Fortfarande livat i magen.

Ja han har rätt bra med plats där inne. Det ni kan se här är ingenting mot hur det är när jag ligger i badet.

..och ja, jag vet att tröjan är sliten och noppig, men är en av de få som täcker magen. Ska slängas så fort ungen är ute.

Lova och semlan - filmen.

Glada tjejor på julafton.

Lucia 2002.

Haha så här såg det ut på nyhetsmorgon 2002. Många kända ansikten för mig så klart, men tittar ni noga så ser ni nog både ett och annat känt ansikte....men om ni inte hittar några ska jag hjälpa er på traven.



Tack för tipset på facebook, Susanna!

När man kanske borde fostra..

Men istället håller på att dö av skratt (och längtan efter att göra likadant, typ).

En galning i magen.

Kolla hela filmen. Jag håller kameran nästan helt stilla - det är bebisen som rör på sig.

Lova fortsätter jobba på sin musikkarriär.

Låten hon skrivit heter: Mamma LillaPappa Hoppa

Karusell.

Bordsskick?

Nä, inte direkt.

Ska göra en liten mobiltömning när jag orkar. Då blir det fler filmklipp.

Lova dansar på midsommarafton.

Umpa umpa.

...Fallerallera.

Vilken musikalitet!

Filmklipp från igår.
DJ Lovvah.

Lova 14 månader.

Vårt barn gillar sushi. Och misosoppa. Och kycklingspett med yakitorisås. När jag tänker efter så gillar hon nästan allt vi stoppar i henne, oavsett om det är citronklyftor eller oliver eller stark mat. Fisk är en av favoriterna och fetaost slinker gärna ner. Förresten ger vi henne lite mjölkprodukter nu för tiden, även om det är en ganska dålig idé emellanåt. Movicol får hon dagligen men magen är inte riktigt som den ska ändå. Hon äter nästan alltid själv och dricker ur vanliga glas.
Tänder har hon fyra stycken, men det är nog några till på väg igenom. Hon dreglar inte speciellt mycket vid tandsprickning, men uppskattar väl inte tandborstningen riktigt lika mycket. Annars gillar hon att borsta tänderna själv också, men fixar inte riktigt rörelsen med armen, så hon rör hela kroppen istället. Sött.

Hon går och springer relativt obehindrat. Ramlar inte så förfärligt ofta, men när hon är trött blir hon vingligare. Klättrar gör hon en del men fortsätter vara så där skönt försiktig. Inte rädd, men inte vågad heller.

Pratet går fram och tillbaka. Före ettårsdagen sprutade hon ut ord, men allt försvann och ersattes av "DÄÄ" (tillsammans med pekfingret i skyn). Nu har hon nog börjat kläcka ur sig lite fler ord igen. Pappa heter ouaoua eller ouapa, vilken ni kan höra i filmen nedan. Mamma säger hon mest när hon är ledsen "maa-maa". Sjunger gör hon högt och tydligt.

Det är mycket utelek nu för tiden, i alla fall de stunder jag är med. Sandlådan är kul, gunga högt och fort kittlas i magen, men det bästa är att bara springa iväg och smita undan. Kvick är hon, knasloppan!

Hon flirtar, vinkar, pratar och ler till allt och alla. Ibland börjar hon gapskratta åt till synes ingenting. Eller åt någon främling. Folk på stan stannar fortfarande och pratar och delar ut komplimanger.

Lova har en stor portion humor och gillar att göra bus, som att exempelvis kittlas.

Dramatik i lekparken.

Lova på grönbete.

Från helgen.

(Gudars vad blogger komprimerar grejerna ibland. Suck).

Lova, blåleran och gaffeln.

Innan ni börjar titta på filmklippen kan jag förklara att Lova själv plockade fram sin gaffel och tog med sig den när jag satte henne vid bordet. 

Och ja, hon äter blålera.

När Lova var sju månader...

Var hon så här galet fantastiskt söt.

Fast det är hon ju fortfarande.

Mitt lilla barn.

Ett barn ska jag ha när jag blir stor
med smala ben och mjuka skor
små vassa tänder och skära händer
mage som en sockertopp..

..och ljusbrunt hår, precis rakt upp. 

Lova är sex veckor på bilden.

Hur man lär barnet att gå.

LasPalmas