På bättringsvägen?

Det känns verkligen konstigt att lämna Lova på dagis för att sedan åka hem. Jag har fått mentalt intala mig att det är rätt för att jag måste sikta på att må bättre, men tanken är ändå konstig. Jag skulle då sannerligen inte klara av att lämna henne på dagis om jag vore arbetslös i alla fall.
Hur som helst så tror jag att medicinerna har börjat hjälpa mig. Antingen det, eller det faktum att jag faktiskt kan vila ordentligt, för jag har inte känt mig så där utmattad sen..igår. Alltid något! Foglossningen är under någon slags kontroll också, men det vet jag att det beror på att jag tagit det lugnt.

I helgen ska vi dessutom ha barnvakt över natten för att gå ut och käka med kompisar. Det var inte i förrgår kan jag säga.