Det är skillnad på att ha barn och att vara förälder.

Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna skriver idag i SvD att de vill tillåta assisterad befruktning till ensamstående kvinnor. Givetvis stormar somliga mot detta och menar att barn behöver två föräldrar och att det är egoistiskt att skaffa barn på egen hand. Eller att det faktiskt krävs en man och en kvinna för att skaffa barn.
Alltså, det här med barn. Att skaffa barn är alltid egoistiskt, oavsett om det är en eller två egoister som producerar barnet. Det är ju inte barnet själv som valt att bli till, utan en handling bestämd av en eller flera vuxna. Det händer ju även att barn blir till utan att de är önskade.
Nästan alla kan producera barn. Åtminstone vet alla hur man ska göra för att det ska bli ett barn och om sedan kropparna inte vill att det ska funka, det är ju en annan femma. Att en man skulle krävas för att befrukta en kvinna är inte sant heller. Det krävs en spermie från en man, men hans faktiskt närvaro är inte nödvändig. Men det säger jag inte att män är onödiga, men i själva processen att göra en kvinna gravid behövs dem inte.
Att ha barn är något som kan hända alla som kan producera dem. Att ha barn är inte så svårt, för man behöver inte bry sig ett skit om dem. Sådana föräldrar finns ju. De har barn, men de är inte närvarande av en eller annan anledning.

Men att vara förälder. Att vara förälder och ta ansvar för barnet, dess uppfostran och framtid. Att engagera sig och ge kärlek, uppmuntran och visa vägen. Det är väl det som borde väga tyngst? För att vara förälder spelar det ingen roll vilket könsorgan man har mellan benen, eller vilket könsorgan ens partner har mellan benen. Det spelar heller ingen roll om man är ensam förälder som valt att inseminera för att längtan efter barn är så stor att man skaffar barn utan partner, eller om man är en del i en stjärnfamilj med massor av föräldrar och barn. Eller om man lever enligt heteronormen i en klassisk kärnfamilj. Det finns massor av barn som kallar andra personer än just de biologiska föräldrarna för mamma och pappa, för att dem som blir kallade mamma och pappa är de faktiska föräldrarna. Och om det nu är så viktigt att ha två föräldrar, vore det då inte bättre med tio?

Förslaget om att ändra lagstiftningen kom inte en dag för tidigt.

SvD Brännpunkt,  RFSU

Även Göran Hägglund har uttalat sig, men det är inte så himla intressant, så vi bryr oss inte så mycket om det. SvD

Tv-eken.

karinegenaes Karin Egenaes 

Uj vad trött jag är. Var ute och slentrianhögg lite i natt. #tveken

karinegenaes Karin Egenaes 

Folk gråter över ETT träd. Vet ni hur många granar jag såg liggande på plantagen? #tveken

karinegenaes Karin Egenaes 

Imorgon ska jag sno ett gravljus på plantagen, tända det och ställa vid högarna av julgranar. #tveken

karinegenaes Karin Egenaes 

Får på fb veta att jag inte bryr mig om mina barns framtid för att jag struntar i att de högg ner den ruttna #tveken . Ja där ser man.

karinegenaes Karin Egenaes 

RIP för fan #stubbjävel, jag är trött på dig. #tveken

Genus och uppfostran IV.

Om varför genus är viktigt.

Att diskutera genus utifrån kläder och färger är egentligen bara en del av ett rätt stort förhållningssätt gentemot sina barn. Inte för att kläder och färger är oviktigt, men ibland tenderar kläd-och färgdebatten att dominera så fort man andas ordet genus. Alla har en åsikt om rosa och blått och flickigt och pojkigt. Visst är det viktigt att förstå hur färger och kanske framför allt olika figurer eller mönster påverkar omgivningens syn på barnet, men genus handlar om väldigt mycket mer. Jag har dock en förståelse för att kläder och färger diskuteras som det gör då det är enkelt och konkret att välja/välja bort ett plagg eller en färg, medan att däremot fundera över vilka värderingar man för över till barnet kräver mer självrannsakan och självinsikt.

Genus för mig handlar om vad man förmedlar, både med kroppsspråk och verbalt det vill säga hur kommunikationen med barnet ser ut. Det handlar inte om att skapa förbud, utan att tvärtom skapa möjligheter. Precis som att vi försöker undvika att säga "Nej" och "Inte" (även om det är svårt) så försöker vi också ha en tanke om hur vi pratar med Lova utifrån ett genusperspektiv. Självklart får hon höra typiskt flickaktiga kommentarer, exempelvis att hon är söt. Men vi är också noggranna med att uppmuntra andra egenskaper eller säga "vad snabbt du kan springa" och sådant som kanske kan ses som typiskt pojkaktigt.

Med en flicka är detta inte särskilt svårt. Pojkflickor är mer accepterade än flickpojkar (har ni ens hört det ordet någon gång?). Flickor som anammar pojkiga beteenden och manér är tuffa och accepterade. Men pojkar som är flickiga, hur ser vi på dem? Pojkar som gillar rosa, glitter och klänningar tittar man genast lite konstigt på, trots att det är känt att nästan alla barn har en transaperiod. När flickor klär sig pojkigt märks det inte ens. Med en lillebror i familjen tror jag att genustänket kommer få ännu större vikt.

Precis som att vi väljer att inte döpa våra barn för att de fritt ska få välja tro, kommer vi inte indoktrinera dem i politik eller könsnormer. Att uppmuntra social kompetens, så som att kunna föra sig och uppföra sig anser vi vara viktigt då jag tror att med social kompetens så är hälften vunnet i livet. Vidare kommer vi vara noga med att förmedla alla människors lika värde oavsett hudfärg, hårfärg, sexuell läggning, religion eller kön.

Jag vill att Lova och hennes kommande lillebror ska få möjligheten att tänka fritt. Att bilda sig egna uppfattningar och åsikter och att ha förmågan att framföra dessa och stå för dem. Att utveckla sina egna förmågor. Utan att könsnormer och könsmaktsordning eller vi som föräldrar är ett hinder. De ska också känna att det är okej att vara regnbågens alla färger och att det inte spelar någon roll om de transar, kommer hem med en partner av samma kön eller lever som heterosexuella. Jag vill acceptera mina barn för de dem är och kan ju bara ha en förhoppning om att de också kommer ha en syn om att alla människor är lika mycket värda.

Mer om hemmafrustudien.

Aftonbladet har idag publicerat en artikel angående den ovetenskapliga hemmafrustudien som familjeliv.se gjort.
Catrin Lundström, genusforskare och lektor på centrum för genusvetenskap i Stockholm säger

(...) att den nya trenden till stor del kan bero på de senaste årens glamouriseringen av hemmafrun. Med serier som ”Desperate housewives” och ”Svenska Hollywoodfruar” föds myten om ett ledigt liv i lyx. 

Om jag ska generalisera och prata av erfarenhet och inte med vetenskapliga belägg, så är det inte alls så landet ligger (antar att hon inte direkt tillhör min generation heller). Det handlar om allt annat än glamour. De jag känner vill laga ordentlig mat, sy, sticka och verkligen inte leva i någon ledighet. Det handlar mycket om medvetenhet gällande kost och miljö. Och kanske framför allt att slippa leva i stress.

Att vilja vara hemmafru idag, är inte att vilja backa tillbaka till 50-talets hemmafruande. Det handlar om att ta hand om familjen och hemmet, men ändå kunna leva jämställt. De flesta vet nog även att det inte är lyx att leva på en lön om man är vanlig medelsvensson.

Jag konstaterar att det börjar bli dags för en seriösare studie i ämnet.

När jag ändå diskuterar Familjeliv.se vill jag dela med mig av min mest retweetade tweet som jag skrev härom dagen:

karinegenaes Karin Egenaes 

Familjeliv.se - för flashbackare som lyckats yngla av sig.

Hej Katerina Janouch, hur står det till med vetenskapen egentligen?

Intressantast idag:
Katerina Janouch sitter och hysteritwittrar över att familjeliv.se gjort en liten undersökning som visar att hälften av kvinnorna kan tänka sig att vara hemmafruar.
Jag instämmer fullkomligt med att en sådan undersökning inte har någon vetenskaplig tyngd, men det är ändå så att kvinnor faktiskt har svarat som de gjort.
Men det kan inte Katerina Janouch förstå, alls.

katjanouch Katerina Janouch 

Det är 2011 och brudar vill INTE vara Vit Mans Slav. Inte svart/gul/röds heller.

Jaha, så det är vit mans slav jag skulle kunna tänka mig att vara alltså? Det är inte alls så att jag tycker att mitt (snart mina) barn är viktigare än alla jobb och pengar och karriärer och självförverkligande i världen? 

Vidare menar hon att (Detta direkt till mig)

katjanouch Katerina Janouch 

@ 

@karinegenaes de kvinnor som har perspektiv förvånas över unga kvinnors aningslöshet, beror på historiebrist/okunskap.

Jahaja. Jag är betydligt yngre än henne och vet tydligen ingenting (ursäkta mig, men översittarfasoner?!). Nä så måste det ju vara. Vi är unga och naiva. Vet ingenting om jämställdhet, genus, historia och så vidare. I synnerhet inte jag, nej. 

Jag tycker det verkar som om det börjar bli dags för Janouch att vidga sina vyer lite. Om jag ung och aningslös så är hon gammal och inskränkt. Eller? 

Eller är det kanske så att Janouch skriker högt för att en ovetenskaplig undersökning inte gav det utfall som passar henne och därför tar sig friheten att generalisera och ge sig själv mandat att prata för alla svenska kvinnor? "Det är 2011 och brudar vill INTE". Vilka brudar? Bara ordet brud ger mig rysningar.

Jag ifrågasatte huruvida nedanstående tweets hade vetenskaplig grund eller endast är generaliseringar. 

katjanouch Katerina Janouch 

Intressant m eget företagande när barn är små:Kvinnor väljer starta eget för o kunna vara hemma mer. Män för att slippa...eller? #hemmafru

katjanouch Katerina Janouch 

För hur kommer det sig annars att manliga egenföretagare "måste jobba jämt" o kan "knappt" ta ut f-ledigt medan kvinnor "jobbar hemifrån"??

Gissa vad? Jag fick inget svar. Det fick inte Andreas heller när han twittrade följande:

Boete Andreas Egenaes 

Det här med att @katjanouch sitter och generaliserar över män? Jag undrar om hon har PMS? Se där, jag kan också generalisera.

För övrigt så är det dags att börja plocka fram sveriges vassa sexologer i media, istället för dem som mest sysslar med tyckologi.

Fula gubbar och fula gummor.

(..och var i helvete är jämställdheten i världens mest jämställda land?)

Är det mer okej att vara en ful äcklig gumma, än ful och äcklig fast med snopp?
Domen i den uppmärksammade barnpornografihärvan föll ju igår, mot 24 personer varav 23 är kvinnor.
Hur är det möjligt att ge dem så pass milda straff som de har fått? Hade straffen varit hårdare mot fula gubbar? Jag tror det. Är det jämställdhet att låta kvinnor som begått avskyvärda brott, komma undan med villkorliga domar och ett par tusenlappar dagsböter?
Personer som begår sådana här brott mot små oskyldiga barn borde fanimej få livstid, minst.

Det gör mig ledsen. Så in i helvete ledsen. Hoppas man ser över lagarna. Igen.

DN. Aftonbladet , SvD , SR ...och typ resten av Sveriges tidningar.

Jämställda föräldraskap.

Min plan är, att efter pytteplutt är ute, gå tillbaka och jobba ganska snabbt. Nej, inte för att jag måste. Nej, inte på heltid. Jag kan tänka mig (efter ett par månader, om amningen ändå inte funkar som sist) att jobba en eller två dagar i veckan. Vilket i förlängningen innebär att Andreas är hemma motsvarande tid.
I all välmening får jag kommentarer på detta när jag berättar det. Folk säger "men åååh, den tiden är ju så kort, passa på att vara hemma och njuuuuta".
Ja, den tiden är kort. Ja, jag vill vara hemma och njuta.

Men det vill min jämställda man också. Han som har lika mycket rätt till våra barn som jag har. Han, som är hälften av våra barn. Han, som vill ta ansvar och vara delaktig.

Varför är jag ett offer om jag vill jobba? Och varför ska min rättighet till våra barn vara större?
Jag bara undrar.

Oslo. Utøya. Bomb. Massaker.

När den gråa vardagen omvärderas på en millisekund.

Jag började mitt kvällspass på jobbet i kaos. En miljard arbetsuppgifter och förutsättningarna för att lösa dem var rätt dåliga. Jag ringde Andreas och wajnade som fan. Så säger han plötsligt "har du hört om världsnyheterna från Oslo". Och så berättade han vad han visste då. En bomb, mot regeringskansliet. Mina föräldrar kom hem idag, från deras semester i Norge där de bland annat besökt Oslo.

Plötsligt spelade mitt skitpass på jobbet så lite roll att det bara blev arbete. Mellan uppdragen lyssnade jag konstant på P1 i bilen och följde flödet på Twitter. Vad är det som händer?

Sedan jag kom hem har vi suttit bänkade framför tvn. Att dottern vaknade vid nio och la sig halv tolv, det kvittar fullkomligt. Hon lever, vi har det bra. Är vi trygga?

Alla tankar har ikväll gått till offren, anhöriga, mina kollegor i Oslo (har jobbat på två av sjukhusen) och till hela Norge. Till mina norska vänner både i Norge och Sverige, som säkerligen känner oro över deras anhöriga.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka: Är det vår tur nästa gång? Och när?

Vi tänder ett varsitt ljus ikväll.

Att Federley blir pappa - så jävla bra!

Även om jag inte röstar på Federley rent politiskt så är han en nice kis, som alla borde lyssna lite extra på och dessutom följa på Twitter. Härom dagen gick han ut med att han ska bli pappa, med sin kompis som mamma till barnet.
Ni får läsa artikeln själva men jag vill bara kommentera att jag tycker att det här är så jävla bra på en massa plan. Jag hoppas att detta kommer leda till en förändring i synsättet på hur familjer ser ut. Det finns väldigt få kärnfamiljer idag, men betydligt fler stjärnfamiljer. I like it. Bara för att kyrkan och samhället har bestämt att
mammapappamåstevaragiftainnandeskaffarbarn är det enda rätta och högst goda för en miljard år sedan betyder det inte att vi måste leva så nu för tiden.

Nä heja Federley och hans kompis. Må de få leva i sin regnbågsstjärnfamilj i fred och vara lyckliga för att dom är dom.

Utan att massa konservativa och bajsnödiga idioter ska lägga näsan i blöt.

Lust och last på Nationalmuseum.

Vi var på Nationalmuseum idag för att se utställningen Lust och Last.  Ni får kolla länken så ni vet vad det handlar om, ifall ni inte läst om utställningen (som varit ganska omskriven) i någon tidning.
Det är en konst i sig att göra en utställning i berörda ämnen och samtidigt få det att framstå som smakfullt och intressant. Men det var det. Ingen pornografi så långt ögat kan nå, men däremot vacker konst och intressant konst och lite konstig konst som sig bör. Jag tycker verkligen att alla borde se den utställningen.
Vi strosade vidare på de flesta utställningarna, tills vi var trötta av alla intryck.
Just nu pågår en utställning som heter Gudar och gudinnor. En jättefin utställning för barn, vilken jag också rekommenderar för alla med knoddar i princip oavsett ålder. Lova fattade så klart inte vad utställningen handlade om, men att gå igenom ett sagolandskap med massor att titta på var spännande.
Vi avslutade stunden på Nationalmuseum med att köpa en sjukt fin teckning. Ni kommer säkert få se senare när vi hittat en ram som gör den rättvisa.

Förutom att vara kulturella så promenerade vi på Skeppsholmen (ett av de bästa ställena i stan om man verkligen vill njuta av Stockholms skönhet). Vi åt fulmat i Kungsan och vi avslutade dagen med en rätt lottlös shoppingrunda i Kistagallerian.

Att ha ett kall.

Röda korsets högskola startade 1867. Där gick jag min sjuksköterskeutbildning, i sann men väldigt moderniserad Florence Nightingale -anda. När skolan startade fanns en del intagningskrav som gällde utseende och civilstånd. Man fick inte var gift och gifte man sig så var det tack och hej med sjuksköterskeyrket. Jag tror det var något om att de skulle vara ungefär lika långa också. Dessutom skulle man vara "någorlunda nykter", men fick en sup om dagen för att orka med. Antagningskraven idag är lite annorlunda och baseras snarare på att man har skapligt höga gymnasiebetyg, än hur mycket man spär ut blodet med alkohol. Att vara någorlunda nykter är väl en fördel, men några supar blev vi baske mig inte bjudna på.

Vadan detta kanske ni undrar? Jo, jag läste idag ett inlägg om rekrytering för barnflickor på SvDs hemsida idag. IDAG. Jag drog väldigt snabba associationer med antagningskraven för RKH för 140 år sedan. IDAG. 

Läs artikeln här.

Ört åaur.

Vi tänker på miljön varje dag och försöker att ha så klimatsmart tänk det bara går i vardagen. Därför var det en självklarhet för oss att mysa till det med inte bara en, utan några timmar i mörker ikväll.

Earth hour. Vi gillart.

Det är så mysigt att vara åttiotalist.

Tänk vad bra vi har det vi som är födda på åttiotalet.
När sjuttiotalisterna banat väg i den feministiska debatten så kan vi bara luta oss tillbaka. Vi kan vara hemmafruar a la femtiotal samtidigt som vi är jämställda våra män. Vi kan glida i spåren av deras jämställdhetskamp och bara äta av kakan som de bakat. För mig kvittar det fullkomligt om jag städar mer eller tar ut alla föräldradagar. Jag är jämställd min man ändå!

Ja jag kan, men jag kanske inte måste?

Dessutom kämpar sjuttiotalisterna i genusdebatten. De har kämpat så mycket så att det till och med finns speciella genusförskolor. Och vi kan luta oss tillbaka och känna att genustänket är så självklart, fast på ett avslappnat sätt, så att vi inte måste vara alldeles krystade med det. Det kanske inte gör så mycket om jag klär min dotter i rosa när hon är så liten så hon inte fattar. Fast jag skulle aldrig hindra henne från än det ena än det andra, när hon själv kan välja. Det kanske snarare handlar om vilka åsikter vi förmedlar. För även om jag klär min dotter i blått, men samtidigt visar henne att hon är en svag liten flicka som inte klarar samma saker som de tuffa pojkarna, så kan ju själva färgen eller till och med modellen på plagget kvitta. Jag tänker inte visa henne rädsla för risken att hon blir mobbad om hon väljer något som anses vara annorlunda. För det är vi vuxna som står för åsikterna, som barnen tar med sig.

Den där tanten är mer jag. Huckle och träskor ftw!

Och sedan då, HBTQ fronten. Tänk alla HBTQ-personer som banat väg, som beskrivit hela sin person med just sin sexuella läggning. Som klätt sig i kläder, lyssnat på musik och lagt på sig ett helt sätt att vara, bara för att visa  vilken sexualitet hen* tillhör. Så att vi i senare generationer inte behöver ha vår sexuella läggning som primärt beskrivning av vilka vi är, utan kan ta upp betydligt intressantare saker som får beskriva vår person.

Som jag sagt innan: Lova får vara regnbågens alla färger.
 Hon kommer vara medveten om det och hon kommer alltid vara älskad för den hon är.

Fasiken vad gött vi har det. Eller är det bara jag?

*Fullt medvetet användande av Hen

Svar till Michael Moore.

http://www.dailykos.com/storyonly/2010/12/17/929815/-Dear-Michael-Moore

#prataomdet

Har ni hört talas om #prataomdet, som startat på Twitter? Det handlar om att vi helt enkelt ska börja prata om sexualitet och dess nyanser och om var gränserna går. Som bekant är inte våldtäkt synonymt med att en ful gubbe hoppar fram ur buskarna en sommarnatt, utan gråskalan är betydligt större och verkligheten mer komplicerad.

Jag har nu följt #prataomdet på Twitter under ett litet tag. Det tycks mestadels vara kvinnor som är villiga att prata. Betyder det då att män aldrig utsetts för sexuella övergrepp? Troligtvis inte. Men eftersom fördomarna kring manlig sexualitet är många och väl förankrade så vet knappt män hur deras sexualitet egentligen ser ut. Det finns en tro om att män alltid ska känna lust och ha testosteron så att det räcker för hela fotbollslaget. Medan kvinnor alltid är offer som har rätt att säga nej. Men i verkligheten kan män känna olust och kvinnor kan vara kåta så att det räcker och blir över.

Sedan har vi det här med sexuella scripts (som jag var inne och nosade på i mitt inlägg om Michael Moore tidigare idag). För att gravt förenkla vad sexuella scripts är så kan man säga så här:

Sexuella scripts är det du bär med dig i din sex-ryggsäck. Allt som du har fått med dig via uppfostran, undervisning, media, partners ja helt enkelt i alla situationer i livet. Där samlar du dina åsikter om rätt och fel, bra och dåligt, skönt och oskönt. Dina egna åsikter om när, var, hur, med vem, påverkar din sexualitet. Därför kommer varje människas sexualitet vara  individuell.

Finns det då några sexuella rätt och fel? Det som är övergrepp för vaniljsexarn, kommer vara helt normalt för BDSM-utövaren. Med den individuella synen på sexualitet, blir ju ett påstående om att den andra har fel, ett övergrepp sig.

Tidigare i höstas frikändes en man vid Malmö tingsrätt, som varit misstänkt för sexuellt övergrepp  (eller misshandel?) på en betydligt yngre kvinna. De hade haft avancerat BDSM sex som gav kvinnan blåmärken, varpå hennes mamma (om jag inte missminner mig) anmälde detta. De hade pratat om det. Mannen och den unga kvinnan hade skrivit ett slags kontrakt över vad som gällde. Därför var det inte våldtäkt eller misshandel.  Anledningen till att fallet drevs var enligt åklagaren själv, för att pröva fallet juridiskt.

Inom BDSM verkar det vara vanligt förekommande att man pratar om gränser och regler innan. Men kan man kräva ett sexuellt kontrakt av krogragget på fyllan? Borde vi ha kontrakt med våra partners?

Att #prataomdet efteråt är förvisso väldigt bra.  Men sen då?
När vi pratat om det kanske det är dags att ta av offerkoftorna och försöka hitta lösningar och förändringar innan det ens händer.

Men hur?




Twitter, Johanna Koljonen - DN, Katrine Kielos - Aftonbladet, Prata om det, Prata om det på Facebook.


(Läs John Gagnon och William Simons om du är intresserad av Sexuella scripts)

Michael Moores brev till regeringen. (uppd)

Michael Moore har skrivit ett brev till  den Svenska regeringen. Han skriver att Sverige är ett drömland för våldtäktsmän och att endast 9 av 10 anmälda fall går till domstol.

Ja, det är som bekant jävligt enkelt att vrida på fakta. Om man i överhuvudtaget ska jämföra sexualitet i olika kulturer så behövs en mängd kunskaper. Man måste förstå historia, socialantropologi, juridik, psykologi med mera med mera med mera. Vi förstår ju knappt hur vår granne tänker när det kommer till sexualitet, så ni kan förstå skillnaderna när det kommer till olika världsdelar. Här tar han enkla fakta (tagna från kvällstidningar bland annat, hur seriöst är det?) och översätter dem..
Det Michael Moore tydligen inte vet någonting om är vår syn på sexualitet i Sverige, som kan tyckas vara lite speciell. Vi har stränga lagar och öppna sinnen, skulle man enkelt kunna säga.

Att vi har högst andel anmälda fall, är inte samma sak som att vi har högst andel våldtäkter. I Sverige har kvinnor, som ni säkert vet, en ganska stark ställning idag. Vi anmäler alltså, istället för att tänka "det är ingen idé" "ingen kommer tro mig" eller liknande. Vi har blivit matade med att vi ska anmäla, även om vi blir våldtagna av vår partner exempelvis. Vi (eller ja, de flesta av oss) tar ingen skit. Tack feministerna.

Han tar i alla fall något som är oerhört komplext, förenklar det till det yttersta, skriver ett brev och får folk att tro att var och varannan man i Sverige är våldtäktsman,

Jag tycker detta är förjävligt och jag hoppas sannerligen att någon kunnig kommer bemöta detta på ett proffsigt sätt och skjuta ner allt han säger. Och hoppas det blir en av våra oerhört kompetenta sexologer istället för en okunnig politiker.

Från och med nu kommer jag omvärdera allt som Michael Moore tidigare gjort och inte tro ett skit på det, förrän någon lägger fram trovärdiga bevis.

Här kan ni läsa hans brev. Aftonbladet.

Claes Borgström (Tidigare JämO) kommenterar brevet i Aftonbladet.

Uppdatering.
Jag sitter just nu och följer kommentarerna som trillar in på Farbror Moores hemsida. Tänker bjuda er på en av de bästa, som visar lite hur man kan vrida och vända på statistik.

Dear mr More

I am a plain guy from Sweden (who by the way have not raped anyone).
The way You portrait Sweden is quite one dimensional, there is a reason for the rape rate is so high in our country.
We encourage our population to report every wrong doing and we take it very seriously.

Sweden has one of the highest equality between women and men in the world, and our female population is very aware of what is OK or not in terms of sexual acts. I think that the low number of rapes in other countries is just can be a sign of huge amount hidden assaults. Or do you suggest that Swedes have a higher tendency to rape people?

USA have 29 reported rapes per 100 000 persons, Sweden has 53 reported rapes per 100 000 persons, Egypt have 0.1 reported rapes per 100 000 persons. So if you are forced to sleep nude in the open the safest place to do that according to statistics is Egypt, you are 290 times more likely to be raped in USA and 530 times more likely to be raped in Sweden.

I don’t know about statistics but I am by nature a bit causes to through them around like you Mr. Moore.
I believe that the more secure a nations population feels it will increase the reported assaults in that country.
1 reported rape per 100 000 people in Sierra Leone says it all I think.

And by the way I believe that Mr. Assange is not guilty based on reported information in that particular rape case.
But that might be according to Moore because I am Swede and pro rape, well wrong you are.


timtin

Bomb.

Redan igår kväll läste vi om nyheterna om de två bomberna i centrala Stockholm. Men nu på morgonen börjar det kännas riktigt obehagligt och det är med största motvillighet jag tar del av nyheter i tidningar och på tv.
Märkligt att inte en enda av mina facebookvänner har skrivit någon kommentar, men som vanligt börjar twitter koka.

Direkt gör sig SD påminda när Jimmie Åkessons sekreterare på twitter skriver så här:

a_brunell Alexandra Brunell 

Är det nu man får säga "vad var det jag sa"? #äntligen

Förresten är det väldigt tydligt att journalister och poliser väljer sina ord väldigt noga här. "Terrorism" vågar de knappt andas och ingen har sagt ordet "självmordsbombare", fast vad jag förstått så är det väldigt tydligt att han sprängde sig själv. 

Om man nu råkar ha en önskan om att bo någonstans i Sverige där varken SD eller terrorism kommer att existera, vart ska man bo då? 

Kön spelar ingen roll. Men det är samtidigt skitviktigt.

Jag skulle behöva ett samtal med en genusexpert som kan förklara nedanstående för mig.

Det ska vara genusdagis där det inte spelar någon roll vilket könsorgan man har, för man ska kunna leka med alla leksaker. Det ska helst inte vara pojk-och flickavdelningar bland barnkläder, för barn är barn och färg spelar ingen roll. Varför är det då så viktigt att tjejer inte har rosa, om det inte ska spela roll? Sitter åsikter och jämställdhet i färger för det första? Om det stör, så köp Hello Kitty kläder till din son då eller Spindelmannen till din dotter. Ska det vara så svårt? Om du inte gillar könsuppdelade klädavdelningar så behöver du inte handla pojk till pojk eller flick till flick. Eller så kan du helt enkelt köpa allt på Polarn o Pyret.
Tjejer och killar kan göra samma saker och är lika värda och kön spelar ingen roll. Tjejer kan leka med fotbollar och sitta i bolagsstyrelser, precis som män. Det är väldigt mycket fokus på vad tjejer kan och väldigt lite fokus på killar. Ska vi ta och tacka radikalfeministerna en gång till?

Men jag fattar det inte. Varför ska vi lära barn att kön inte spelar någon roll, men när de är växer upp får de lära sig att det ska kvoteras hit och dit för att det ska vara jämt fördelat med snoppar och snippor. Killar kvoteras in i sjukvården och tjejer i mansdominerade yrken. Plötsligt spelar könsorganet (för det är ju det vi ser till i ett sånt sammanhang - vår fysiska kön snarare än vårt sociala) till viss del större roll än kompetens. För mig är det samhället största motsägelse just nu.

Summa summarum: Kön spelar ingen roll. Men det är samtidigt skitviktigt.

Jag kan ju inte låta bli att tänka ett steg längre och fundera på var dubbelkönade personer hamnar i allt detta.

Det glittrar lite i mina dammfria hörn.

Just nu känns det som att det finns två olika läger av mammor. Det finns feministerna. Troligtvis 70-talisterna. De som absolut ska dela lika på föräldraledigheten, de som tycker sig leva i verkligheten. De som vill göra karriär, men har skaffat barn i alla fall fastän de hellre hade väntat tills män kunde föda. De som tycker att det är ganska jobbigt att ha barn. De som ser ner på "supermammorna". De tror med en bitter ton att "supermammorna" ljuger och inte alls städar, tvättar, bakar, syltar, saftar, långkokar, inkokar, putsar fönster, snyter barn, syr kläder och skjuter en älg ungefär samtidigt, vilket de stoltserar med på Facebook.

Sen finns det en senare generation. Och som alltid så blir det motreaktioner på saker och ting. Jag tillhör nog motreaktionen i dess yngsta fas. Jag tycker det är kul med allt det där (utom älgskjutning som jag inte vet något om). Jag tycker på allvar att det är plättlätt att ta hand om en bebis. Kanske beror det på att Lova är exemplarisk, eller så beror det rätt och slätt på min inställning (och nu tänker många att "jaja vänta du bara tills Lova trotsar. Eller vänta tills ni har ett eller sju barn till." Ja, jag väntar, men har slutat förvänta mig).
Jag tycker det är en skitkonstig tanke att jag ska gå och jobba. Så att jag kan betala skatt. Så att skatten går till Lovas framtida barnomsorg. Jobba och ta hand om sjuka stället för att vara hemma och ta hand om mitt eget barn, som jag satt till världen. Mitt ansvar. Jag tycker det är fantastiskt att vara hemma. (Ni som känner mig vet även vilken arbetsnarkom jag kan vara). Visst har jag tråkiga och långtråkiga dagar, men de är sällsynta. Tydligen är jag då bakåtsträvande och vill tillbaka till 50-talet med hemmafruar som passar upp på sina män. Ojämställda.


Men det är bra med bitterfittor. Det är bra att vi får höra hur tråkigt, hemsk, äckligt, jobbigt, det är att ha barn. (För att inte tala om alla hemskheter man får höra om förlossningen när man är gravid). Det gör ju att jag har en tro om att allt ska vara helt fruktansvärt. Och när jag upptäcker att det inte är så hemsk, så ser jag världen i rosa.
Jag ser min lycka. Jag ser min man som jag älskar. Jag ser mitt barn som är det finaste på jorden.

Och det glittrar lite i mina dammfria hörn.

Je Vois La Vie En Rose

Gratis sprutor till sprutnarkomaner?

I 20 år har man diskuterat huruvida man ska dela ut rena sprutor och nålar gratis till knarkare, för att minska smittspridning av HIV och andra sjukdomar. Detta har diskuterats och vänt och vridits på och det största argumentet mot utdelning av sprutor och nålar har varit att det skulle ses som uppmuntrande att använda knark.

Å andra sidan så kommer de som är ansvariga för denna utdelning få kontakt med sprutnarkomanerna, man kommer kunna prata med dem och ge information och erbjuda hjälp. Smittspridning kommer förmodligen minskas (om jag inte missminner mig så finns det studier från andra ställen som visar att det faktiskt har positiva effekter).
Men ska våra skattemedel gå till detta?

För mig är svaren självklara. Vad tycker ni?

DN