GIlla läget?

Vissa saker kan man faktiskt inte argumentera för, så jag förstår inte varför jag ens lägger energi på att försöka. Det är bara att gilla läget, ta smällen, ta lite skit och gå vidare. Lättare sagt än gjort dock.
Jag vill inte gilla läget. Jag vill inte ta någon smäll, lite skit och jag vill inte gå vidare. Jag vill inte komma över det. Varför ska man förtränga livets bästa känsla?
Det finns någon som studsat rätt in i mitt hjärta, med buller och bång. Han kommer bli kvar där en bra stund, det vet jag. Jag känner mig lite lurad, trots att jag vet att det inte är så.
Kan inte rå för att jag länge kommer att sakna de där kyssarna som smakade perfekt. Och den där varma trygga famnen som fick mig att må så bra. Det var bara under en kort stund, men jag kommer nog alltid minnas det.

Förövrigt tror jag inte att det går att leta efter kärlek. Och krav kan inte ställas på kärlek så som alla gör. Det ska vara speciellt utseende, visst jobb, pengar på banken och rätt geografiskt läge, för att ta några exempel. Kärleken dyker upp där man minst anar det, när man minst anar det. I min värld är det bara att hoppa på det tåget och se vart man hamnar.
Finns det egentligen något fegare än att ge upp innan man testat? Att ge upp för att det inte passade in i de uppsatta kraven...

Idag har jag minsann gråtit kära läsare. Flera gånger. Sista gången fick jag luren i örat. Oh, vilken värmande känsla.

"Tappa inte bort dig själv i alla spel. Kom ihåg att vi är känslomänniskor, vi gör det som känns bra för stunden. Livet är för kort. Puss."
Tack, själsfrände.

Nattens känsla: InFuckingSomnia de fucking lux i kvadrat upphöjt till 10, till stjärnstopp och tillbaka. Och lite dåligt beteende på det.