Japp. Märta hade den goda smaken att haverera mitt på St Eriksgatan i centrala Stockholm. Det är mindre kul när man har en bebis med sig. Pappa fick åka från sommarstugan utanför Uppsala för att bogsera oss. Jag ringde ett par kompisar som bor ett och två stenkast bort, med tanken om att få låna lite värme, men de svarade inte. I bilen ville vi inte sitta eftersom mina mottrafikanter valde att köra som dårar och utomhus började det bli kallt. Andreas sprang in i en butik och köpte ett par strumpor som fick fungera som vantar till Lova. Glad är jag att vi alltid har en varm pläd i bilen.
När vi började bogseringen gick linan av efter 100 meter och helt plötsligt stod vi jävligt illa till mitt i vägen. Vid det laget började jag bli smått stressad eftersom Lova dessutom hade gallskrikit en stund. Jag lugnade mig själv och tänkte att jag faktiskt är van att hantera akutsituationer och insåg att det inte skulle hjälpa om jag bröt ihop. Nytt försök, kortare lina och det gick vägen.
Vanligtvis har jag inga som helst problem med vare sig storstadstrafik eller motorvägar med 3-4 filer. Men att bogseras, med en alldeles för kort bogserlina och med vetskapen om att dottern gallskriker i bilen framför, det är minst sagt en prövning för nerverna.
Dagens känsla: Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar