Som blomman på en äng...

Förlossningsberättelse.

Torsdagen den 26/1 2012. Två dagar över tiden och redigt less på att vara tjock och otymplig med smärtor och svullnad överallt. Jag lämnade Lova på dagis vid niotiden och åkte hem och slängde mig i soffan för att sova någon timme extra. Jag fick ett par rejäla förvärkar men tänkte inte så mycket på det, utan klev istället upp och åkte till barnmorskan för kontroller.

vecka 41 (40+2)

När jag kom hem därifrån strax efter lunchtid, började värkarna komma ganska regelbundet så jag började klocka dem. Tror jag hade värkar med cirka femton minuters mellanrum, men de var svaga och korta så jag tänkte att de kanske skulle ge med sig. Det kändes däremot som en dålig idé att hämta Lova på dagis i mitt tillstånd, så jag ringde mormor som fick åka och hämta henne. Jag sa åt Andreas att han inte behövde åka hem från jobbet, men hans kollegor insisterade så han kom hem. Vi köpte mat och kollade på tv och värkarna började avta och kom med 20-30 minuter mellanrum till min stora besvikelse.
Men så skulle Andreas gå och köpa lite godis och plötsligt small det bara till. Tre minuter mellan värkarna, nästan en minut långa. Det blev lite bråttom. Pappa som är förlossningschaufför satt och jobbade på kommunfullmäktige men stack därifrån och körde oss till BB Stockholm.

Det är här magin händer.

 Fortfarande i rätt bra skick. Kände mig ungefär så där gravid som jag ser ut till höger.

Under bilfärden och när jag satt med CTG försvann nästan värkarna igen. Jäklar, jag var inte så sugen på att behöva åka hem igen. Barnmorskan förklarade det dock med att det är vanligt, då kroppen liksom vill bestämma sig för om man vill föda där eller inte. Vi började promenera lite i korridorerna och inne på den stora förlossningssalen och jag lutade mig mot ett skåp och flåsade. Värkarna tilltog rejält och jag bad om lustgas, men fick svaret att jag kunde få en vetekudde eller akupunktur. Hallå, jag vill ha lustgas! Tog en vetekudde och tjurade en stund tills jag verkligen inte stod ut, då fick jag lustgas. Halleluja! Magiskt!
Jag hängde runt på ett gåbord och satt en kort stund på bollen.

Jag tänkte att det kunde vara bra att be om EDA i tid eftersom jag vet att det brukar dröja, så jag bad dem ringa efter narkosen trots att jag fortfarande kände att lustgasen var tillräcklig. Det visade sig att jag tänkte rätt, för efter fyra eller fem samtal till narkosen hade de fortfarande inte kommit. Vattnet hade heller inte gått, men barnmorskan ville inte ta hål på hinnorna på grund av att förlossningen med största sannolikhet skulle sätta rejäl fart och vi väntade ju på narkosen... Bara ett par minuter senare blev hon dock tvungen att sätta elektrod på bebisens huvud och då går ju vattnet. Därefter är det bara ett töcken.

Jag drog lustgas, fick värkar konstant och var mer frånvarande än med. Narkosen kom fortfarande inte men jag fick veta att jag stod näst på tur. Jag tror det tog nästan fyra timmar innan narkosbakjouren kom och jag minns knappt att hon satte EDAn, som jag egentligen är livrädd för. Hon la en provdos och då kom krystvärkarna. EDAn satt alltså där den satt, men hann aldrig ha någon effekt.

Krystvärkarna var befriande. De kom mer sällan och jag kunde vila emellan. Nu är det ju inte direkt skönt att trycka ut en bebis men smärtan var mer hanterbar. Ut kom han, med ketchupeffekten. Först kommer inget och vips så var han ute. Datumet var 27/1 2012 och klockan var 03.52. Navelsträngen hade han ett löst varv runt halsen och han skrek direkt. Jag som hade fött ståendes mot den uppställda huvudändan hade mest sjå med att försöka vända mig om då jag var intrasslad i dropp och EDAslangar och navelsträngen.

Krystvärkar pågår.

Hyffsat färsk.

Pappa klipper navelsträngen.

Jag och bebis är ungefär lika svullna.

Vi kunde snabbt konstatera att det nog inte alls var en 3700-grams bebis som låg där, speciellt när vi hållit i honom en stund. Andreas tippade först 3900, men fick ändra sig. Nä, tillväxtkontrollerna hade visat nästan ett kilo fel för vågen stannade på 4590 gram. Och 53 centimeter lång var han. Tjocksmocken.

Andreas utsikt när de visade upp moderkakan... Hörnet.

Förlossningen gick komplikationsfritt. Barnmorskan gjorde efterkontroller, jag sög i mig lustgas och tänkte "det kan vara sista gången, bäst att dra så mycket jag kan". Tre stygn syddes och jag fick injektioner för att stoppa blödningen, eftersom jag förra gången blödde alldeles för mycket. Vi fick vara kvar på förlossningssalen och sova en stund då mitt blodtryck fortsatte hålla sig lite för högt.

Och fikan så klart. Den godaste och mest välbehövda fikan i världen.

Efter ett par timmars vila fick vi komma till BB-Hotellet där vi stannade i ett dygn.

Tre år.

Idag är det tre år sedan jag och Andreas träffades. Han kom ner till mig i Malmö ända från Umeå och vi sågs för första gången på Södervärn.
Det har varit tre lyckliga år med massor av skratt och knasigheter och väldigt få tårar. De tårar som har förekommit har nästan bara varit av lycka.
På tre år har Andreas hunnit flytta tre gånger och jag två, vi har haft sammanlagt sex olika jobb, fått en fantastisk dotter, förlovat oss, gift oss och åkt på roadtrip fyrhundra mil i en gammal Saab. Vi har dansat till Frank Sinatra i hemmets lugna vrå och varit på massor av olika utställningar.

Det går inte att ha tråkigt i vårt tempo. Bästa livet. Bästa kärleken. Bästa besluten.

Tills döden skiljer oss åt. Eller i evighet.

Vårt lilla bröllop, del 4. Middagen.

Igår var alltså våra absolut närmaste vänner här. Vi hade sedan länge bestämt oss att ha en oerhört enkel höstmiddag, bestående av soppor och hembakat bröd. Bara för att gå emot allt snobberi med hummer och oxfilé. Kvällen var väldigt lyckad och ett par fina tal hölls för oss. Vi rördes till tårar och vi skrattade och hade hetsiga diskussioner, precis så som vi alltid gör!

 Antika kristallglas.

 Ikeasked och Ikeaservett.

 En salig blandning av gammalt och Ikea. Och linneduk.

Meny

Förrätt: Fulskumpa och krustader med kantarellstuvning respektive stenbitsrom, creme fraiche och rödlök.

Varmrätt 1: Potatis och purjolökssoppa med fetaost och den finaste rapsoljan.

Varmrätt 2: Gulaschsoppa som serverades med creme fraiche, kummin och persilja.

Jag hade bakat två sorters bröd till och det dracks Sigtunaöl, fulöl, rött eller vitt vin till. 

För barnet blev det mjölk.

Dessert: Cupcakes fyllda med äpple- och kanelkompott på egengjort äppelmos. 

Topping av vaniljsmörkräm och kanel.

Det verkade som att maten uppskattades.

Några av de fantastiska vännerna, här i slutspurten av kaffe och avec. 

Jag måste bara bjuda på ett utdrag från Marias fantastiska tal som hon skrivit på rim. Av olika anledningar kräver talet lite censur. ;)

" (...) 2009 var jag o hälsade på dig i Skåne

Vi hade en jätterolig helg o när jag åkte därifrån tänte jag ´Hon måste vara kär, hon beter sig ju som en fåne´.

Allt var precis som rosa sockervadd, sött , sött och mycket kladd.

Ett exempel är när vi åkte till Milano o bodde på lyxhotell

Så mycket som vi pratade om Andreas o Crille kunde vi lika gärna bott på motel!

Du bodde i Skåne och dejtade en norrlänning

Vi alla undrade hur det skulle gå, vi väntade med spänning.

Hur det gick?

Andreas flyttade ner o Maria var inte Karins no1 mer.

Även om jag hamnade längre ner på listan

så gillar jag dig Andreas o vill inte längre stoppa dig i kistan

Från singel till förälder o gift på bara något år.

Nu med gullig man, söta Lova o barn no 2 som ni snart får. 

Skål!"

Tack kära, kära bästaste av vänner.

Vårt lilla bröllop - familjelunch.

Vår lilla smörgåstårtetillställning idag, för att fira vårt giftermål var mycket trevlig. Vi fick generösa gåvor i form av pengar att köpa ny tv för. Vår 32 tums tv som kändes rätt stor när vi bodde i Malmö på 26 kvm, är i vårt vardagsrum (som är minst 26 kvm) väldigt liten. Så en ny och större får det bli!
Efter att vi proppat smörgåstårta här till lunch,  blev det middag hos mina föräldrar med utomhusfika och lekparkshäng för alla barnen.
Trevligt!

Idag fick det bli vaniljcupcakes, med vitchoklad-smörkräm.

 Fast jag blev rätt onöjd med spritsningen och känner att behovet av nya tyllar är stort.

En av tre smörgåstårtor dukas av.

Vet ni vad det bästa med smörgåstårtekalas är förresten? Jo, frukosten imorgon...

Vårt lilla bröllop, del 3. Bilderna.

Favoritbilden!

Sista bilden som ogifta.

Bästa barnvakten.

Tuff LovaLiten, men strumporna utanpå.

Liiiiiis!

Tur de fann varann där på dagcentret..

"Jag är gift med en tjej, ingen kan nu komma och säga att jag är gay!"

Änd vi lav jo to!

Något lånat - Mitt eget halsband. Jag lånade ut det, glömde bort det.. Frågade 7 år senare samma person om hon hade ett pärlhalsband att låna mig. Då fick jag tillbaka det. :)

Något gammalt - Ringen morfar köpte spontant till mormor då hon såg den i ett  skyltfönster och blev förtjust.

Något blått - gömt i brudbuketten.

Något nytt - Skorna.

Foto: Andreas Hellgren  http://hellgreen.se/

Stort tack!