Sedan Andreas friade till mig fjärde mars tjugohundratio, har vi gått i giftastankar. Planen var från början att ha ett ganska stort bröllop. Våra vänner gifter sig till höger och vänster i hundratusenkronorsklassen och vi var väl inne på något i samma stil. Vi funderade och funderade och insåg till slut att det där inte var för oss, av många olika anledningar. I början av sommaren tjugohundraelva bestämde vi oss för att "äh, vi bara gör det. I hemlighet". Vi bokade kyrka, första bästa lediga tid. Vi ordnade med praktiska saker så som kläder, Andreas fick sin för stora kavaj insydd av skräddare (tack LCHF), jag köpte klänning och smink och vi ordnade skor och allt runt omkring.
Igår var dagen då vi fått första bästa lediga tid i kyrkan, den tjugonde augusti tjugohundraelva. Klockan tretton nollnoll. I Norrsunda kyrka, i Rosersberg av alla ställen på jorden.
Jag började dagen hos frisören, där mitt hår lockades och sprayades med så massiva mängder spray att jag troligtvis orsakat ett stort hål i ozonlagret ovanför Stockholms norra förorter. Dagen blev plötslig stressig då blomsteraffären där jag beställt brudbukett hade den goda smaken att hålla stängt trots att den skulle vara öppen. Detta är dock en helt annan historia, som ni också kommer får höra om.
Väl framme vid kyrkan anslöt våra barnvakter, tillika närmaste vänner Simon och Helena. Vi valde att låta LovaLiten stanna utanför med dem, för efter en hysterisk förmiddag så var det sista vi ville att Lova skulle börja tjuta där vi stod framför prästen.
Så i kyrkan var det bara jag och Andreas, prästen, kantorn och en vaktmästare. Ni vet, man måste ha två vittnen.
Ceremonin var fin. Vi sa våra JA och avlade våra löften och det hela tog nog ungefär en kvart. Våra ögon tårades lite om vartannat. Kantorn avslutade med att spela Frank Sinatras "Fly me to the moon" och gjorde det på ett väldigt smakfullt sätt.
Utanför fick vi massor av ris kastat på oss av de fyra som mötte upp oss (Helena, Simon, Lova och fotografen och kompisen från förr, Helge).
Vi fotades utanför kyrkan, och vi fotades kring Rosersbergs slott. I två timmar. I duggregn och mulet väder. De bilderna kommer ni garanteras bjuda på när vi har dem. Världens största tack till Andreas Hellgren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar