Föräldrahysteri.

Är det inte genus, så är det no poo. Eller så ska det vara hemlagat, eller bara ekologiskt. Vegetariskt. Eller ekonomiskt. Det ska vara Molo eller det ska vara loppis som är mer klimatsmart. Eller handgjort och re-make:at. Det ska vara nolltolerans mot socker, fast alla mormorar och farmorar trugar och skickar åt ungen en chokladbit så fort du vänder ryggen till. Det ska vara nolltolerans mot tv för annars får ungarna ADHD, det är lika säkert som att björnar bajsar i skogen. Pseudotvillingar är inte bra för det är en direktbiljett till hispan, för barnen. Man ska ha barnet nära, i bärsjal och i samma säng, för det gör att barnet blir tryggt. Man ska ställa upp och visa att man är närvarande, men man får inte curla för då blir barnet bortskämt och handlingsförlamat. Man ska leka hela tiden, på rätt sätt för barnets utveckling. Lattemamma sig på stan. Vara snygg på mingelpartyn och inte alls sakna barnet, för man litar ju såååå på bästa pappan som sitter hemma. Man ska testa 5 minutersmetoden när ungen inte slocknar. Eller så ska man köra på Anna Wahlgrens tortyrmetoder - de funkar ju ändå bäst. Man ska vara pedagogisk och generös. Montessorri och Montazami.

Men hur du än vrider och vänder på dig så har du alltid arslet bak. Och du kan ge dig fan på att någon säger att du ska göra tvärtom och kommer med ett gäng argument för sin sak.

Näe vet ni va. Kan vi inte bara sluta vara så fixerade vid teorier och vetenskap en liten stund. Kan vi inte börja med att känna efter med hjärtat. Sunt förnuft. Kärlek. Eller låta varandra tro på det vi vill tro på och skita i resten?

Barn har  blivit människor även när de vuxit upp i grottor och ätit nötter eller i Amerikas ghetton med coca cola i nappflaska och kulor som viner utanför fönstren.
De har till och med blivit människor här, i trygga Sverige med skaplig ekonomi, mat på borden och lägst barnadödlighet i världen.

SvD, Aftonbladet