Nils 2 veckor.

Det är galet vad fort tiden går. För två veckor sedan låg vi på kvällskvisten på BB hotellet på Danderyd och goffade godis och kollade på tv. Eller ja, tittade på vår väldigt färska bebis, då utan namn.

Två veckor har gått och Nils är fortfarande en nyföding, men den tiden är snart förbi. Han fixerar blicken och vi gillar att kika på varandra. Han ler omedvetet och hastigt. Han äter med tre till fyra timmars mellanrum och sover cirka hela tiden. På nätterna behöver vi bara ge honom mat en eller två gånger så vi har inget att klaga på.
Magen har funkat perfekt och utan vare sig Sempers magdroppar eller minifom, eller ens Dr Browns flaskor så har magknipen hållit sig undan. Men just i detta nu så verkar det som att han har lite magknip för han skriker som aldrig förr emellanåt och spänner hela kroppen.
För övrigt är han en riktig snuttis. Han tar napp ibland, men om han vill ligga vid bröstet så funkar inget annat. Bestämd kille alltså. Han får snutta nästan hur mycket han vill, för min mjölkproduktion är så dålig att det ändå inte blir mer än lite godis. Hans primära måltider heter NAN1 och intas via Tommee tippies flaskor gjorda för att kombinera amning och flaskmatning.
Han är mest lik sin far.

Stilig kille i morbrors tröja anno 1980.

Bra bebis.

Jag gav lillebror mat strax efter elva igår kväll. Sen vaknade han vid tre, åt och somnade om. Och vaknade igen lite innan halv åtta då hans storasyster kommit in till oss och börjat härja runt.
Bra Nils. Fortsätt så.

Som blomman på en äng...

Bilder från de senaste dagarna.

Vackra barnet spelar munspel,

Väldigt stolt storasyster.

Bump brorsan!

Första promenaden. Fina Gant-mössan.

En sparvkråka.

Polarn.

Lova i sin båt. Bästa leksaken just nu.

Liten större hjälper liten mindre.

Lull.

Just nu består våra liv av lull. Vi lullar runt här hemma och får inget vettigt gjort. Vi försöker se till att hemmet inte är en sanitär olägenhet, men mer än så är det inte. Vi hänger mest i vardagsrummet hela familjen. Läser böcker med Lova, tittar och pussar på Nils, slökollar tv och bara är. Jag och Lova gick till dammen och matade änderna idag, för vädret var för fint för att bara sitta inne, men det var det mest ansträngande vi gjort.

Men vi njuter. Vi har två veckor tillsammans hela familjen innan en ny vardag börjar. En vardag då jag på dagarna ska bolla med två ungar medan Andreas jobbar.  Så vi fortsätter nog lulla runt i vår röriga lägenhet.

Nils. Fem dagar gammal och nybadad.

Behöver jag säga att jag är nöjd med vårt nya objektiv?

Behöver jag säga att jag är nöjd över att jag tagit bilden?

Dagens känsla: Det är så här livet ska vara.

Nils.

Nils Frank Knutte Egenaes

Nils som tilltalsnamn.

Frank, som i Frank Sinatra.

Knutte, som min avlidne morfar.

Förlossningsberättelse.

Torsdagen den 26/1 2012. Två dagar över tiden och redigt less på att vara tjock och otymplig med smärtor och svullnad överallt. Jag lämnade Lova på dagis vid niotiden och åkte hem och slängde mig i soffan för att sova någon timme extra. Jag fick ett par rejäla förvärkar men tänkte inte så mycket på det, utan klev istället upp och åkte till barnmorskan för kontroller.

vecka 41 (40+2)

När jag kom hem därifrån strax efter lunchtid, började värkarna komma ganska regelbundet så jag började klocka dem. Tror jag hade värkar med cirka femton minuters mellanrum, men de var svaga och korta så jag tänkte att de kanske skulle ge med sig. Det kändes däremot som en dålig idé att hämta Lova på dagis i mitt tillstånd, så jag ringde mormor som fick åka och hämta henne. Jag sa åt Andreas att han inte behövde åka hem från jobbet, men hans kollegor insisterade så han kom hem. Vi köpte mat och kollade på tv och värkarna började avta och kom med 20-30 minuter mellanrum till min stora besvikelse.
Men så skulle Andreas gå och köpa lite godis och plötsligt small det bara till. Tre minuter mellan värkarna, nästan en minut långa. Det blev lite bråttom. Pappa som är förlossningschaufför satt och jobbade på kommunfullmäktige men stack därifrån och körde oss till BB Stockholm.

Det är här magin händer.

 Fortfarande i rätt bra skick. Kände mig ungefär så där gravid som jag ser ut till höger.

Under bilfärden och när jag satt med CTG försvann nästan värkarna igen. Jäklar, jag var inte så sugen på att behöva åka hem igen. Barnmorskan förklarade det dock med att det är vanligt, då kroppen liksom vill bestämma sig för om man vill föda där eller inte. Vi började promenera lite i korridorerna och inne på den stora förlossningssalen och jag lutade mig mot ett skåp och flåsade. Värkarna tilltog rejält och jag bad om lustgas, men fick svaret att jag kunde få en vetekudde eller akupunktur. Hallå, jag vill ha lustgas! Tog en vetekudde och tjurade en stund tills jag verkligen inte stod ut, då fick jag lustgas. Halleluja! Magiskt!
Jag hängde runt på ett gåbord och satt en kort stund på bollen.

Jag tänkte att det kunde vara bra att be om EDA i tid eftersom jag vet att det brukar dröja, så jag bad dem ringa efter narkosen trots att jag fortfarande kände att lustgasen var tillräcklig. Det visade sig att jag tänkte rätt, för efter fyra eller fem samtal till narkosen hade de fortfarande inte kommit. Vattnet hade heller inte gått, men barnmorskan ville inte ta hål på hinnorna på grund av att förlossningen med största sannolikhet skulle sätta rejäl fart och vi väntade ju på narkosen... Bara ett par minuter senare blev hon dock tvungen att sätta elektrod på bebisens huvud och då går ju vattnet. Därefter är det bara ett töcken.

Jag drog lustgas, fick värkar konstant och var mer frånvarande än med. Narkosen kom fortfarande inte men jag fick veta att jag stod näst på tur. Jag tror det tog nästan fyra timmar innan narkosbakjouren kom och jag minns knappt att hon satte EDAn, som jag egentligen är livrädd för. Hon la en provdos och då kom krystvärkarna. EDAn satt alltså där den satt, men hann aldrig ha någon effekt.

Krystvärkarna var befriande. De kom mer sällan och jag kunde vila emellan. Nu är det ju inte direkt skönt att trycka ut en bebis men smärtan var mer hanterbar. Ut kom han, med ketchupeffekten. Först kommer inget och vips så var han ute. Datumet var 27/1 2012 och klockan var 03.52. Navelsträngen hade han ett löst varv runt halsen och han skrek direkt. Jag som hade fött ståendes mot den uppställda huvudändan hade mest sjå med att försöka vända mig om då jag var intrasslad i dropp och EDAslangar och navelsträngen.

Krystvärkar pågår.

Hyffsat färsk.

Pappa klipper navelsträngen.

Jag och bebis är ungefär lika svullna.

Vi kunde snabbt konstatera att det nog inte alls var en 3700-grams bebis som låg där, speciellt när vi hållit i honom en stund. Andreas tippade först 3900, men fick ändra sig. Nä, tillväxtkontrollerna hade visat nästan ett kilo fel för vågen stannade på 4590 gram. Och 53 centimeter lång var han. Tjocksmocken.

Andreas utsikt när de visade upp moderkakan... Hörnet.

Förlossningen gick komplikationsfritt. Barnmorskan gjorde efterkontroller, jag sög i mig lustgas och tänkte "det kan vara sista gången, bäst att dra så mycket jag kan". Tre stygn syddes och jag fick injektioner för att stoppa blödningen, eftersom jag förra gången blödde alldeles för mycket. Vi fick vara kvar på förlossningssalen och sova en stund då mitt blodtryck fortsatte hålla sig lite för högt.

Och fikan så klart. Den godaste och mest välbehövda fikan i världen.

Efter ett par timmars vila fick vi komma till BB-Hotellet där vi stannade i ett dygn.

När Lova äntligen fick träffa sin lillebror.

Igår när vi kom hem från BB såg vi till att komma hem före Lova och mormor. Vi ville hinna hem så att vi kunde ta emot dem i lugn och ro. När Lova kom innanför dörren så hann hon inte ens klä av sig, hon bara rusade fram till fåtöljen där morfar satt med lillebror. Hon tittade på honom länge, länge.
Hon fick sätta sig i soffan och hålla i honom och hon pussades och klappade och tittade på hans näsa, öron, hår och så vidare. Hon klappade honom och var väldigt försiktig. När vi frågade om vi skulle ta honom så vägrade hon. Fast när han sedan började skrika så var det inte så kul. Lova blev ängslig och började gråta och trodde nog att det var hennes fel.

Morfar och lillebror.

Puss!

Lova öppnar paketet med filten som hon slagit in åt lillebror tidigare.

Lova fick docktillbehör av lillebror.
Potta, nappar, flaskor och annat bra så att hon kan ta hand om sina bebisar.

Hittills har Lova bara varit gullig mot lillebror. Hon har tittat på när vi badat och bytt på honom, hon har matat honom med flaska och delat med sig av sina snuttar. Hon har visat något litet tecken till svartsjuka, men det har varit snabbt övergående.

Fy bubblan vilka fina barn vi har.

Lillebror.

Strax före 04 imorse kom vår inte så lilla lillebror. Tillväxtkontrollerna visade sig ha visat cirka ett kilo fel och det är ju inte illa pinkat på en liten bebis. Istället för en medelsvenssonbebis så kom det ut en dunderklump på 4590 g och 53 cm. Måste ju säga att jag är glad att jag inte visste om det, för i så fall hade jag nog inte vågat krysta. Allt gick hur som helst komplikationsfritt och med endast lustgas som smärtis, och en utförligare förlossningsberättelse kommer senare.

Något namn har vi inte kommit på än, vi har ärligt talat ingen aning om vad han ska heta. Det vi däremot vet att han har lungkapacitet utan dess like, herregud vilka röstresurser!

Så här lycklig blir jag när jag får lustgas.

Vår knubbsäl.

Nu är vi på patienthotellet på Danderyds sjukhus och vi kommer stanna till imorgon. Saknar Lova som tuuusan, men känns skönt att få vila ut en skvätt (Varför ska de envisas med att födas på natten?). Hon hade förresten kramat på bilden på lillebror som vi skickade till mina föräldrar. 

Efter läkarbesök och sådant imorgon åker vi hem. Som pricken över i:et så känns det rätt trevligt att få hotellfrukost före hemfärd.

Tusen tack för alla gratulationer och hälsningar!

Till Lillebror från Lova.

Idag har Lova slagit in paket till lillebror. Sedan försökte hon ge det till honom, men det var ju aningens svårt eftersom han liksom är lite invärtes fortfarande. Hon verkar väldigt stolt över att ha gjort ett paket att ge till honom och det var lite av syftet också.

Sen kan det ju vara så att han varit så förutseende att han köpt något till henne. Tanken är att det kan vara en god start på deras relation. Och i paketet från honom har vi valt extraordinärt pedagogiska saker som ni får se sen.

 Man måste koncentera sig.

 Och dra i snöret.

Låångt snöre.

 Det är viktigt med tejp.

Och ett kort. Ni ser väl katterna? Och vart hon skrivit?

Dagens ultraljud.

Ja eftersom SF kurvan hoppat upp från mittersta mot högsta kurvan och eftersom Lova vägde 4300 gram trots att jag låg på lägsta kurvan så gjordes idag ett extra ultraljud.
Men bebisen följer sin kurva och beräknas fortfarande landa på kring 3700 gram. Jag har normal mängd fostervatten, cirka en liter.
Så summan av kardemumman måste helt enkelt vara att den här knodden har skaffat sig en fyrarummare där inne.
Tack Maria för att du följde med idag.

Planen med att inte föda medan Andreas är på vift går superbra hittills. Men så tar vi det extra lugnt också.

LovaLiten är redo för lillebror.

Hon fick hjälpa pappa att skruva ihop sängen.

Dockan fick sitta i babyskyddet. "Sova"  tyckte Lova och gungade försiktigt.

Sen fick dockan sova i sängen också. Och Lova matade med nappflaskan.

Hon har koll nu. Det är säkert lite konstigt att lillebror ska komma "sen". Hon har i alla fall lärt sig begreppet sen nu, förmodligen av den anledningen. Hon pussar och klappar på min mage och ibland vinkar hon till honom. Hon öppnar ofta hans byrålådor och tittar på sakerna. Hon kan inte säga bebis. Eller jo, men det låter som Bajs. 

Hur som helst så vill jag påstå att hela familjen är redo för ankomsten. Förutom den lilla detaljen att jag förtränger att jag ska föda också.

Åka hem från BB-outfit.

Nu har Pytteplutt fått outfiten att åka hem från BB i. Lovas kläder finns ju kvar, men det är liksom något speciellt med det där. Jag älskar Newbie-kollektionen från KappAhl. Synd bara att typ hälften saknas på deras hemsida.

Nej jag har inte börjat tycka om stjärnmönster, det är fortfarande bland det fulaste jag vet. Det råkar bara vara en bra pläd att ha som bakgrund. Och jag har fått den i julklapp av Capio när jag jobbade där.

Rolig parentes: Just nu ser jag stjärnor.

Dagens i-landsproblem.

Vi köpte ju ett nytt babyskydd för ett tag sedan. Brio primo. Sprillans nytt, sjukt bra pris.
Idag FICK Andreas ett begagnat babyskydd, ett helt utan anmärkningar (behöver bara tvätta tyget) av en kund som köpte ny stol som han monterade åt dem.
En Maxi Cosi Cabriofix. Med skitbra bas.
Nu vet vi inte vilken vi vill ha och vilken vi ska sälja. Maxi cosin är skitlätt och rejält bakåtlutad. Större så att barnet kan ha längre. Brion är mindre och smidigare och sprillans ny.
Vilket i-landsproblem.

För övrigt var det en kund som var in till butiken och lämnade en Pop-snutte till Lova en dag när Andreas inte jobbade. För de hade börjat prata om snuttar varpå Andreas berättade att Lova älskar dem, men att de inte säljs längre. Fy vad gulliga människor det finns!