Imorgon ska vi på ultraljud nummer 4. Det kan tyckas lite märkligt att göra så många ultraljud, speciellt som det pågår en vetenskaplig debatt om huruvida det är vettigt att göra ultraljud alls och vilken inverkad det kan ha på fostret.
Hur som helst så har vi snart gjort ultraljud 4 gånger.
Nr 1 var i vecka 6, då jag var på läkarbesök för kontroll av PCO-S och diskussioner kring detta. Två doktorer och jag och vi skulle diskutera fertilitet och PCO-S, så det var en ganska rolig sak att komma dit och berätta att jag var gravid. Doktorerna tyckte det hela var så kul att de erbjöd att göra ultraljud där och då. Jag hämtade Andreas i väntrummet och så fick vi för första gången se vår lilla kidneyböna, vilket egentligen bara var en liten tickande cellklump.
Nr 2 var det vanliga som man gör mellan vecka 17-20, för att bestämma beräknat förlossningsdatum. Vi ville då veta könet på bebisen, men bebisen ville annat och vände rumpan till. Lite stolt är jag över vårt barns självbevarelsedrift och val att inte fläka ut sig hur som helst.
Nr 3 var ett tillväxtultraljud som man gör på alla i vecka 32 i Skåne, något man absolut inte gör på rutin här i Sthlm. Vi fick då veta att bebisens eventuella födelsevikt kan komma att bli 4200 g, ingen liten kluns alltså. Då min mage hela tiden varit ganska liten i kombination med att jag inte gått upp så mycket i vikt så blev jag minst sagt förvånad. För övrigt hade vi bestämt att inte ta reda på könet nu.
Nr 4 imorgon.. Ytterligare ett till tillväxtultraljud då risk för trångt bäcken och troligtvis stor bebis är en rätt dålig kombo.
Dagens känsla: KOOOOOM NU BEBIS!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar