Att längta bort....

Ibland hör jag någon säga "ååh, allt är så jobbigt, jag vill bara åka härifrån". Det kan vara en önskan om att komma bort till ett varmt land i några veckor, eller att faktiskt ta sitt pick och pack och flytta. Jag känner igen den där känslan. När jag själv tycker att lite för mycket går emot i livet så vill jag också bara försvinna. Börja om, med nya människor nytt jobb och nya erfarenheter. Eller så vill jag bara åka bort i någon vecka och dricka paraplydrinkar vid en pool och glömma vardagen för en stund.
Oavsett vad det är som ger en önskan om flykt från den grå vardag vi lever i, tror jag att problemet inte blir löst av att byta miljö. Hur vi än vänder och vrider på det så tar vi med oss planeten och det är ju i den som huvudvärken sitter. Så min leda, eller tristess, eller ångest kommer att följa med. Kanske kan ett miljöombyte göra att känslan försvinner för en stund, men den kommer alltid komma tillbaka.

Jag är på väg bort. På väg mot nya äventyr i en ny del av landet, där jag visserligen känner folk men jag lämnar ändå all trygghet. Det fina i kråksången är att jag inte längtar bort. Alls.

En av mina absoluta favoriter skrev om detta igår. Det kan ni läsa här.

Min egen kommenter på hans inlägg citerar jag här:

jag tror att den längtan bort som du beskriver, egentligen mest handlar om en längtan bort från sig själv en stund. När livet är lite tufft och man inte står ut, det är oftast då man vill dra... men hur du än vänder o vrider på det så tar du alltid med dig din skalle.. och det är ju där huvudvärken sitter. (moahaha jag är fan kul idag)Dessutom är livet nästan aldrig i full harmoni och glasklart. Man får ta vara på de stunderna. Själv tror jag att den känslan inträffar som mest när självkänslan och självförtoendet väger lika i livets vågskål.SOm jag alltid hävdar så tror jag att brutal ärlighet är nyckeln till detta. Och då menar jag brutal ärlighet mot sig själv. Ju mer du vet om dig själv och om vem du är, desto lättare blir det att ta rätt beslut. Men det kräver rannsakan o grubblande. O då kanske mindre bra känslor inträffar.... men för att nå målet: total harmoni, så är det värt det.Och du, kom ihåg att det är hela spektrat av känslor som gör livet intressant.
Tack för att du finns. love ya.
Kram gryn

Dagens känsla: Det är fan så tyst.