Vilken hemmafru jag är.

Det känns som att jag diskat åtta gånger idag. Lagat middag och förberett middagen till imorgon. Plockat undan. Tokskurat spisen och bakom densamma. Sprungit runt med disktrasan i högsta hugg och börjar fundera mer och mer på när den jäveln ska växa fast i handen på mig. Som den goda hemmafrun jag är så hade jag middagen färdig när Andreas kom hem, så att han hann äta och gosa med Lova en liten stund innan han drog ner på Bryggeriet för att kolla fotboll och dricka öl med den gode herrn Jerry. Sedan klockan 3 i eftermiddags har jag dessutom haft och göra med en mindre nöjd dotter, som trots trötthet inte kunnat sova. Gosa, amma, sova i en kvart, vakna och gnälla. Men när karln gick till puben så badade jag barnet och lät henne snutta en lång stund. Sedan fick hon somna i sin egen säng.
Nu har jag diskat efter middagen och umgåtts ytterligare med disktrasan.

Andreas undrar om jag har lite för höga krav på mig själv.

Imorgon kommer förresten Lovas farmor aka min svärmor och Lovas lilla faster hit från Göteborg och stannar till på lördag då deras resa fortsätter mot Umeå.

Galleria.

Jag kunde inte hålla mig från att shoppa. Jag och Anna packade in våra döttrar och barnvagnar i varsin bil och drog till Stinsen. Jag har inte satt min fot i det köpcentrumet sedan mitten av mina tonår och har länge haft en bild av att det är ett ganska sunkigt ställe. Men eftersom Name It har butik där och jag har rabatt på samma ställe så tänkte jag "hey, varför inte?". Vad jag totalt missat är att gallerian har expanerat! Helt okej ställe faktiskt. Hittade inget speciellt på Name It, men råkade glida in på Gina Tricot och andra butiker och ströshoppa lite till mig själv. Bara småsaker dock, rosa linne, vita solglajjer och annat gott. Om bara solen hade den goda smaken att titta fram lite mer också! Nu längtar jag efter en converse-skinnjacka-solglasögon-med barnvagn i ena handen och latte (eller glass) i andra handen-promenad!

Nu är liten hungrig så detta skall åtgärdas, dags att slänga fram brösten och säga Bon apetit min sköna böna!

Dagens känsla: Trött men med hyffsad mängd energi.

Lite om Lova.

Det går verkligen fort när man har barn. Snart tar hon studenten, lillsnuttan! Äh, skämt å sido.. en hel månad sedan hon föddes har gått. Månaden innan kändes som en hel evighet, då jag mest bara kände mig som en flodhäst och hade ont precis överallt. Märkligt nog skulle jag kunna göra om det väldigt snart igen! När jag ser bilder av henne från BB och jämför med hur hon ser ut nu så är det en himla skillnad. Nu är hon inte bara en nyfödd geléklump, hon är en bebis som faktiskt tittar och lyssnar och ler ibland.

BVC idag, vet inte vilken gång i ordningen det är. Har blivit en del besök i och med att Lova gick ner i vikt lite för mycket, vilket hon tack och lov inte gör längre. Nu väger hon 4520 (när hon vägde som minst var hon nere på 3910.. det svänger rätt rejält på kort tid!) och har vuxit 2 cm på längden så hon är hela 55 cm lång. Inte konstigt att strl 50 börjar bli trångt! Förresten är det nästan lite sorgligt att hon vuxit ur de minsta kläderna, samtidigt som det är kul att allt går som det ska.

Det är ett himla mixtrande med hennes mage tyvärr. Först var det magknip vilket avhjälptes med Minifom, specialflaskor och magmassage. Nu har hon istället lite besvär med förstoppning så så fortsätter vi med med tidigare + att vi börjat med sempers magdroppar och bytt till NAN istället för BabySemp. Dessutom är hon nu 1 månad och får D-vitamindroppar. Utöver allt detta ska vi troligtvis testa Babysemp bifidus, som innehåller samma ämne som laktulos. Men laktulos får man minsann inte använda till små barn. Och på sjukvårdsdrådgivningen blev jag rekommenderad att blanda messmör i ersättningen - ett gammalt beprövat knep. Som man gått ifrån! Så uppdaterad var tanten i telefon (illa när man själv har större koll.. messmör ska man inte ge före 4 månaders ålder, vilket jag även fick bekräftat från BVC sköterskan).

Dagens känsla: Är faktiskt väldigt glad att jag är syrra ibland.. samtidigt som det kanske skulle vara enklare att inte ha någon koll alls!

Manglad.

Nåväl, jag återgick snabbt till att känna mig lite halvgammal då jag flitigt använde mangeln i tvättstugan. Bara det att gå till tvättstugan istället för att använda maskinen hemma kan kännas lite.. antikt. Jag älskar nytvättade och riktigt hårt manglade lakan, men i Malmö fanns ingen mangel i tvättstugan, så det är sisodär 1.5 år sedan jag manglade senast. Jag ser fram emot att snart få glida ner i vår stora mjuka säng, bland för många kuddar och fluffiga duntäcken med rosa, frasiga sängkläder, som luktar rent.

God natt.

Åldersförvirring.

Jag träffade en gammal klasskamrat som hastigast imorse, vilket fick mig att fundera på hur jävla vuxen jag egentligen är.

Hon har två barn, varav den äldsta är 7. Hon bor i hus på landet. Hon är gift. Kör ny volvo. Kombi förstås. Hon klär sig stiligt i klackar och ullkappa. Snyggt sminkad och håret lite ärtigt i en hästsvans.

Jag har ett barn, 1 månad gammal. Jag bor i lägenhet, en tvårummare (förvisso stor, men ändå) mitt i ett centrum. Är förlovad. Kör saab, inte kombi. Och framför allt så klär jag mig inte stiligt. Baggy jeans, sneakers, sjal o skinnjacka är min melodi.

Det här mötet fick mig att fundera en hel del. Jag är nämligen skiträdd för att fastna i ett årtioende. Ni vet, 30 taggare som ser ut att leva på 90-talet fortfarnade och 40-taggare som är kvar i 80-talet. Och inte på ett bra sätt. Tänk om jag blir sån? Är jeans, sneakers och skinnjacka kanske något som jag borde sluta upp med? Jag föredrar nog lägenhet framför hus, men kanske det är hög tid för bostadsrätt åtminstone? O bil.... jag har en bil om pappa betalar allt utom soppan på. Har jag stannat eller har jag ungdomen kvar? Det är frågan. Tror jag börjar närma mig bristningsgränser för en tid då skillnaden är hårfin.

Lova 1 månad.

Galet hår. Galet.

Typiskt.

Nu när jag är riktigt ogravid, DÅ hittar jag skitfina mammakläder. Varför kunde ingen bara viskat "name it" i mitt öra? Kan i och för sig ha att göra med att det inte finns någon sådan butik i Malmö.

Hmps, Lova får helt enkelt önska sig ett syskon riktigt snart så att jag kan vara gravidsnygg.

Dagens känsla: Mys.

Livet ska vara lite knäppt...

..annars är det bara fyllt av massa...torsdagar.

Shoppa.

Ååh vad jag längtar efter att få shoppa loss! Jag har knappt handlat vanliga kläder sedan innan jag blev gravid, vilket var i slutet av maj-isch. Och under graviditeten köpte jag inte speciellt mycket mamma-kläder utan använde mest mina vanliga. Nu känns det lite dumt att köpa massor eftersom jag inte vet hur min kropp tänker bete sig i det närmaste. De få besök jag i det senaste gjort i klädbutiker har bara slutat med att jag köpt oemotståndliga kläder till Lova, trots att hon knappast behöver något i nuläget (så jag köper i nästa storlek hihi).

Men om ett tag så ska jag banne mig ut och frossa i vårkläder, det har jag kommit överens om!

Dagens känsla: Garderoben svämmar över av kläder och ändå har jag inget kul att ta på mig!

Ytterligare en meningslös sak att klaga på.

Tidigare har jag skrivit om hur menlöst det är att klaga på vädret. Nedanstående lägger jag i samma fack.

Jag förundras över att folk klagar på tv-kockar. Kockarna kladdar, stoppar fingrarna i grytorna, har för lite kläder etc. Och detta orkar folk klaga på. Men allvarligt talat - va fan spelar det för roll egentligen, när du inte ens ska äta maten de tillagar? Och om det stör så mycket så är det väl bara att byta kanal, för matlagningsprogram visas i de flesta kanaler, hela tiden.

För övrigt kan jag berätta att huggies blöjor suger.

Dagens känsla: Lite lat.

Det här med scrapbooking.

Alltså, jag förstår det verkligen inte. Varför ska man hålla på med det? Jag klippte och klistrade när jag gick på dagis och tyckte att det var roligt då, men jag skulle aldrig komma på att sätta mig och göra det idag (om det inte vore för att göra det tillsammans med Lova när hon är äldre). Dessutom är det ju vansinnigt dyrt! Och varför inte bara kalla det för att "klippa o klistra"?

Scrapbooking är lika ovettigt som twitter.

Dagens känsla: Aaah promenad och årets första glass ute, tillsammans med mina finaste!

Skorpor och te.

...vi kan verkligen inte förneka att vi är medelålders.

Av okänd anledning...

.. har jag idag en grön och en rosa strumpa.

Pengar.

Tänk att det inte går att få för mycket av den varan! Både jag och Andreas får tillbaka på skatten, så pass mycket att det skulle räcka till en skaplig resa för oss tre. Jag sa till Andreas att vi kanske skulle ta den där weekendresan till Paris i höst som vi snackat om, trots allt. Eller kanske öppna ett bröllopskonto.. eller kanske bostadskonto... eller kanske skokonto? Eller......?

Det finns ju hur mycket som helst att använda pengarna till!

Mycket vill ha mer?

Dagens känsla: Aaah foglossningen börjar läka och solen strålar!

Kreativitet.

Jag har kommit överens om att min pappa vill bygga en lekstuga på landet. Dessutom har jag kommit överens om att brorsans små prinsessor skulle älska en lekstuga. För övrigt har jag kommit överens om att jag vill inreda lekstugan.

Oooh det kliar i mina inredningsfingrar redan.. och sommaren då detta eventuella bygge kan ta fart, känns alldeles alldeles för avlägset!

Dagens känsla: Många dyra planer på g....

Yo!

Mammagoooos!

Bröllopsfantasier..

Som den tjej jag är så har jag liksom många andra tjejer planerat mitt bröllop sedan innan jag kunde gå. Och nu när jag faktiskt ska gifta mig på riktigt så ändras allt. Det som tidigare känts tokviktigt tappar helt värde och tvärtom.
Det kommer inte bli något slottsbröllop där alla är uppklädda till tänderna. Vi vill inte ha alla obligatoriska fastrar och mostrar där, bara för att de är just obligatoriska. Vi vill ha ett roligt bröllop, avslappnat och inte stelt, med personer som vi tycker om.

Och jag har redan kommit överens om stuket på tårtan.

Kanske nästa sommar.

Dagens känsla: Vår.

Romantik.

Andreas: Karin, vill du gifta dig med mig?
Jag: Menar du allvar?

Typiskt mig att ge ett knasigt svar.

Spa.

För att inte förfalla totalt bara för att jag är mammaledig har jag idag lite spa-dag.. bara småsaker, som lite pedikyr och raka benen och sånt. Det är skönt att relativt obehindrat kunna måla tånaglarna igen. Och raka benen hade jag visst inte gjort sedan någon vecka före förlossningen och då var det Andreas som fick hjälpa till...

Senare kommer Kate och hennes lilla Tyra och fikar!

Dagens känsla: Trivs.

Vårt race.

Märkliga frågor man får som nybliven förälder:

- Får ni sova på nätterna? Svar: en nyfödd sover typ 20 timmar per dygn eller så. Hur svårt ska det vara att sova då? Vi har tur, Lova brukar köra nåt 5-timmars race, vakna och äta och sen sova några timmar till. Hittills känns det knappt jobbigt att ha en bebis, men kan tänka mig att det blir mer krävande när hon vill leka en massa.

-Har ni fått in några rutiner? Svar: Rutiner? Hur ska man kunna det med en bebis som själv inte vet vad hon vill? Lova får äta när hon är hungrig och sova när hon är trött. Det är våra rutiner. Däremellan gosar vi som fan eller så har hon ont i magen och gnäller.

-Är hon snäll? Svar: Klart hon är. Eller vad? Hon är väl som bebisar är mest - äter, sover, bajsar och skriker ibland. Hon är ju knappast dum i alla fall! Eller skulle hon vara osnäll om hon hade kolik och skrek hela nätterna, när det är det enda sättet för henne att kommunisera? Fattar inte frågan faktiskt.

Jag och Andreas känner oss rätt chill med hela den här grejen. Vi hetsar inte upp oss så värst mycket över saker och ting. Hon skriker för att hon har ont i magen, vad ska vi göra? Vi vaggar henne och har henne nära men vi kan ju knappast ta bort det onda när det redan har kommit. Vi har anti-kolikflaskor, ger henne Miniformdroppar och gör kolikmassage, vi kan inte göra så mycket mer. Folk ifrågasätter att vi tar med henne ut, men jösses jag tror inte hon dör av att vara ute i vagnen. Vi kanske inte låter folk med känt RS-virus hosta på henne direkt!

Vi gör vad vi tycker känns bäst och för oss är det nog att fortsätta leva lite som vanligt och inte se Lova som ett hinder i våra liv. Men hon är helt klart prio 1.

Dagens känsla: Hoppas innerligt att Andreas kommer trivas på sitt nya jobb!

Flaskmatning.

När Lova är riktigt mätt kan man lätt missta henne för att vara full som ett vårdike. Är det whisky i modermjölksersättningen? Ögonen går i kors och hon är helt slapp och sladdrig. Och så rapar hon som en hel karl.

Jag har vant mig med tanken på att jag "bara" delammar nu. Tycker till och med det är lite skönt. Lova är inte beroende av mig, Andreas får större plats och jag slipper flasha boobsen när vi är ute och hon blir hungrig. I och för sig brukar vi aldrig vara ute så långa stunder ännu och vi lämnar aldrig huset utan att hon är tankad och mätt. Helst av allt hade jag förstått helammat, men nu är det bara att gilla läget och se de positiva delarna.

Den lilla damen verkar digga sitt babygym där hon premiärligger just nu. Massa muminfigurer att kika på!

Jag börjar bli vuxen.

Jag har skaffat (läs: inventerat hos mamma och noga valt ut) en vuxenplånbok. Ni vet, en sån där stor variant där sedlarna får plats utan att vikas.. till och med de största. Och dessutom får jag plats med skrämmande många kreditkort och andra medlemskort.

Tack jättedöda farmor för den.

Dagens känsla: Fan vad livet är underbart.

JAAAAAAAAAAA!

Andreas fick jobbet! Alla detaljer är ännu inte klara, men ändå... fy farao vad gött!

Bo.

Vi borde nog börja kolla större lya. Eller ja, en lya med fler rum i alla fall. Helst vill vi bo i innerstan, men det vill nog inte våra plånböcker än på ett tag. Frågan är då om vi ska köpa något så länge, i Sollentuna exempelvis. Eller kanske bara satsa på hyresrätt här i närheten. Eller borde vi kanske satsa på radhus? Sigtuna är fint men lite off...

Attans vad svårt det ska vara. Tänk om man vore miljardär.

Dagens känsla: Håller tummar och tår för att Andreas ska få jobbet och beordrar er alla att göra detsamma.

Turboturturduvor.

Bärsjal är helt sparkstjärt måste jag säga. Andreas kirrade det där galant. Och snygg är den också, perfekt brun nyans. Tack Johanna för att du bemödade dig med att beställa en som matchar exakt med sittvagnen!

Hittade en artikel på aftonslanet som handlar om mig och Andreas. Eller nej, det gör den väl inte direkt, men indirekt kanske. Turbofamilj - vi får väl sätta oss själva i det facket antar jag. Jag vet att folk har åsikter om att vi har kört på så snabbt, men inget har varit oplanerat även om saker och ting gått snabbare än vi trott och vågat hoppas på. Jag tror stenhårt att man vet när man träffat rätt och att man ska följa sin magkänsla. Och jag tror det finns fördelar med att fortfarande vara rätt nykära när det kommer en bebis. Jag såg att några hade kommenterat artikeln och klagat på folk som stormar in i relationer och skaffar barn och menade att folk ju faktiskt skiljer sig i allt större utsträckning, allmänhet. Men vad är det egentligen som säger att det är folk som kör på turbo som skiljer sig i synnerhet? Jag vet inte.

Hur som helst. Ingen vet vad framtiden har att erbjuda och det gäller både de som varit tillsammans länge eller en sekund. Jag har själv ett par långa relationer bakom mig som gått i kras av tusen olika anledningar. Det jag dock kan säga är att det aldrig tidigare har känts så rätt att leva med någon, som jag känner med Andreas. Han är mannen i mitt liv och jag ska göra allt för att vi ska fortsätta älska varandra. Och jag vet att han känner likadant.

Och har ni någon åsikt emot oss så kan du skriva det på en lapp och skicka till jultomten eller någon annan som troligtvis inte bryr sig. Sen kan du hoppa och skita.

Vardag.

Imorgon ska Andreas provjobba i en babybutik på söder. Om allt går bra så får han en heltidstjänst. Jag är sjukt glad för hans skull och det ska bli skönt med lite mer stabilitet ekonomiskt. Men det kommer kännas grymt tomt här utan honom. Jag tycker det är ett skitsystem att man måste jobba och vara ifrån de man älskar. Sorgligt.

Dagens känsla: Snart börjar vardagen...

Dagens märkligaste konversation.

Jag (ser en ring på vänster ringfinger på en hemlig person och säger på skoj..): Har du gift dig? haha!
Hemlig person: Va? Jaha, nä men det här är bara mormors gamla vigselring.. men vad bra att du frågar! Jag har faktiskt gift mig!
Jag: Haha va, eller hur? sluta skämta!!
Hemlig person: Nej men allvarligt, jag har gift mig.. det var den 12 december. Jag har bara glömt bort det.. eller ja.. glömt bort att säga det! Alltså, det var ingen stor grej, det var i rådhuset.
Jag: Och det har du glömt säga... i TRE MÅNADER?!

Hmps. Snacka om att vara yr!

Dagens känsla: Inte direkt ledsen att jag missade festen.

Ko.

Att sitta med en bröstpump och se mjölken skvätta får en väldigt lätt att känna sig som en mjölkko.

Dagens känsla: Kossa.

Kärlek.

Det är helt fantastiskt hur man kan älska en så liten människa så mycket. Det bästa är när vi tittar varandra djupt i ögonen.. och när hon ler så där snabbt och omedvetet.

Just nu ligger hon och sover i min famn. Nybadad och nyäten, inlindad i en ljusrosa filt. Hon luktar underbart och ser så fridfull ut. Mitt hjärta, min ängel.

Pappa betalar?

Sådär ja, nu är Andreas pappa till sin dotter. Soc-tanten var inte helt otrevlig utan pratade mest om vårt "troll" som hon ville ta med sig hem.

Dessutom har vi nu även delad vårdnad. Skönt, då kan jag kräva att Andreas byter blöja hälften av gångerna och Lova kan kräva att han betalar för henne.

Är han verkligen pappan?

I natt slapp vi väcka Lova varannan timme för att ge henne mat eftersom hon har börjat öka lite i vikt. Hon fick istället mat när hon själv ville, vilket bara var en gång kl 3 och sen vaknade hon 7.30. Det tycker jag är lagom!

Idag ska Andreas få bli pappa officiellt. Vi ska till familjerätten så att han kan skriva på faderskapspappren. Jag känner mig kluven till det där, eftersom han hade sluppit om vi vore gifta. Skulle jag vara fastbunden hos honom om vi vore gifta? Jag hade väl lika väl kunnat roa mig på annat håll då? Eller är jag en slampa för att vi är ogifta? Förvisso är det ju ett slags kontrakt och en avbetalningsplan på 18 år som Andreas får skriva på (för att citera min kära far), men borde inte gifta män då också få intyga att ungen faktiskt är hans? Dessutom vet jag att det inte är helt ovanligt att soctanterna nästan hånar männen och kommer med oerhört obefogade och kränkande frågor, typ "är du verkligen riktigt riktigt säker på att barnet är ditt?" tillsammans med ett hånleende. Äh, jag är kluven, men tycker i alla fall att hela grejen känns både kränkande och förlegad.

Dagens känsla: Stabil

...och på den tionde dagen...

.... var alla graviditetskilon borta. Fast det betyder inte att kroppen är helt som förr. Magen är lite... sladdrig!

Som jag skrev innan så räcker inte mjölken till Lova, varför vi nu ger henne ersättning också. Det var som ett slag i magen eftersom jag verkligen vill helamma. Det funkar inte att sked- eller koppmata henne så vi får ge ersättningen i flaska, vilket kan leda till att hon tappar sugtekniken på brösten. Och det går så fort att äta med flaskan, hon hinner knappt med utan sätter i halsen och så trots att vi har nappar med det minsta hålet. För att undvika kolik åkte vi idag till en babybutik för att köpa speciella flaskor, och hittade där då flaskor som mer liknar amning och är avsedda för barn som delammas. PERFEKT! Då kanske det går att kombinera. Kosta vad det kosta vill, vad gör man inte för sitt barn?

Hormonerna är efter förlossosningen helt galna. Gråt och skratt och skrattgråt och gråtskratt avlöser varandra, inte minst efter beskedet om att hon fortsatt gå ner i vikt. Men nu när det gått ett par dagar så har jag nog blivit sams med tanken på att det är så här det kommer vara. Och det känns lite mer okej.

Dagens känsla: Allt för Lova.

Yay!

9 dagar postpartum - jag kommer i mina jeans igen.

Jävla pisskit.

Lova går ner i vikt - jag har inte tillräckligt med mjölk. Googlade lite och insåg på 2 sekunder att det beror på PCO. Fucking jävla kuksjukdom.

Bilder på Lova.

Förlossningen.

Det här är min förlossningsberättelse.

Fredag 26/2: Låg hemma med feber och fruktansvärt ont i hela kroppen. Misstänkte influensa och kurerade mig med paracetamol, salta kex och vila. Jag sov två timmar på förkvällen och kunde sen inte somna om utan är vaken hela natten...

Lördag 27/2: Febern försvann efter paracetamol men istället började förvärkarna mola på igen. Jag hade haft förvärkar sedan måndagen. Vid 4-tiden på morgonen började jag klocka värkarna som kom regelbundet och började öka i styrka. Andreas fick sova men vid 7 väckte jag honom och sa att något var på g. Spenderade dagen förväntasfull och hade värkar med 7-10 minuters mellanrum. Badade flera gånger och tog det lugnt. varktimer.se var vår bäsa vän...
På eftermiddagen började dock värkarna avta så vi ringde till förlossningen på danderyd och fick komma in, eftersom jag inte sovit något. CTG och andra parametrar kontrollerades och jag var öppen 2 cm. Fick åka hem med lite värktabletter i hopp om att kunna vila lite på det. Värktabletterna hjälpte inte alls, utan gjorde bara så att värkarna kom glesare men med större kraft. Vi fortsatte gå runt här hemma och vänta, käkade kinamat och godis.

Vid 22 började värkarna komma mer intensivt så vid midnatt hämtade pappa upp oss och vi åkte till Karolinska, eftersom det var fullt på Danderyd där vi hade planerat att föda.

Söndag 28/2: Anländer till förlossningen vid halv ett. Är bara öppen 4 cm trots att jag haft värkar i nästan ett dygn. Skrivs i alla fall in på förlossningen och får ett vattenlavemang för att sätta fart på värkarna ännu mer. Är vid det här laget rätt sliten och väljer att ta epidural trots att jag tidigare sagt att jag skulle försöka låta bli. Jag hade inte haft en chans att orka om det inte vore för just den. Men innan de satte EDAn fick jag bekanta mig med lustgasen, denna himmelska uppfinning! Halleluja, världen blev en trevligare plats! Barnmorskan tog hål på fosterhinnorna. EDAn gjorde att både jag och Andreas kunde sova och ladda batterierna, men värkarna avtog så jag fick värkstimulerande dropp. Jag vaknade efter några timmar och började känna trycket mot ryggen, men jag kände inte en enda värk. Och efter en stund började känna att jag ville krysta lite smått. Lustgasen var återigen min bästa vän och andreas frågade "har du en värk nu?" "nää" svarade jag och drog djupa tag i masken.
11.45 började jag officiellt att krysta. Jävlar i mig, vilken kraft man kan få! Jag hade dragkamp med en barnmorska och en handduk, perfekt! 12.10 fick jag upp bebis på mitt bröst. Jag tog tydligen emot henne själv så de han inte ens se vilket kön det var. Men det checkade jag själv!

Andreas klippte navelsträngden. Sen kom placenta ut bara minuter efter Lovas ankomst. Andreas stirrade in i ett hörn medan jag intresserat kollade på slembobban. Mys och frid och allt var klart, bebisen låg kladdig på mitt bröst och Andreas tog bilder. Tji fick vi, det var inte alls klart. Jag började tokblöda och jag ska bespara er detaljer. Lite injektioner, dropp och en jävla massa lustgas senare så fick jag äntligen ta en dusch, fika och dundergosa med vår underbara dotter!

33 timmar tog det från första värken. En riktig pärs. Men jag skulle lätt göra om det.

Efter ett dygn med värkar och dessförinnan feber,
är det svårt att vara på topp!Lustgas är skiten! Väldans färsk bebis. 4300 g, 53 cm.Bästa stunden i mitt liv, utan tvekan!
Välkommen till världen, ängel.

Bulldegens försvinnande...

6 dagar postpartum och 3 kg kvar till ursprungsvikten - det är trevliga siffror.

Bulle.

Konsistensen på min mage är skrämmande lik en välknådad bulldeg...

Woho!

Pappa tvättade min bil härom dagen (jag vet, jag är bortskämd... han har kvar ena nyckeln så rätt vad det är kan bilen vara servad...). När vi igår var ute och körde kändes det så annorlunda, som att han ändrat ratthöjden och sätet och så.
Jag insåg dock efter en stund att allt var som vanligt, det var bara det att gravidmagen var borta vilket gav mig väldigt mycket mer plats! haha (okej, jag erkänner att jag har en del gravidmage kvar, men bebisen är ju inte kvar där inne i alla fall!)

Det är så skönt att slippa restless legs, illamående, huvudvärk, smärtsamma ödem och allt annat som kommer med graviditet.

Dagens känsla: Det här går ju bra.

Purelan.

- Guds gåva till bröstvårtor. Halleluja!

Jag vet.

Jag vet att min värld har krympt och allt handlar om Lova. Det får ni ta.

Hon har fullkomligt vägrat att sova i spjälsängen, eller ensam någon annan stans. Det enda som funkat någorlunda är när hon sovit på ett par stora sammetskuddar som vi har i soffan. Så jag testade helt enkelt att lägga dem i spjälsängen och vi fann till vår glädje att de passade perfekt som madrass där. Lova nöjd.

Vi fostrar en diva.

Indoktrinering.

Andreas kollar fotboll och diskuterar taktik med Lova. Stackars barn.

Första natten hemma.

Jag har ammat hela natten. Amma, Lova somnar, försöker lägga ner Lova, Lova vaknar och vill amma. Så har vi hållit på. Aj som fan säger jag bara. Efter många timmar somnade hon utmattad bredvid mig i min säng och jag vågade inte röra henne av rädsla för att hon skulle vakna igen. Så jag sov på soffan medan hon gottade sig mitt på min säng.

Grattis Lova, din lilla gris.

Dagens känsla: Ojoj jag vet vad de menar med hormonpåslag!

Sådan mor, sådan dotter.

Första utgåvan, 1983. Grynet.

Andra utgåvan, 2010. Lova.

Namn

LOVA Lycka Maria Egenaes

när lillan kom till jorden...

33 timmar från första värken tog det innan vårt underbara flickebarn tittade ut. 4300 gram och 53 cm lång, massor av hår och självklart världens sötaste.