Vår dejt.

Nu är vi hemma igen, mätta, glada och inte helt nyktra. Andreas hade bokat bord på Farbror blå, riktigt mysigt. Han käkade oxfile med massa krussiduller och jag åt rådjursinnanlår, även det med krussiduller. Så gott så att jag kunde dö. Vi delade en flaska rött och pratade en massa. Till dessert käkade Andreas chokladpannacotta med nån hallonmascarpone-historia och jag åt ostbricka med fikonmarmelad. Mumsfillibabba.

När jag var 15 var det väl precis som för de flesta andra tonåringar, att det fanns en tid satt för senast ankomst hemma.... Vi satte en tid för tidigast ankomst. Vi höll den inte, för trots en vända till en pub så var vi hemma före 22. Pensionärsvarning. Väl hemma väntade mina föräldrar som hade bjudit sig själva på en pizza. Stackars.

Det var riktigt skönt att för första gången på huuur länge som helst ha en kväll för oss själva. Även om vi pratade en del om Lova och tänkte på henne emellanåt så var det inte så jobbigt som jag trodde. Men sova över får nog vänta ett tag till, känns som att hon fortfarande är lite för liten. Eller att jag är för mesig.

Puss och kram och klapp på stjärten!

Dagens känsla: Romantik
Dagens lärdom: Vi har fortfarande massor att prata om och vi är inte bara föräldrar - vi är kära också.