Från allt till inget.

.....till dubbelt så mycket?

Från samboliv med trygghet, god ekonomi och alla materiella saker jag någonsin önskat mig.... till galet osäkert liv där den ena killen är svinigare än den andra och söndagsångesten är verklighet. Där tjafs om vardagliga saker faktiskt saknas..
Från fast jobb med en trygg inkomst, till att frilansa. För pengarnas skull. Tänk om jag inte får så mycket jobb som jag behöver då? Tänk om det bara blir värre?
Från älskade lägenhet i samhället jag vuxit upp i. Samhället där hela familjen och en massa vänner bor.. till att leta lägenhet i ny stad där jag endast känner några få och kommer vara långt ifrån tryggheten.

Besluten kändes så bra. Jag kan inte låta bli att tveka..

Men.. Hade det varit bra att vara kvar i relationen med alla saker? Troligtvis inte, jag trivdes ju inte. Kunde jag ha stått ut? Varför ska man stå ut?
Ett fast jobb, med skamligt låg lön, kanske jag borde ha stannat? Pisslön, men i alla fall en säker lön. Borde jag nöja mig med det? Kanske inte, jag vill kunna leva roligare än så.
Borde jag kanske bo kvar bland vänner och familj? Gifta mig med någon snubbe från samma håla som heller aldrig kommit här ifrån? Bli allt det jag föraktar.

Ska man välja säkra trygga kort, eller satsa högt och kanske förlora allt?..... eller vinna....

Dagens känsla: jag vet tamejfan varken ut eller in och var i helvete kom apatin ifrån?

Varför hatar jag facebook och funktionen " X "went from being "single" to "in a relationship.""