Barnbesiktning på BVC.

Ja det där gick ju....helt ok. Nils skrek hela vägen dit i vagnen. Ingen aning om varför, för han var helt nyäten och nyrapad och nyspydd och allt sådant.
Lova vägdes med kläderna på för hon ville inte klä av sig och hon mättes så fint så fint. Nils kissade ner halva rummet och gallskrek på vågen. Jag frågade om hans väldigt torra hud som flagar (främst i huvudet, därav att han allt mer  får sin fars frisyr). Bvc-tantens svar blev genast "man tänker ju komjölksproteinallergi". Jaha, han också. Lova var ju allergisk fram till ett års ålder.

Så nu ska han få mjölkfritt. Vi fick en burk med oss hem av någon ny produkt som inte luktar hundmat vilket Lovas mat gjorde. Jag måste äta mjölkfritt eftersom jag delammar och det innebär att jag inte kan fortsätta äta LCHF just nu, vilket jag ju själv mår bäst av för det håller mina hormoner i bättre ordning. Surt sa räven.
Om vi märker skillnad så får vi hans mat på recept vilket gör det sanslöst mycket billigare än att köpa NAN, men det är en klen tröst då pengar inte är något problem när det kommer till barnens kost. Däremot kommer jag inte orka att äta mjölkfritt för att delamma speciellt länge, så då får jag sluta med amningen. Surt sa räven, för amningen går så himla mycket bättre den här gången, för att jag tar det för vad det är.

Resultaten:
Lova 2 år och en skvätt: Ca 12.2 kg (exakt vikt är oklar pga kläder). 88 cm lång.
Nils 5 veckor och 3 dagar: 5315 gram och 59 cm lång (tror det är lite felmätt för hoppet var stort på kurvan). Hans viktkurva har dalat lite (tro det eller ej), vilket också är ett tecken på komjölksproteinallergi.

Förresten tappade Lova sin snutte på vägen hem så promenaden blev extra lång. Och Nils, han skrek bara halva vägen.

Vi får se det här positivt i alla fall och vara glada att dessa alternativ finns, att vi har mat att ge våra barn och rent vatten i våra kranar. Och nu när jag ändå är mellan två helt olika kosthållningar och har hela kylen full med cupcakes så kan ni ju gissa vad jag ska gå och ta.

Lovas tvåårskalas och presenterna.

Det var ett himla trevlig kalas idag. Massor av folk och hur kul som helst. Kul att så många har barn i samma åldrar och det gick faktiskt helt okej även om Lova ibland reagerade på att andra lekte med hennes grejer. Hon fick massor av fina saker: kläder, pysselgrejer, lego, böcker, ficklampa...

Men innan alla barnfamiljer kom så kom mina föräldrar, mormor och farfar. Brorsan med familj är sjuka och fick vara hemma och kurera sig. Vi hade gjort upp så för att vi skulle kunna ge paketen från oss i lite lugn och ro.

Vi smög in paketen i hennes rum när hon inte såg. När hon kom in på rummet såg hon det stora paketet men fattade inte riktigt att det var ett paket till henne utan pekade på de små som låg ovanpå och öppnade dem. Sedan fick vi visa henne att det faktiskt var ett paket det där stora och då utbrast hon "åh! taaack!" och slet upp det. Tror aldrig jag sett henne börja leka så intensivt direkt och ungen var riktigt lycklig. Lyckträff, alltså.

Lova, rosa paljetter och ett kök. Genus så det förslår.

Äntligen fick hon ett kök med alla tänkbara tillbehör. Lyckligare unge får man nog leta efter idag.

Mitt barn är tillbaka.

Ja, som jag skrev tidigare så eskalerade trotsen igår och Lova fick ett riktigt galet vredesutbrott som pågick i en timma tills hon somnade av utmattning.
Idag har hon varit sitt gamla goa lugna fina jag igen. Inte ett gnäll, utan bara mys med kramar och gos.
Nu tror jag inte på något vis att tvåårstrotsen har tagit slut, men det känns bra ändå.
Jag är mest glad att hon vågar och kan spela ut sitt känsloregister. Det borde alla ha rätt till, stora som små.

För det här är vår Lova.

VardagsLova.

Hur bra livet än är så består det till störst del av vardag. Och i vardagen är håret på svaj, målarfärgen i ansiktet och smutsen från uteleken likaså. Minerna som fastnar på bilderna är inte alltid stora leenden. Det kan se ut lite hur som helst. Ungefär så här.

Men hur än vår vardag ser ut, så är den vår. Vårt liv, med alla känslor som ingår. Och det är lätt att älska.

Hurra!

Idag hurrar vi massor för vår fina LovaLiten som fyller två år!

Men idag blir det bara någon liten present, för firandet sker på lördag.
Och idag kommer mosterfaster Åsa hit och hälsar på!

Vi var faktiskt friska nästan oförskämt länge.

Det blev inget dop idag. Lova verkade pigg och feberfri så vi satsade på att åka. Tills hon hade vaknat från dagsvilan och jag började ta på henne klänning.. då hade hon plötsligt 39.5. Vi stannade hemma hela bunten ifall det är scharlakansfeber då det är smittsamt som attans. Tack och lov har hon inte visat några övriga symtom på att det skulle vara så, men när ungen säger "Nej blää" till glass så vet man att hon är sjuk i alla fall.

Istället har vi kollat en massa på Pippi, Alla vi barn i Bullerbyn och Emil. Eller ja, Lova har stått för det mesta av tittandet medan vi har försökt byta gardiner. Köp aldrig de där gardinskenorna från Ikea, de är hopplösa.

Nu ska vi dippa grönsaker och missa mello.

Ibland är jag en fantastisk mamma.

Man kan ju tycka att jag borde börjat ana ugglor när barnet som vanligtvis sover 30-45 minuter på dagen när hon är hemma, idag sov två och en halv timmar. Man kan ju också tycka att jag borde ha sett hängigheten, som jag senare tydligt ser på en del av bilderna jag tagit idag. Eller faktiskt tagit det lite mer seriöst när jag frågade "Lova är du sjuk?" och fick svaret "jaa-aa". Jag underskattade henne där.

38.8 visade tempen på här på kvällskvisten och när vi sa att hon skulle få medicin så nickade hon bara och tog den snällt. Hon sov straxt efter sju. Lillstumpan.

Nu får vi bara hoppas att det inte är scharlakansfeber, vilket går på dagis. Och så kan vi hålla tummarna för att hon vaknar frisk, för vi ska ju på dop imorgon.

Även om det här printet inte är mitt favorit bland Molosarna så kan jag säga att Lova var mycket nöjd idag när jag tog fram klänningen. VoffVoffar, tyckte hon. Sen lekte vi att hennes små får, ko och häst åt av gräset på klänningen.

Mitt hjärtegull.

Den här bilden är bara med för att Andreas gillade den.

Fantastiska bilder från idag.

Mysdag och Babybjörn.

Lova fick vara hemma från dagis idag. Jag var dels sugen på mysdag, dels osugen på projektet att lämna och hämta. Istället tog jag på stora barnet endast jacka skor och mössa och satte det lilla barnet i Babybjörnen och gick runt huset till öppnis. Jag visste inte riktigt hur det skulle gå att bolla med två ungar där nere, men Nils togs väl om hand av både personal och andra (främmande) föräldrar. De ville bebisgosa så jag fick riktigt grym kvalitetstid med Lova. Vi målade och fikade och sjöng. När jag senare behövde byta på Nils och ge honom käk så var det Lova som fick hänga med bästa personalen.

Fantastiskt ställe. Varför ska Lova gå på dagis, egentligen?

 Lova på öppnis. Februari 2011.

Förresten är Babybjörn Miracle helt grymt bra. Slår Babybjörn original och bärsjal stort.

Lova och ärtan.

Dagens två mål.

Idag har jag den lite större prövningen som nybliven tvåbarnsmamma: Jag ska ensam lyckas få stora barnet till och från dagis i tid, göra diverse hushållsarbete och försöka ha middagen klar lagom till Andreas kommer hem (låter som att jag är en hemmafru från femtiotalet, tjoho!).

Att få stora barnet till dagis i tid gick bra. Med tio minusgrader ute och strålande sol så förstod jag att barnen skulle vara ute eller på väg ut när vi kom dit. Så det var bara att bylsa på Lova fleeceunderställ och grejer. Därefter gäller det att få på Nils sina kläder så pass snabbt att Lova inte hinner svettas ihjäl och avlida av tristess. Sen få med mig alla grejer (de får inte ha något kvar på dagis alls, så alla extraombyten och så släpas fram och tillbaka). Ner till bilen (gå i trappor), in med båda barnen, skrapa rutor och i väg. Ut med båda barnen ur bilen, ut med barnvagnen (som stod i bilen sedan igår tack och lov) och alla extra ombyten och åkpåsen. Hej och hå. Vi var där prick klockan nio. Hurra för mig!

Nu ska jag bara lyckas få hem henne i tid, så kan jag vara glad och nöjd.

Lova käkar upphittad macka.

Lova, konstnären. Mamman, imponerad.

Jag har förvisso läst en del utvecklingsteorier när jag läst psykologi i olika sammanhang, men kan inte påstå att jag är superbra på vad barn förväntas kunna i olika åldrar. Jag resonerar som så att barn är olika snabba på att lära sig olika saker. En del dansar före de kan gå, andra pratar tidigt och någon kan stå på huvudet innan de fyllt ett. Det spelar dock ingen större roll, för det här jämnar ut sig och när allt kommer omkring så de allra flesta medelmåttor ändå.
Men jag måste ändå säga att jag blev imponerad när Lova härom dagen satt och ritade och jag visade henne hur jag ritade en gubbe. "huvud, öga, öga och mun" sa jag och frågade om hon kunde rita likadant. Se resultatet.

Min gubbe. Okej, jag kan knappt hålla i en penna,
men till mitt försvar så ritade jag denna från märklig vinkel.

Lovas gubbe. Han råkade bli lite sur dock.

Tänk alltså, att min dotter, är rena Einstein kombinerat med Picasso. 

Men så har hon ju bra gener också

Födelsedagsfirande.

Familjen var här idag. Lova hade sett fram emot att få leka med Nanna (gemensamt smeknamn för Nadja och Vanja. Smart drag). Hon var alldeles nipprig över det och pratade om att de skulle komma, ända sedan vi berättade det igår. Men så blev det känslomässigt kaos för denna lilla nästan-tvååring som är i början av sin tvåårstrots. Att hålla koll på Nils, sina saker, deklarera att det minsann är hennes prylar (hon har fullt sjå med att sortera upp världen just nu), försöka förhålla sig till svartsjukan att Nanna lekte med morfar (deras farfar) . Lägg dessutom till att det nästan är tre veckor sedan hon var på dagis och det (tyvärr) inte är så ofta andra barn är här...och sockerspeed på det... Inte lätt! Det blev bubblande skratt och skrik och gråt om vartannat och jag tror aldrig volymen varit så hög på den lilla damen.

Fikat var dock gott, presenterna fina och Nils blev söndergosad. Jag fick bland annat ytterligare en cupcake-kokbok och uppmaningen att börja baka från sidan ett och framåt. Kanske ska börja med de flertalet cupcakeböcker jag redan har.

Några cupcakes blev det dock inte idag.
Det blev däremot en tårta med hemmagjord hallonsyltisch och ganache gjord på Riesenkolor.
Och vispad grädde och chokladmojänger.

 Tack mosterfaster Åsa för spritsen från Lekue. Det är med den jag gör chokladmojängerna.

Syskonkärlek.

När det enkla är det bästa.

En kartong är en båt sedan flera dagar. En filt över extrabarnstolen blir en koja. Med en kudde och en ficklampa blir det ett mysigt krypin för bokläsning.

Vem behöver fisher price liksom? Enkelhet, när det är som bäst. Lek, när den är kreativ. iLike.

Bilder från de senaste dagarna.

Vackra barnet spelar munspel,

Väldigt stolt storasyster.

Bump brorsan!

Första promenaden. Fina Gant-mössan.

En sparvkråka.

Polarn.

Lova i sin båt. Bästa leksaken just nu.

Liten större hjälper liten mindre.