Dröm

Har precis vaknat efter några timmars sömn. Det sista jag drömde när jag var i något gränsland mellan dröm och verklighet, handlade om S. Har knappt ägnat honom en tanke i det senaste, men i drömmen stod han mitt framför mig, nära nära. Han log. Jag tittade rätt in i de där vackra blå.

Sen vände drömmen drastiskt (tror verkligheten kom ikapp mig, eller graden av medvetande ökade för en sekund) och jag bestämde mig för att ragga på hans tvilling som var identisk. Inte för att han har en tvilling, men det var en fin dröm. HAHAHA

Dagens känsla: Ny dag, nya tag

Barn

Det bästa jag vet är barn. Barn får mig alltid på gott humör. Jag gillar deras genuina brutala ärlighet. Deras sätt att vara 100% i en känsla eller sinnestämning. Barns hjärtliga skratt gör mig tårögd. Deras nyfikenhet ger mig inspiration. Och de är så oförstörda.

Nadja är nog den coolaste av dem alla. Min brorsdotter, blott två år gammal med ett lite för välutvecklat vokabulär.

Nadja pratar om alla hon kommer på: "Mamma är tokig. Pappa är tokig. Farmor är tokig och farfar är tokig. Morfar är tokig och Tias är tokig" osv.
Min mamma svarar: "Men Grynet då, är inte hon tokig?"
Nadja: "NEEEJ Grynet är inte tokig.... Grynet är CRAAAAZY"
Well. Thanks sugar.

Nadjas mamma: "Nadja, är pappa crazy?"
Nadja: "Nej, pappa är ren och fin, för han har duschat".
Hmmm?

Alla: "Nadja, vad ska bebisen i magen heta om det blir en flickbebis?"
Nadja: "Maaaaarrrrrrrrrgarrreta"
Alla: "Men om det blir en pojkbebis då"
Nadja (lika självklart): "Maaaaarrrrrgarrrrrreta"
Hey, why not?

Nadjas version av imsevimsespindel: "IIIIIMSEE VIIIIMSE GRYYYYNEEET".
Snacka om insiktsfull unge.







Världens vackraste tokfia, 1.5 år.

Cute and charming.

wohooooo!!

missa inte den här länken för allt i världen!!

Borta med vinden?

Den lilla positiva energin jag hade kvar är nu som bortblåst.

Jag är inte bitter.

Mobilen gick sönder. Jag köpte en ny. Datorn gick sönder. Jag kan inte skicka in det på lagning eftersom jag ska åka till Oslo. De tycker att jag ska skicka in den i Norge, men jag har ju knappt en adress där så jag vet inte om det är möjligt. Datorn som jag alltså skyndade mig lite med att köpa just på grund av Norge-resan är nu oanvändbar. Ena högtalaren pajade. Jag orkar inte bry mig. Bajsmacka.

Min sykepleieautorisasjon strular fortfarande. Kan norska myndigheter inte använda telefonen och ringa upp? En kombination av att autorisasjonskontoret och helsenor fuckar sig gör att allt blir strul för mig. Jag ska åka till Oslo på torsdag är det tänkt. Men har ingen autorisasjon. Bajspuck.

De två vännerna har fortfarande inte ringt, trots att jag meddelat dem båda att jag snart drar. Jag ska vara borta i en månad, för er som inte vet.

Sedan hela grejen med sjukdomen. Har svårt att bestämma mig för hur ärlig jag ska vara om det i den här bloggen. Det är en sak att jag är brutalt ärlig med mina tankar och känslor, men frågan är om det blir för personligt att dela med sig av sådana saker till okända bloggläsare. Vad tycker ni? Tappar jag greppet om jag väljer bort den brutala ärligheten i vissa avseenden, eller är det bara så att jag behåller lite integritet? Troligtvis är ju de flesta av mina läsare folk som känner mig.

Summa summarum: Det är lite väl mycket motgångar just nu. Jag kämpar på i motvind med orkanstyrka.

Det som ändå får mig att stå upprätt är att jag får massa positiv energi från alla möjliga håll. Norgeresan är trots allt spännande och jag ser fram emot erfarenheten (låt det bara bli av, för bövelen!!). Att jag och M har hittat varandra igen är min största tacksamhet just nu. Jag älskar henne verkligen, min babycousin. Det händer kul saker hela tiden och äntligen har jag blivit social igen. Jag är inte bara social mot folk över internet och telefon. Jag står inte längre och gömmer mig bakom en gardin. Jag leker med mina kompisar varje dag.

Fick en skön kick igår. Jag och M på en uteservering i gamla stan. Vin. Mat. Sedan mötte vi upp lovely J och sänkte några öl. Bra stämning och det var ju trevlig att få bråka lite med J. :) Det är sommar.

Dagens känsla: Vet inte i vilken ände jag ska börja, men det löser sig.

Grynet målar fan på väggen.

Efter ett jobbigt läkarbesök finns bara en sak att göra - shoppa. Och ensamfika med en dator, mobil och dubbel espresso. Mindre kul för visa-kortet, men ger en kortvarig välbehövlig tröst.

Undrar om någon kvinna i världen tycker att ett vaginalt ultraljud är en trevlig upplevlse. Jag har genomgått mutt-besiktningar så pass många gånger nu att jag börjar bli van. Nya mediciner, remiss för vidare undersökningar hos en annan typ av läkare. Suck. Känner mig som en försökskanin, men är samtidigt glad över att äntligen bli tagen på allvar. Sjukdomen är ju inte dödlig eller så, men ger ändå upphov till många jobbiga tankar.

Hur kläcker man viss information om man träffar en ny partner..... information som skulle få mig själv att välja att springa där ifrån. Brutal ärlighet på en gång, eller vänta, med risk för att bli tagen som lögnare? Suck igen.

Jag hoppas att de nya medicinerna itne ger mig alla biverkningar som tas upp i FASS, och jag hoppas sannerligen att dessa mediciner har effekt.

Dagens känsla: :S

Utekväll

Igår var jag ute med mitt ex-ex E. Han gjorde marknadsundersökning i en busskö. Frågeställningen var om McDonalds eller Burger King var att föredra. Han gick in på sheraton för att se hur långt han kunde gå utan att bli stoppad. Han sjöng för folk. Ja herrejävlar, jag skrattade så att jag nästan kissade på mig.

Dagens känsla: Dagen efter kväll före

Ny mobil

Jag har impulsshoppat en ny mobil, för min andra strulade för mycket. Fick knasryck och lånade A´s bil och köpte den snyggaste jag hittade. Blir förhoppningsvis bra, men eftersom mobilen är av ett annat märke än jag är van vid så känner jag mig mest förvirrad.

Mitt mobilbyte har inneburit att alla nummer är borta (de ligger kvar utspridda på 3 gamla mobiler). Om ni vill ha kontakt med mig så föreslår jag att ni skickar sms till mig och skriver era namn.



Jag är kär i en viss peugeot 307.



Dagens känsla: Jag älskar verkligen att köra fort.

Datorhaveri

Datorhaveri åter igen. Bajspuck. Bloggsvårigheter har alltså uppstått.

Kul när man får höra att främmande människor läser bloggarna.

Förövrigt kanske jag blir utlottad, eller ja, bortskänkt eller nåt.. i BloggFs blogg.

Dagens känsla: Solbränd

Singelliv i Stockholm

I höstas läste jag den första sexologikursen i masterutbildningen, som jag numera har uppehåll ifrån. Kursen handlade om sexualitet ur ett historiskt, kulturellt och politiskt perspektiv - galet intressant. Under en av diskussionerna med min basgrupp kom vi att prata om hur olika uppfattningar råder i olika delar av landet. Eller kanske snarast om man jämför städer och landsbyggd. En av tjejerna i gruppen är ifrån Östersund och hon berättade om en väninna, 30+ som var singel. Självvalt. Folk hade en uppfattning om att något måste vara fel på henne, för vem väljer att vara singel vid den åldern? Själv var jag då inte ens 25 fyllda, var förlovad och sambo och hade ett väldigt uppstyrt liv. Mina vänner, Stockholmare, tyckte att det var konstigt. Jag borde vara singel, jag borde leva loppan och jag borde sannerligen inte leva som jag gjorde.

Jag blev singel. Jag lever sannerligen inte som jag gjorde. Jag lever loppan.
Vad blev reaktionerna då? Dömande attityder och åsikter om allt blev resultatet. Idag har jag fått höra att jag är desperat. Inte bara av en, utan av ett par av mina killkompisar. Detta bara för att jag väljer att dejta, och för att jag vid ett tillfälle på ett halvår blivit kär så är jag inte en äkta singel enligt dem. Jag måste vara helt ensam för att vara en äkta singel. Inte enligt mig, då jag får kickar av att träffa nytt folk. Jag letar inte med ljus och lykta efter en pojkvän, jag tycker om att träffa folk i största allmänhet. Blir jag kär och träffar mannen i mitt liv så blir det så, men jag letar inte. Åsikterna om att jag är desperat kom inte från folk i Stockholm. Jag diskuterade detta med min numera gode vän J, som garvade lite. Han är väl rätt mycket Stockholmare och han delar min uppfattning om att singelliv inte behöver innebära celibat. Och att dejta innebär inte att man är desperat, snarare att man är social.

Hade jag varit desperat hade jag sett till att få ligga. Det är inte speciellt svårt, det är bara att sänka ribban, eller till och med gräva ner den. Ligga kan vem som helst få göra.

Torkan är dock ett faktum och det syns i min plånbok.

Dagens känsla: Norgeresan känns väldigt läglig. Jag är trött på folk i största allmänhet och några av mina vänner i synnerhet. Det blir bra att komma bort.

Männen i mitt liv.

...ja några av dem i alla fall.


Den här bloggen publicerade jag tidigare idag, men tog bort den. BloggF frågade varför och mitt svar blev: "folk kommer ju tro att jag ligger med de flesta i listan". Han talade klart och tydligt om för mig att jag håller på att tappa greppet. Han ifrågasatte vad som hänt med min brutala ärlighet och min tidigare attityd om att jag skiter i folks åsikter. Oh, well han har rätt. I dont give a fuck. Tro vad ni vill.

• Hank... ja, han finns i mina tankar rätt mycket just nu.
• J har en tendens att fortfarande göra mig förvirrad. Och ibland även lite ledsen. Men oftast gör han mig glad.
• S visade sig vara... feg? Han sa till mig "försvinn aldrig", sen försvann han.
• SysterC hörde aldrig av sig, trots att han sa att han ville ses. Sådant ogillar jag.
• P vill komma och hälsa på. Får se om det är mer verkstad den här gången.
• K.... ja vad ska jag säga. Han är snäll. Och kramig.
• A är för upptagen jämt och ständigt. Trist. Tvivel har uppstått, till min stora fasa.
• F vill jag träffa. Mörk röst och skåning. Oh yeah.
• Simon... har försvunnit lite. Han spelar väl så stråken glöder och pratar skånska.
• Christoph är världsklass. I love him. Öl och fotboll, hell yeah.
• BloggF är riktigt bra han också. Han är värd sin kärlek. Hoppas allt blir som han vill.
• Fidde. Var tog Fidde vägen? Saknar honom nåt djävulskt.
• MrM. I vått och torrt.
• Pappa. Pappa är bäst. Honom kan man alltid lita på. Nästan.

Allt på en gång.

• Två kompisar lyser med sin frånvaro efter att de vet att jag blev sne på dem
• En kompis har försökt begå självmord
• En annan har nyupptäckt diabetes
• En blev misshandlad i helgen

Det är lite mycket nu.

Dagens känsla: Jag räcker inte till

Mänskliga rättigheter.

Jag tycker det borde vara en mänsklig rättighet att få sova sked. Jämt och alltid.

SysterJ är för övrigt så sinnessjukt kul. Att han ska sluta på jobbet är tamejfan en förlust för alla. Bajsmacka är vad det är.

Dagens känsla: Längtar ut i solen. Och längtar efter pussar.

Medvetslös bebis.

Min tre veckor gamla bebis vill inte vara med mig. Något är galet med min sängkamrat, därför kommer bloggandet vara problematiskt i det närmaste. Datorhelvete.

Ett nattligt besök var minst sagt intressant och innehöll både blod och kräkning. Härliga tider. Trots kroppsvätskorna var besöket uppskattat.

Dagens känsla: Trevlig.

Vardagstristess.

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Resa lite mera.

M&M ger mig massor med välbehövlig energi. Jag ger dem mat.
Att bila ner till Holland med dem i sommar låter lockande. Likaså en stadsresa någonstans i Europa i höst. Och kanske hälsa på farbror i Jakarta runt jul?

I need it. M´s argument för hysteriskt resande: "jag kan lika gärna lägga pengar på resor, som på krogbesök. jag skulle kunna resa typ varannan helg eller så, istället för att lägga pengarna på alkohol".

Dagens känsla: Lättsam.

Rosa fluff som luktar vanilj.

Finns det något bättre än att krypa ner i en underbar säng som är full av fluffiga kuddar och täcken som är rosa och luktar vanilj.... aaah lovely! Lite trist bara att sängen är enorm och jag är ensam.

Förresten. Varför ligger jag på ena sidan jämt?

Dagens känsla: influensa på g?

Discofeber?

Om man är sinnessjukt trött efter att par dagar på jobbet, men ändå vill och behöver städa.. då finns det bara en sak att göra: dratta några bilboardlistor från slutet av 70-talet rätt in i winamp. Garanterat bensprattel utlovas och städningen går bokstavligt talat som en dans.

Tur att ingen ser mig. Jag skrattar åt mig själv.

Dagens känsla: trött och dansig.

Jag ser igen.

Wohooo, jag hittade glasögonen. Kan ju vara avsaknaden av dem som bidragit lite till de senaste dagarnas migrän. De hade trillat ner i en låda med ett nätaggregat. Snacka om att kamouflera sig snyggt.

Ser fram emot den här veckan.

Tack älskade Nadja.

Jag tror att jag är på väg ur det apatiska tillstånd jag varit i de senaste veckorna. Låt oss hoppas att det är så i alla fall. Jag har dragit upp persiennerna i vardagsrummet, påbörjat en välbehövlig sanering. Usch vad det ligger kläder och skor överallt. Jag hatar det egentligen, men energin har varit som bortblåst.
Jag har dessutom inte orkat vara social mot mina vänner. Jag har pratat i telefon och chattat, mestadels med mina internetkontakter. Jag har inte orkat styra upp träffar med någon. Nu har ju ett par telefonnummer raderats också, så det är lite mindre att engagera sig i. Vänskaper kan ha ett bäst-före-datum. Om inte annat så kan en paus vara välbehövlig.

Nu ska jag i alla fall sluta spendera all min hemma-tid i sängen och försöka ta hand om mig själv lite bättre. Tack lilla Nadja för att du ger mig energi. Tänk att några kramar och pussar och lite tid i lekparken med en 2-åring kan vara en sådan enorm energiboost. Faster älskar sin ängel.

Dagens känsla: Huvudet är tungt, men jag har lite energi.

Någon som sett mina glasögon någonstans månne?

skitdag

Den här dagen har varit allt annat än bra. Blivit tokdissad från diverse håll. Det ledde till slut till att jag faktiskt raderade ett par av telefonnumrena, som jag så länge tänkt göra. Har haft migrän hela dagen.

Nu ska jag dra täcket över huvudet och hoppas att morgondagen kan innehålla något roligt. Jag är skeptisk.

GUSSI!

Snälla Jultomten. Gode gud. Kära mamma. Älskade läsare.

Jag vill ha guccis nya parfym.

Dagens känsla: Tokdissad.

Sova sked ofrivilligt?

Det är bra med riktiga killkompisar. Sådana som det går att sova i samma säng som utan att det för den sakens skull blir hett.

"Om jag råkar skeda dig inatt, så ta det inte personligt"

Ett av årets roligaste citat levererat av min kompis Christoph.

Förövrigt föredrar jag verkligen att bli behandlad med respekt.

Det förhatliga spelet.

Gästblogg skriven av Fredrik.


Det förhatliga spelet
Precis som Grynet så är jag en stor supporter av ärlighet. I mina ögon så skulle vi lika gärna lägga ner världen om vi slutade att vara ärliga mot varandra. Det är min fasta övertygelse att spel och annat otyg bara leder till problem. Kanske inte direkt men jag tror att det kommer att hinna ifatt personen som spelar spelet tillslut. Många tror att vi bara ägnar oss åt att spela spelet undertiden vi dejtar någon, jag vill påstå att spelet fortsätter under hela förhållandet. Det är inte bara i kärleken det spelas spel utan det spelas spel i alla typer av relationer.
En gång var det någon som sa till mig:
Att spela spel kan vara roligt till en viss grad, så länge man är medveten och kan spelets regler.
Det är ord som jag då och då har funderat på ända sen jag hörde dem. Det första jag reagerade på var att hur någon kan tycka det är kul att göra någon annan människa osäker. För det är faktiskt det som det handlar om att göra den andra osäker. Det andra var, vart går gränsen? Vem sätter gränsen? Sen kom självklart reglerna. Vem är det som sätter reglerna? Hur sätts reglerna? Det har vart många tankar rörande det här genom åren.
Låt mig börja med spelreglerna. Vem är det som sätter regler för spelet? Är det hon, jag eller vi båda tillsamman? Jag vill påstå att det inte är ett spel längre om jag har satt upp regler tillsammans med en tjej hur vi ska förhålla oss till varandra i det förhållandet som vi har. Det är först när det inte existerar regler som det är ett spel enligt mig.
Tänk er in i följande scenario. Jag träffar en tjej och vi kommer överens om att det är helt okej att bara mysa med varandra när det passar båda. Vi ska inte ställa några som helst krav. Utan vill någon av oss träffa andra så är det bara att gilla läget. Då är det enligt mig inte ett spel men tänk er in i följande. Jag träffar en tjej som jag gillar men jag vet inte om jag vill ha något mer än bara mys av henne. Jag träffar henne då och då för att mysa men bara när det passar mig att mysa med henne. Det händer även att jag träffar någon annan ibland. Det behöver inte vara för att mysa utan jag och den andra dejtar. Varje gång jag får ett sms av mystjejen så funderar jag på vad jag ska skriva så att jag har henne kvar i min närhet samtidigt vill jag inte vara på. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha av henne. Jag har aldrig berättat för mystjejen eller henne jag dejtar om den andra. Då kanske jag förlorar båda två. För det är bäst att ha flera ifall det skiter sig på den ena fronten.
Jag anser att jag skulle spela ett spel i scenario två eftersom jag inte är ärlig mot den andra parten. Dels berättar jag inte att jag träffar flera och dels så berättar jag inte för mystjejen att vi bara myser och att jag inte vet om jag vill ha mer än mys av henne. Min erfarenhet av känslor är att vi vet rätt fort om vi kan tänka oss att starta något allvarligare med en person vi träffar. Visst kan känslor växa med tiden men oftast så vet vi redan från dag ett.
Sen har vi det här med gränser. När är det inte längre kul att spela spel? Och vem sätter egentligen gränsen. Sätter jag en gräns för något tillsammans med någon så har vi skapat oss en regel enligt mig. Finns det regler så är det inte något spel. Går gränsen annars så långt som ens egna samvete låter en gå? Är det okej att utnyttja någon så länge som jag själv mår bra av det. Jag tycker inte det. Visst är det en vuxen människa som ska kunna ta vara på sig själv. Kan den inte det så får den skylla sig själv. Jag tänker sticka ut min haka lite och säga att då kan jag faktiskt påstå att en vuxen människa som blir sexuellt utnyttjad av något också för skylla sig själv. Den människan är faktiskt vuxen och har ett eget ansvar för sina handlingar. Är inte precis lika fel att utnyttja någons känslor. För ska jag hårdra det hela så tycker jag faktiskt att det är att sexuellt utnyttja någon om man har sex med någon som har känslor för en utan att ha känslor själv.
Det spelet egentligen handlar om enligt mig är makten. Den som visar att den behöver den andra minst har makten i relationen. Det behöver inte självklart vara så att den som visar minst känner minst. Självklart så kan den känna mest. Men visar jag att det är jag som känner mest så är det jag som får jaga den andra. Alltså har jag gett bort makten över relationen till den andra. Alla människor söker bekräftelse och i ett relation har vi behov att få det bekräftat att vi betyder något för den andra. Får vi lite bekräftelse så söker vi bekräftelsen intensivare tills vi får lite, när vi har fått lite så vill vi har mer.
Eftersom det är min övertygelse att alla egentligen är medvetna om maktkampen i relationer. Så är det förvånansvärt några som törs erkänna att de njuter av att ha makten i förhållandet. Den som har makten är den som hela tiden får det bekräftat för sig att den betyder något. Jag tycker också att det är märkligt att vi låter kampen om makten styra våra relationer. Alla har vart den som vill ha bekräftelse och vet hur det känns att behöva jaga den. Är det en bra känsla att vara den som jagar? Nej det är det inte. Varför kan vi då inte bara vara ärliga mot varandra istället för att kämpa om att ha makt över den andra?

Arg.

Idag har jag lust att dela ut ett gäng skrevsparkar till diverse olika människor. Doktorer allihop. Jävla sekretesslag.

Dagens känsla: Arg

Förnuftet v/s känslan.

Den kristna synen på människan består av tre delar: kropp, själ och ande. Hon är en ande, har en själ och bor i en kropp. Jag tror förvisso att vi tappat bort ande-delen och ser oss som att vi har en själ och en kropp, där vi med själen syftar på vårt psyke. Vi har en kropp, vi är den inte. Själen svajar någonstans ovanför huvudet på oss och det är vårt jag.

Nu ska denna blogg inte handla om kristna synsätt, utan snarare om ett annat sätt att se på oss själva. Nämligen att vi har hjärna och hjärta. Förnuft och känslor. Kanske även kan liknas med djävulen och ängeln på varsin axel, då förnuft och känsla ibland agerar motpoler och ger upphov till diverse dilemman. Vem ska man lyssna på? Är det känslan eller förnuftet man ska följa?

Jag är fortfarande lite av en rookie i singelvärlden, efter att ha levt 150 år eller så i relationer. Jag vet precis hur det är att ha en ständig trygghet, alla prylar man önskar och delad ekonomi. Jag vet även hur det är att gnata om huruvida det ska inhandlas icas eller mamma scans köttbullar, om vems tur det är att diska eller hur du kunde vara så dum att du tvättade favorittröjan i stickad ylle i 60 grader så att den passar en barbie om det inte vore för att den var BRED men KORT!!!

Jag börjar dock så smått förstå hela singel-grejen. Ett halvår har gått, jag har hunnit med några dejter, men framför allt har jag ju sett mina singelvänner under åratal. Jag kan dock inte låta bli att förundras över hur folk lever sina singelliv när det kommer till projektet att hitta en partner.
I rent undersökande syfte registrerade jag mig för ett tag sedan på en av Sveriges största dejtingsajter. Jag blev kvar där i ungefär.... ett dygn. På den tiden han jag få ungefär hundra mail. Jag han fylla i säkert 750 frågor om mig själv. Profilen. Detta för att matcha upp mig med någon passande partner. Leta kärlek med förnuftet, med uppsatta krav om vad som är den perfekta partnern. Precis som jag skrivit tidigare tror jag inte det går att söka efter kärlek och jag har även nämnt att vi har krav som är helt sanslösa, så som utseende och geografiskt läge. Jag har singelvänner som slutat dejta för att killen saknade magrutor. Han hade subcutan charm, livsnödvändigt underhudsfett. Hujedamig, vem vill ha en kille som faktiskt är hälsosam och äter annat än keso? (JAG vill, men det kan kvitta just nu!!) Eller det där med geografiskt läge, partern ska hittas inom en radie på en mil. Ujuj, jag hör klockor som varnar för inavel. Lägg till lite spel på detta och analyserande av sms så har ni många singlars vardag.

Mitt stora frågetecken är hur vi kan söka så hårt efter en känsla genom att använda förnuftet? För det är väl kärleken vi vill åt när vi söker en partner? Hur kan vi då endast använda förnuftet och därför låta en massa sköna känslor gå oss förbi? Borde vi inte följa hjärtat..........? Jag trivs som singel och letar inte efter en relation, därför kanske det är lätt för mig att släppa krav och leva för dagen. Må hända är det så enkelt att jag plötsligt blivit en naiv optimist? (Även om jag ibland vill joina den här klubben, som jag bara måste göra reklam för). Jag letar inte, men den dagen jag faller, då kommer jag köra all-in. Man måste våga för att vinna. Jag tänker alltid våga.

Letar ni efter kärleken, eller letar ni efter en trofé? Letar ni efter kärleken, eller letar ni efter någon som är en praktisk del i ert egoistiska liv? Någon som passar in på dina krav. Kom ihåg att du ska passa in i hans eller hennes krav också. Letar ni efter en känsla, gör det då med känslan och inte med förnuftet. Eller sluta hyckla.

Jag säger bara till alla singlar: läs Zygmunt Baumann, en sociolog som skrivit om något han kallar Liquid love. Det kommer ändra er syn på det här med kärlek och relationer. Om inte annat så kan det hända att jag gör en lättare djupdykning i hans filosofier i en kommande blogg.

Dagens känsla: "Åh nej, har jag blivit en sån där singel som undrar varför mobilen inte piper?"

HAHA, pilutta dig.

Gevalia?

Lite oväntat besök på kvällskvisten är aldrig fel. WiiFuckingHoo.

A stannar i telefonen.

Dagens känsla: Poserad.

VM-guld till mig!

Mitt nyårslöfte om att jag ska ta hand om mig själv bättre går sämre än någonsin. Jag äter på konstiga tider, om jag äter alls. Jag dricker alldeles för lite. Jag scannade mig själv på jobbet härom dagen och hade på alldeles för många timmar producerat alldeles för lite urin. Det var precis efter att jag tjatat på mina patienter om att de måste dricka, eller kopplat dropp på patienter som faktiskt hade bättre diures än jag.
Sova gör jag alldeles för lite och alldeles för sällan. När jag väl sover är det oftast ingen vidare djup sömn. Jag minns en tid då jag sov alldeles för gott. Åh.
Sedan nyttjar jag nikotin i för stora mängder.

Jag skulle kunna vinna VM-guld i att vara sämst på att ta hand om sig själv. Kanske borde anställa en barnflicka eller något, åt mig själv?
Jag mår förvisso bra. Men stackars min kropp ändå.

I love paracetamol. Ibland.

Huvudvärk. Feber. YAY! Tack för att paracetamol finns. Blir därför ingen lång blogg idag heller.

Dagens aktivitet var trevlig. Glömde till och med bort tiden och anlände till mammas födelsedagsfirande rätt sent. Det gjorde förstås inget och det var helt klart värt det.

Fidde, jag saknar dig.

Dagens känsla: Förutom huvudvärken och febern så mår jag oförskämt bra.

Min hjärncell sover.

Jag har inget vettigt att skriva egentligen. Två timmar sömn i natt. Ett efterlängtat, välbehövligt nattligt samtal gjorde att jag idag har haft något lättare att andas. En helt galen hysterisk dag på jobbet och min hjärna går på lågvarv.

Imorgon blir det jobb. Efter jobbet blir det...... det ni!

Dagens känsla: Sömnig. Och lite pirrig.

Andras kärlekar.

Åhå, en mindre att ta bort ur telefonboken. J ringde mig nyss och var gladare och trevligare än på länge. Han stannar alltså i telefonen. Tror han är lättad över att han berättat om sin nya kärlek. Passar honom kanon att omge sig med socitetsmänniskor, så det blir nog bra det där. Joacim von anka? HAHAHA Hoppas jag får gå husesyn på henne om inte allt för länge.

A tänkte presentera sin nya kärlek idag också. Fick en förvarning om det 20 min innan han hade tänkt att detta skulle ske. Jag var nyvaken och hade inte alls någon speciellt stor lust att träffa den donnan. Lite mer respekt ombedes.

Jag har något att se fram emot den här veckan. WOHO!

Dagens känsla: Glad. Riktigt glad.

Tandborstekommunikation?

Det finns alldeles för många sätt för oss att kommunicera med varandra idag. Vi interagerar på alla möjliga vis. Det finns verbal och icke-verbal kommunikation. Vi är kryptiska, vi analyserar, vi misstolkar och missförstår. Som exemplet nedan.
Scenario:
Tjej råkar glömma tandborste hos kille hon dejtar. Kille ringer tjej och är påtagligt nervös "eeeh eeeh du har eeh glömt (?) din tandborste här". Hoppsan hejsan, det var ett misstag, inte ett frieri.
Ett tag senare lämnar kille sin tandborste hos tjej. Tjej tänker "yay, det innebär att han v i l l komma hit igen". Frid och fröjd.....ett tag i alla fall! Till den dagen hans tandborste är borta. Hon vet på en gång att de aldrig kommer ses på samma sätt igen.

Allt för en jävla tandborste. Båda vet spelet egentligen, men ingen säger det högt. Var finns den brutala ärligheten i en tandborste?

Bloggar har också blivit en källa för misstolkningar och missförstånd. Ofta skriver folk kryptiskt (inte minst jag själv) och ger därför läsaren oerhört mycket utrymme för egna tolkningar. Kryptisk brutal ärlighet? Det är svårt.

Ska jag bjuda på en brutalt ärlig blogganalys? Klart ni vill.

Kille skriver:
Det har varit rätt intensiva dagar/veckor på senaste. Men det börjar klara upp lite tror jag. Har fått ta åtgärder åt vissa saker som jag kanske inte ville men det har varit nödvändigt. Det var tragiskt att det slutade som det gjorde. Jag hoppas också du mår bra, jag mår bra.
Tjej analyserar:
Han vill att jag ska tro att han mår tipptopp. Han kanske gör det? Hm, klart jag vill han ska må bra. Men är han inte en smula ledsen?
Åtgärder? Ser han ett dumpande som en åtgärd? Något man bara avverkar för att det ska göras?
"Tragiskt att det slutade som det gjorde?" Menar han att vi aldrig mer ska ses? Never ever?
Hoppas jag mår bra? Men ring då, om du bryr dig. Fast förvisso, det är ju gulligt att han vill att jag ska må bra. Eller skriver han bara så för att vara snäll?

Nu kanske detta var lite väl överdrivet förstås. Jag är ju inte helt galen eller något. Jag vet att ni gör som jag, ni analyserar och funderar. Skrev han puss, med eller utan punkt i det där sista smset? Skrev han bara kram? oj då. Skrev han tre eller sju punkter? Ingen använder väl fler än 3, om man kan sms-språk. Vad fan är sms-språk? Men oj, sa hon pusspuss innan hon lade på? Nu tror hon nog att ni ska köra all-in. Har han inte hört av sig än, fast det är tre dagar sedan ni sågs? Nehe, du gör inte samma sak då, för att inte verka lättflirtad?

Att bara använda text som kommunikationsmedel innebär att vi endast använder 3% utav möjlig kommunikation. Vi tappar alltså 97% då vi inte hör röstläge och ser kroppspråket. Och idag mailar vi. Smsar. Och skriver på msn. Kroniskt urvattnade konversationer alltså. Och till råga på allt är vi kryptiska.

Tänk vad härlig världen kunde vara om alla bara var brutalt ärliga. Öga mot öga.

Jag fixar inte spel. Jag försöker stå för vad jag tycker, och fixar du inte min brutala ärlighet så är det din huvudvärk.

Dagens känsla: Likgiltighet. Men är munter.

Halleluja-tant.

Mitt på drottninggatan i hufvudstaden var jag idag tvungen att ringa blogg-Fredrik. Gick och tokskrattade för mig själv, och så kan man ju inte hålla på mitt på ljusa dagen!

Anledningen till mitt tokskratt var en galen liten dam i 150-års åldern. Hon var så skröpplig att hon knappt orkade gå, men arg var hon. Hon skrek och levde rövare. För att i nästa sekund stämma upp i kristen lovsång, i högsta soprantonart. Ni vet, med sånt där hemskt tantvibrato och galet falskt. Jag tror fan hela drottninggatan fick svindel där ett tag av hennes "HAAAALLLELUUUJA"

Jag gick nästan åt.

Pep-talk.

Idag har jag haft många diskussioner med mig själv. Eller kanske pep-talk snarare.

Grynet, är det verkligen bara honom du är ledsen över? Nej verkligen inte, han var bara droppen som fick bägaren att rinna över. Det har faktiskt hänt en hel massa i ditt liv de senaste månaderna och du har mått oförskämt bra. Jaha, men kan man inte alltid få må bra då? Jo, det borde man ju, men ibland kommer livet ikapp och lite reflektion är då inte fel. Vad har jag egentligen varit med om? Hm. En separation inklusive bodelning. En konstig relation med barndomskärleken. Ett dåligt beteende som dykt upp igen. En diagnos på en sjukdom. Det sista har jag förträngt sedan länge, men i det senaste har tankarna dykt upp igen. Tänk om jag aldrig kan få barn? Men Grynet, är det verkligen vettigt att tänka på det nu? Det är ett senare problem och dessutom finns idag fina tekniker för att lösa sådant. Gråt åt det när det är kört, inte nu! Du vill väl ändå inte ens ha barn i nuläget? Nej, just det.

Vännerna då? Dessa enkelriktade relationer. Tänk om jag bara skulle ta och radera varenda jävel som jag anser bedriver enkelriktad vänskap, ur min telefon. De skulle höra förvåningen om de ringde. Förvåning över att jag inte visste vem det var för att numret var okänt, och dessutom förvåningen över att de faktiskt ringer. Var en skitstövel om du vill, men kom ihåg att Grynet tar ju faktiskt ingen skit!

De senaste dagarna har winamp och min lilla rosa musikmaskin som jag har på stan, rövknullat mig totalt. Varenda låt har handlat om kärlek och olycklig kärlek och musiken har fullkomligt talat till mig. Är det så konstigt då, när det bara ligger Nicola Sarvecic, Winnerbäck, Norah Jones och liknande i playlisten? Nej, nu får det bli ändring, och istället för depp blir det pepp. Nu ska playlisten fyllas med 70-tals disco, skön funk och massa soul. Hell yeah.

Dessutom är ju ett kaotiskt hem inte direkt positivt för ett kaotiskt huvud. Operation: Sanera mera är på G.

Mitt på ica, bland en hel bunt finfina karlar kände jag för en liten stund den där euforiska känslan (alltså inte bara förvåning över att det finns finfina karlar på ica!). Mano-depressiv de luxe med världshistoriens kortaste skov? Må så vara, jag tänker dock ta vara på det faktum att jag har en hel del känslor.

Winnerbäck får tala lite ändå.
Jag säger mig själv: Jag har ingenting
Det är bara floskler och evig väntan
Sen hör jag dig säga:
Du har visst nånting
Du har din frihet, du har din längtan
och du går uppåt i en prålig värld av mingel
..............singel

Japp, och nu ska fokus läggas på Norgeresan, mina fina vänner och saker som får mig att må bra.

Dagens känsla: Jag är starkare än somliga tror.

God morgon

Nyvaken på sjukan, det är lovely. Not. Gårdagens kvällsfika gav mig en ovanligt god natt sömn och jag vaknar idag något mer positiv. Att jag har utsikt över hela stan och ser hur morgonen gryr gör väl inte det hela sämre. Hittills har jag huvudet ovanför vattenytan, får hoppas det håller i sig.

Dagens känsla: jag överlever det mesta, även om det känns skit.

Sms.

Det kliar i mina sms-fingrar. Klistra ihop fingrarna eller skicka mobilhelvetet i väggen?

Förresten ska jag nog investera i någon skönlitterär bok på norska. Det kan nog vara att göra mig själv en tjänst faktiskt.

Dags att sova här på sjukan. Som kvällsfika blir det 1 st t. stilnoct á 10 mg, 2 st t. alvedon á 500 mg, 1 st t.voltaren 50 mg. Sen kan jag nog sova gott.

Och detta måste vara mitt livs ointressantaste blogg.

Drunknar.

Jag kämpar som fan, men det är svårt att hålla huvudet ovanför vattenytan. Är nere och bubblar lite på djupet. Att hålla på att drunkna ger ångest. En känsla jag känner väl igen.

Har livet kommit ikapp nu? Har jag kraschat, eller är det bara tillfälligt?

Jobbet är det sista stället på jorden jag vill vara på just nu. Ta mig här ifrån, någon?

Anonym.

Ligger i sängen och precis vaknat. Att ha bärbar dator är bra, nu har jag den som sängkamrat. Det första jag gjorde när jag vaknade var att rent instinktivt ta upp min mobil (sängkamrat den också), och tänkt ringa till killen som får mitt hjärta att blöda lite extra just nu. Men nej, jag la ifrån mig telefonen lika snabbt. Han vill inte ha kontakt på ett tag, han vill ha tid att komma över. Han hör kanske av sig när han gjort det, vad vet jag. Jag har börjat vänja mig med enkelriktade relationer och vänskaper. Jag gillar det inte, men det är inget främmande.
Trots att vi inte känt varandra speciellt länge, vet han mer om mig än de flesta. Det gör självfallet att det gör ondare. Jag behöver honom, åtminstone som en vän.

Det är med blandade känslor jag istället läser vad han skrivit idag. Det jag läser ger mig ett sting av svartsjuka kombinerat med en förundran över nonchalansen i texten. Som om ingenting hänt.

Tanken på att jag har massa jobbdagar framför mig känns tung. Jag vill verkligen bara bädda ner mig och bedriva alla mina dåliga beteenden på en gång och vara galet sunkig. Orkar inte springa runt på jobbet och vara trevlig, tröstande och förstående.

Dagens känsla: Jag är anonym och det känns som att jag tittar fram bakom en gardin.

GIlla läget?

Vissa saker kan man faktiskt inte argumentera för, så jag förstår inte varför jag ens lägger energi på att försöka. Det är bara att gilla läget, ta smällen, ta lite skit och gå vidare. Lättare sagt än gjort dock.
Jag vill inte gilla läget. Jag vill inte ta någon smäll, lite skit och jag vill inte gå vidare. Jag vill inte komma över det. Varför ska man förtränga livets bästa känsla?
Det finns någon som studsat rätt in i mitt hjärta, med buller och bång. Han kommer bli kvar där en bra stund, det vet jag. Jag känner mig lite lurad, trots att jag vet att det inte är så.
Kan inte rå för att jag länge kommer att sakna de där kyssarna som smakade perfekt. Och den där varma trygga famnen som fick mig att må så bra. Det var bara under en kort stund, men jag kommer nog alltid minnas det.

Förövrigt tror jag inte att det går att leta efter kärlek. Och krav kan inte ställas på kärlek så som alla gör. Det ska vara speciellt utseende, visst jobb, pengar på banken och rätt geografiskt läge, för att ta några exempel. Kärleken dyker upp där man minst anar det, när man minst anar det. I min värld är det bara att hoppa på det tåget och se vart man hamnar.
Finns det egentligen något fegare än att ge upp innan man testat? Att ge upp för att det inte passade in i de uppsatta kraven...

Idag har jag minsann gråtit kära läsare. Flera gånger. Sista gången fick jag luren i örat. Oh, vilken värmande känsla.

"Tappa inte bort dig själv i alla spel. Kom ihåg att vi är känslomänniskor, vi gör det som känns bra för stunden. Livet är för kort. Puss."
Tack, själsfrände.

Nattens känsla: InFuckingSomnia de fucking lux i kvadrat upphöjt till 10, till stjärnstopp och tillbaka. Och lite dåligt beteende på det.

Skor

Behöver inte köpa flygbiljetter längre så jag köpte ett par skor till istället. 4 par sedan lön. Bra Grynet.


"Begär
Det är lustigt, vad våra hjärtan alltid längtar efter, är nästan alltid de saker vi inte kan få. Vi vill alltid uppnå de ouppnåliga och allt för ofta saknar man viljan att genomföra allting man vill."
Peo är klok igen.

Tomt.

Idag är det ingen bra dag, alls.

Jag har skrivit en totalt brutalt ärlig och utlämnande blogg. Den vågar jag inte publicera.

Dagens känsla: Ledsen in i benmärgen.

Men jag sitter åtminstonde och surfar med min nya dator. Fick till och med ordning på routern.