igt, i så fall hade vi väl varit tvungna att ha pilgrimsmussla till förrätt? Mamma och pappa ska komma på middag, i en tom och delvis flyttstädad lägenhet. Vi ska tillaga en krämig risotto, en sådan där äkta med parmesan och annat gott, soltorkade tomater exempelvis. Och till det ska jag helsteka en stor fin bit kalvfilé som vi var iväg och köpte på saluhallen i Lund tidigare idag. Till efterrätt blir det en chokladkaka som innehåller tranbär, med en högst improviserad vit chokladmousse till.

Hade jag fått hade jag gladeligen druckit favoritvinet yellow tail till. Men det får de övriga göra istället. Jag är i alla fall glad att jag hittade ett helt alkoholfritt öl på systembolaget!

Dagens känsla: Denna nyårsafton går absolut inte göra till en tradition.

Ultraljud.

Vad spelar det egentligen för roll hur mycket eller lite jag själv går upp i vikt och hur symfys-fundus kurvan utvecklas? Sparsam viktuppgång och SF-mått som följer lägsta kurvan har varit min melodi. Ultraljudet idag visar dock att bebisen inte alls är speciellt liten. Folks kommentarer har varit "men oj vilken liten mage". Bebis har nog hittat någon hålighet att lägga sig i då.

På 3D bilden ser bebisen ut som Hitler. Charmigt. Den ser ut att ha massa hår, Andreas mun och min näsa. Men det kan man egentligen inte ens spekulera i efter att ha sett bilder där bebis egentligen mest liknar en capricciosa.

Förlossningen lockar inte alls. Och tack för alla uppmuntrande kommentarer om att jag kommer spricka, dö och avlida av att klämma ut bebisen.

Bebis säger YO

Vecka 33.

Äntligen har jag fått sova i min underbara säng igen! Har sovit som en sten större delen av natten, för första gången på 10 dygn eller så.

Jag blir lika överraskad varje morgon då jag ska stiga upp, över att jag blivit så osmidig i det senaste. Som en flodhäst ungefär. Det är inte helt lätt att resa sig rätt upp med en stor mage i vägen, så likt en säl gör jag någon slags icke-graciös rullning ur sängen. Ändå har julmaten inte haft någon som helst effekt på vikten och total viktupgång i vecka 33 landar på 6.2 kg. Jag kan inte låta bli att fundera på hur det känns för dem som vid det här laget har gått upp 20 kg! Nu ser till och med jag att jag själv krymper i takt med att magen växer. För magen har blivit större. Mycket större. Idag ska vi på ultraljud och det ska bli väldigt intressant att se om bebisen är en stor klump eller en liten ärta!

Du är på dag 225 av 280. (80,4%).
Du är i vecka 33.
Du har gått 32 fulla veckor och 0 fulla dagar (v32+0).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tis 23 feb 2010
Du har 55 dagar kvar till beräknad förlossning.

Dagens känsla: Längtar till ultraljudet!

Jag vill sova på ett rosa cumulusmoln.

Det är jävligt svårt att sova i sängar som är mjuka som betong. Jag saknar min säng i Malmö, att ligga i den är som att ligga på cumulusmoln. Eller i alla fall som det i fantasin skulle vara att ligga på ett moln. Mjukt och fluffigt och massor med kuddar och tre täcken varav mitt favorittäcke är ett gammalt duntäcke som är tvättat så många gånger att dunet nästan försvunnit, men täcket är ändå förvånansvärt tungt.

Min sömnlöshet beror nog delvis på graviditeten dock. Hur jag än ligger så gör det ont någonstans eller känns obekvämt. Om jag väl somnar så vaknar jag ungefär en gång i timmen. Kanske är det naturens fiffiga sätt att förbereda mig på vad som komma skall....så det är kanske dumt att klaga när jag ändå inte kommer få sova på förrän jag är 40.

Nu ska jag i alla fall krypa ner bredvid Andreas och tigga kramar.

God natt mina superhemliga läsare.

Hur är vi funtade egentligen?

Är det inte märkligt, att folk skaffar fler än ett barn? Nu tänker ni säkert på att det är mäkligt med tanke på smärtan som mamman får utstå i samband med förlossningen, men det är inte det jag menar.

Jag syftar på att trots det kroppsliga förfallet som sker så fortsätter folk att göra kärlek. Detta kan man väl förstå till en viss gräns i och för sig. Märkligt är dock att det fötts fler än ett barn i samma familj sedan papporna fick börja vara med på förlossningarna. Jag menar, hur charmigt kan det vara att försöka göra något sexuellt efter att ha sett ett huvud sticka ut där nerifrån. Jag har sett det och kan intyga att det inte är en vacker syn.

Att det i alla fall kommer fler barn till världen i samma familj måste ju betyda att det finns goda män som inte är otrogna eftersom deras sexbrist och desperation gör att de fortfarande vill idka sexuell aktivitet med sin kärlek.

Märkligt.

Jag har förresten kommit till en punkt då jag mest känner mig som en flodhäst. 7,5 veckor kvar.

Hemmagjorda klappar.

Knäckebröd med kanel, knäck med mandel, pepparkaksknäck, apelsinknäck, fikonmarmelad, morot- och persikomarmelad, ischoklad, pepparkakor med kristyr och en oförskämt god saffransglögg blev resultatet av sjukskrivning strax innan jul. Det mesta av det blev till julklappar som tycks ha uppskattats på sina håll. Glöggen var världsklass kan jag intyga trots att jag borde hålla mig undan från sådant som innehåller alkohol. Jag smakade en tesked. Typ.

Tavlorna som andreas kirrat på mina brorsdöttar, uppskattades också.

Livet är hårt.

Varför sover jag så ofta på mitt öra när det är vikt? Vet ni hur ont det gör när örat ska fyllas med blod igen? Jag har inte ens särskilt stora öron så varför drabbar detta mig var och varannan natt? Världsliga problem.

Nu har bebis lekt alien och fått min mage att röra sig rejält i en kvart, men så fort Andreas ska kolla eller känna så slutar den. Busunge.

Dagens känsla: Slö.

Julklappar.

Fick ett halssmycke av Efva Attling av Andreas i julklapp. Blev så glad att jag blev generad. Han känner mig väldigt väldigt väl.

I övrigt fick vi ett fett presentkort på babyland, en bärsjal och annat trevligt.

Dessutom har vi ätit. För mycket.

Dagens känsla: Bästa julen på länge.

Julaftonsmorgon.

Har vaknat, suttit i soffan med en liten tjej på var sida om mig, allihop under en stor filt. Tittat på julklappsfilmen och ätit skinkmackefrukost.

Nu ska tjejerna få på sig sina fina julröda klänningar och så ska vi åka till mormor.

Julklapparna under granen är förresten liiiite för intressanta och Nadja sa just "men jag KAN faktiskt inte vänta till ikväll".

Dagens känsla: Underbara barn!

Granen.

"Du pyntar granen så fint" sa mamma.

Så jag fick den stora äran att klä den. Men jag misstänker starkt att de andra faktiskt mest tyckte det var skönt att slippa. :)

Min underbara gudson Dante blev grymt glad för Tobbe trollkarls trollerilåda som han fick av oss i julkapp.

Dagens känsla: Jul.

Nackdelen med att blogga.

...Är att alla anser att de ju har koll på vad som händer i mitt liv och ringer därför inte.

Och varför står ni inte för att ni läser? Bloggen är öppen, den är inte anonym..... varsågod att läs. Men erkänn det.

Bil och barnvagn.

Resan Malmö-Stockholm tog idag nästan 3 timmar längre än vanligt, vilket berodde på extra många pauser, halka och några missöden. Jag är så sjukt glad att vi bara avfärdar eländigheter med ett gott skratt!

Väl hemma har vi nu noggrant inspekterat den fina fina superfina barnvagnen, och alla dess delar. Den är inte ihopmonterad ännu, för det tänkte vi överlåta till vår kära försäljare, Jocke. Han är en bra man han.

Dagens känsla: Trött och nöjd.

...

Är för vaken.
Nu blir det varm mjölk med honung och en banan - min dunderkur för insomnia.

Det har varit en intressant kväll/natt.

Godnatt.

Tack och hej.

Jag fick 1500 kronor i löneförhöjning min sista dag på jobbet. Märkligt va?

Lämnade för övrigt min bloggadress på tavlan i personalrummet. Om nån från jobbet är inne och kikar så får ni gärna skriva en kommentar eller sju!

Dagens känsla: Adios..

Allt har ett slut.

Imorgon ska vi ta farväl av våra kollegor på våra respektive arbetsplatser vilket är jobbigt för båda. Andreas planerar att vara dagen efter på lördag och jag har kommit överens om att vi ska flyttpacka. Sedan blir det roadtrip till Stockholm där vi spenderar julen. Den 29e åker vi ner hit igen för att titta på bebis via ultraljud och flyttpacka och flyttstäda. Den 3/1 går flyttlasset. Huy, det blir en del flängande.

Förresten, det är snökaos i Skåne. Det har snöat ungefär 3 cm (JA cm, inte dm) och allt havererar. Kollektivtrafiken rubbas och vägarna är snorhala. Imponerande är dock deras orutin för att ploga och salta eller sanda vägarna. Vi var nära på att smälla idag till och med, då jag körde i hela 20 km/h och bromsade i god tid då en bil stannat vid ett övergångställe. Det var rena isbanan och jag hann precis styra upp bilen mot en refug. Det hade förvisso aldrig kunnat bli en rejäl smäll, men ändå. Det är fan fantastiskt att de inte har plogat på en hel dag - och sen är förvånade över att olyckor inträffar.

Dagens känsla: Snart börjar en ny del av vårt liv.

För bötelen!

Andreas jobbar sin sista dag på jobbet imorgon och jag vet att han är sjukt ledsen för det. Jag gillar inte när han är ledsen.
Jag har misstänkt en bra stund att han är en riktigt grym lärare och nu har det verkligen blivit bekräftat. Hans elever i en av klasserna har gjort en blogg till honom som ni kan kolla på här. Nu existerade förvisso inte ens bloggar då jag gick i gymnasiet, men för att göra en sån grej måste man fan tycka att läraren är exceptionellt bra. Jag är stolt över min Böte.

Själv har jag varit en sväng till skolan och sagt hejdå till mina kära sexologi-kursare. Många kramar och lyckönskningar. Underbara människor!

Jag har även varit hos barnmorskan. Alla värden är bra. Magens tillväxt, SF kurvan, ligger i underkant men inom ramarna. Viktuppgång 5 kg. Hb 125. Blodtrycket har gått ner lite vilket är bra. Det har aldrig varit farligt högt, men var i alla fall högre när jag var stressad.

Dagens känsla: IknowaBoet också. Och han är min.

This is the julklapps.

Jag är väldigt nöjd över årets julklappar. Både insidan och utsidan.

Bebis har fått schysstaste klappen ever. En giraff i en jordgubbsbil. Skallrar gör den också.

Paxa.

Jag: Vad du är snäll som går och handlar godis.
Andreas: Vad du är snäll som bär min bebis.
Jag: DIN bebis?
Andreas: mmm PAX!

Spökelser.

Jag tror inte spökena i lägenheten i 08 gillar min nuvarande hyregsäst. En av mina kompisar bodde i lägenheten innan mig och jag har haft den i 4.5 år. I ungefär 7 år har lägenheten funkat i princip felfritt, så när som på en fuktskada i badrummet som åtgärdades.

I november bytte jag hyresgäst och sedan dess har lägenheten börjat klappa ihop. Rören under diskbänken har pajat. Det hände första dagen. När jag felanmälde det passade jag på att felanmäla ett par andra små skitsaker som jag bara inte brytt mig om tidigare.
För ett par veckor sedan pajade ett element i sovrummet vilket resulterade i läckage och nytt golv ska läggas. Jag passade då på att smöra till mig en ny spisfläkt.
Idag fick jag ett mail om att spisen pajat.

Det spökar som attans i den lägenheten, det är ingen nyhet. Alla möjliga personer har upplevt det och folk som tidigare aldrig trott på sådana saker har ändrat uppfattning. Jag tror ärligt talat att någon ogillar min nuvarande hyresgäst. Scary.

Jag klagar dock inte på att få lägenheten fixad.

Åt helvete med compact living.

Det ska bli så in i norden skönt att få bo på 70-11 gånger större yta än vi gör nu. Bara balkongen där i 08 är dubbelt så stor mot vårt nuvarande boende. Igår konstaterade vi att vi nog är mer trötta på att bo så här trångt än vi erkänt för det är ändå bara att gilla läget. Nu när det är mindre än 20 dagar kvar till flytt så fullkomligt kliar det i kroppen över att vi bor i en liten låda. Det blir fantamej stökigt och dammigt hela tiden och jag uppskattar varken stök eller damm.

Inte nog med att det är trångt att leva så här, men att flyttplacka är ännu värre. Det finns ju knappt någon plats att trava kartongerna och trots att vi har flyttat upp massa saker till lägenheten redan så är det fortfarande sjukt mycket saker kvar här. Kläder och skor till förbannelse, hela förrådet fullt med kartonger och böcker i långa rader. Undrar var alla saker kommer ifrån?

Det ska bli så gott att bo stort igen.

Hoppsan, det snöar i Malmö nu!

Dagens känsla: Klaustrofobi.

Förlossningsrädsla.

Jag brukar kolla på "förlossningskliniken" på tv. Jag har alltid varit intresserad av graviditeter, förlossningar och spädbarn.. allt som har med gynekologi och obstetrik egentligen. Trots att jag snart ska föda barn själv så kollar på jag på programmet utan att bli speciellt berörd. Nästan alla patienter får epidural, alla föder i samma ställning, de tycks inte ens ha ont. Och ibland händer något akut. Jag rycker mest på axlarna åt hela programmet och tittar för att det är intressant.

Nu på morgonen visade dock en av de danska kanalerna en svensk dokumentär om några olika par och deras förlossningar. Helt plötsligt kändes allt så mycket mer äkta. Dokumentären var inspelad på Karolinska i Solna, där jag spenderat många timmar både på BB och förlossningen. Kvinnorna som födde barn hade riktigt jävla skitont, det syntes långa vägar. Och jag översköljdes av förlossningsrädsla. Shit, ska jag verkligen vara så kaxig att jag skippar epiduralen? Är jag verkligen mer rädd för eventuella komplikationer av den, än vad jag är för smärtan?

Hujeda mig, jag hoppas bebis åtminstone väger under 4 kg när jag ska trycka ut den.

Dagens känsla: Varför ligger bebis och konstant trycker en fot mot min högra revbensbåge?

Hjältar, hormoner och tårar.

Jag är trött på de här hormonerna nu! Jag bölar ju för allt! Vi sitter och kollar på Svenska hjältar-galan och bölar så att jag kommer bli dehydrerad. Jag känner inte igen mig själv och blir lite förundrad.
Nu har jag fått huvudvärk också.

Dagens känsla: Böööl.

Ytterligare ett år har gått.

Snart dags för nyårskrönika här i bloggen.

Luciakonsert.

Jag älskar verkligen Lucia. Det är en av våra mest svenska traditioner och musiken är i allmänhet fantastiskt vacker. Jag har alltid gillat Lucia, inte minst efter tiden på gymnasiet. De senaste åren har det dock inte blivit mycket till att lyssna på några konserter, men i år tänkte jag att jag banne mig bara måste få se ett luciatåg.

Sagt och gjort, vi letade upp en Luciakonsert som ägde rum ikväll. Vi drog med oss Annie och Andreas till detta spektakel. Annie kände genast igen några av musikerna, från musikhögskolan. Det bådade alltså gott. Det kunde bli bra. Kanske halvproffsigt.
Sen började dem sjunga. Fy faaan. Mina öron grät.

Kvällen avslutades i alla fall på metro där somliga drack glögg och jag drack cola och vi diskuterade hur man bäst slaktar en konsert. Hemmagjorda fula arr för att dölja att ingen kunde sjunga, exempelvis. Jag vill inget hellre än att glömma deras version av den annars så vackra "Det är en ros utsprungen" .

Vi är musiksnobbar.

Cosmopolitan

Bara för att jag för en halv evighet sedan har blivit fotad på the studio, har jag nu fått tre nummer av Cosmopolitan gratis. Ni vet, ett sånt där tjejmagasin som består av reklam. Helt seriöst, jag får eksem av sådana tidningar. För att inte tala om Hänt Extra och liknande.

Jag önskar jag kunde ha tackat nej till den ofrivilliga prenumerationen, så hade det sparat massor på miljön.

Samtal med Nadja.

Hela familjen är sjuka: Mamma, pappa o 2 småtjejer.

Nadja är 4 år.

Nadja (nöjd): Jag har kräkts i natt. I 3 sängar: I min säng, i resesängen och i mammas och pappas säng!
Jag: Usch, ni får se till att bli friska innan tomten kommer.
Nadja: Ja annars kan tomten bli smittad och det är inte bra.
Jag: Nä för då kan tomten inte dela ut julklappar till alla andra barn.
Jag: Har du varit snäll då så att du kommer få några julklappar?
Nadja: Mmm det har jag. Och om man inte har varit snäll får man bara dåliga julklappar. Som jord till exempel.

Julklappar.

Julklappar: Check.

Dagens känsla: Önskar jag var med på tomte-fuck-off:en.

Till bebis.

Snälla lilla bebis, det där är ingen hoppborg eller vattenballong. Det är min blåsa.

Vill du vara vänlig, snälla söta rara och sluta hoppa på den?

Tack på förhand.

Bilder.

Vill bara informera om att det finns gravidmagebilder på mobilbloggen, länk till höger. Om ni nu är intresserade.

Välgörenhet.

Varför är folk i allmänhet extra givmilda runt jul? Jag tänker då på att vi ger mer pengar till välgörenhet. Är det för att stilla vårt dåliga samvete över det konsumtionssamhälle vi lever i, där vi köper julklappar till andra och får massa julklappar som vi egentligen inte vill ha? Självklart är det bra att ge bidrag, det är inte det jag menar, men det känns som hyckleri att vi blir extra snälla en månad om året. Förvisso är det enklare att skänka pengar runt jul, då insamlingar finns i varje hörn. Klart välgörenhetsorganistationerna spelar på att vi är lite extra blödiga runt jul.

Jag försöker hela tiden göra små saker för att folk ska kunna ha det bättre. Exempelvis föredrar jag att fika på Barista. Kanske är det också hyckleri att jag sitter och sippar onödig latte och för att stilla mitt samvete gör jag det på ett café som ger pengar till välgörenhet och bara har fairtrade- och kravmärkta produkter. Men det är ett skönt sätt att få fortsätta leva i min värld, i min kultur och samtidigt göra något gott av det. Förutom att fika ihjäl mig på Barista så köper vi så mycket fairtrade produkter som vi kan. Och jag vet inte hur många rosa-bandet-produkter vi köpt. Nu gillar jag ju rosa skarpt, så att betala ett par extra kronor för rosa disktrasor gör jag gladeligen av fler anledningar! Okej, det kostar mer... men som det är nu kan vi verkligen inte säga att vi inte har råd.

Igår skulle jag köpa julkort (jag vet att det är skit för miljön.... men ärligt talat så blir mormorar och gamla fastrar jädrigt glada så det får vara värt det!). Hur som helst så hittade jag UNICEFs julkort. Självfallet kostade det 5-6 gånger mer än vanliga julkort så jag tänkte strunta i det. Men va fan, om jag ändå ska slösa på miljön i en sådan egentligen onödig grej plus slösa en slant, då kan jag väl för tusan se till att några barn i afrika får rent vatten.

Jag tycker att vi i denna rika värld faktiskt ska ta vårt ansvar och hjälpa folk som har det svårt. Och inte bara göra det kring jul! Med handen på hjärtat, kan du säga att du inte har råd? Ett par kronor som skramlar i fickan kan lika väl hamna i bössa och du kommer inte märka någon skillnad när dagen är slut.

När Andreas fått jobb i Stockholm kommer vi att bli världsföräldrar eller faddrar.

Dagens känsla: Snart är det helg.

Adjö ortopeden 2.

"Det är direkt olämpligt att du jobbar heltid" sa doktorn och frågade mig om halvtid skulle passa bra. Nja, halvtid innebär inte mindre stress när jag väl är på jobbet och risken är väl lika stor att jag svimmar ändå. Hjärtklappning, blodtrycksfall, yrsel och svimningar är visst inte helt ovanligt den här tiden i graviditeten, eftersom kroppen inte riktigt hänger med cirkulatoriskt. Blodvolymen ökar med 50% och det sätter sina spår. Men en lång period av hög stress och sen en maginfluensa i förra veckan är nog sannolikt största orsaken till att jag mår som jag gör. Stress är direkt obra under graviditet. Maginfluensa likaså. Doktorn sjukskrev mig fram till havandeskapsledigheten den 25 december, vilket innebär att min tid på ortopeden på UMAS är över.

Det är ett jävligt pissigt avslut på jobbet måste jag säga. Snopet och inte alls enligt planerna.

Jag kommer sakna alla underbara kollegor.

Dagens känsla: Vemod.

Ris och ros.

Fy fan för programmet "jag ska bli stjärna" på tv 4! Jag fattar inte hur man kan göra underhållning av barn som blir pressade att prestera. Idiotjävla föräldrar!
Inte okej. Jag bojkottar.

Tack förresten Simon, Helena och de två mumintrollen för en fantastisk konsert. Lite stråkkvartett var precis vad jag behövde!

Höggravid.

Jag är tydligen officiellt höggravid nu.

Skönt problem.

Att inte kunna bestämma sig för att stiga upp eller ligga kvar i sängen, det är ett riktigt lyxproblem.

Ikväll ska vi på stråkkvartettkonsert och lyssna på Haydn och Dvorak. Det kan nog bli trevligt och riktigt bra! Och jag måste nog klä upp mig lite så jag matchar Andreas som klädde upp sig med skjorta, slips och hatt. Nice!

Dagens känsla: Mys

Melodifestivalen.

Har jag inte tittat på de senaste åren, men nästa år tycks det finnas anledning!
Det blir rena skolåterträffen att titta på det då Salem Al Fakir, Linda Pritchard och Erik Linder ska vara med!
Kul att se att det går bra för så många av mina gamla skolkompisar från gymnasiet.

För er som inte vet så jag gick jag ett yrkesmusikerprogram på Södra Latin, så helt konstigt är det ju inte att gamla skolkompisar dyker upp i sådana sammanhang!

Medelålders.

Igår fick Andreas höra att vi har blivit medelålders bara för att vi julpyntat och skulle äta efterrätt. Tack Niklas.

Påståendet fick mig att fundera lite och jag har kommit fram till att det nog ligger en gnutta sanning i det. Allt som hör ungdomen till, med krogbesök, fyllehångel och komma hem alldeles för sent känns avlägset. Att glida runt och vara slacker och inte tänka på morgondagen känns också förbi. Nu menar jag inte att vi håller på att bli gamla och torra, absolut inte! Det är snarare så att i det senaste så har vi börjat uppskatta andra saker. Med en bebis på väg är det väl inte så konstigt kanske, att fokus flyttas och andra saker blir viktigare. Att stå på ett dansgolv och vara lite dimmig av alkohol och ha ont i föttera på grund av fina, men hemska skor lockar inte alls. Då stannar jag hellre hemma och julpyntar.

Dagens känsla: Medelålders.

Julpynt och kallsvett.

Julstämningen har kommit åter. Vi har köpt en liten plastgran och 49 stycken små små julgranskulor. En kula begick självmord så nu är det bar 48 stycken kvar. Vi har tänt ljus och tryckt nejlikor i apelsiner och köpt hyacinter. Och sett dagens avsnitt av julkalendern - Sunes jul. Vi har stängt av tv:n och lyssnar på julmusik.

Allt är perfekt...

men..

Jag mår inte helt toppen. Maginfluensan tidigare i veckan tycks ha tagit knäcken på mig. Både igår och idag har vi varit ute och strosat i butiker och jag har båda dagarna drabbats av -vad jag tror är -blodtrycksfall. Det känns som att blodet försvinner från skallen, jag blir blek och kallsvettig och hjärnan känns som gröt och synen blir suddig. Kanske inte är konstigt när man ska försörja ett till liv med blod och syre och näring. Jag hatar verkligen att sjukskriva mig från jobbet om jag inte är riktigt sjuk, men att må så här på ett jobb som innebär många raska promenader, tunga lyft och behov av en skarp hjärna känns som en dålig kombo. Jag ska till doktorn på onsdag, jag ska prata med honom om det här då.

Dagens känsla: Ser fram emot den här julen mer än jag gjort på många många år.

Hellofuckinkitty.

Hello fucking kitty säger jag bara.

Både igår och idag har jag pratat med min underbara 4-åriga brorsdotter Nadja i telefon och diskuterat julklappsönskningar.
Hello Kitty-bok. Hello Kitty-stolar. Hello Kitty-bord. Hon sprutade ur sig saker med Hello Kitty som hon ville ha, så för att göra det lite enklare för mig själv frågade jag om vad som helst med Hello Kitty skulle gå bra. Jajjamen.

Jag har aldrig riktigt fattat grejen med den fula katten, men idag har vi varit ute på julklappsjakt och alltså kollat dessa HELLO KITTY saker. Vet ni hur dyrt det är? Och fult. Hmps.

Julklappsshoppingen var i alla fall relativt lyckad och rätt mycket är inhandlat. Och resten vet vi vad vi ska köpa. Underbart.

För övrigt är det sjuuuuukt svårt att lalla runt inne på ett enormt Toys´r´us utan att låta pengarna fullkomligt försvinna.

Dagens känsla: Julstämningen är tillbaka.

Julklappar.

Vad tusan ska jag köpa till Andreas i julklapp? När han fyllde år i somras var det hur enkelt som helst att köpa hur mycket som helst! Han fick en klocka och schyssta adidasskor från footlocker och en bok och massor av annat. Nu till jul har vi satt en prisgräns för hur mycket vi får spendera på varandra, eftersom vi tänkt köpa en (till) tv efter att vi flyttat. Och nya bokhyllor. Och annat. Prisgränsen gör det hela mycket svårare! Hade jag fått lägga till en nolla hade jag kunnat komma på tusen saker att köpa...

Har ni några tips och idéer? Låt mig veta i så fall! Men skriv det inte som en kommentar här på bloggen bara!

Dagens känsla: Känner mig frisk, men orkar ingenting!

Dirty talk.

Jag (liggandes i sängen): Jag kan inte se mitt kön längre (för att gravidmagen är i vägen).
Andreas (lite fööör snabbt): Du kan få se mitt kön hur mycket du vill!

Graviditetsstatistik.

Uträkning utgår från dagens datum: Tors 3 dec 2009.

Din graviditet startade Ons 20 maj 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Ons 3 jun 2009.
Du är på dag 198 av 280. (70,7%).
Du är i vecka 29.
Du har gått 28 fulla veckor och 1 full dag (v28+1).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Tis 23 feb 2010
Du har 82 dagar kvar till beräknad förlossning.

Tiden går fort nu! Riktigt fort! Om 82 dagar +-, ska jag föda barn! Shit vad läskigt!

Förresten tycker bebis mest om att ligga till höger i magen. Den har liksom kurat ihop sig där. Skumt.

På bättringsvägen.

Julstämningen dog där vomeringarna tog vid, kan man väl lugnt säga! Börjar dock så sakteliga återvända till livet. Jag spenderade säkert 17-18 timmar föregående dygn i sovande tillstånd. Det som kvarstår nu är feber, smärta i hela kroppen och allmän medtagenhet, jag tror faktiskt aptiten börjar återvända!

Hade jag inte haft Andreas så vet jag inte hur jag hade klarat mig faktiskt. Nog för att jag haft calici förr (hujedamig, en gång hade jag calici i kombo med världshistoriens värsta bakfylla..), men jag kan lova att det är en helt ny upplevelse att vara gravid och bli magsjuk. Andreas har fixat och donat och hämtat dricka och tagit hand om mig och varit hur bra som helst! Han stannade hemma från jobbet igår för att jag var så väck....

Dagens känsla: Lite ångest över att ringa till jobbet och säga att jag stannar hemma en dag till...

Sjuk.

Calici? Matförgiftning? Något av det får mig i alla fall att känna mig mer död än levande. Ni ska slippa detaljer, men jag kan säga att jag är riktigt slut som artist. Har ont i hela kroppen och kan knappt tänka, än mindre äta. Ingen bra kombo med graviditet.

Dagens känsla: Redo för nödslakt.

Generationsskillnader.

Jag såg på facebook att en av mina något äldre manliga bekanta, en 50 +, hade skrivit en statusuppdatering med innebörden att han lagade mat till sin hustru.
Flera kommentarer löd, i stil med " bra jobbat" och "din fru har tur som har dig" och så vidare.
Min självklara spontana tanke var bara "jaha, så självklart".
Jag delar verkligen inte ut en massa guldstjärnor i kanten för sådana saker, det är väl för fan inget att berömma. Jag kan dessutom tänka mig att hon lagar mat 90% av gångerna i alla fall, men inte fan är det någon som dunkar henne i ryggen för det.

Trots att jag varit förundrad över hur många jämngamla killar det finns som inte lever jämställt med sina kvinnor, så är jag riktligt glad över att leva i den tid jag gör. Jag kräver jämställdhet.

Dagens känsla: feminist.

Verkligheten för en syrra.

Om man inte får ha några som helst traditioner i samband med våra högtider, för att de dagarna alltid spenderas på jobbet, då blir man knäpp. När alla dagar är en ny arbetsdag så blir hela året om alleles för odynamiskt. Samma sak dag ut och dag in. Att aldrig få träffa familjen och vännerna utan sitter på jobbet och vet om att de där hemma sysselsätter sig med traditionsenliga aktiviteter.

Ibland har jag valt att jobba sådana dagar, för pengarna eller för att jag inte haft andra planer. Och när man verkligen vill vara ledig så är det inte möjligt.

Man tappar faktiskt bort sig själv.

Jag har inte sett mina brorsdöttar på julafton, mer än när den större av dem var 6 veckor. Det skiter så klart arbetsgivaren i. De skiter också fullkomligt i att den ovisshet de sänder ut när jag inte vet om jag får semester eller inte, påverkar massor med folk i min omgivning, då ingen vet hur de ska planera.

Jag valde att utbilda mig till sjuksyrra för att hjälpa och ta hand människor. Akutsjukvård innebär att jobba när andra är lediga. Men jag trodde inte det skulle vara så varje gång, varje år, hela tiden.

Dagens känsla: Ovanstående gör mig ledsen.

Lussebullar!!

Bakar vi!

Dagens känsla: Julstämning.

Jag är varm..

... i hela kroppen.

Jag älskar er, Andreas och bebis.

Puss/Gryn

Glad x 6.

Glad 1: Imorgon är det 1a advent och vi ska därför åka och köpa lite nödvändiga grejer inför det.

Glad 2: Min bästaste barndomskompis make kontaktade mig angående ett jobb i Stockholm för Andreas del.

Glad 3: Första lugna arbetspasset på flera veckor.

Glad 4: Alldeles snart får jag pussa på Andreas.

Glad 5: Idag eller imorgon ska vi baka lussebullar.

Glad 6: Jag har två lediga helger framför mig.

Dagens känsla: Nynnar på första frasen i "Säg farväl lilla fjäril i höjden".

Andreas vet.

Dialekter.

Jag sitter som vanligt och slötittar på "Vem vet mest?". Jag och Andreas brukar väl halvbattla om vem som besitter mest onödiga kunskaper. Skitdetsamma, det jag ville ha sagt är bara att en av tanterna som är med är småländska. Det är väl trevligt för henne, men fy fan vilken ful dialekt det är. (Okej, förlåt Nimbz och Piff, er Växjödialekt är rent gullig så jag syftar inte på er!). Det här är utöver det vanliga. Blä.

Jag ska väl inte säga något kanske, jag pratar någon halvavdankad stockholmska med skånska "jaa" och "vadå?", med lite inblandade norrländska ord och uttryck. Och pratar jag med farfar så glider jag dessutom in på norska. Det är en salig blandning, men jag hoppas på bättring i framtiden då jag får jobba fram en bred stockholmska igen.

Lund.

Igår när Andreas slutat jobbet tog vi en promenad i Lund.. strosade längst gatorna och kikade in i små butiker och shoppade små onödiga saker, så som rosa blommiga cupcakes-formar.
Vi gled in på in italiensk restaurang och åt god pasta.. Jag tog någon kalvkött-tryffelcreme-historia som smakade galet gott! Men satan i gatan vad jag saknar rödvinet! Jag gillar bra italienska restauranger som inte är synonymt med glorifierad pizzeria. Det vill säga pizzeria med rättigheter och tre pastarätter på menyn.

Sent igår kväll insåg jag att den där espresson vi drack som avslutning på middagen var årets sämsta idé. I natt när vi egentligen borde ha sovit så var vi hur pigga som helst. Jag fullkomligt vibrerade, Andreas sköt iväg dåliga skämt titt som tätt och vi hade jordens skrattfest. Att jag idag är lite extra trött gör ingenting!

Dagens känsla: Undrar om en ledig dag har varit tillräckligt för att få mig någorlunda utvilad.. det återstå att se om en timme då jag står på jobbet.

Kul nyheter!

Den här bloggen är inte bara en klagomur. Jag har faktiskt goda nyheter också!

Vår barnvagn är nu kirrad! Underbara finaste mystiske J fixade en vagn till oss. Vi hade från början tänkt köpa en Brio Go, men vi insåg att den faktiskt är redigt skitful, så vi valde en Teutonia Cosmo istället. Dessutom var det nog den som J rekommenderade hårdast, och han är ju ändå barnvagnsförsäljare och expert! Liggdelen är svart, sittdelen brun. Han har även fixat tillbehör och grejer.. åkpåse, skötväska och sånt.. och till och med en handtagsmuff!

Tacksamma som fan är vi också för den feta rabatten vi får!

J, vi är skyldiga dig en fet gentjänst.. säg bara när var och hur!

Krasch.

Innan jag ens hinner ringa barnmorskan så ringer chefen och frågar om jag kan ta ett dubbelpass imorgon. Jag vet att jag ligger mycket minus i timbanken, men jag kände direkt hur sympaticuspåslaget ökade. Efter ett långt samtal med en urgullig barnmorska fick jag i alla fall starka rekommendationer om att inte ta det extra passet. Hon bokade in mig för ett läkarbesök och dessutom ska hon ringa upp mig om en stund med besked om jag kan komma dit redan idag för att träffa en barnmorska.

"Riskera inte din graviditet" sa hon. Och det är vad jag hör om och om igen i min skalle.

Dagens känsla: Gråt.

Ofrivillig viktnedgång.

Igår fick jag en ros igen. En sån där mörkröd underbart fin ros. Han är världsklass.

För första gången i mitt liv är jag sjukt missnöjd över att ha gått ner 2 kg på knappa 2 veckor. Är i vecka 28 och har bara gått upp 2.7 kg, fast jag borde ha gått upp 5-10 kg. Och nej, det är inte bara bra, det kan innebära att det bildas massa dåliga slaggprodukter. Mig gör det inget, men jag vill att bebis ska må bra och växa som den ska och få den näring den behöver. Det är ju inte svårt att se ett samband mellan stress och dålig sömn och därmed minskad aptit. Och dessutom långa arbetspass där jag bara hinner slänga i mig en macka. Det här känns verkligen inte ok.

Dagens känsla: Orolig.

Tough shit.

Det är som ett jävla skämt, som käftsmällar och hån.

Idag rann bägaren över och tårarna likaså. För första gången sen jag blev klar syrra har arbetsbelastningen fått mig att börja böla. Det värsta är att jag antar att det blir avfärdat med att jag är gravid. Nog för att jag är hormonell, men tårarna berodde inte på graviditeten!

26 arbetspass kvar.. på 28 dagar. Sen ska jag vara mer ledig än någonsin.

Tror ni förresten att jag kommer göra alla dessa arbetspass, eller kommer jag gå under innan? Vi kan ju ha någon slags tävling om det här i bloggen.

Fuck it.

Juuuuuletiiid!

Får man dricka julmust till frukost?


Ja. Man får det.


Jag är ovanligt glad för den kommande julen. De senaste åren har jag spenderat julafton på jobbet. I år har jag lagt in om semester, som jag förvisso inte fått svar på än.. men hoppet är ju det sista som försvinner sägs det.
Hur som helst så har jag planer på att baka lussebullar och pepparkakor (johanna svägerskan, kommer du ihåg: Lussebullar och peppparkakor ska vi baka och ni får smaka, HEY HEY HEY en underbar jul.. heeeeeeeeeeeeeeeeyeyeyeyeyeyeyeyeyyyyyyyyyyyyyy. Vackert, underar var inspelningarna tog vägen?) och även knäck. Jag kommer säkert även lägga in sill och grava lax och allt annat juligt. Och pynta ska vi göra! Inte för att jag äger speciellt mycket pynt, men det behövs inte mycket på 26 kvm. Den här tiden får man vara kitschig och det ska vi vara. Fast på en bra sätt förstås!

Ibland inser jag förresten hur kort tid jag och Andreas egentligen har varit tillsammans. Häromdagen var vi inne på Granit, ni vet, butiken som säljer massa ekologiska kläder och lådor och sånt. Andreas ser en julljusstake som han tycker är snygg. "En sån har jag, fast snyggare", svarade jag. Han får julafton lite nu och då när han inser vad jag har i mina gömmor!

Förresten, ska man strunta i julskinkan i år eller? Det minsta man får göra är väl att försöka kontrollera att skinkan kommer från en gris som mått bra.

Vi ska göra ett pepparkakshus också. Eftersom vi är rookies på det området så tänkte vi att vi i år köper en sån där byggsats från ica. Nästa år avancerar vi och gör ett eget som säkert misslyckas. Året därpå blir det säkert lite bättre och då har bebis hunnit bli 2 år och fattar nåt. Bra plan va? Allt för vårt barn.... haha

Dagens känsla: Nya dag, nya tag... (tycks ha blivit mitt motto).

Opepp.

Här har jag spenderat en hel dag med att peppa mig själv och kom till jobbet i andan av "ny dag, nya tag". Det brast ungefär samma sekund jag klev innanför dörren. De patienterna jag känner sedan ett par veckor tillbaka, som jag vet allt om, tas ikväll hand om av en annan syrra. Jag ska alltså sätta mig in i helt nya historier, och det tycks vara stressat värre. Skulle påbörjat rapporten för tio minuter sedan, men ronden går alltid före i sjukhushierarkin.

Snacka om att jag lever på sympaticuspåslag konstant, med tanke på att en sådan relativt liten händelse slog ut mig totalt.

Volyminös.

Ett antal flyttkartonger är fyllda med kläder och min garderob sinar allt mer.. Av förklarliga skäl har de flesta av mina plagg en ganska taskig passform just nu, för att uttrycka mig milt. Hoppas bara det är tillfälligt och att jag någon gång kommer kunna ha alla de där kläderna igen!

Dagens känsla: Solen visade sig en liten stund men det räckte för att ge lite hopp och energi!

Dags för nödslakt på Grynet.

Kan någon slänga hit en stor dos energi? Jag går på knäna på jobbet. När jag har en matrast på 7 minuter, känner av magkatarr och dessutom känner hur bebismagen drar ihop sig och blir helt hård... då känns det inte ok.

Hur ska jag kunna ta en rast och sitta i lugn och ro när klockan är 17.45 och jag inte ens har börjat dela ut 17-medicinerna?! Om inte läget ändrar sig drastiskt snart så kommer det innebära att min hälsa påverkas på ett sådant sätt att jag får sjukskriva mig. Ibland tycker jag synd om bebis, eftersom den inte får äta och vila på regelbundna tider då mitt liv (läs: yrke) är som det är. Men jag har valt det så det är väl antagligen bara att leva med det. "Tough shit", för att citera en osedvanligt oklok doktor.

Och ändå tycker folk att vi ska vara nöjda med det lilla bidrag vi får som tack för hjälpen. Ja, jag syftar på vår lön.

Dagens känsla: Så in i norden less.

Mitt jobb.

Oftast älskar jag mitt jobb som sjuksköterska på en akut/elektiv ortopedavdelning. Jag tycker förvisso att det är rätt tråkigt att dela piller och blanda olika sprutor och sådant, men jag gillar kontakten med patienterna. Och jag gillar sannerligen mina arbetskamrater i olika yrkesgrupper.

Men den senaste tiden har dagarna på jobbet varit extra tunga. På grund av sekretess och allmän lojalitet mot arbetsgivare och kollegor kan jag inte gå in så mycket på varför. Dock kan jag säga att jag den gångna veckan jobbat över alla dagar, knappt haft möjlighet att äta och sedan sovit alldeles för dåligt på grund av stress. Jag jobbar nu 9 dagar, är därefter ledig 1 dag... sedan kör jag ett liknande race igen.

Jag försöker att stå ut, det är ju ändå bara 6 veckor kvar innan havandeskapsledigheten.. Och har jag otur och inte får semestern beviljad så innebär det att jag gör mitt sista pass här i malmö, på julaftons kväll....

Dagens känsla: Sjukt kul att träffa Fredrik igen, efter 2 år!

Lite av varje.

Jag tror vaniljpraliner är min craving. Sjukt vad gott det är. Och mjölk.

Emelie, du och Andreas har gemensamma bekanta... är världen liten eller? :P

Havandeskapsledigheten blev beviljad. Så skönt att ytterligare en sak har löst sig!

Dagens känsla: Monster.

Graviditetsstatistik.

091117:

Du är på dag 182 av 280. (65%).
Du är i vecka 26.
Du har gått 25 fulla veckor och 6 fulla dagar (v25+6).
Du är i 6:e kalendermånaden.
Du är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Tis 23 feb 2010
Du har 98 dagar kvar till beräknad förlossning.


Bebis sparkar och hickar och magen blir större för var dag.
Imorrn går vi in i vecka 27.

Du ger mig bra traditioner!

Vi har traditioner som jag gillar skarpt.

Helgfrukostar: Andreas väcker mig med en kram, studsar upp och kirrar kaffe som han serverar mig i sängen. Därefter går han och handlar schysst frukost inklusive nybakat bröd på "farmors bageri". Jag fixar ihop frukost och vi äter den i sängen och glor på tv.

Tidiga morgnar: Andreas vaknar en timme före hans klocka ringer vilket innebär att jag får massa kramar. Är det inte grymt nice när man är så där trött och glider mellan sömn och vakenhet...?

Tv-tittande: Eftersom jag jobbar så konstiga tider är det omöjligt att följa program på tv. Om jag jobbar då programmet sänds så väntar andreas med att kolla på programmet tills jag kommer hem, då vi ser det via nätet.

Små saker som betyder mycket.

Dagens känsla: Längtar efter bebis.

Sjukt bra liv helt enkelt.

Jag har det banne mig sjukt bra. De senaste två åren har mitt liv varit precis som jag velat. Förvisso har det varierat fullkomligt, från singel och party med för många galna upptåg, till sambo och bebis på väg... men så är vi ju - föränderliga. Huvudsaken är väl att vi känner balans och är på ett ställe i livet där vi önskar att vara. Och det är jag, och har så varit en bra stund nu.

Flytten från Malmö närmar sig med stormsteg. Jag känner mig kluven och jag vet att Andreas också gör det. Här har vi etablerat våra enskilda och vårt gemensamma liv. Vi har inte jobbat stenhårt på att utöka vårt sociala kontaktnät, eftersom vi länge vetat om att vi ska lämna. Men ändå har vi kompisar här, roliga sådana! Och en av mina äldsta och bästa vänner bor här och planerar så att göra ett bra tag till. Här har vi upplevt så mycket positiva saker. Vår första dejt exempelvis... den som varade i 10 dagar...

Inte nog med att här vimlar av trevligt folk, att det är närmare europa och att det finns falafelställen i varje hörn som säljer falafel för 25 spän, så är här ett klimat som jag trivs med. Det är nu november och 10 grader varmt. Skinnjackan är på förutom enstaka dagar då jag åker till jobbet så tidigt att jag fryser av trötthet. Då får vinterjackan åka på.

Stockholm har tusen fördelar också. Säkert ännu fler än Malmö. Men de fördelarna känns lite mer undanstoppade för tillfället. Det bästa med att flytta hem är ändå M&M och Vera. Och alla andra vänner.

Dagens känsla: Jag är fan oförskämt lycklig.

Dagens citat: "My knee, in the middle of my leg, my knee.. " sjunget till melodin av "our house"

Höga krav.

Jag har väldigt höga krav på mig själv. Undrar om jag har det på min omgivning också. Och är det i så fall rätt eller fel av mig?

Jämställdhet.

Har just insett att det finns olika sätt att uppnå jämställdhet.

Man behöver inte höja den andra, man kan sänka sig själv. O tvärtom.

Kryptiskt kanske.. Men hey, ni kan ju fundera!

Dagens känsla: Glad.

HTC.

Man skola icke käfta med en gravid Grynet.

Besökte idag mediamarkt för andra gången på två dagar, eftersom min nyinköpta lur inte ville funka. Klart som fan att de ville ge mig en likadan, men det kunde de faktiskt fetglömma. Efter en del käftande med olika personer så fick jag min vilja igenom. Sjukt nöjd trallade jag ut från butiken med en HTC Tattoo.

Nästan så jag blir lite prylnördig, även om det sitter långt inne att erkänna detta.

Dagens känsla: Jag har en vilja av stål och en verbal kompetens att vara nöjd över.

Det gäller att prioritera.

Jag hatar den tidningen. Ändå envisas jag med att läsa skiten.

När jag nyss gick in på aftonbladet.se för att kolla om något spännande hänt i världen kunde jag läsa att: tasteline är utsedd till bästa matsajt. Att finnair har något poängsystem som ger sina kunder plastikoperationer. Att någon bloggat till sig drömjobbet. Att någon sluskig typ inte tycker illa om att bli kallad Slisk. BLand mycket annat skit,.

Därefter. Långt därefter. Så ser jag en liten artikel med rubriken

Fem svenska soldater skadade i afghanistan.

Och fine om detta låg så lång ner i rangordningen för att det inträffade före jul - förra året. Men nej, detta var alltså idag!

Så nu mina kära läsare och övrigt löst folk. Nu ska grynet: Fixa plattare mage (håhåjaja stackars bebis), flyga världen runt för att kirra nya bröst, blogga som en galning för att få mitt drömjobb. Inte må dåligt över att kallas grynet och gärna få med det i aftonslanet. Och därefter förstår ni... Därefter ska jag ringa mina kompisar i afghanistan och se om de mår bra.

Dagens känsla: Oj! Energi! Var kom det ifrån?!

Leksaker.

Idag har jag köpt en varsin telefon till mig och till andreas. HTC. Olika modeller.

Jag är sjukt ointressad. Men stör mig på att den bråkar. Tekniska grejer som inte vill funka får mig att vilja slänga vederbörande sak i väggen. Löser det sig inte pronto så åker jag o lämnar tillbaka luren.

Nåväl. Andreas verkar vara nöjd med sin (som förresten är finare och dyrare än min).

Dagens känsla: Jag är medelålders.

.

Jag är inte i form.

Ny upptäckt.

Stampd´LA. Jag är kär.

Dessutom sneglar jag en del på Alife.


Och jag drömmer lite om något som är ganska långt ifrån sneakers, men ändå så grymt!....

Knallrosa dr Martens! Men smakar det så kostar det.

Nu är det slut...

..på veckan, det är dags för fredagsmyyyyyyyyyyys!

Eller inte. Jobb imorgonkväll. Bajsmacka.

Grynet är slut som artist

Dagens känsla: Står och stirrar in i den där väggen som alla pratar om.

När jag kom hem igår..

...så stod det 10 långa rosa rosor på bordet.

Jag älskar honom.

Dagens känsla: Tittar hellre på rosorna än ut genom fönstret...

Spela bara om ni kan spelet.

Allt för många människor är alldeles för genomskinliga. Folk tror sig vara smarta när de spelar spel, men det är bara patetiskt. Som jag skrivit innan så vet jag saker som ingen sagt.

Folk är tröttsamma.

Och på tal om hallonsaft: Gillar du bloggen Jenny? :)

Dagens känsla: Sliten.

Döden.

Flytten gick bra. Andreas verkar gilla sitt framtida hem och det gör faktiskt jag med. Det var riktigt gott att få sitta i den där enorma soffan en stund! Nu bor alltså nya hyresgäster där i två månader, eftersom den förra hade fått ett förstahandskontrakt. Och de nya ville alltså ha lägenheten möblerad, vilket är varför vi varit hemma och konkat möbler och donat. Fast jag får inte bära utan såg mig själv som en förträfflig arbetsledare istället. Nog för att det kliade en del i kroppen på mig över att inte få hjälpa till mer, men det är rätt gott att flytta utan att behöva svettas!

Ikväll har vi avhandlat världens tyngsta ämne. Sådant där som man inte ens vill tänka på, men som ändå känns viktigt att veta om sin bättre hälft. Det slutade med en hel del tårar. Uscha!

Maria, om jag skulle dö, då får du ta vad du vill som är mitt. Undrar vad det skulle vara.....

Dagens känsla: Låt oss leva länge...

Hem ljuva hem.

Imorgon ska Andreas få se sitt blivande hem, och sina blivande möbler. Han har hittills bara sett möblerna intryckta i ett förråd på Shurgaard, och bilder på lägenheten.
Upp kl 5, köra till stockholm och därefter flytt. Det kommer nog bli en lång, men rolig dag.

Dagens känsla: Trött efter dubbelpass..

En lättnadens suck..

Fick idag veta att jag får förlängt vik, i alla fall till sista januari. Det innebär att jag kan söka havandeskapspenning. Även om jag inte får vikariat till och med beräknat födelsedatum som är 23e februari, så innebär detta att jag får ekonomisk ersättning för alla dagar utom 13. Det kan jag sannerligen stå ut med!

Jag kommer troligtvis söka havandeskapspenning från och med första möjliga dag, som är 25 december. Så om två månader slutar jag jobba och har ingen aning om när jag börjar igen eftersom jag sedan ska söka nytt jobb. Dessutom kan vi nu i lugn och ro planera flytten till 08. Så många bitar som föll på plats och jag har därmed en känsla av att den där jobbiga huvudvärken kommer släppa. Det är bara en sak kvar: Andreas ska få ett jobb. Någon som känner någon som behöver en proffsklottrare månne?

Som grädde på glassen insåg jag att jag hade fått mitt livs fetaste lön hittills. Hallefuckingluja!

Och som strössel på grädden har Andreas köpt en sjukt snygg skinnjacka. Me like. Man blir glad av strössel.

Och ovanpå det så har jag faktiskt köpt helt nya strösslar.

Och dagens citat efter galet onödig shopping: Viva la konsumtionssamhälle! Tack Andreas för dina visa ord.

Dagens känsla: I nöd och lust...

Flumcrap.

Med risk för att verka helt sjuk i huvudet så ska jag berätta en sak för er kära läsare. Det är något som jag knappt tror på själv, fastän det är svårt att förneka.

Så här är det: Ibland vet jag saker. Alltså utan att någon sagt något. Jag drömmer sanndrömmar. Det kan handla om allt möjligt, men ofta handlar det om lögner.

Tror ni på sånt här skit?
Berätta vad ni tror om det så kan jag berätta mer....

För övrigt är jag skrämmande bra på vissa saker när det gäller datorer.

Dagens känsla: Livet är en dans på rosor, men det är en dans med jävligt svåra steg och taggar på golvet.

Norrland.

Andreas åker till Umeå idag. Det känns tungt.

Jag saknar mina norrländska läsare.

Dagens känsla: Vill inte....

:'(

Världshistoriens jävla sämsta dag.

Havandeskapsledighet..

...Hade varit nice. Typ nu.

9 månader är verkligen skitlång tid.

Dagens känsla: Vardag.

Mardrömmar och ensamhet.

En underbar helg är över och det dröjer allt för länge tills vi har en ledig helg tillsammans hemma igen. Jag vaknade med ett ryck imorse och insåg att Andreas var borta. Jävla mardrömmar. O jävla jobbiga känsla att inte kunna krama på honom.

Det borde vara kriminellt att vara ifrån varandra.

Dagens känsla: Ser inte fram emot hans resa till Umeå.

Sol i sinne

BRUN INNE!
/rudolf

Meh.

Jag vill också söka högskolekurser!
Nog för att jag har viktigare saker för mig i det närmaste... men jag vill ha allt.

Snart är det helg! Massa gos och kärlek, träffa Andreas kompisar, käka på Carib creol, bio, och söndagssöndagen är redan planerad - brunch och sängläge.

Dagens känsla: Längtar.

Högvarv.

Nu när jag inte pluggar längre så jobbar jag desto mer. Att det ska vara så förbenat svårt att försöka ta det lite lugnt. Dubbelpass, nattpass, dagpass, någon strödag ledig och sen på det igen. Jag vet inte om det är åldern eller graviditeten, men jag känner att jag inte riktigt orkar samma tempo just nu. Kan ju förvisso vara en kombination. Och dessutom det faktum att mitt Hb sjunkit rätt radikalt i det senaste. Huvudvärk konstant, aldrig regelbunda måltider, eller regelbunden sömn. Det är en sjuksköterskas vardag. Och vi vet ändå vad som är hälsosamt och inte!
Jag är verkligen inte van att "bara" ha 100% på schemat. Men det börjar sannerligen bli dags att lära sig det.

Dessutom verkar det som att jag ska jobba i jul. Fan och helvete, 70-11 julen i rad. Förra året jobbade jag kl 6.45-22 på julafton. Jag ska nog ta ett snack med bossen.

Dagens känsla: När det känns lite extra tungt så tänker jag på den kommande helgen. Jag tänker alltså jämt på det.

Vaccinerad.

Jag är inte död i alla fall.

Lite klåda - en helt vanlig reaktion som jag får av injektioner, oavsett sort.

Dagens känsla: Förbannade idioter som väljer att inte ta vaccinet. Då får ni välja att inte umgås med personer i riskgrupperna också.

Denna dag: vaccin.

Idag börjar vaccineringen av personalen på min avdelning.
Jag ska få´t.

Dagens känsla: Lugn.

Rosa fluff och strössel.

Inkommet sms:
"Hej där, Andreas här :) Tänkte höra om fröken var ledig för en middag och kanske en bio i helgen?"

Hihi hur gulligt är inte det att bli utbjuden på date av sin egen sambo?

Jag svarade att jag skulle kolla kalendern.... haha!

Dagens känsla: Kär.

Fjant.

Tänk att jag saknar Andreas när han är på jobbet.
I helgen har vi en dejt.

Dagens känsla: Underbara soliga höstdag!

Till mina kära läsare.

Familjemedlemmar, expojkvänners exflickvänner, kollegor, vänner, löst folk, andreas bekanta (ehum), asshole (singularis, i alla fall vad jag vet) och övriga läsare. Ni läser nästan dagligen och jag vet att de flesta av er har hjärna nog att tycka och tänka. Det hade varit kul om ni vågade ge er in i lite diskussioner här på bloggen. Eller åtminstone bara lämna en kommentar.

De flesta av er kikar ju in dagligen, så det hade varit skoj att få lite respons.

Dagens känsla: Hoppas Märta klarar sitt läkarbesök...

Vaccin.

För er som har en smula tveksamhet i kroppen angående huruvida ni ska vaccinera er eller inte, var god läs här och här.

Många dividerar kring bieffekterna och biverkningarna och hur pass testat vaccinet är. Det står lite om det i artiklarna jag länkat till ovan. Här kan du läsa om sådant direkt från läkemedelsverket.
Men bara för att få lite perspektiv på biverkningarna, läs om biverkningarna på vanligt ibumetin, alltså ipren här. Det stoppar folk i sig som karameller.

Läs länkarna, fundera, återkom om din åsikt.

Hemligt recept.

Earl greythe med oboy i är skitgott.
Vaniljthe med oboy dark är ännu bättre.
Många är skeptiskta, några har vågat testa, nu senast Andreas. De gillart.
Glöm inte en skvätt mjölk och en sockerbit.

Men kom ihåg att det här är vår hemlis. Och att det var jag som introducerade dig.

Dagens känsla: Stök gör mig på dåligt humör.

Till mig själv.

Sneakers.

:)

Jämrarns vad bebis sparkar.

Svåra dilemman i mitt yrke.

Det har åter igen varit stora diskussioner om fallet med spädbarnet som fått dödliga doser smärtstillande läkemedel.

Det här kan vara det största dilemmat som läkare och sjuksköterskor har. Inte minst efter detta fallet som blivit uppmärksammat i media och dessutom blivit till ett rättsfall där läkaren är åtalad för mord, tror jag.

När en patient ligger på sin dödsbädd så vill vi göra så det blir lugnt, stillsamt och smärtfritt, för patienten och anhöriga. Hur stora doser av smärtstillande och ångestlindrande som ska ges är alltid svårt. Ofta ordinerar läkarna hur mycket vi sjuksköterskor får ge vid behov och då är det alltså upp till oss att dosera lagom. Att vara den som ger den sista sprutan, rätt och slätt den sprutan som gör att patienten dör, är nog det jobbigaste i mitt yrke. Och nej, nu är det inte så att vi ger dödande sprutor - vi smärtstillar, men en patient som är döende orkar tillslut inte...

Det händer att läkare är lite fega och ger väldigt sparsamma ordinationer. Det händer att sjuksköterskor överskrider dessa ordinationer och ger vad som behövs för att patienten ska slippa lida. Inte helt sällan drabbas patienter i livets slutskede av vätska i lungorna som i sin tur leder till slem och bubbel och ger ångest då en känsla av andnöd uppstår. Vem ska egentligen behöva dö så? Med ångest och stress. Gör sjuksköterskor fel när de överskrider en ordination för att patienten ska få vara lugn och slippa ångest? Inte enligt mig. Gör läkarna fel när de ordinerar för lite? Ja, det tycker jag. Tillägga måste jag, att jag aldrig överskridit läkarordinationer. Jag har dock väldigt starkt ifrågasatt ordinationer alternativt ringt upp en annan läkare.

Jag kan inte säga att jag märkt en skillnad i ordinationer från läkarna vid palliativ vård efter detta uppmärksammade fall, för jag har haft turen att ha bra medicinläkare omkring mig i det senaste. Däremot kan jag uppleva att beslut gällande 0HLR har tänkts igenom noggrannare. Beslut om 0HLR innebär att vi inte ger hjärt och lungräddning om en patient får hjärtstillestånd. Det innebär inte att vi slutar göra alla andra åtgärder.

Svåra frågor måste jag säga. Frågor som allmänheten och media har väldigt lite kunskaper kring, men jävligt mycket åsikter om. Och klart det blir uppståndelse när det gäller ett spädbarn. Hade det gällt en 98årig dam hade ingen orkat skrika så högt, för hennes liv var ändå på väg att ta slut. Och då var alltså hennes liv inte lika värdefullt.

Enligt mig är allas liv lika värdefulla. Alla har rätt till en smärtfri död om det är möjligt. Och även om vi är utbildade och har massa erfarenhet, så är det inte alltid lätt för oss.

Vill ni veta en sak?
Sjukvården är inte felfri.

Dagens känsla: Ser fram emot att ta hand om mina patienter ikväll igen.

Sagogryn.

Kalla mig inte mannagrynet eller havregrynet. Kalla mig Sagogryn!

Min pappa fick för ett par år sedan för sig att sagogryn är läskigt gott och tvingade oss stackars familjemedlemmar att smaka på eländet. Det är slemmigt, mättande och skitäckligt. Tack pappa.

Men Sagogryn låter i alla fall förträffligt mysigt.

Lappar med klass.

Förresten!
När jag kom hem från Sthlm härom sistens (jag vet knappt vilken dag det är nu när jag jobbat dag + natt på mindre än ett dygn).. hur som helst. När jag kom hem så satt det ungefär en miljard små rosa lappar överallt i lägenheten och på massa kluriga kuliga ställen. På alla lappar stod det "jag älskar dig". Söt.

Stilla er nyfikenhet...

Nu bjuder jag er, kära läsare, på mina andra bloggar. Länkar finns till höger.

Vaccin

Ska Ni vaccinera er mot Den nya influensan?

Hur tänker ni om det?

Dagens känsla: Tycker fortfarande att Andreas ex-flickvänner gjort enorma misstag, eftersom de lät honom gå... Jag är dock glad för det!

!

Det är faktiskt fult att härmas!

Kramkram

Imorgon ska jag kramas med Andreas tills jag får blåmärken.

Som vanligt har jag inte hunnit träffa alla jag vill träffa under min helg i Stockholm. Jag har tagit det rätt lugnt faktiskt under min vistelse här och mest spenderat tid med Vera, Maria och Murre - Mina hallongrottor i den grå vardagen! Det har varit skönt att inte flänga runt som en tok, utan istället bara vara. Soffhäng, sköna samtal, massa kaffe, brunch och mys. Perfekt helg.

Jag och kärleken hade inte varit ifrån varandra så här länge efter att vi blev sambos. Jag förstår inte hur vi kunde vara ifrån varandra flera veckor förut. Andreas är kärleken i mitt liv.

Mitt hem.

Idag har jag haft visning på min lägenhet här i 08. Hon som hyr lägenheten nu var inte hemma. Jag satt i min egen lägenhet i någon annans soffa. Jag hade inte varit där på ett år. Märklig känsla, men jag längtar tills vi flyttar tillbaka. Lägenheten är faktiskt jädrigt nice.

Dagens känsla: Saknarsaknarsaknarsaknarsaknar!

Brutal ärlighet är på tapeten nu igen.

Tänk att så fort någon vill käfta med mig så får jag höra "men du som påstår dig vara så brutalt ärlig". Aldrig någonsin har jag i situationen varit oärlig, utan varje gång har det varit när jag valt att backa för att jag inte vill ha ett bråk. Jag är inte konflikträdd, inte för fem öre... men man måste välja sina fighter. Och väldigt få fighter är värda att ta, då de inte har något syfte i sig.

Härskarteknik funkar inte på mig.

Det tycks som att de som slänger detta i mitt ansikte aldrig riktigt har brytt sig om att ta reda på vad jag menar med brutal ärlighet. Det är intressant.


Och åter igen vill jag bara klargöra: Det här är min blogg. Det är här jag spyr. De flesta av mina läsare har börjat läsa bloggen när jag inte ens hade en bild på mig själv och då bloggen var helt anonym. Men somliga har letat reda på den. Jag står för vad jag skriver och kom ihåg att det är min rättighet att säga vad jag tycker. Jag tvingar inte någon att läsa, så varsågod och svälj.

Dagens känsla: Förundran.

Vårt barn.

Föräldrar är självfallet väldigt stolta över sina barn och tycker antingen att de är tidigare än andra barn och är barnet inte det så blir föräldrarna oroliga för att något är fel. "Mitt barn går redan" "Mitt barn började prata ovanligt tidigt" och så vidare... känner ni igen det? Jag tror förvisso att det där jämnar ut sig så småningom och det är faktiskt så att barnen i de allra flesta fall inte blir så speciella. De flesta människor är ju bara medelmåttor när allt kommer omkring.

Vårt barn är mycket bättre och tidigare än andra! Den sparkade tre veckor tidigare än vad den ska enligt alla bebis-manualer. Nu har den utvecklats till en avancerad breakdansare! Och den är troligtvis flerspråkig och kan redan skicka ut morsesignaler till mig genom sina sparkningar. Synd bara att jag inte kan morse så jag förstår inte mitt eget barn.

Men jag är ingen medelmåtta.

För övrigt har vi nog kommit på ett bra flicknamn nu, även om vi fortfarande tror att det är en pojke. Pojknamnet har länge varit spikat!

Dagens känsla: Jag saknar min fina man!

Vår vardag

Andreas: Jag kommer sakna dig som fan när du åker till sthlm!
Jag: Jag kommer sakna dig massor också.. men det kanske är bra att vi är på varsitt håll ibland, det måste vi ju stå ut med...
...
2 sekunder senare
Jag: Eller vad fan säger jag? Varför skulle det vara bra? Jag älskar dig som fan och vill inte vara en sekund utan dig, varför ska det då vara bra när vi inte är nära?!

Snacka om att man lätt trillar ner i fällor om hur saker "ska" vara eller vad som är "rätt" eller "fel". "Det är bara bra att sakna varandra". Vad är det för jävla klyscha? Vi älskar varandras sällskap, vi älskar varandras sällskap i andras sällskap. Vi älskar varandra.. varför ska man då vara martyr bara-för-att?

Fem dagar ska jag spendera i Sthlm. Det var galet länge sedan jag var där själv och det ska bli kul att träffa alla kompisar. Men jag kommer sakna honom. Om några veckor ska han åka till Umeå i en vecka och jag blir lämnad kvar i vardagen. Jag ser inte fram emot det!

Dagens känsla: Delad tur är dubbel glädje.

Idol

Baksidan av att ha tv - jag kollar på idol. Och inte bara ibland, utan varje avsnitt. Håhåjaja.

Märta min vän...

...inte helt felfri.. men det kunde varit värre.

Får ta na en sväng till verkst.... pappa!

Besiktning...

..känns ungefär lika ospännande som ett besök på gyn. Kommer jag få anmärkningar? Bli belagd med körförbud? Same same..

Jag tror förvisso att Märta kommer klara det galant, men ändå.. usch.

Dagens känsla: Mina drömmar är hemska.

Höst

Idag verkar det som att hösten kom till skåne.

Dags att köpa massor av ljus alltså!

Dagens känsla: Den här nedrans huvudvärken...

Sneakers!

Ja just det! Vi beställde faktiskt en bok om sneakers! Kanske inget som gör oss till smartare människor direkt, men sneakers är ju vårt största gemensamma intresse.

Louis vuitton har verkligen lyckats prestera ett par helt galet snygga skor. Vill ha, vill ha vill, vill ha!





Kära mamma, pappa och jultomten. Jag önskar mig dessa skor i julklapp. Och en peugeot 4007.

Smartare och smartare..

Ska vi bli! Jag anser fortfarande att tv är fördummande och jag kan knappt kolla på debattprogram utan att gå i taket över folks stupiditet. Jag saknar nästan den där tiden då jag valde att inte ha tv. Nu har vi i alla fall beställt ett tiotal böcker på adlibris, som jag riktigt ser fram emot att läsa. Allt ifrån skönlitteratur till feministisk faktalitteratur (ja, jag försöker väga upp för att jag fullkomligt älskar Pär Ströms antifeministiska bok "Mansförtryck och kvinnovälde"). Tror att det blev någon graviditetsbok också. Egentligen har jag flera av Coelhos böcker som ligger olästa i hyllan, men känner inte för hans litteratur just nu. Och så har jag förstås Simone De Beauvoir som jag aldrig riktigt orkar ta tag i.....

Är det någon som har något oslagbart tips på något alla bör läsa? Gärna samhällskritiskt....

Dagens känsla: Riktigt vuxen söndag med storhandling och söndagsstek med pressgurka...

Är det inte intressant...

.... att så många svensklärare och journalister stavar fruktansvärt illa?

Vad är det för oseriösa utbildningar högskolorna bedriver idag, om de godkänner vad tusan som helst?

Nytt utseende.

Det känns fräscht. Har haft samma i 1 ½ år så det var dags att piffa till bloggen lite. Vad tycker ni?

Böcker.

Jag har hittat alldeles för många böcker jag vill köpa. När ska jag hinna läsa alla?

Dagens känsla: Har inte sovit på hundra år...

Åh nej!!

Ont i halsen, täppt, ont i öronen och skallebank. Inte en gång till, snälla snälla snälla!! Glass o paracetamol mitt i natten, allt för att kurera eventuell förkylning. Jag ska fanimej jobba imorrn.

Dagens känsla: Vem försöker jag lura?

Hormoner hormoner...

...Känslorna blir mer och mer ohanterbara ju längre i graviditeten jag går. Mest blir jag riktigt arg för saker. Känns som en konstig PMS, fast 24/7. Jag är galet medveten om det och kan oftast låta bli att låta det gå ut över folk.

Det jag skrev om i föregående inlägg fick mig att gråta nästan hela natten och efter några timmar dålig sömn vaknar jag och kan fortsätta, men anstränger mig för att tänka på annat. Jag kan riktigt se hur lillskruttan ramlar ner för den där hemska långa trappan, usch!

Alla mina tankar går idag till Vanja och hennes familj. Jag är så glad att hon klarade sig fysiskt oskadd. Hoppas att storasyster slapp se det hela också.

Dagens känsla: ...

Fasters lilla prinsessa..

Min yngsta brorsdotter har råkat ut för en olycka idag. Hon har ramlat ner från en trappa på dagis. Min bror säger att det var en ren olycka och det var det säkert, men hur kan det få hända? Om vissa barn kan öppna grinden kanske det inte är läge att ha småttingar på andra våningen, om de nu inte är bevakade hela tiden?

Ännu mer förbannad blir jag av att få veta att dagispersonalen inte ringt ambulans. En ettåring som slår i huvudet massa gånger i ett sådant fall, kan lätt få tryckökning i skallen vilket kan ha dödlig utgång. Hur i helvete kommer det sig att dagispersonal inte vet en sådan enkel sak?

Även om det bara var en olycka så hoppas jag att de kommer göra en utredning på säkerheten på det dagiset. Sverige har lägst barnadödlighet i världen för att vi har god mödravård, förlossningsvård, bb, barnavård och kanske främst: säkerheten! En sådan här olycka måste vara något att lära sig av, så att inte fler barn drabbas, och med värre utgång än det blev för Vanja.

Jag vet vem som kommer få en jättefin leksak på torsdag när faster kommer hem.

Dagens känsla: Jag blir så förbannad så jag blir arg.

Vår bebis är blyg.

..och ville inte visa vilket kön den har! Nedrans! Men vi babyshoppade ändå.. en hel massa fina vita och bruna kläder...

Dagens känsla: Längtar till 23 februari.

Jenna Jameson och porr.

Jag har äntligen börjat läsa Jenna Jamesons bok "Att älska som en porrstjärna" efter att den legat och samlat damm sedan den kom ut. Den, liksom ett gäng andra böcker har kommit i skymundan för kurslitteratur.

Jag är ju, som jag skrivit tidigare, en arg motståndare mot den porrindustri som finns idag. Och framför allt är jag förbannad på de som konsumerar porren, gratis på nätet utan att ens reflektera över vems syster, mamma eller son det är som fläker ut sig framför kameran. Själva idén om pornografi stör jag mig inte på, men hur vet Du som konsumerar porren att den är okej? Att inte skådespelarna är höga på något narkotiskt preparat och spelar in under tvång? Eller kanske till och med blir våldtagen.

Jag började läsa boken igår kväll och klämde genast 100 sidor. Och jag märker att boken, som är skriven av en av porrvärldens mest kända aktriser, kommer ge mig vatten på min kvarn. Och Jenna Jameson är ändå en av dem som framstått som "glamourös". Men hur glamouröst är det att halka in på porren för att försörja sig själv efter att som 17 åring lämnat sitt hem och blivit våldtagen och sett sin bästa väninna hänga med en snara runt halsen...

Dagens känsla: Nervös inför ultraljudet.

Min gode vän Mike.

Mike säger:
jag gissar iofs på att det är en dansbandsunge där inne

Grynet - Nu med rockande bebis i magen. säger:
1. hej
2. va fan, vet du hur msn funkar??
3. OOOH HEEELL NO!

Mike säger:
1. hej
2. Nej jag bara chansade o tryckte på den där konstiga ikonen
3. I think so!

Grynet - Nu med rockande bebis i magen. säger:
1. .
2. du har dina stunder
3. du har fel. felfelfel!

Mike säger:
1. -insert new line or dev null-
2. Jadå, fast, dom kommer mer och mer sällan
3. Oh thats just wishful thinking

Grynet - Nu med rockande bebis i magen. säger:
1. jag satte punkt.
2. skönt det iaf. tror jag.
3. FalaFel är gott.

Mike säger:
123...OK

Grynet - Nu med rockande bebis i magen. säger (12:03):
check

Ultraljud.

Imorgon är det dags för ultraljud nr 2. Första var i graviditetsvecka 6 och då såg vi "bara" en kidneyböna med hjärtslag. Det ska bli galet spännande och sjukt läskigt imorgon. Jag hoppas av hela mitt hjärta att barnet ser ut att vara friskt och mår bra. Kanske vi får veta vilket kön det kommer att bli. Har en stark känsla av att det kan bli lite babyshopping efteråt!!

Dagens känsla: Jag är verkligen sjukt dålig på att göra ingenting.

Terapi.

Arg hårdrock på för hög volym i lurarna är galet skönt ibland.

Det får mig dock att sakna Henke som fan. Tror inte han läser, men ändå: Henke, farmor saknar sitt fina barnbarn i kvadrat!

DN får mig att ta små glädjeskutt!

Jag hittade en artikel som får mig att hoppa glädjeskutt. Fuck radikalfeministerna, det är så här det ska vara. Liberal feminism eller humanism? Kanske samma sak? Bra skit i alla fall!

Läs artikeln här. Kommentera sedan i min blogg vad du tyckte.

Dagens känsla: Det finns hopp för mänskligheten.

Skitdag helt enkelt.

Vaknade sjukt outvilad. Galen dag på jobbet med allt för många irritationsmoment. Lång väntan på folk som gjorde att vi kom för sent. Tvingades se en film som hånade det jag tycker mest illa om i världen. Kom hem till ett kaotiskt hem. Jävligt obra dag.

Är i alla fall glad att jag fick träffa simon & helena. O prata med christoph.

Dagens känsla: ....o så undrar folk om jag är på dåligt humör. daah.

Bloggflytt?

Jag gillar inte blogspot speciellt mycket. Inte blogg.se heller. Jag diggar wordpress som tusan, men det går inte att koppla bloggen där till google analytics. Någon som har något förslag?

Rökning.

Kollar på debatt på svt. Det pratas om det nya förslaget, eller om det är regler som kommer att träda i kraft, angående rökförbud på arbetstid inom sthlms stad. Någon tanta sitter där och säger "jag har haft rökare som hört av sig och är sååå glada för nu får de en möjlighet att sluta röka".

Va faan? Måste man införa regler kring din arbetstid för att folk ska vilja främja sin egen hälsa??? Åter igen, vad är det för fel på människor o deras eget ansvar?

Debattledaren: Vad händer om folk ändå röker på arbetstid då?
Samma tant som ovan: Jag hoppas och tror att detta kommer bli så positivt för folk så att de inte kommer vilja röka.

Men suck. Kan hon något om beroende? Och vad var det för svar? Och snusning då? Kommer det vara okej?

Jag kan förvisso tycka det är bra att det strävas efter ett hälsosammare samhälle, men börjar det inte bli lite väl kommunistiskt?

oh my..

HAAAAAAAAAAAAHAHAHAHA

Dagens känsla: varför tar ledigheterna slut så fort?

Att umgås 2009..

Studentlya på 26 kvm, 3 personer, 3 datorer och en tv. Sjukt socialt.

Hur fan tänkte dom nu?

Var det någon som såg den nya serien på tv 4 härom kvällen?

"Svenskt/tyskt kriminaldrama" stod det i tablån. Hur tänkte dem nu? Någon fick en fantastisk spar-idé så här i finanskristider och tänkte "vi tar hälften tyskar, hälften svenskar, kan visa skiten i båda länder genom att dubba de som pratar fel språk". Säkert fick idioten som kom på detta någon påhittad bonus som någon annan tant glömt bort att hon skrivit under på. Det funkar ju så, det vet vi sedan tidigare.

Hur som helst. Jag gjorde ett tappert försök att titta på det hela, tv4 hade ju ändå gått ut med massiv reklam för denna smörja och dessutom var ju faktiskt Per Morberg med. Men jag blev bara irriterad och det är knappst den känslan jag är ute efter när jag konsumerar så kallad underhållning. En person pratar på svenska med någon annan som troligtvis inte förstår ett ord och svarar på ett annat språk. Och är sedan dubbad. Sjukt trovärdigt och lika vettigt som när en blind ska förkara vägen för en döv.

Jag funderade allvarligt på varför jag ens hade köpt en tv, jag klarade mig bra i över ett år utan en. Och allvarligt, Pär Morberg ska kladda med mat och vara halvsunkig, inte leka skådespelare.

Dagens känsla: Det blir nog en bra dag!

Sanningen...

i bildformat... finns i mobilbloggen. Skor.

Sneaker freak...

Jag vet att det är helt galet, men jag kan inte rå för det. Jag älskar skor. Sneakers. Andreas delar samma intresse och vi kan sitta i evigheter och glo på sneakersidor på nätet eller glo i affärer. Adidas är det märke som går hem mest och vi sponsrar dem en hel del.

Jag får helt seriöst hjärtklappning och blir tårögd när jag kliver in på footlocker.... eller, som ikväll när jag sitter på jobbet och slösurfar och råkar glida runt på sidor. Oops, plötsligt har jag hittat ett par från Gucci och ett par från Louis Vuitton och ha-begäret är ett faktum. Det är ju inte direkt billiga skor, men jag måste nog köpa par. LV skorna är nog snyggast. Jag blir tårögd.

Sen finns ju fortfarande de där Adidasskorna med diamanter i......





En bråkdel av våra skor..




Dagens känsla: Jag måste vara galen.

Hem igen!

Efter nyår flyttar vi till 08. Det ska bli himlans skönt att leva på 120 kvm, istället för 26. Och det ska bli riktigt gott att få sova i vår dubbelsäng, hänga i vår feta soffa och ligga i hängmattan på terrassen till våren! Grillfester i sommar och blommor överallt!

Och min garderob!! Min stora fina garderob, där jag har både speglar, tavlor och mattor... och så alla kläder, skor och väskor förstås.

Och ett kök! Ett riktigt stort kök med bord och stolar för 6 personer. Massor med skåp att förvara alla saker i. Och kunna laga mat och baka i massor!

Jag gillar verkligen Malmö och skåne. Som tusan. Och jag är genuint ledsen över att inte ha någon familjär koppling hit. Men jag älskar Stockholm, vännerna och familjen. Det ska bli skönt att komma hem.

Dagens känsla: Fryser som attans. Jag börjar väl inte bli sjuk?

Min fina man.

Har en riktigt skön natt på jobbet. Har varit sysselsatt mest hela tiden och inte suttit många minuter. Men har ändå inte behövt stressa.

Förresten, har jag sagt att jag har världens bästa man?

...och ni ska bara veta hur sjuuukt snygg han är i sin nya adidas porsche tröja och supersnygga superstars. Me like.

För övrigt har jag köpt ett par skitfula sneakers från Puma, special edition blabla nånting. De är så fula att de blir snygga!

Dagens känsla: Saknar miljarder kompisar där hemma!

Så där ja, finfint!

Har nu hittat perfekta hyresgäster för lägenheten i 08. Min nuvarande hyresgäst sa upp sitt kontrakt, vilket lämnade oss med 2 månader dubbla hyror. Inte så kul. Problemet är nu löst, vi har hittat ett par som vill hyra lägenheten möblerad och som är beredda på att betala rubbet i förskott och utan problem. Det innebär att vi slipper hyran på shurgaard och kan lägga på extra på lägenheten. Vi går alltså med flera tusenlappar i vinst, istället för 12-13 sådana i förlust. Nice.

Dagens känsla: Allt löser sig.

...och när jag ändå är igång..

..Jag är så jävla trött på detta daltande med vuxna fullt fungerande individer som inte orkar ta eget ansvar. Fixa era liv eller skyll er själva, hur svårt ska det vara?!

Jag är inte på något sätt emot det här socialdemokratiska bidragssamhället som vi lever i... men tröttnar på att fel människor drar nytta av pengar som de inte borde se röken av! Eller som jag skrivit om innan om den stackars alkoholiserade tanten som skyllde på vinet som kom i kartonger. HON BÅDE KÖPTE OCH DRACK VINET, SKYLL INTE PÅ NÅGON ANNAN!! Det är inte synd om dig, ta ditt ansvar och skärp till dig!

Jag daltar inte. Behandlar du mig eller någon annan käpprätt åt helvete fel, då kan jag garantera att du får veta det.

Fuck.

Polikerjävlar kyssar idiotjävlars arslen!

Utanför Göteborg händer just nu en väldans massa trista saker. Bilar bräns och det är stökigt i största allmänhet. Satt och kollade på ett debattprogram för ett tag sedan som handlade om detta och några av ungdomarna var med i programmet. De skyllde sina dåliga handlingar på att polisen behandlat dem illa. Jag frågar mig, varför då bränna upp oskyldiga människors bilar? De skyllde även på tristess! För fan, starta syjunta eller korpenlag i fotboll då!! Gaah, jag blir så förbannad så jag blir arg.

Men argast blev jag när någon politikerkärring sitter i det där programmet och berättar om deras storslagna godhjärtade satsning: Vi ska ordna jobb till de här stökiga ungdomarna.

VA FAN?

På UMAS där jag jobbar är det anställningsstopp vilket innebär att inga vikariat får förlängas. Jag har jobbat och knegat sen jag var 14 på diverse olika jobb. Jag har utbildat mig en hel del och jag har ställt upp på mina jobb och jobbat dagar, nätter, helger och julaftnar, många i rad. Och nu får jag kanske inte förlängt vikariat. Med en kommande bebis känns det rätt olustigt. Jag kommer kanske inte ens kunna ta ut havandeskapspenning, utan får i så fall slita vidare på timanställning, trots att mitt arbete är både fysiskt och psykiskt tungt.

Åter till Göteborg. Dessa idioter, som vandaliserar, förstör, kostar samhället pengar och inte ens orkar utbilda sig, inte ens på gymnasienivå... DE SKA FÅ JOBB!! FÅÅÅÅ! Tilldelade. Snacka om att glida på en jävla sur räkmacka. Men vad får jag? Som aldrig en jobbat svart, aldrig levt på bidrag och till och med betalar skatt till kyrkan fastän jag inte har någon tro. Jag får nada.

Jag ska nog börja vandalisera Värnhem och bränna oskyldiga människors bilar för den här jävla orättvisan.

Dagens känsla: Fy fan, politiker.. FYYY FAN!

Kickass!

Kände små riktiga sparkar i magen igår! Iiiiiih! :)

Dagens känsla: Hejhej bebis!

Halleleeeluja!

Ibland önskar jag att jag var troende, bara för att kunna tacka något högre väsen för allt det fina jag har fått i mitt liv!

Dagens känsla: Tacksamhet.

Resa.

Är så förfärligt sugen på att resa någonstans! Hela våren spenderade jag i flygplan så fort jag var ledig. Sommaren bestod av 400 mil i Märta, min fina bil. Nu har vi inget inplanerat och jag känner hur abstinensen kommer krypandes.
Vi har dock lösa planer på att bila till Tyskland över en helg, vi bor ju faktiskt i princip granne med det landet. Ladda upp med billig dryck är inte heller fel! Perfekt för resesällskapet som ska gifta sig i juni.

Jag och Andreas har sagt att när bebis är några månader och vi har börjat få någonslags rutin i vardagen så ska vi försöka ta en weekend någonstans. Det lutar kraftigt åt Paris. Jag har också pratat med Maria om att vi ska resa. Bebis kommer nog få följa med på allt möjligt! Sen vill jag faktiskt åka till Grekland! Har varit på väg flera gånger, men av olika anledningar har det aldrig blivit av.

Dagens känsla: Inskränkthet och stupiditet är fortfarande de egenskaper jag fördömer mest.

Oopsie!

Igår insåg jag att jag inte längre kan förneka bullen i ugnen. Simon höll med. Magen kom över en natt! (?)

Dagens känsla: Allt har en mening.

Resultat av kärlek.

Jag gillar att ibland läsa igenom gamla blogginlägg, så väl mina egna som andras. I alla fall personer som står mig nära.
Har i natt hunnit kolla igenom gamla bloggar där jag inte ens skriver längre och dessutom kikat en hel del i Andreas blogg. Även om det är inte är förfärligt länge sedan vi träffades så är det kul att läsa igenom vad vi gjort. Vi har hunnit med oerhört mycket faktiskt! Vi har varit i diverse olika städer, tittat på konst och klassiska konserter och roadtripat och promenerat i vackert vinterväder, vårväder, sommarväder och sensommarväder. Men allra mest har vi nog älskat varandra och älskat varandras närhet.

När jag vaknar på morgnarna och Andreas har åkt till jobbet, då drabbas jag av total kramabstinens. I natt jobbar jag och han känner ungefär som jag brukar känna, har jag förstått.

Trots att jag har PCO-S, en hormonsjukdom som ställer till en massa besvär, men framför allt är den vanligaste orsaken till infertilitet hos kvinnor.... Och trots andra faktorer som också kan försvåra möjligheten att få barn, så blev vi gravida på första försöket. Många undrar om det var planerat eftersom vi har varit tillsammans så kort tid. Ja, det var det... i allra högsta grad.

Jag säger som underbara Anne skrev till mig:
Det här barnet är resultatet av himlastormande kärlek.

Dagens känsla: Allt är komplett, inget fattas mig.

Jobbajobbajobba!

Ska jobba i natt. Alltid leka trevligt för plånboken. Egentligen skulle jag gått över till att jobba natt på heltid, men eftersom jag blev på tjocken blev det inte så. På natten är vi bara tre personer och ortopedisk avdelning är bland det fysiskt tunga man kan jobba med i vården. Om en patient ramlar eller när vi flyttar över från bår till säng så är det tungt att bara vara tre. Heltid på natten hade gjort att min lön hade ökat avsevärt, men pengar är inte allt. Jag tänker dock jobba så mycket jag orkar nu så att jag får en bra mammapeng. Bebis är viktigast.

Familj.

Jag kallar bara mina vänner för familj om de behandlar mig som familj och vice versa. Och familjen tar man hand om och försöker vårda relationerna, inte pissar på.
Ord är gratis men handling kostar.

Som en mummelbyxa bakifrån.

Dagens känsla: Kan inte hålla tyst.

Början och slut.

Igår började skolan igen efter ett långt sommaruppehåll! Klassen jag går i är helt fantastiskt, människorna är utöver det vanliga! Men när jag satt där och lyssnade på introduktionen så började jag fundera. Den här terminen består endast av forskningsmetodik inför masteruppsatsen så småningom. Men uppsatsen kommer jag inte kunna skriva på en bra stund eftersom bebis ska komma. Är det verkligen värt att läsa forskningsmetodiken (som alltså är på ganska avancerad nivå), för att sedan vänta i ett par år och hinna glömma bort massor? Näe. Jag gick hem från skolan efter lunch och ska nu ansöka om studieuppehåll. Jag funderar på att söka till barnmoskevubben som jag alltid har velat läsa. Jag har ändå 30 Hp i sexologi att skriva i mitt CV.

Så, här tog mina sexologistudier slut för den här gången. Nu ska jag fokusera på att jobba och vara gravid. Både jag och plånboken ska bli feta.

Dagens känsla: Tröttheten är tillbaka.

Kartongen är en kvinnofälla.

Idag hade någon av kvällstidningarna krigsrubriker som handlade om någon tanta som blivit alkis på grund av lådviner. Det stod dessutom att hon fastnat i kvinnofällan.

Tänk vad en sådan läsning kan kicka igång min ilska och tankeverksamhet. Seriöst, varför skyller tanten på lådviner? Alltså, inte ens på produkten, utan själva förpackningen! Vad farao hände med att ta ansvar för sig själv? Det är så lätt att skylla på någon annan, vilket i det här fallet var en bit kartong. Eller ja, i förlängningen då den person som utformat kartongen. Nog för att vi länge levt i ett socialdemokratiskt land, men någon måtta får det fanimej finnas.

Och vadå kvinnofälla? Varför göra oss till offer för att vi inte har något som dinglar mellan benen? Å ena sidan är kvinnor starka och ska minsann kvoteras in i bolagsstyrelser (vilket i min mening bara är fjantigt och ett ytterligare sätt att göra oss tills svagarare individer än männen.. männen behöver minsann inte kvoteras för de har kompetens. Eller?!?!).

Summa summarum: Den stackars kärringen det stod om i kvällsblaskan är alkis för att hon är kvinna som dricker vinet ur en kartong.

Dagens känsla: Herregud vad jag har mycket åsikter.

Vet ni en sak....

...man blir verkligen helt psyko av graviditetshormoner! Ungefär som vid PMS de luxe, fast konstigare. Stackars Andreas som är så snäll.

Dagen spenderades i köpenhamn. Mycket mycket trevligt. Vid hemkomst till sveariket landade vi på o'learys för att Andreas skulle få kolla fotboll. Mitt förslag var det, men herregud så tråkigt. Vad gör man inte för kärleken?

Dagens känsla: Jag är vrickad. Hormonfontänen borde avskaffas!

YAAAY!!

Jag kommer ha en barnvagnsrace-kompis!!! WOHOO!

Min gräns är nådd.

Man gör inte så.

Ja, det här är mitt kräkställe. Och ja, jag kommer ta det med dig personligen också, så slipper du se detta som en pik.

Ultraljud och blommor.

Idag när jag kom hem och checkade brevlådan så såg jag ett brev från sjukan. Slet upp det och läste samtidigt som jag klev in i lägenheten. WOHOOO tid för ultraljud! Vi har redan gjort ett sådant iof, för att ett par doktorer ville göra det i samband med ett helt annat läkarbesök... att se en liten kidneyböna med tickande hjärta är...stort!

Hur som. Samtidigt som jag praktiskt taget tjoade ut att vi fått tid för UL så möttes jag av en Andreas med stort leende i hela fejset och en blomma i handen. Jag blev stum. Sjukt trevligt att komma hem til lden synen dock!

Dagens känsla: Trött efter sömnlös natt. Kul att det börjar spridas på jobbet.

Världens bästa.

Grynet- nu med bebis i magen.

Dagens känsla: Världens lyckligaste.

M

Sol i sinne, brun inne. Rudolf.

Snart kommer min älskade kusin och finaste bästa vän M hem från Spanien där hon spenderat alldeles för lång tid. Har bara träffat henne en kort sväng sedan vår resa till Milano i början av april. Vi som tidigare umgicks nästan varje dag!!

Dagens känsla: Spännande samtal med chefen väntar.

Stora och små.

När stora saker händer i livet är det plötsligt svårare att se och njuta av de små sakerna. Lite mer fokus krävs.

Dagens känsla: Underbart liv.

Roadtrip.

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om vår roadtrip, men när vi kom hem brakade vi ihop och fick halsfluss båda två och låg helt utslagna här.

Hur som helst, ni får en kortversion av vad som hände på semestern. Vår roadtrip blev en historia på ungefär 400 mil: Malmö-08-Almunge-08-Umeå-08-Värmland-Oslo-Göteborg-Malmö. Hemskt trevligt och vi träffade familj och vänner hela tiden!

Tack för alla trevliga stunder tillsammans med er!

Dagens känsla: Dumma nattliga drömmar...

morr...

Idag brinner jag.

Somliga är så jävla fulla av skit. Less som fan, men kan inte säga eller göra nåt.

Dagens känsla: ilska

Jämställdhetsjävlaskit.

Jag stör mig på att genus och jämställdhet likställs på många ställen. Åter igen, varför räkna antalet könsorgan? Och har någon tänkt på att kvotera in dubbelkönade?
Hur som helst, hur kan man kalla det jämställdhet bara för att det finns lika många snoppar och snippor i en grupp? Vad hände med ålder, etnicitet, religion, sexuell läggning och så vidare?

Nå väl.

Roadtripen går som på räls. HAHA! Är nu i Umeå där vi tillbringat ett gäng dagar och hälsat på alla. Idag ska jag träffa en kompis från Malmö som är här och jobbar över sommaren. Imorgon beger vi oss nedåt i landet igen tror vi.
Innan vi landade i Umeå spenderade vi några dagar i Sthlm, Uppsala och Almunge/Länna.
Vi funderar på att åka över till stugan i Värmland också.. vi får helt enkelt se vad vi orkar!

Dagens känsla: God morgon världen :D

Föredettingarna till Andreas....

Okej, jag känner inte Andreas föredettingar.. men en sak jag säga: De kan inte ha alla indianer i kanoten. Hissen går inte ändå upp. De får inte in alla kanaler. Är inte de färggrannaste kritorna i lådan. De har inte alla hästar i hagen. De har inte alla chips i påsen. Det lyser men ingen är hemma. Är inte de vassaste knivarna.. Och framför allt: HJULET SNURRAR MEN HAMNSTERN ÄR DÖD!

Hur kan man göra slut med denna underbara man?!

Men jag är er tacksam. Tack för att ni lät honom gå så att jag kunde få högsta vinsten!

Tjofaderittan, nu har jag semester!

Dagens känsla: SEMESTER!!

Dont worry....be happy.

Jag tycker inte om när min man inte är helt gladig. Vi har så mycket att vara glada för, så det är än mer irriterande att något stör.

Roadtrip.

Är det någon som vill åka med på roadrip? Malmö-Sthlm 10/7, sthlm-umeå lite senare. sen ska vi tillbaka också, men oklart vilka vägar vi väljer. Hur som helst, plats finns i bilen för den som vill åka med.

Tur att vi köpt GPS.

Dagens känsla: Huvudvärk och kan inte njuta av sommarvärmen. Den snygga fläkten är årets bästa köp!

Lycklig.

Jag har nog aldrig varit så här lycklig. Exet från mina tonår sa det härom dagen "Grynet, du mår bättre än någonsin va?..det verkar så...." Kul att höra!

Som alltid finns det små vardagliga saker som stör, men jag väljer att inte fokusera för mycket på det.

Fjärde natten på jobbet nu, en natt kvar och sedan några dagar ledigt. Skåne ska enligt beräkningarna få soliga dagar veckan ut och jag tänker spendera dem med att göra så lite som möjligt. En sväng över till Köpenhamn och många timmar på en filt i en park med en god bok är planen. Kanske rasta Märta också.

Dagens känsla: Just den här tiden är som segast och det är inte långt ifrån att jag kryper ner hos någon patient!

Twitter.

Jag har försökt, men jag förstår verkligen inte grejen med twitter.

Åter igen börjar åldern ta ut sin rätt.

Dagens känsla: Tredje natten på jobbet är för mig som det är för Nimbe att knulla en 4-barnsmamma- man bara glider.

Pengar.

Jag åsidosätter behandlingar på grund av pengabrist. Bra Grynet. Men man kan inte få allt va?

Semester sommaren 09.

För första gången på 10 år, kära läsare, ska Grynet ha 4 veckor semester. Hallefuckingluja.

Vår semester är i alla fall någorlunda planerad. Vi tänkte vi ska rasta Märta. Ja alltså, bilen som jag fick av pappa nyligen. Hur som helst, vi tänkte roadtripa och har hittills planerat stopp i Värmland, östervallskog i familjens ena sommarstuga. Sedan blir det nog en sväng förbi Eskilstuna om Herr Mr Jocke önskar besök. Därefter Stockholm, Uppsala och andra sommarstugan i Länna. Vi kommer fortsätta norrut, ända upp till Umeå. Jag hade inte haft något emot att köra Oslo, Risör och till farfars tomma hus i Flekkefjord också, men det känns lite väl långt.

Är det någon som önskar finbesök av oss, eller helt enkelt vill erbjuda kaffe, sängplats, en kram eller något annat, så är det bara att säga till.

Dagens känsla: Stubinen är väldigt kort.

OCH?

Jag är så politiskt inkorrekt i vissa frågor. Men jag står för det. Nej jag är ingen djurvän. Och ja, jag är kåt på pengar. Vad spelar det för roll egentligen?

För övrigt har jag tappat skrivsuget. Vill egentligen skriva massa saker, men gör det inte för allas trevnad. Vill tala om för somliga vilka idioter de är. Vill skriva om saker som glädjer mig.

Men min brutalt ärliga blogg är inte speciellt brutalt ärlig just nu, för jag orkar inte ta konsekvenserna. Och dessutom skulle den brutala ärligheten inte leda någon stans alls.

Jag har min facebook och mobilblogg och allt annat så jävla öppet och jag vet att det är många nyfikna själar som läsar och snokar. Ex till ex och sånt. VARSÅGODA. Orkar inte bjuda er på smaskigheter just nu, men det är ju kul att intresset för mitt liv emellanåt tycks vara så stort. Det måste betyda något.

Fuck you.

Vardag.

Jag råkade tappa ut en liten ful sak med typ en triljon tandpetare i.

Andreas börjar direkt plocka upp och utbrister: ÅÅH plockepinn!

Stiltje och storm...

...på samma gång, just nu.

Å ena sidan händer allt. Å andra sidan är det mest jobb och vardag.

Dagens känsla: Semestern känns för långt bort

Livet är en dans på rosor...

Ibland är det tamejfan helt fantastiskt vad livet kan vara bra.

Allt går vår väg.

Dagens känsla: Joråsörrösatte!

GG!

En hel dag stirrandes på gilmore girls.

Får nästan dåligt samvete över att jag inte aktiverat en enda grå cell.

Dagens känsla: blah

Homoadoption.

Det här är bland det bästa jag läst på länge!!

Dags att rösta.

Jaha, dags att rösta då... Aldrig någonsin har jag varit så kluven. Eller tja... snarare oinsatt och i faktiskt till och med ointresserad. Jag har gjort högst ovetenskapliga test på olika tidningars hemsidor, för att få hjälp med var jag står. Jag står tydligen ingenstans och överallt.

Hade en diskussion med M no. 1 om det här idag. Hon kände precis som jag. Vi var nog nära på att strunta fullkomligt i att ens gå och rösta, men det går egentligen emot massor som jag står för. Vi kom i vår diskussion fram till att vi fullkomligt skiter i huruvida kalorier ska räknas per portion eller per 100 gram och att många andra av frågorna som har belysts vid debatter har känts banala.

Hur som helst, jag bestämde mig för att kolla upp hur olika partier och personer står i frågor som jag brinner för och då klarnade allt tydligt. Nu vet jag precis hur jag ska rösta och jag fick som bonus massor med extra input om varför jag ska rösta just så.

Jag kommer i alla fall varken rösta på Sverigedemokraterna eller FI, det kan jag lova er.

Dagens känsla: Har aldrig varit så utvilad.