Teatern var finemang och kalaset likaså. Men efter en ensam helg med Lova så tar graviditetskrämporna nästan knäcken på mig. Pappa fick köra hem oss i vår bil för jag vågade inte riktigt sätta mig bakom ratten när hela världen var en karusell där ett tag. Jag som i fredags hade fått vila upp mig ett par dagar och tyckte att jag mådde lite bättre.
Men imorgon är en annan dag. Och även om jag inte gillar det faktum att ha Lova på förskolan samtidigt som jag är hemma så behöver jag tiden att bara göra absolut ingenting. Det jag är sämst på.
Det är egentligen dumt att klaga eftersom resultatet av dessa krämpor är ett fantastiskt liv. Men det är tufft hålla modet uppe hela tiden.
3 kommentarer:
kram.
/ak
Vila upp dig, det behövs! Och ha inte dåligt samvete, vi är ruskigt duktiga på den punkten.
KRAM
Tack fina ni!
Skicka en kommentar