Igår träffade jag en gammal kompis på öppna förskolan och vi kom att prata om det här med genus. Hon sa att hon inte varit särskilt drivande åt något håll gentemot sin äldsta dotter på genusfronten, men att trots detta så är den treåriga dottern väldigt tjejig. Hennes yngsta dotter som är några månader yngre än Lova, föredrar också "tjejiga" leksaker så som dockor trots att det i deras hem finns leksaker av alla de slag. Treåringen har dessutom tydligt deklarerat vad tjejer respektive killar leker för lekar och vad som är rätt och fel på den fronten.
Detta fick mig att fundera. Är det så att hur genusmedvetna vi än är, så kommer barnen söka sig till en könstillhörighet? Är det så att man misslyckats helt på den förskolan, med dagens trendiga och medvetna genuspedagogik? Det är ju känt att människor i allmänhet vill känna tillhörighet till olika grupperingar. Man vill vara en del av ett sammanhang, oavsett om det är religiösa, sportsliga, familjesammanhang eller något annat.
På samma öppna förskola var det nyligen en av personalen som kommenterade Lovas utseende med att hon var gullig. Sedan tog hon sig för munnen och bad nästan om ursäkt, eftersom man enligt genuspedagogik inte får säga sådana tjejiga saker till flickor. Jag svarade att hon ju kunde säga samma sak till en pojke så var det ju plus/minus noll och gav henne även en förklaring på att jag inte är så hysteriskt när det gäller sådant.
När bilder kommer upp på Lovas rum (vilket förhoppningsvis kan ske ikväll, i alla fall delvis), kommer jag nog ge genushysteriker hicka. Det är rosa och tjejigt så att det förslår, fast helt utan prinsessor, hello kitty eller andra figurer som kan förknippas med olika saker.* Jag och Andreas är rörande överens om att inte ha sådana symboler varken på kläder eller inredning. Fast innebär detta ändå att vi driver in henne i en förlegad kvinnoroll, på grund av färgen? För att jag älskar rosa och hon har fått ärva mina tjejiga leksaker, (på åttiotalet var det nog inte många som reflekterade över genus).
Jag vet att många som läser min blogg är intresserade av ämnet jag tar upp. Vad säger ni?
*Jag kan lugna er som ligger i riskzonen för hicka med att vi faktiskt har köpt riktigt "pojkiga" leksaker till Lova i födelsedagspresent och dessutom kommer köpa ännu mer som inte kan uppfattas som annat än könsneutralt.
Den observante kanske har sett att jag nu har en ny kategori där jag samlar inläggen som handlar om Genus.
3 kommentarer:
Som du säkert vet så tycker jag att det ligger inte i kläder och leksaker utan hur vi uppfostrar barnen. Tycker inte det spelar någon roll om man säger att tjejen är söt och killen är stor och ståtlig. Utan att barnen lär sig att båda är lika bra och lika viktiga. Att vi skall behandla varandra som jämlika vare sig om det är en pojke eller flicka. Jag såg en intressant grej på mammafikat jag var på. Flera av bebis pojkarna var butchiga och gjorde bisonoxe ljud medan tjejerna var pipigare i rösten. Och det är ju inte uppfostrat för så små barn är bara sig själva. Jag tycker att det viktigaste är att låta barn vara barn och välja det de vill leka med och sen lära dem att vi alla är lika värda och lika bra.
Gneus, schmenus. Det är upp till varje förälder att göra vad den anser är "rätt" för sitt barn. VIll du ha rosa, för att du gillar den färgen, på ditt barns kläder är det helt korrekt och bra anser jag.
Skulle du däremot påtvinga barnet rosa kläder när hon blir äldre och uttryckligen inte vill ha den färgen, då kan vi diskutera, eller förbjuder henne att inte ha den även om hon vill det... Då anser jag att man felar i sin roll som förälder.
Men innan Lova får "egen vilja" tycker jag ni ska fortsätta som ni gör.
Mycket kloka ord från er båda! :)
Skicka en kommentar