Ett kort inlägg på Piffs begäran. Kompislove till honom.
Hoppa och skit.
För övrigt träffade jag folk på krogen igår. Två killar. Den ena kände igen mitt namn, men inte ansikte, den andra kände igen mitt ansikte med mindes inte mitt namn. Det är så fint när folk kompletterar varandra.
Jag ogillar sannerligen ordet "kanske". Som i: jag kanske kommer och hälsar på. Fine om det finns en specifik anledning till att inte kunna svara, men vissa personer använder det som standardsvar. Varför? Vill man se om något bättre förslag dyker upp? Hålla på halster? Känna att man är den som har kontrollen? Vad vet jag..... Svarar du mig någonsin på det sättet så behöver du inte förvänta dig att jag sitter och väntar i alla fall.
Dagens känsla: huvudet upp & fötterna ner, det knallar och går och det är jämna plågor.
6 kommentarer:
...tack detsamma Grynet. Du vet, omväxling förnöjer. Tycker du skriver grymt bra! Ha en fin dag!
Visst får det en att känna sig speciell. Svaret på ett kanske svar borde nog vara... Tack för att jag får vara din reservkompis.
hahahaha den var fan bra. reservkompis.. tänker folk så?!
Jag vet inte, men det kändes bra att skriva så. Och ärligt talat så skulle det inte förvåna mig om de tänkte så.
Självklart så menar jag inte tänkte så, utan tänker så.
skrämmande som fan.. nu ska jag spana din blogg lite. egobloggen.se?
Skicka en kommentar