Vår helg med bus, dunderklumpar och en bög.

Även om det är hemskt tråkigt att barnet blir sjuk när man ska på dop och allt, så finns ju en fördel: Man får galet mycket gjort under helgen. Vi har betat av en himla massa saker på "att göra"-listan och haft massor av tid att umgås hela familjen.
Vi trotsade febern lite och satte stora barnet i vagnen och lilla barnet i Babybjörnen och gav oss ut på en morgonpromenad i morse. Solen sken men det var iskall blåst så promenaden blev kort men välbehövlig. Vi har även hunnit med lite besök tack och lov. För efter månader av foglossning och tung graviditet då jag knappt orkat träffa en kotte, är jag nu galet sugen på att träffa ungefär alla vi känner.
Så hojta bara till om du är sugen på kaffe, oavsett om vi känner varandra sedan tidigare eller inte. Jag fixart och ser fram emot besök!

Himla fina två.

Himla fina tre.

LovaLiten försöker busa, trots feber.

Bland moln, svävande segelbåtar och Dunderklumpar hittar man en Nils.

En tecknardocka i vårt fönster.

Vilken bok ska jag ta....?

Nybadad.

Lova hjälper mig att bada Nils.

Nybadad Nils i rosa pyjamas. Han är bög.

Ha gärna åsikter, men...

Jag kan bli förbaskat trött på folk som pockar på uppmärksamhet, som tydligt vill ha en reaktion men sedan inte kan ta en diskussion utan försöker göra sig grymt viktiga genom att säga att de har bättre saker för sig.
Jag blir minst lika trött på när folk börjar diskutera saker när de inte har en blekaste aning om vad de snackar om.
Att tycka en jävla massa skit är lätt. Men att backa upp sina åsikter med kunskaper och inte bara fördomar, det kräver betydligt mer. Med den saken sagd menar jag inte att folk måste tycka som jag.

Kan vi avskaffa tyckologin, tack?

Var god se etikett på inlägget.

Genus och uppfostran IV.

Om varför genus är viktigt.

Att diskutera genus utifrån kläder och färger är egentligen bara en del av ett rätt stort förhållningssätt gentemot sina barn. Inte för att kläder och färger är oviktigt, men ibland tenderar kläd-och färgdebatten att dominera så fort man andas ordet genus. Alla har en åsikt om rosa och blått och flickigt och pojkigt. Visst är det viktigt att förstå hur färger och kanske framför allt olika figurer eller mönster påverkar omgivningens syn på barnet, men genus handlar om väldigt mycket mer. Jag har dock en förståelse för att kläder och färger diskuteras som det gör då det är enkelt och konkret att välja/välja bort ett plagg eller en färg, medan att däremot fundera över vilka värderingar man för över till barnet kräver mer självrannsakan och självinsikt.

Genus för mig handlar om vad man förmedlar, både med kroppsspråk och verbalt det vill säga hur kommunikationen med barnet ser ut. Det handlar inte om att skapa förbud, utan att tvärtom skapa möjligheter. Precis som att vi försöker undvika att säga "Nej" och "Inte" (även om det är svårt) så försöker vi också ha en tanke om hur vi pratar med Lova utifrån ett genusperspektiv. Självklart får hon höra typiskt flickaktiga kommentarer, exempelvis att hon är söt. Men vi är också noggranna med att uppmuntra andra egenskaper eller säga "vad snabbt du kan springa" och sådant som kanske kan ses som typiskt pojkaktigt.

Med en flicka är detta inte särskilt svårt. Pojkflickor är mer accepterade än flickpojkar (har ni ens hört det ordet någon gång?). Flickor som anammar pojkiga beteenden och manér är tuffa och accepterade. Men pojkar som är flickiga, hur ser vi på dem? Pojkar som gillar rosa, glitter och klänningar tittar man genast lite konstigt på, trots att det är känt att nästan alla barn har en transaperiod. När flickor klär sig pojkigt märks det inte ens. Med en lillebror i familjen tror jag att genustänket kommer få ännu större vikt.

Precis som att vi väljer att inte döpa våra barn för att de fritt ska få välja tro, kommer vi inte indoktrinera dem i politik eller könsnormer. Att uppmuntra social kompetens, så som att kunna föra sig och uppföra sig anser vi vara viktigt då jag tror att med social kompetens så är hälften vunnet i livet. Vidare kommer vi vara noga med att förmedla alla människors lika värde oavsett hudfärg, hårfärg, sexuell läggning, religion eller kön.

Jag vill att Lova och hennes kommande lillebror ska få möjligheten att tänka fritt. Att bilda sig egna uppfattningar och åsikter och att ha förmågan att framföra dessa och stå för dem. Att utveckla sina egna förmågor. Utan att könsnormer och könsmaktsordning eller vi som föräldrar är ett hinder. De ska också känna att det är okej att vara regnbågens alla färger och att det inte spelar någon roll om de transar, kommer hem med en partner av samma kön eller lever som heterosexuella. Jag vill acceptera mina barn för de dem är och kan ju bara ha en förhoppning om att de också kommer ha en syn om att alla människor är lika mycket värda.

Hej och välkommen till stenåldern.

Andreas kvinnliga butikschef ringde just.
"Hej Andreas, vad gör du?"
"Städar"
"VA? Är du man eller mus?"

Så, är det egentligen män eller kvinnor som är största hotet mot jämställdheten?

Mer om hemmafrustudien.

Aftonbladet har idag publicerat en artikel angående den ovetenskapliga hemmafrustudien som familjeliv.se gjort.
Catrin Lundström, genusforskare och lektor på centrum för genusvetenskap i Stockholm säger

(...) att den nya trenden till stor del kan bero på de senaste årens glamouriseringen av hemmafrun. Med serier som ”Desperate housewives” och ”Svenska Hollywoodfruar” föds myten om ett ledigt liv i lyx. 

Om jag ska generalisera och prata av erfarenhet och inte med vetenskapliga belägg, så är det inte alls så landet ligger (antar att hon inte direkt tillhör min generation heller). Det handlar om allt annat än glamour. De jag känner vill laga ordentlig mat, sy, sticka och verkligen inte leva i någon ledighet. Det handlar mycket om medvetenhet gällande kost och miljö. Och kanske framför allt att slippa leva i stress.

Att vilja vara hemmafru idag, är inte att vilja backa tillbaka till 50-talets hemmafruande. Det handlar om att ta hand om familjen och hemmet, men ändå kunna leva jämställt. De flesta vet nog även att det inte är lyx att leva på en lön om man är vanlig medelsvensson.

Jag konstaterar att det börjar bli dags för en seriösare studie i ämnet.

När jag ändå diskuterar Familjeliv.se vill jag dela med mig av min mest retweetade tweet som jag skrev härom dagen:

karinegenaes Karin Egenaes 

Familjeliv.se - för flashbackare som lyckats yngla av sig.

Hej Katerina Janouch, hur står det till med vetenskapen egentligen?

Intressantast idag:
Katerina Janouch sitter och hysteritwittrar över att familjeliv.se gjort en liten undersökning som visar att hälften av kvinnorna kan tänka sig att vara hemmafruar.
Jag instämmer fullkomligt med att en sådan undersökning inte har någon vetenskaplig tyngd, men det är ändå så att kvinnor faktiskt har svarat som de gjort.
Men det kan inte Katerina Janouch förstå, alls.

katjanouch Katerina Janouch 

Det är 2011 och brudar vill INTE vara Vit Mans Slav. Inte svart/gul/röds heller.

Jaha, så det är vit mans slav jag skulle kunna tänka mig att vara alltså? Det är inte alls så att jag tycker att mitt (snart mina) barn är viktigare än alla jobb och pengar och karriärer och självförverkligande i världen? 

Vidare menar hon att (Detta direkt till mig)

katjanouch Katerina Janouch 

@ 

@karinegenaes de kvinnor som har perspektiv förvånas över unga kvinnors aningslöshet, beror på historiebrist/okunskap.

Jahaja. Jag är betydligt yngre än henne och vet tydligen ingenting (ursäkta mig, men översittarfasoner?!). Nä så måste det ju vara. Vi är unga och naiva. Vet ingenting om jämställdhet, genus, historia och så vidare. I synnerhet inte jag, nej. 

Jag tycker det verkar som om det börjar bli dags för Janouch att vidga sina vyer lite. Om jag ung och aningslös så är hon gammal och inskränkt. Eller? 

Eller är det kanske så att Janouch skriker högt för att en ovetenskaplig undersökning inte gav det utfall som passar henne och därför tar sig friheten att generalisera och ge sig själv mandat att prata för alla svenska kvinnor? "Det är 2011 och brudar vill INTE". Vilka brudar? Bara ordet brud ger mig rysningar.

Jag ifrågasatte huruvida nedanstående tweets hade vetenskaplig grund eller endast är generaliseringar. 

katjanouch Katerina Janouch 

Intressant m eget företagande när barn är små:Kvinnor väljer starta eget för o kunna vara hemma mer. Män för att slippa...eller? #hemmafru

katjanouch Katerina Janouch 

För hur kommer det sig annars att manliga egenföretagare "måste jobba jämt" o kan "knappt" ta ut f-ledigt medan kvinnor "jobbar hemifrån"??

Gissa vad? Jag fick inget svar. Det fick inte Andreas heller när han twittrade följande:

Boete Andreas Egenaes 

Det här med att @katjanouch sitter och generaliserar över män? Jag undrar om hon har PMS? Se där, jag kan också generalisera.

För övrigt så är det dags att börja plocka fram sveriges vassa sexologer i media, istället för dem som mest sysslar med tyckologi.

Fula gubbar och fula gummor.

(..och var i helvete är jämställdheten i världens mest jämställda land?)

Är det mer okej att vara en ful äcklig gumma, än ful och äcklig fast med snopp?
Domen i den uppmärksammade barnpornografihärvan föll ju igår, mot 24 personer varav 23 är kvinnor.
Hur är det möjligt att ge dem så pass milda straff som de har fått? Hade straffen varit hårdare mot fula gubbar? Jag tror det. Är det jämställdhet att låta kvinnor som begått avskyvärda brott, komma undan med villkorliga domar och ett par tusenlappar dagsböter?
Personer som begår sådana här brott mot små oskyldiga barn borde fanimej få livstid, minst.

Det gör mig ledsen. Så in i helvete ledsen. Hoppas man ser över lagarna. Igen.

DN. Aftonbladet , SvD , SR ...och typ resten av Sveriges tidningar.

Vuxenliv, föräldraliv, barn och genus.

Idag har vi båda haft en ledig dag, samtidigt. Fantastiskt! Jag skulle ha jobbat kväll, men bad om att få ta ut lite komptid, vilket jag har rätt mycket av. Fick det beviljat och vips så blev vi båda lediga.

Så vad gör då ett par hårt arbetande föräldrar på sin lediga dag? Jo, de åker till CityGross och handlar förnödenheter för en halv evighet och ett världskrig framåt. De imponerar på två kassakillar genom att checka ut med den exakta summan av 2000 kr.

Vidare handlar föräldrarna kläder till hela familjen, mest av behov men även lite i överflöd.

Och åker sedan hem och storstädar varje kvadrat i linoleumheaven.

Därefter kommer barnvakterna, mormor och morfar, som tar hand om det relativt åsidosatta barnet som mest fått hänga med och gilla läget under dagen. (Nej ring inte soc snälla ni. Hon har både fått rena blöjor, kläder, mat, bad och lek idag).

När barnvakterna bjudit på gofika och vi på kaffet till så gick vi den långa promenaden till huset mitt emot och lyssnade på en föreläsning med Kristina Henkel som skrivit boken Ge ditt barn hundra möjligheter istället för två. Jag har länge velat läsa boken men inte riktigt vågat, med rädsla för en massa bajsnödigt radikalfeministiskt låtsasgenus som bara förbjuder tjejer från att ha prinsessaklänningar och tvingar pojkar att klä sig i rosa. Efter att ha hört Kristina Henkel prata tänker jag läsa boken, för det hon förmedlar är precis det där obajsnödiga genustänket som skapar mångfald - precis det som jag tänker och tycker. Det handlar inte om att plocka bort, eller göra tvärtom, utan bara att ge fler valmöjligheter och nya tankesätt. iLike.

Hur shoppar då två ytterst genusmedvetna föräldrar?
Jo, ungefär så här:

Om man håller sig till vitt och svart så blir det väldigt könsneutralt. 

Och för att piffa till det så är multifärgade plagg bra, då garderar man sig rejält liksom.

Reflexväst är bra, man vill ju att barnet ska bli sett.

Och till Pytteplutt blev det en könsneutral kreation i könsneutralt denimtyg, 

men för att folk inte ska missa att det är en pojke så köpte vi strumpor i klassiska pojkfärger.

Jag kommer nog blogga mer om vårt tankesätt kring hur vi väljer kläder, i ett annat blogginlägg. Lite mer seriöst och mindre sarkastiskt än ovanstående.

Undrar om någon mer kommer springa på genusföreläsning imorgon, nu när jag bloggat om det.

Jämställda föräldraskap.

Min plan är, att efter pytteplutt är ute, gå tillbaka och jobba ganska snabbt. Nej, inte för att jag måste. Nej, inte på heltid. Jag kan tänka mig (efter ett par månader, om amningen ändå inte funkar som sist) att jobba en eller två dagar i veckan. Vilket i förlängningen innebär att Andreas är hemma motsvarande tid.
I all välmening får jag kommentarer på detta när jag berättar det. Folk säger "men åååh, den tiden är ju så kort, passa på att vara hemma och njuuuuta".
Ja, den tiden är kort. Ja, jag vill vara hemma och njuta.

Men det vill min jämställda man också. Han som har lika mycket rätt till våra barn som jag har. Han, som är hälften av våra barn. Han, som vill ta ansvar och vara delaktig.

Varför är jag ett offer om jag vill jobba? Och varför ska min rättighet till våra barn vara större?
Jag bara undrar.

När mansgriseri får ett namn

Robert Pettersson.
Grattis, du har just vunnit os-guld i att vara dum i hela jävla huvudet.
Undrar ni varför? jaha, läs här.

Genustänk på dagis.

Jag skulle aldrig vilja sätta Lova i en genusförskola. Jag tycker det är lite väl bajsnödigt när sångtexter ska göras om och ingen får ha blått/rosa och ni vet, hela den där baletten liksom. Fast samtidigt tycker jag ju att det är lite viktigt med genustänk och en medvetenhet kring detta så att barnen inte leds in i de könsstereotypa fällorna. Så idag hade jag helt enkelt en genusdiskussion med en av förskolelärarna. Och ja, de har genustänk. På ett sådant där sunt sätt, som jag själv föredrar. De tänker på att inte uppmuntra flickor för deras söta rosa klänningar, eller prata med pojkar om deras tuffa kläder. De kommenterar inte utseende eller kläder alls, helt enkelt. De tänker på att inte göra skillnad i sättet de kommunicerar med barnen, eller vilka leksaker barnen använder.
Bara genom att faktiskt reflektera över det, så har man ju nått en bra bit på väg.

Jag kunde inte vara nöjdare över Lovas dagis. Igen.

Att Federley blir pappa - så jävla bra!

Även om jag inte röstar på Federley rent politiskt så är han en nice kis, som alla borde lyssna lite extra på och dessutom följa på Twitter. Härom dagen gick han ut med att han ska bli pappa, med sin kompis som mamma till barnet.
Ni får läsa artikeln själva men jag vill bara kommentera att jag tycker att det här är så jävla bra på en massa plan. Jag hoppas att detta kommer leda till en förändring i synsättet på hur familjer ser ut. Det finns väldigt få kärnfamiljer idag, men betydligt fler stjärnfamiljer. I like it. Bara för att kyrkan och samhället har bestämt att
mammapappamåstevaragiftainnandeskaffarbarn är det enda rätta och högst goda för en miljard år sedan betyder det inte att vi måste leva så nu för tiden.

Nä heja Federley och hans kompis. Må de få leva i sin regnbågsstjärnfamilj i fred och vara lyckliga för att dom är dom.

Utan att massa konservativa och bajsnödiga idioter ska lägga näsan i blöt.

Lust och last på Nationalmuseum.

Vi var på Nationalmuseum idag för att se utställningen Lust och Last.  Ni får kolla länken så ni vet vad det handlar om, ifall ni inte läst om utställningen (som varit ganska omskriven) i någon tidning.
Det är en konst i sig att göra en utställning i berörda ämnen och samtidigt få det att framstå som smakfullt och intressant. Men det var det. Ingen pornografi så långt ögat kan nå, men däremot vacker konst och intressant konst och lite konstig konst som sig bör. Jag tycker verkligen att alla borde se den utställningen.
Vi strosade vidare på de flesta utställningarna, tills vi var trötta av alla intryck.
Just nu pågår en utställning som heter Gudar och gudinnor. En jättefin utställning för barn, vilken jag också rekommenderar för alla med knoddar i princip oavsett ålder. Lova fattade så klart inte vad utställningen handlade om, men att gå igenom ett sagolandskap med massor att titta på var spännande.
Vi avslutade stunden på Nationalmuseum med att köpa en sjukt fin teckning. Ni kommer säkert få se senare när vi hittat en ram som gör den rättvisa.

Förutom att vara kulturella så promenerade vi på Skeppsholmen (ett av de bästa ställena i stan om man verkligen vill njuta av Stockholms skönhet). Vi åt fulmat i Kungsan och vi avslutade dagen med en rätt lottlös shoppingrunda i Kistagallerian.

Min hemmafru.

Idag har jag bytt till sommardäck. Det vill säga, pappa (och Andreas) bytte medan jag tittade på. Eftersom Andreas inte har körkort så lär ju han få ta hand om sådana saker, nån jädra jämställdhet får det väl lov att vara? Jag kör, han skitar ner sig. Bra deal.

På tal om jämställdhet är det förfärligt många som ifrågasätter att Andreas är hemma så länge med Lova. En självklarhet för oss och då har vi (illa nog) inte ens delat lika på föräldraledigheten. Jag var hemma i prick ett år, han kommer vara hemma i ganska exakt ett halvår. Så vi får nog inte ens jämställdhetsbonus. Folk blir förvånade, men när jag skämtar och säger att det är straffet jag får ta då jag träffat en jämställd man så blir de flesta tysta.

Han är väldigt bra som hemmafru också.

Det är så mysigt att vara åttiotalist.

Tänk vad bra vi har det vi som är födda på åttiotalet.
När sjuttiotalisterna banat väg i den feministiska debatten så kan vi bara luta oss tillbaka. Vi kan vara hemmafruar a la femtiotal samtidigt som vi är jämställda våra män. Vi kan glida i spåren av deras jämställdhetskamp och bara äta av kakan som de bakat. För mig kvittar det fullkomligt om jag städar mer eller tar ut alla föräldradagar. Jag är jämställd min man ändå!

Ja jag kan, men jag kanske inte måste?

Dessutom kämpar sjuttiotalisterna i genusdebatten. De har kämpat så mycket så att det till och med finns speciella genusförskolor. Och vi kan luta oss tillbaka och känna att genustänket är så självklart, fast på ett avslappnat sätt, så att vi inte måste vara alldeles krystade med det. Det kanske inte gör så mycket om jag klär min dotter i rosa när hon är så liten så hon inte fattar. Fast jag skulle aldrig hindra henne från än det ena än det andra, när hon själv kan välja. Det kanske snarare handlar om vilka åsikter vi förmedlar. För även om jag klär min dotter i blått, men samtidigt visar henne att hon är en svag liten flicka som inte klarar samma saker som de tuffa pojkarna, så kan ju själva färgen eller till och med modellen på plagget kvitta. Jag tänker inte visa henne rädsla för risken att hon blir mobbad om hon väljer något som anses vara annorlunda. För det är vi vuxna som står för åsikterna, som barnen tar med sig.

Den där tanten är mer jag. Huckle och träskor ftw!

Och sedan då, HBTQ fronten. Tänk alla HBTQ-personer som banat väg, som beskrivit hela sin person med just sin sexuella läggning. Som klätt sig i kläder, lyssnat på musik och lagt på sig ett helt sätt att vara, bara för att visa  vilken sexualitet hen* tillhör. Så att vi i senare generationer inte behöver ha vår sexuella läggning som primärt beskrivning av vilka vi är, utan kan ta upp betydligt intressantare saker som får beskriva vår person.

Som jag sagt innan: Lova får vara regnbågens alla färger.
 Hon kommer vara medveten om det och hon kommer alltid vara älskad för den hon är.

Fasiken vad gött vi har det. Eller är det bara jag?

*Fullt medvetet användande av Hen

Gamla loppisböcker.

Att fynda på böcker på loppis är hur kul som helst. Mina senaste fynd blev, förutom några barnböcker, det här:

"Etikett och god ton. Praktisk handbok i sättet att uppföra sig" Där läsaren får lära sig hur soppa skall inmundigas på rätt sätt exempelvis. Eller var det är passande för en man, respektive kvinna att röka. I alla fall som det skulle vara 1932.

Vi hittade även ett slags uppslagsverk från 50-talet där kvinnor får lära sig att sköta om sig själva, att hålla sig vackra bland annat. "För oss kvinnor". Jag gillar mest framsidan som är grymt snygg!

Jag brukar leta efter gammal feministisk eller antifeministisk litteratur. Eller helt enkelt litteratur som berör genus. Det är intressant att läsa om värderingar och förhållningssätt från en tid som egentligen inte var allt för länge sen.

Genus och uppfostran III

Igår träffade jag en gammal kompis på öppna förskolan och vi kom att prata om det här med genus. Hon sa att hon inte varit särskilt drivande åt något håll gentemot sin äldsta dotter på genusfronten, men att trots detta så är den treåriga dottern väldigt tjejig. Hennes yngsta dotter som är några månader yngre än Lova, föredrar också "tjejiga" leksaker så som dockor trots att det i deras hem finns leksaker av alla de slag. Treåringen har dessutom tydligt deklarerat vad tjejer respektive killar leker för lekar och vad som är rätt och fel på den fronten.

Detta fick mig att fundera. Är det så att hur genusmedvetna vi än är, så kommer barnen söka sig till en könstillhörighet? Är det så att man misslyckats helt på den förskolan, med dagens trendiga och medvetna genuspedagogik? Det är ju känt att människor i allmänhet vill känna tillhörighet till olika grupperingar. Man vill vara en del av ett sammanhang, oavsett om det är religiösa, sportsliga, familjesammanhang eller något annat.
På samma öppna förskola var det nyligen en av personalen som kommenterade Lovas utseende med att hon var gullig. Sedan tog hon sig för munnen och bad nästan om ursäkt, eftersom man enligt genuspedagogik inte får säga sådana tjejiga saker till flickor. Jag svarade att hon ju kunde säga samma sak till en pojke så var det ju plus/minus noll  och gav henne även en förklaring på att jag inte är så hysteriskt när det gäller sådant.

När bilder kommer upp på Lovas rum (vilket förhoppningsvis kan ske ikväll, i alla fall delvis),  kommer jag nog ge genushysteriker hicka. Det är rosa och tjejigt så att det förslår, fast helt utan prinsessor, hello kitty eller andra figurer som kan förknippas med olika saker.* Jag och Andreas är rörande överens om att inte ha sådana symboler varken på kläder eller inredning. Fast innebär detta ändå att vi  driver in henne i en förlegad kvinnoroll, på grund av färgen? För att jag älskar rosa och hon har fått ärva mina tjejiga leksaker, (på åttiotalet var det nog inte många som reflekterade över genus).

Jag vet att många som läser min blogg är intresserade av ämnet jag tar upp. Vad säger ni?

*Jag kan lugna er som ligger i riskzonen för hicka med att vi faktiskt har köpt riktigt "pojkiga" leksaker till Lova i födelsedagspresent och dessutom kommer köpa ännu mer som inte kan uppfattas som annat än könsneutralt.

Den observante kanske har sett att jag nu har en ny kategori där jag samlar inläggen som handlar om Genus.

I garderoben.

Den genusmedvetne kan se hur noga vi inte är på den fronten. 

När jag kollade in i Lovas än så länge dörrlösa garderober idag, insåg jag en sak: Hon har mer snygga kläder än vad jag och Andreas har tillsammans. Inte fler plagg, men fler snygga sådana. Bortskämda unge.

(Detta inlägg ska sparas i 14 långa år för att visas för henne när hon säger att hon inte har några kläder/aldrig får några kläder/inte har några märkeskläder/nåt annat klädrelaterat fjortisgnäll)

Glad och tacksam.

Ibland ser jag att jag får besök via bloggar som jag inte själv har varit inne på och måste därför kolla upp varför..(nyfiken i en strut, jajamen!) Idag fann jag detta:

"Postat av: sandra

Såg att du är intresserad av Genusperspektiv.
Ville bara tipsa dig om en bloggare som är väldigt insatt i genus, och skriver väldigt intressanta saker kring detta ämne. Visst skriver hon annat också. 

Men här är länken till hennes blogg.

http://gryyneet.blogspot.com/"

Tack Sandra! (vem du nu är). Riktigt kul att få respons!


(använd sökfunktionen här och sök på Genus om du är intresserad av lite av det jag skrivit om det)

Så här genusfel är vi idag.

Mmm men vi gillar rosa. Även om Lova hade varit en Love så hade det nog förekommit en del rosa kläder.

Dagens outfit:

Tröja: Polarn o Pyret

Byxor: Molo 

Strumpor: ÖoB (inhandlades när vår bil hade havererat)

(sen har hon även en rosa långärmad t-shirt från NameIt

och en blöja från Pampers. Active fit, till och med)

Tofsen kan vara från vilken butik som helst.

Observera att hon leker med en röd/blå/gul motorcykel. Får vi genuspoäng där?