Morr

Less.

Älskade unge.

Skåne, snart kommer vi!

Trots att min bil fortfarande är paj så kommer vi i väg till Skåne. Om pappa inte har hunnit fixa Märta så får vi låna hans. Och jag ska erkänna att jag nästan hoppas på det för det är en helt annan upplevelse att köra hans. Betydligt nyare och turbo - det händer ju faktiskt något när man trycker på gasen.

Igår hade vi barnvakt för första gången förresten. Pendeltågen stod stilla så jag slängde mig iväg och hämtade Andreas (i tidigare nämnda snabba bil) så mamma fick ta hand om Lova en skvätt. I knappt en timme var hon utan oss och det var första gången sedan hon föddes som jag och Andreas var ensamma utan henne. Skum känsla. Trevligt, men skumt.

Våra samtalsämnen tar aldrig slut.

Dagens känsla: Världens bästa liv.

Lova, min lilla accessoar.

Vi har blivit bjudna på två bröllop i sommar. På det ena inbjudningskortet står det något i stil med att barn inte är välkomna men att ammande barn självklart får följa med. På det andra står att barnen får stanna hemma. Punkt.

Det här leder till en himla massa funderingar för oss som har barn. Och i det vårt fall ett väldigt litet barn. Bröllop nr 1, där var det ju okej med ammande barn. Nu helammar jag inte så jag frågade om Lova ändå var välkommen. Självklart, de menade ju mest att de riktigt små barnen får följa med, de går liksom inte att välja bort.

Gällande bröllop nr 2 så har jag bara sagt att vi inte vet hur vi ska göra i och med att Lova inte får komma. Och det har jag inte fått svar på. Saken är den att bröllopet och festen kommer att äga rum i en annan stad, så om vi ska ha barnvakt så kommer det innebära att vi får lämna bort Lova i ett helt dygn. Jag helammar som sagt inte, men vill gärna fortsätta ge henne det lilla jag kan, så länge som möjligt. Ett dygn utan att amma och jag kan troligtivis säga tack och hej till det. Men om vi tackar nej, kommer vi då anses som sämre vänner för att vi inte kan göra den "lilla uppoffringen" att lämna bort vårt barn? Och om vi tackar ja och lämnar bort henne, kommer jag då må speciellt bra, och kommer jag kunna njuta av festen?
Man hamnar liksom lite mellan två stolar. Problemet hade nog varit väldigt mycket mindre om Lova var några år gammal och van att ha barnvakt.

Efter en diskussion med min svägerska angående detta (hon har varit i samma situation tidigare) så började jag fundera ett varv extra kring det här. Mig veterligt vill båda dessa par ha barn sen, så de har alltså inget emot barn. Men barn stör deras tillställning. Är det för att barn låter? För mig så känns Lova som en del av mig, en del av oss. En del av vår familj och en del av livet. För barn är väl en del av livet och inte en accessoar?

Det ska nog krävas mycket för att jag ska välja bort Lova, någonsin.

Dagens känsla: Villrådig.

Mitt barn är finast. I mina ögon.

Vera sa till mig när Lova var helt färsk "visst är det speciellt att man tycker sitt eget barn är det finaste som finns. Man tycker nästan synd om alla andra som får så fula barn".

Haha kanske lite drastiskt att kalla dem fula, men det ligger väl någonting i det Vera sa. Och det är väl en av naturens smarta grejer att man ska tycka sitt eget barn är finast. Annars kunde det bli rätt trista problem tror jag.

Lova vet.

När jag blir väckt ohyggligt tidigt, sisodär runt kl 9 på morgnarna så vet Lova hur hon ska göra för att bota mitt annars inte så gulliga morgonhumör. Hon spricker helt enkelt upp i sitt största leende och jollrar och det räcker för att hon ska vara förlåten för allt.

Det kan bli farligt!

Tradera.

Jag har just fyndat en jättefin röd stickad tröja från Esprit för 1 kr och en ännu finare svart body från Sophie Catalou för 11 kronor. Båda till Lova förstås.

Det är lagom priser det.

Lite kul skit.

Som fick mig att dra lite på mungiporna i alla fall. Checka det här.

Bvc, jobb, jobb och blända solen.

BVC idag. Lova växer så det knakar. Men tyvärr har viktkurvan planat ut lite, fast det beror troligtvis på förkylningen hon haft. Envis historia det där, hon är fortfarande lite slemmig.

Jag sprang på en gammal kollega från tiden då jag var joursjuksköterska här i kommunen så jag passade på att ragga timjobb. Hon tog mitt nummer och skulle prata med chefen. Hoppas jag kan få några ströpass där och hoppas framför allt att jag får behålla min tidigare lön (okej, helst lite högre. Dock ej troligt eftersom landstinget tagit över och de betalar vanligtvis inte lika bra som kommunen).

Eventuellt kommer Andreas få heltid också. Fina fisken.

För övrigt har vi spenderat tid på terrassen och medan Lova sov i vagnen planterade jag lite blommor och tvättade av grillarna. Men solen gick snabbt i moln och efter en stund började det regna. Det var nog min vinterbleka hy som bländade solen. Allvarligt talat, jag ser ut som en alvedon i klorin - jag har nog aldrig varit så vit.

STHLM jazz.

Jädrar i mig vad mycket bra skit det blir på STHLM jazz i år! Vi kommer garanterat hänga där.

Hörselskydd ska införskaffas till den lilla. Och dessutom barnvakt. Någon frivillig?

Dagens känsla: Jag och solen tävlar.

Underbara familjeliv.

Dagen i korthet:
Upp klockan 7, fixa i ordning, väcka stackars barnet. Iväg i bilen till försäkringskassan, köer på E4an. Möte på försäkringskassan och sen vidare till plantagen. Jord och plantor, kånka och släpa. Ge barnet mat i bilen. Maxi, storhandla. Ingen vagn, bära barn. Lindex, göra ett byte av barnkläder, fel storlek. Hem, ingen ledig parkering. 15 minuters parkering, stressa upp med alla kassar, sortera tvätt. Tvättstuga, flytta bil, kånka mer grejer från bil. Tvätta ungefär 25 maskiner. Iväg ensam i bilen, kolla efter megastort parasoll, känna sig lurad. Till coop, leta vettigt kött, köpa dito. Hem, tända grill, städa, diska, fixa mat, gulla bebis, trösta bebis. Samtidigt. Grilla. Äta. Byta 118 trasiga glödlampor runt om i lägenheten. Gulla med barn, trösta barn, mata barn, bada barn, söva barn. Lägga barn i sängen.

Blunda för ouppackad, men dock ihopvikt och manglad tvätt. Blunda för lite stök och bök.

Landa utslagna i soffan. Phu.

(Och nej, min bil är inte lagad. Jag fick köra finbil - pappas).

Försäkringskassan.

Eftersom alla föräldrautbildningar var inställda i Malmö på grund av svininfluensan, så missade vi det. Därför har vi varit ganska förvirrade gällande föräldrapenning. Försäkringskassan har ju ett sådant system att man ska använda internet till allt och ta reda på all information på deras hemsida. Jag och Andreas är båda högutbildade som förstår det svenska språket utmärkt, men ändå har vi inte fått grepp om hur det funkar. Dåligt upplägg är det minsta man kan anklaga försäkringskassan för att ha.
Efter många om och men fick vi i alla fall till ett personligt möte med en försäkringskassantant. En sån där riktig medelålders, lite för ärtig 50plusare med mummelbyxor och polotröja med ett för stort halssmycke utanpå. Hur som helst så var hon riktigt snäll så nu vet vi hur det funkar. Och jag fick en glad överraskning då jag insåg att vi hade dubbelt så många dagar att ta ut, mot vad jag hade fattat innan. Det innebär att jag faktiskt kan plocka ut ersättning för 5-7 dagar i veckan konstant vilket innebär ett klirr i kassan. Och plötsligt ökade chansen för bröllop nästa sommar.

Senare idag blir det premiärgrillning.

Dagens känsla: Dagarna går.

Fin.

Vi har faktiskt finaste dottern.

Hon har hunnit bli 8 veckor idag.

Bästa bloggen.

Är tamejfan Emelies. Kikar man in där får man alltid ett gott skratt. Dessutom är hon den coolaste bruden i universum.

Dagens känsla: Sköna söndag.

Bilfanskapsjävel.

Japp. Märta hade den goda smaken att haverera mitt på St Eriksgatan i centrala Stockholm. Det är mindre kul när man har en bebis med sig. Pappa fick åka från sommarstugan utanför Uppsala för att bogsera oss. Jag ringde ett par kompisar som bor ett och två stenkast bort, med tanken om att få låna lite värme, men de svarade inte. I bilen ville vi inte sitta eftersom mina mottrafikanter valde att köra som dårar och utomhus började det bli kallt. Andreas sprang in i en butik och köpte ett par strumpor som fick fungera som vantar till Lova. Glad är jag att vi alltid har en varm pläd i bilen.

När vi började bogseringen gick linan av efter 100 meter och helt plötsligt stod vi jävligt illa till mitt i vägen. Vid det laget började jag bli smått stressad eftersom Lova dessutom hade gallskrikit en stund. Jag lugnade mig själv och tänkte att jag faktiskt är van att hantera akutsituationer och insåg att det inte skulle hjälpa om jag bröt ihop. Nytt försök, kortare lina och det gick vägen.

Vanligtvis har jag inga som helst problem med vare sig storstadstrafik eller motorvägar med 3-4 filer. Men att bogseras, med en alldeles för kort bogserlina och med vetskapen om att dottern gallskriker i bilen framför, det är minst sagt en prövning för nerverna.

Dagens känsla: Suck.

Varumärken för små.

Efter att noga ha studerat åtskilliga sidor utser jag härmed Villervalla, Lundmyr of Sweden och Geggamoja som favoriterna bland barnkläder. Även Molo har sina höjdare (inte minst den rosa plyschoverallen som Lova är skitsöt i!)

Det råkade bli en liten beställning från Villervalla. Och dessutom beställde vi en sån här från en annan sida. Det går inte att låta bli ju.

Gott skratt.

Jag googlade på penntroll för att se om jag hittade någon bra bild på en sån. Då hittade jag det här.
Jag och pappa fick oss ett gott skratt i alla fall.

Alla planer ändrades.

-Jag skulle fika med Kattis och alla barnen. Hennes ena tvillingpojke fick feber.
-Hämta Stokke-stolen som Andreas fått (!!!) på jobbet. (Ni vet, sån där klassisk tripptrappstol, som idag kostar närmare 2000 kr). Men Andreas fick lämna butiken på Kungsholmen och åka till Södermalm istället där han behövdes mer.
-Vi hade planerat att ta en riktigt lugn helg utan att fara och flänga, men nu får vi hämta barnstolen imorgon istället, och då kanske passa på att träffa ett par kompisar till Andreas som han känner sedan Piteå-tiden. Det är i och för sig bara trevligt.
-Vi pratade löst om att åka till Malmö om ett par veckor. Andreas skulle ta ledigt, men på hans schema var han ledig en extra tisdag, så han slipper ta ledigt på fredagen. Hur bra som helst.
-Vi hade tänkt ta in på hotell för att slippa besvära kompisar med tusen prylar och en bebis, men Simon och Helena insisterade att vi skulle bo hos dem. Många tusenlappar sparade och vi är grymt tacksamma!

Maalmö (och Lund) snart kommer vi! Åh vad jag längtar.

Solen strålar, vi ska till Malmö, barnet är på superhumör.

Dagens känsla: Jag känner mig euforisk och fylld av energi!

Vårt tokiga lilla penntroll.

"Nu när jag blivit så pass stadig att jag kan träna på att stå,
så vill jag inte göra annat!
Och stolt blir jag över att jag klarar det!"

Finns det stylingprodukter för bebisar?
Så här ser det ut även om vi kammar ner håret när hon är nybadad!

Jag är tillbaka.

Jag har ju haft lite paus i allt bakande i och med Lovas ankomst, men nu är jag minsann tillbaka. Jag kände inte för att klä på oss och gå ut i det grådassiga vädret för att köpa bröd, (vi bor ändå hela 150 meter ifrån Willys) så jag gjorde mina improviserade grahamsbullar och jag tror faktiskt att jag överträffade mig själv. Brödet blir perfekt till soppan som stått och puttrat på spisen ett par timmar. Kärleken till min assistent håller i sig...

Grahamsbullar.

Lova är så galet lugn idag att jag nästan börjar undra om något är fel. Inte en enda gång har hon pipit. Hon verkar bara helt nöjd.

Bästa bebisen.

Lova sov 9 timmar i sträck i natt. Kanske inte konstigt med tanke på att gårdagen bestod av gnäll och hon sov knappt alls. Jag tror jag vågar säga att vi har fått ordning på dygnsrytmen igen, halleluja! Idag är hon lugn som en filbunke och har spenderat hela förmiddagen med att utforska en hand. Och en till. Skitkul grejer det där.

Dagens känsla: Tänk om man själv vore lika lättroad.

Mmm.

Andreas har väldigt trevliga biceps.

M&M.

Äntligen är vår lilla trio återförenad. För första gången på 1.5 år är mina sockertoppar här samtidigt och ordningen är återställd. Fast nu är ju Andreas och Lova här också, men det gör inget! :)

Det gäller att ligga. i.

Min mormor fick, som jag skrivit tidigare, 4 barn på 4 år. Det innebar att hon sen fick 8 barnbarn på ca 10 år. Nu dräller barnbarnsbarnen in. Hon har 3 sedan tidigare, men bara i år får hon FEM nya barnbarnsbarn. Lova kom i februari, sen väntas barn i juni, juli, augusti och oktober.

Bananflugesläkten Arne.

Jag och Lova tar en softdag. Klockan är efter lunch och vi har fortfarande våra pyjamaser på. Snart kommer hon dock bli hungrig och efter att hon är tankad så ska vi trotsa vädergudarna och ge oss ut på en långprommis.

Angående bröllopet har jag idag hört mig för lite om festlokal (dvs jag smsade mamma för att kolla priset på ett ställe). Mamma ringde mig och sa "säg till pappa i god tid så kan hon nog fixa det gratis". Gratis är bra. Det gillar vi.

Dagens känsla: Vädret gör inte direkt underverk för humöret.

Bröllopet.

Nu har vi spenderat kvällen med att fundera på bröllopsbudget och spåna på idéer. Vi har kläckt en del riktigt bra idéer och dessutom involverat Nils i en del. Men när Andreas plötsligt pratade om rökmaskin, pyroteknik och hur vi kommer studsande genom allt detta med varsitt tomtebloss så kände jag att det var färdigplanerat för dagen.

Så jävla puckad.

Var nyss och handlade. Tänkte att jag skulle unna mig en bit choklad att njuta av tillsammans med kaffe och en tidning när jag kom hem eftersom jag har varit så fruktansvärt chokladsugen de senaste dagarna. Men vad gör jag? Jo jag glömmer köpa choklad.

Hmps. Freudianskt, antar jag. Och lika bra var väl det, eftersom Jossan just berättade att brudklänningar bara finns i strl 34-38 i butikerna, resten får specialbeställas.

Genus och uppfostran.

Jag har inte funderat speciellt mycket på det där med genus och uppfostran tidigare. Inte medvetet i alla fall. Genustänk och analyser och queerbegrepp har ju tidigare varit vardagsmat och kanske är det därför jag är rätt avslappnad till det. Jag tycker det är intressant hur folk bryr sig om huruvida Lova har rosa saker eller om vi följer genustrenden. Jag tror förvisso hela den här grejen med genusförskolor och genushysteri där flickor i princip måste ha blått och killar ha rosa, är på väg bort. Jag tror att 80-talisterna har en mer avslappnad inställning till genus, jämställdhet, och sexualitet än tidigare. Kanske vårt behov av att sätta saker i fack har luckrats upp i och med queer och precis som Savin-Williams skriver i sin bok "The new gay teenager" så är inte den sexuella läggningen det som primärt beskriver vår person. Och det faktum att begreppet "hen" (beskriver en person som varken är han eller hon) blir allt mer vedertaget så kan man lätt konstatera att könsbegreppen ifrågasätts. Allt är inte svart eller vitt, blått eller rosa.

En släkting till mig valde att inte köpa rosa kläder alls till Lova och sa "man kan ju inte köpa rosa". Andra har påpekat något liknande. Jag gillar rosa som tusan, men jag gillar inte sockersött och ryschpysch, vilket innebär att så länge jag får välja så kommer Lova ha mycket rosa kläder, men i någon slags androgyn stil. Precis som jag. Gällande leksaker är hon hittills för liten för att välja något som skulle klassas som pojkigt eller flickigt. Min mormor köpte en docka till Lova, en pojkdocka med snopp. Jag tolkar det som att till och med mormor har hakat på genustänket,men inte fullt ut. Docka till flicka, men ändå politiskt korrekt. Den borde varit mörkhyad också. Jag och Andreas är fullt överens om att vi inte kommer introducera våra barn för krigsleksaker, men när de själva ber om det kan vi ta oss en funderare.... våld är inget som jag någonsin uppmuntrar. I övrigt spelar det väl inte så stor roll vad som är pojkigt eller flickigt, men jag kommer inte få hicka om Lova hamnar i en prinsessaperiod. Och vill hon transa och vara prins, så är det jävligt välkommet det också.

När Lova själv får välja, så spelar det faktiskt ingen roll om hon väljer rosa, blått eller regnbågens alla färger, om hon leker med dockor eller bilar. Oavsett vad hon väljer kommer hon alltid vara respekterad och älskad för den hon är.

Dagens känsla: Unnar oss en riktigt slappardag.

Mina finaste.

Kärlek.

Effektiv.

Trots sömbristen har jag på en timme hunnit njuta av kaffe och macka på terrassen, sätta en matbrödsdeg, koka ur alla flaskor och nappar och dessutom dundergosat med den lilla.

Det blir en bra dag.

Jag är hungrig.

Klockan 3.30 tyckte Lova att det var dags för käk. Inga konstigheter, även om hon dock brukar vänta ett par timmar till. Hon fick käk och sedan hade hon visst bestämt sig för att det var dag. Joller och grymtande, halvtaskiga försök till gnällande. En lång stund låg jag i min säng med ena armen i spjälsängen och tryckte ömsom i nappen i truten på henne, och gosade ömsom med hennes hår, med hopp om att hon skulle somna om. När jag hade varit uppe och bytt den blöja som hon valt att högljutt och under stor ansträngning fylla klockan 05-isch så fick hon ligga i vår säng. Hon var vaken till typ... nu (kl 9).

Jag ställde genast in det planerade mötet på försäkringskassan, då jag kände att en förkyld och gnällig Lova i kombination med en dödstrött gnällig mamma inte skulle ge så bra inlärningsförsök angående föräldrapenningen. Så dagen består nu i stället av: besök hos farfar för att dela dosett, träffa Murre om hon äntligen får tummen ur, kanske åka och köpa jord och blommor. Jag är redig glad att jag städade igårkväll.

Dagens känsla: Jag ska bekämpa ungens förvirrade dygnsrytm.

Dagens tanke: Varför sätter folk prestige i att få små barn att somna? Hon kan ju liksom inte sova jämt.

Just nu.

...sitter jag och myser med en gosig nybadad Lova som har fått på sig en mysig pyjamas och är inlindad i en varm filt. Hon luktar underbart.

Kärlek.

Gott liv.

Idag skjutsade vi Andreas pappa och bonusmamma till Uppsala så att det kunde ta sig hem till Umeå - med buss. Segt, men skit händer när Island inte kan hålla sina grytor i ordning.

Eftersom vädret var fint och vi är väldigt lediga så stack vi ut till vår stuga i Länna. Nu sitter vi här i ett rått sommarhus och fryser och ser hur det haglar utanför.

Nå väl, snart väntar mammas middag och sen ska vi fara hem och avsluta vår helg med en städning. Kan vara bra att få röra på fläsket efter ett par dagar med massor av god mat, trevliga utflykter och väldigt trevligt sällskap.

Dagens känsla: Trött.

Murphys lag.

Det finns en person på denna jord som jag absolut verkligen inte vill se, alternativt som jag skulle vilja nita mitt allra hårdaste. En person och han bor i Grebbestad på västkusten. Tror ni inte att jag mötte den jäveln idag på stan, när jag för första gången på väldigt länge går på drottninggatan i Sthlm. Vad är oddsen?

Dagens känsla: Förutom ovanstående skit så är dagen bra.

Syskon.

Som Lovas talesman vill jag meddela att Lova önskar sig ett syskon.

Glad skit.

Jag har ju tidigare visat surisbilder på Lova.. Men hon är faktiskt oftast glad, om än lite snorig just när de här bilderna togs....

Vänner och icke-vänner.

Härom dagen när jag tog en promenad i min ensamet (Eller ja, Lova var ju med.. men det är inte så att vi går och diskuterar livsfilosfiska frågor direkt) så gick jag och funderade på folk. Människor som kommit och gått i mitt liv. Det är rätt intressant hur folk liksom flyter omkring och ibland är i ens närhet, för att senare försvinna bort.. kanske kommer de tillbaka eller tappas bort helt. Eller så är det enkelt så att det är ett aktivt val att inte fortsätta kontakten. Det var nog dessa personer som jag funderade mest på - de som jag faktiskt valt bort helt medvetet. Dels så finns ju ett gäng tidigare lösa kontakter, partypolare och andra som jag aldrig riktigt har varit mer än ytlig bekant med. Deras nummer försvann ur min kontaktlista ungefär samtidigt som Andreas kom in i mitt liv. Men så finns också de som jag kanske haft, eller åtminstone försökt ha, någon slags relation till. Vanligtvis har jag ganska mycket separationsångest från både människor och prylar och ibland till och med händelser, men ibland är det inte värt att ha kvar folk av sentimentala skäl. De äkta vännerna finns ju självfallet alltid kvar.

Jag har tidigare skrivit om att vara homosocial, det vill säga att söka sig till personer som liknar en själv och andra i umgängeskretsen. Det har gått upp för mig att många av mina vänner är lättsamma och väldigt sociala individer, och det är faktiskt en gemensam nämnare även för Andreas vänner. När jag gick där och funderade så tänkte jag på vad som är gemensamt för de som jag ratat och jag kom fram till att de flesta av dem har ett stort behov av att hävda sig och de utstrålar självgodhet. Den egenskapen likställer jag med dåligt självförtroende. Vem gillar en självgod idiot som sätter sig själv på höga hästar?

Eftersom några av er som läser är personer som jag ratat så kommer ni säkert reagera. Då vill jag meddela att det är upp till er huruvida ni tar åt er eller inte. Gör ni det så är mina ord troligtvis befogade och därmed borde det inte finnas anledning till diskussion.

Dagens känsla: Det är trevligt att ha besök.

Ett år sedan.

Första helgen i april 2009. Jag. Maria. Milano. Minnen. Hell yeah.

Med hopp om många fler resor i framtiden....

Vi.

Louis Vuitton.

Gelato.

Marknad

Duomo.

Socker.

Det är helt sjukt vad jag är sockerberoende. Har inte ätit socker eller sötningsmedel på flera dagar och jag skulle kunna göra mycket för att få sätta tänderna i en färsk frasig kexchoklad. Men nä, jag har ju tävlingen att tänka på. Heja Grynet friskt humör, det är du som gör susen!

Föräldrar och KASAM.

När man pratar med föräldrar eller läser andra föräldrars bloggar, så blir det snart ganska tydligt att en del tycker att föräldraskapet är som en dans på rosor, medan andra håller på att gå under. Jag frågar mig då vad detta beror på. En ganska självklar första tanke är att det beror på barnet (eller barnen) och dess personlighet. Dessutom beror det sannolikt även på vilken fas barnet är i och hur pass mycket han eller hon kräver av sina föräldrar för tillfället.

Nu har jag inte varit mamma speciellt länge, men det här har snurrat i min skalle ett tag. Överallt har vi, som jag tidigare skrivit, läst om babychocken och folk i omgivningen har varit duktiga på att tala om alla negativa sidor med att ha barn. Det känns som att jag läst det i krigsrubriker och som att folk stått med megafon precis framför mig och skrikit ut hur hemskt och jobbigt det är att ha barn. Men vi har aldrig fått den där chocken. Är det fel på oss? Vi har aldrig tyckt att det är jättesvårt att gå ut med soporna, eller blivit förvånade över att saker och ting faktiskt tar aningens längre tid. Och vi har nog inte upplevt något som omöjligt, om än möjligtvis lite krångligare. Vi har inte behövt ändra oss så mycket och inte heller göra avkall på viktiga saker i våra liv. Vi får sova och vi får äta och visst pratar vi mycket om bajsblöjor och annat som är typiska samtalsämnen för småbarnsföräldrar, men vi hinner faktiskt prata om annat och vi har både tid och ork för varandra.

Jag tror det hela handlar om KASAM. För er som inte är bevandrade i medicinsk-sociologiska teorier följer här en kort förklaring.

Känsla Av SAManhang (KASAM), på engelska Sense of coherence (SOC) är en teori som egentligen handlar om hälsa - ohälsa. Antonovsky menar att vi hela tiden pendlar mellan dessa två, men upplevelsen (dvs sjukdoms-eller hälsoupplevelsen) beror på KASAM. Antonovskys frågeställning var från början varför vissa håller sig friskare och hans pespektiv utgår ifrån det salutogenetiska synsättet, istället för det patogenetiska synsättet (alltså vad som främjar hälsa istället för vad som främjar ohälsa). Hans teori innefattar tre komponenter: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet och dessa komponenter är beroende av och påverkar varandra.
För att ta reda på graden av KASAM använde Antonovsky ett frågeformulär och en hög KASAM innebär en större förmåga att hantera utmaningar.

Så med en hög KASAM inför föräldraskapet, tror jag helt enkelt man har lättare för det. Sen varifrån ens KASAM kommer ifrån, det kan ju diskuteras. Blir vi rustade av kunskaper som vi tar till oss via litteratur, eller erfarenheter, är det genetiskt eller är det allt tillsammans? Summa summarum: Jag tror inte vi ska "skylla" allt för mycket på barnets personlighet, utan kanske snarare rannsaka oss själva.

Må hända att det är så att jag har hög KASAM nu, men jag tror också det kan ändras i framtiden, även om jag så klart hoppas det fortsätter som nu.

Dagens känsla: Börjar nästan tro att jag saknar att läsa vetenskaplig litteratur och skriva uppsatser..

Den blomstertid nu kommer.

Snart nalkas blomsterfrossa! En av fördelarna med att ha en balkong på 49 kvm är att där finns plats för massor med blommor. Och då menar jag maaaaassor. Jag brukade jobba i en blomsterbutik i min ungdom och än idag blir jag lycklig av att gå in i en sådan. Så här på vårkanten får det bli blommor som klarar eventuell frost - penseer främst. Men senare, efter 10 juni då risken för frostnätter är obefintlig, då jädrar ska det planteras. Brukar inte riktigt bestämma vad det blir förrän jag är på plantagen och ser deras utbud, men oftast blir det rosa i alla varianter!
Sen ska jag väl åka ut till landet och sno kryddor i mammas och pappas enorma kryddland.

Jag längtar dit.

Dagens känsla: Lilla Lova är förkyld och smågnällig. Mammahjärtat gör ont.

Kanaler.

Jag som inte ens hade tv för ett år sedan ska visst få en himlans massa kanaler nu. Nåt "plåster-på-såren-för-att-vi-är-kassa-hittepå" från ComHem. 64 kanaler. Ja varför inte, kan ju vara trevligt om det råkar bli regn någon dag.

Vintern ra.

Idag tog vi en riktigt lång promenad, hela lilla familjen. Kameran var med, så det tog förstås lite tid, och dessutom stannade vi och pratade med diverse olika personer. Hur som helst var vi i alla fall ute i flera timmar i solskenet. Heeelt underbart och jag måste faktiskt erkänna att det är rätt trevligt att ha promenadavstånd till landsbygden. Fast skulle vi bo i innerstan så finns ju alltid Djurgården. Mmm.

Nå väl, här kommer lite bilder från vår sköna promenix.

Andreas.

Jag. Aningens vit,
men så var det länge sedan jag solade.
Snart dags att ta bort handtagsmuffen också.

Lilla Tussilago, lilla Tussilull,
har du målat kjolen din med solens klara gull?

Dagens känsla: SÅ jävla nice. Jag har det bäst, så det så.

Vänner.

Det är väldigt trevligt att ha massa fina vänner. Tobbe och Kristiina, ett par föredetta kollegor från St Görans sjukhus, har varit här idag. Sååå kul att träffas igen. Kul att de orkade ta sig hit från Östermalm och Sjöstan! Mmmm fint folk minsann. Hoppas på många fler dejter inom snar framtid.

Dagens känsla: Jag har verkligen många fina vänner!

Tacksamhet.

Lova har två kusiner - båda tjejer. Därför finns en himla massa tjejkläder som är urvuxna, men som snart kommer passa Lova alldeles strålande bra. Det här är skörden av kläder i strl 62 och 68. Alla möjliga märkeskläder dessutom. Galet. Galet mycket kläder. Och vi är galet tacksamma!

Litet tillägg.

Kanske ska tillägga att jag äter metformin för att jag har pco-s, inte diabetes...

Beach tjugohundraaldrig.

Projekt: Komma i ordning med oss själva. Tappa myskilona vi lagt på oss (och gärna lite till).
Plan: Tävla mot varandra. Utesluta socker och sötningsmedel, onyttig mat och sluta fredagsmysa... och sluta lördag- söndag- måndag- tisdag- onsdag- och torsdagsmysa. Börja röra på fläsket.
Förutsättningar: Detta kan vara världens mest orättvisa tävling. Andreas är kille. Jag är tjej OCH har PCO-S. Men skitsamma, vi ska tävla ändå.
Taktik: Jag vet att jag måste leva på typ keso, tonfisk, ris och knäckebröd. Plus kolla upp om jag kan börja käka metformin igen. Egentligen hjälper inte motion när man har pco-s, men det skadar ju inte att bygga en muskel eller sju. Dessutom saknar jag faktiskt att powerwalka eller springa en runda (vilket är konstigt för jag tycker egentligen det är skittråkigt!).
Mål: Bröllopssnygga. Och må bra.

Jag tror inte ett dugg på konstiga dieter som går ut på att äta bara fett, eller läskiga pulver eller andra typer av måltidsersättningar. Jag borde, enligt forskning, smälla i mig massor av långsamma kolhydrater för att hålla jämn blodsockerbalans vilket gör att jag i förlängningen inte attackäter på grund av akuthunger. Dessutom är det egentligen ganska dumt att äta massa fett, för är det någon som vet vad som faktiskt händer på insidan? Flyter det runt olja i blodomloppet? Svälta sig själv kan man också göra, men det är bara att lura kroppen eftersom kroppen kommer att ta upp allt fett den får sen.

Anna kläckte en skön kommentar nyligen "om jag bara kunde kräkas så hade jag varit en bra bulimiker". Haha

Dags att damma av dessa gamla dojjorna.
Eller kanske tacka för lång och trogen tjänst och köpa nya?

Dagens känsla: Gråvädret gör inte direkt underverk för humöret.

Kläder.

Idag har jag omstrukturerat och fixat till i alla garderober och byrålådor.

Galet trevligt att hänga undan vinterjackorna för denna gång.

Märklig känsla att lägga undan mammakläderna, de få plagg jag har (använde ju mest vanliga kläder). See you next time. Med hopp om förr än senare.

Ännu märkligare känsla att lägga undan de kläder som är för små för Lova. Hur fort går det liksom?

Lova har 6 st overaller. Hon blir 6 veckor gammal på söndag. Den statistiken är skrämmande.

Det är galet fånigt att min garderob faktiskt består av kläder i flera storlekar. Nu får det bannemej vara nog, nu ska jag se till så den minsta storleken i min garderob passar igen.

Nu är det fredagsmyyyys. Sen är det sluuuut på fredagsmyyyys!

Hejdå mammakläderna!

Automatic.

Tur att det går att det går att ha kameran iställd på automatik, för det innebär att jag faktiskt kan ta bilder på Lova om dagarna. Det där med fotografering är inte min kopp te, men nu när vi har en fin systemkamera så vore det ju dumt om den skulle ligga oanvänd så fort andreas inte är hemma.

"Håll den på automatic du lilla gumman".

Jepp.

Dagens känsla: Jag älskar verkligen det här livet.

Det kom ett sms..

"Måste fråga: Heter hon Lova som i engelskans "Promise" eller med tydligare o som i kattdjur-på-2-bokstäver-va?"

Vi har nog inte fattat att att namnet är såååå ovanligt, men många har faktiskt frågat just det här. Självklart är det kattdjurvarianten; hon heter Looova, inte Låva. (och inte Tova eller Lola heller för den delen!)

Vill passa på att gratulera Peder och Karin som blev föräldrar till en förträffligt söt liten Melvin imorse. En miljard kramar till er!

Melvin och Lova. Kan bli ett fint par. Haha!

Surfis.

Det här kommer jag få igen för sen när hon är i tonåren. Förlåt Lova, men du är så jämrarns söt när du visar ditt missnöje.

Drömmar om sparris.

Jag har drömt en detaljerad dröm om att jag åt grön sparris. Någon freudanhängare som är sugen på att analysera?

Och förresten så blev det en beställning på nelly.se trots allt.

Omvärdering.

Satt nyss och tänkte beställa lite underkläder på nelly.se och blev lite förundrad. Att lägga hundratals kronor på trosor som det står Frank Dandy, Armani eller Björn Borg på, känns plötsligt väldigt onödigt. För ett tag sedan var det de enda underkläderna jag kunde tänka mig. Snacka om att omvärdera! Men kanske att jag beställer några par ändå.... kanske....

Smile.

Imorse när jag vaknade så tittade Lova på mig och sprack upp i ett leende. Hur underbart är inte det? Hon har börjat jollra och le som bara den!

Smile!

En helt vanlig dag.

Idag packade vi in oss i bilen hela lilla familjen och åkte till kista galleria. Har varit supernyfiken på deras nyöppnade med Kids court som jag hört så mycket om. Helt okej barnbutiker, mycket roliga grejer och fina leksaker, men hutlöst dyrt. Jag hade hört ryktas om att där skulle finnas väldigt billiga barnkläder men det såg jag inte röken av. Vi strosade runt, ströshoppade och åt lunch. Riktigt mysigt.

Efter att jag sjuksköterskat mig hos farfar så fick jag ruggigt ont i huvudet så jag har legat däckad medan andreas har städat hela lägenheten, tagit hand om Lova och lagat middag. Så galet nice av honom!

Och förresten... Andreas har köpt ett par ecco, haha! Till hans försvar kan jag säga att det är för att jobba i, men ändå.. trodde aldrig att två sneakersfantaster som älskar schyssta märken i allmänhet och adidas i synnerhet, ens skulle kliva in i en ecco butik. Fotriktiga skor är för en annan kategori människor. Min mormor sa en gång att hon vägrar köpa ecco. "De är ju i så jävla bra kvalitet så då får man aldrig köpa nya"! Skön inställning, mormor.

Dagens känsla: Skallebank.

På tal om hallonsaft.

Lova har sagt sitt första ord. Adidas. Bra Lova.

För övrigt kunde jag då fan inte strunta i att plocka i ordning här. Men själva städningen får vänta till imorgon. Disken har jag inte beslutat mig om ännu.

"CSI är tv:s motsvarighet till tacos. Man vet precis vad man får - det är samma sak om och om och om igen". Tack Andreas för dina visdomsord.

Det spökar.

Sedan vi flyttade hit igen så har det varit lugnt på spök-fronten. Åtminstone har vi vägrat tro något annat. Men nu kan vi inte förneka det längre - saker och ting är inte som de borde vara. Pratade även med grannen Kate om det och hon, som tidigare förnekat, har nu insett att det händer märkliga saker. Och hon är inte den enda grannen som instämmer. Dessutom har de flesta av mina vänner tidigare upplevt konstigheter här i huset.

Nå väl, vi har i alla fall fått massa tips så nu ska det införskaffas bergkristaller och salt. Egentligen vill jag inte hålla på med sådant, men jag vill verkligen inte ha ovälkommet besök i framtiden heller.

En helt vanlig mammaledigdag.

Idag har det varit underbart att vara mammaledig. Jag och Lova låg kvar i sängen till 11, delade täcke och hade det mysigt. Fick besök av pappa en sväng. Klädde på oss - och bara så ni vet så var det rosa converse, skinnjacka och solglasögon idag så nu är våren officiellt här!! En solskenspromenad till farfar där jag agerade sjuksyrra och delade hans dosett och gav honom en fragminspruta. Fick till min förvåning en generös peng som tack för att jag hjälper honom. Fortsatte den soliga promenaden bland villor där folk påtade i trädgårdarna, jag njöt av doften av eldrök och vår och kände nästan för att plocka av mig skinnjackan. Käkade en grillad med bröd till lunch och tjatade bort en stund med ägaren av grillen, som jag känner sedan många år utan att veta namnet på. Avslutade promenaden med att bjuda hem mig själv till grannen på en kopp kaffe.

Nu funderar jag allvarligt på att fullkomligt strunta i att ta tag i dagens hushållssysslor. Får se hur länge jag klarar av att se odiskad disk, dammet i hörnen och prylar som ligger på fel ställe. Känner jag mig själv rätt kommer allt vara ordnat innan andreas kommer hem, alternativt innan vi ska lägga oss. Men jag ska göra mig bästa för att låta bli.

Dagens känsla: Det här är livet.

Kall eller cool?

Jag har haft en uppfattning om att man som mamma inte kan lämna sitt barn en sekund före 7-8 månaders ålder. Det är så folk i min omgivning fått det att framstå. Idag åkte jag till Danderyds sjukhus och hämtade farfar som genomgått en höftledsoperation och jag var borta i ungefär 2.5 timmar. Tidigare har jag varit borta från Lova i något kortare stunder. Nu är det ju så att Lova äter mest ersättning och ammar förvisso en del, men hon är inte beroende av mina bröst, vilket gör att hon kan få allt hon behöver av sin pappa. Och Andreas är ju inte direkt dum i huvudet eller missanpassad, så han kan ta hand om sin dotter på ett väldigt bra sätt.

Men är jag kall för att jag klarar att lämna henne? Eller cool?

Dagens känsla: Farfar börjar bli förvirrad, pappa förnekar och jag försöker vara sjuksköterska och anhörig på samma gång. Knepigt.

Tips till blivande föräldrar kanske?

Den här listan hade jag själv velat läsa.

Saker jag totalt kunde struntat i att köpa innan Lova föddes:
*Massa strumpor. Ungen har knappast fotsvett och går inte, hur många kan man behöva då? Typ 2 par? Dessutom är det märkligt att man vet hur man klonar en människa, men inte hur man ska designa strumpor till bebisar så att de sitter kvar. Sparkbyxor är bäst!
*Täcke och kudde köpte vi aldrig (fast vi var bra nära). Tur är väl det, det är inte riktigt passande för små barn. Ett örngott i sängen och babyfilt(ar) är det enda rätta.
*Kläder i strl 50. Vi visste att hon skulle bli en dunderklump. En uppsättning kläder i strl 50 hade räckt, bara för att hon skulle få ha NÅT fint att åka hem i som hon inte simmade i. En del kläder hann aldrig bli använda.
*Amningskudde. Okej den är skön och så, men egentligen helt onödig. Funkar bra med vilken kudde som helst. Jag går knappast upp på natten och hämtar den för att snurra in mig i när jag kan ta en vanlig i sängen.
*Amnings BH. Man vet ändå inte hur brösten förändras och allvarligt talat så klarar man sig utan en sån. Åtminstone tills man ska amma bland folk som man inte är bekväm med.


Saker jag kunde struntat i att köpa efter Lova föddes:
*Nappar i alla former. Känns ändå som att hon har accepterat den nappen vi försökt mest med, så det kunde nog ha kvittat. Så jag rekommenderar att använda en ergonomisk napp i första hand.
*Dåliga nappflaskor från ica. De är uppenbarligen inte gjorda för små små bebisar, även om man har minsta hålet på nappen. Om man inte vill att ungen ska få mat-chock och kolik, förstås.
*Huggies och liberos blöjor. Huggies sitter illa och läcker, liberos är rätt hårda och osköna. Pampers sitter bäst och är elastiska.
*En speciell kopp för koppmatning som jag köpte på apoteket. Koppmatning är värdelöst och tidskrävande och gjorde mest att både jag och Lova blev ledsna.

Bästa köpen (som med facit i hand hade varit bra saker att ha hemma redan innan):
*Riktigt bra flaskor från Tommee tippee - closer to nature. Perfekt för att kombinera amning och flaskmatning. Eller kanske framför allt Dr Browns flaskor som motverkar magont på ett helt fantastiskt sätt. Jag tycker faktiskt att den där dr Brown förtjänar nobels fredspris. Visst, vi har lagt typ 500 spänn på flaskor på 5 veckor... billigare hade det blivit om vi läst den här listan först!
*Plastad frotté att ha under lakanet i sängen, för att skydda madrassen för sånt som kan komma ur en bebis.
*Minifomdroppar för att undvika kolik.
*Sempers magdroppar som hjälper bebisens tarmflora att hitta balans.
*Lite modermjölksersättning. Finns små paket på tetra så man måste inte köpa en stor dyr förpackning om man nu inte kommer använda det. Men ett par såna småpaket ifall att....
*Bröstvårtekräm a la Purelan. En liten tub räcker utmärkt. Kan lova att det är räddningen för såriga bröstvårtor och sparar många tårar. Och ja, de säger att såriga bröstvårtor beror på fel teknik. Må så vara, men jag känner ingen som kommit undan helt smärtfritt och utan sår...
*Alvedon. Det gör ont lite här och var de första dagarna.
*Omlottbodies. Borde vara olagligt att tillverka kläder som man drar över huvudet på barn som är under en meter höga. Tyvärr har vi nästan bara sådana ändå.
*Mjuka bra plastskedar för små barn - för att lättare kunna ge de olika dropparna. Även om man inte ger Sempers magdroppar eller minifom, så är skedarna bra när man vid 1 månads ålder börjar ge barnet D-vitamindroppar (som man får gratispå BVC).

För övrigt kan jag informera om att man på BB får hur mycket grejer som helst. Vi fick 2 blöjpaket, babyolja, bindor, body, hakklapp, dreggelskarf, idominsalva, föräldratidning, mössa, våtservetter med mera. Och det är inte bara provpaket, utan stora riktiga förpackningar och klädesplaggen var från Lindex, NameIt och PoP.

Bilder.

Det värsta är inte att vi faktiskt klätt ut henne,
utan det värsta är att hon sov när vi gjorde det.

Det här är vårt liv just nu:
Nykokade flaskor och nappar och annat.

Det här med ex.

I natt hade jag och Andreas en sådan där ligga-vakna-och-prata-alldeles-för-länge-natt. Sjukt mysigt att vi fortfarande gör så, precis som när vi var riktigt nykära.

Vi pratade en hel del om ex. Exflickvänner, expojkvänner, exvänner, exstrul och andra man kan sätta ex framför. Det är ett intressant fenomen det där. Det som ligger bakom och som har betytt så mycket. Inte minst har det betytt en hel del för hur man är i sin nuvarande relation. Tidigare relationer och kanske framför allt tidigare uppbrott (eller i synnerhet anledningen till uppbrotten?) har självfallet format oss. Kanske man behåller bra saker man lärt sig och definitivt så försöker väl alla människor skrota de dåliga delarna?

Jag sa till Andreas att jag har på känn att han har något som inte är helt uppklarat, vilket är en känsla jag haft sedan dag ett. Inte så att han har känslor kvar för någon annan, utan bara att där är nåt. Mycket riktigt, där finns ju ett stort "varför?" kvar. Och så är det väl ofta, att just den frågan finns kvar långt efter att man gått vidare. Den där lilla frågan, som ibland kan betyda rätt mycket, men som man sällan får svar på. Samtidigt som man ofta egentligen skiter fullkomligt i svaret och kanske inte ens vill ha med personen att göra, så kan den där frågan ändå ligga långt där bak och ibland komma upp till medvetandet.

Vi pratade också en del om det här med bloggar. Eller kanske främst bloggläsandet. Nu tycker jag det är hemskt trevligt att jag har en hel del läsare och för all del -fortsätt med det. Men där finns en del ex som läser. Mina expojkvänner, deras familjemedlemmar, tjejer som varit involverade i triangeldraman som i vissa fall aldrig varit triangeldraman, Andreas exstrul och kanske någon exflickvän och så vidare. Kan hända att jag läser en del av deras bloggar också. Men den där lilla frågan jag skrev om tidigare kommer åter då: Varför? En del av er undrar jag mer över om varför ni läser min blogg, än andra. Kanske kan det vara så att någon av er inte har allt uppklarat?

Vad vet jag? Och jag tänker egentligen inte spekulera så mycket. Svaret kanske inte ens är intressant. Men kul vore det, om ni ibland orkade klämma in en och annan kommentar. Jag kan ju ändå inte bitas härifrån! ;)

Dagens känsla: Nöjd.

Mmm.

Fortfarande väldigt kära och väldigt glada.

Så här ser jag visst ut nu för tiden. Lite barsk?

Mmmm man är ju mamma numera. Ha.