Vårt barn gillar sushi. Och misosoppa. Och kycklingspett med yakitorisås. När jag tänker efter så gillar hon nästan allt vi stoppar i henne, oavsett om det är citronklyftor eller oliver eller stark mat. Fisk är en av favoriterna och fetaost slinker gärna ner. Förresten ger vi henne lite mjölkprodukter nu för tiden, även om det är en ganska dålig idé emellanåt. Movicol får hon dagligen men magen är inte riktigt som den ska ändå. Hon äter nästan alltid själv och dricker ur vanliga glas.
Tänder har hon fyra stycken, men det är nog några till på väg igenom. Hon dreglar inte speciellt mycket vid tandsprickning, men uppskattar väl inte tandborstningen riktigt lika mycket. Annars gillar hon att borsta tänderna själv också, men fixar inte riktigt rörelsen med armen, så hon rör hela kroppen istället. Sött.
Hon går och springer relativt obehindrat. Ramlar inte så förfärligt ofta, men när hon är trött blir hon vingligare. Klättrar gör hon en del men fortsätter vara så där skönt försiktig. Inte rädd, men inte vågad heller.
Pratet går fram och tillbaka. Före ettårsdagen sprutade hon ut ord, men allt försvann och ersattes av "DÄÄ" (tillsammans med pekfingret i skyn). Nu har hon nog börjat kläcka ur sig lite fler ord igen. Pappa heter ouaoua eller ouapa, vilken ni kan höra i filmen nedan. Mamma säger hon mest när hon är ledsen "maa-maa". Sjunger gör hon högt och tydligt.
Det är mycket utelek nu för tiden, i alla fall de stunder jag är med. Sandlådan är kul, gunga högt och fort kittlas i magen, men det bästa är att bara springa iväg och smita undan. Kvick är hon, knasloppan!
Hon flirtar, vinkar, pratar och ler till allt och alla. Ibland börjar hon gapskratta åt till synes ingenting. Eller åt någon främling. Folk på stan stannar fortfarande och pratar och delar ut komplimanger.
Lova har en stor portion humor och gillar att göra bus, som att exempelvis kittlas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar